Att Zlatan Ibrahimovic skulle ställa saker tillrätta efter avstängningen som kostat PSG fem hela poäng var ingen skräll i Frankrike.
Ibrahimovic själv var klädsamt ödmjuk efter att ha lagt sig i samtliga fyra mål i krossen mot Troyes i lördags. Däremot var vi inte helt ense om hur många ligamål han egentligen gjort.

Juanita:
– 200:e och 201:a ligamålet i karriären i dag, tänkte du på det?
Zlatan:
– 250 mål sa de att jag hade gjort.
Juanita:
– Hm, ja, men det kanske var med cuper och annat inräknat?
Zlatan:
– Nej, det var ligan bara tror jag.
Juanita:
– Vi har lite olika uppgifter här.
Zlatan:
– Ja.

Målrekord eller inte, helst av allt ville jag kolla av om Zlats skulle ha koll på utdelningen av Augustpriset, där hans bok som skriven av David Lagerkrantz är nominerad. Ceremonin tilldrar sig i eftermiddag i Stockholm. Och Zlatan skulle hålla sig informerad.
– Jag kan inte så mycket om det där, men det var det här jag ville när jag skrev boken. Inte att det skulle sälja, för att det säljer vet man, utan det var viktigt att det skulle bli bra. Och det här visar att min story betyder väldigt mycket, och att den är bra skriven.

Det är en utsaga som säger mycket om Zlatan Ibrahimovic vill jag påstå. Förutom att vara en kronisk vinnarskalle som gillar att vinna priser måste det han gör bara bra. Vare sig det är fotboll, ett område han behärskar helt okej, eller litteratur, ett område han inte har någon pejl på (eller, som Simon le Bank uttryckte saken i ett sms: ”Zlatan kan vara den ende som skrivit fler böcker än han läst”).

Det är lite fascinerande hur som helst.

När vi avhandlat målrekorden och lagets form och litteraturpriser kom PSG:s pressnisse och meddelade att Ibra skulle svara på frågor på engelska nu, och jag hann aldrig fråga vilka han uppskattar är de tuffaste konkurrenterna om Augustpriset i eftermiddag.

De tuffaste konkurrenterna om Ligue 1 är ganska många, men eftersom Paris Saint-Germain först hade osannolik tur med resultaten i går, då Lyon klappade igenom och Bordeaux torskade, ser ärkerivalen Marseille ut att ge dem största matchen om bucklan.
Då ska vi minnas att Marseilles skadekris är en vindpust i jämförelse med PSG:s Ibra-beroende.
Förra helgen fick OM kalla in 27-årige Fabrice Apruzesse, som normalt sett håller till i femtedivisionen, och Élie Baup hade inget annat val än att byta in den inte rakt igenom fitte (!) amatören när Mathieu Valbuena klev av.

Han slog fyra pass, alla till fel adress, och drog på sig två frisparkar. Men annars var det lugnt. Förutom att Marseille förlorade mot Bordeaux då.
I går var det Joey Bartons tur att äntligen göra debut på Stade Vélodrome, och Joey vore ju inte Joey om han inte drog på sig ett gult efter dryga tjugo minuter, men Marseille vann kampen mot Lille och det är faktiskt en sjukt spännande liga vi har att pyssla med framöver.

Zlatan Ibrahimovic valde en viktig match att fira karriärens ligamål numero 200, eftersom PSG hängde en aning på gärsgården före match.
Ligue 1 byter tabelletta lika ofta som Zlatan byter benskydd och efter att Saint Etienne tog ledningen i går kväll hade parisarna inget annat att satsa på än att trycka ner plattan i mattan och ösa på.
Eller, det hade de uppenbarligen av spelet i första halvlek att döma, då Carlo Ancelottis elva män fick lämna gräset på Parc des princes under hemmapublikens busvisslingar, trots att man faktiskt ledde matchen.

Zlatan Ibrahimovic hade bjuppat bästisen Maxwell, för dagen på mittfältet, på en snirklig målpass (på Twitter diskuterade vi om Maxwell är Brasiliens svar på Mikael Nilsson, eller; jag sa att det var så och ni höll i ganska hög grad med mig) och i andra halvlek var det Blaise Matuidis tur att få svensk assist, innan Zlatan verkade tycka att det fick vara nog med generositeten och bombade in 3–0 själv innan slutsignal och sen också det 201:a ligamålet i livet.

Ni ser ju själva. Det är som att PSG bara blir sig självt när de har sin svensk på topp. Efter att ha tappat fem poäng på två ligamatcher utan Zlatan Ibrahimovic var PSG till slut helt ostoppbara med honom tillbaka igen (France Football spekulerade i går i vad det beror på och landar ändå i vax-i-håret-träsket precis som vi.

Zlatan är tillbaka, PSG är provisoriska ledare igen och hur stor korrelationen är där emellan ska jag ner och reda ut i mixade zonen just i detta nu.

Det är ingen rolig helg för Paris Saint-Germain (eller, som en fransman i min absoluta närhet uttryckte saken ”kul att man fick se klubben förlora två gånger på samma dag”) och den blev inte roligare alldeles nyligen.
Det är (återigen) Lyon som står i vägen för PSG och segern i eftermiddags mot Reims satt inte ens särskilt långt inne.

Det spelar ingen roll att Zlatan Ibrahimovic dänger in århundradets mål (det tycker i alla fall tv-showen Téléfoot i dag i det här inslaget där undertecknad för all del engagerats för att översätta de svenska bitarna, vilket alltså innebär att jag i helgen blivit avlönad för att lyssna på och tolka Anna Brolin fram och tillbaka, vilket verkligen inte är något dåligt jobb) om han inte gör det i den parisiska tröjan, vilket är ytterst svårt när man är avstängd från spel.
Varsågoda att andas.

Det har märkts på slutet att Paris har problem (genom bland annat ursinniga utfall) och Carlo Ancelotti hade inga problem att erkänna att PSG befinner sig i en kris i går, samtidigt som trogna Rennes-supportern Salma Hayek gjorde en fin analys av läget i mixade zonen (vilket också förklarar alla uteblivna ”varför är du inte här?”-sms av franska manliga kollegor i går – de hade annan kvinnlig fägring att glo på).

Ancelotti har snart sin långe svensk tillbaka, men han skvalpar redan lite i kölvattnet i ligatoppen och i kväll kan saken bli ännu värre om Marseille sparkar hem tre poäng borta mot Bordeaux.

Rent konkret har PSG just nu SJU POÄNG MINDRE än förra året vid samma tidpunkt, då ganska anonyme tränaren Antoine Kombouaré fortfarande inte offrats för den mer meriterade Ancelotti.

Mer abstrakt har laget faktiskt inte lyckats övertyga helt och hållet i en enda match i år mot riktigt motstånd, möjligen undantaget Champions League-mötet med Dynamo Kiev, men det var ju inte heller i går.

I augusti deltog jag i ett franskt radioprogram där temat på samtalet var ”Är PSG för bra för Ligue 1 i år?”.
Just nu är frågan snarare om det blir någon titel alls den här säsongen.

Och egentligen kan man hålla nästan alla i laget ansvariga för läget utom Zlatan Ibrahimovic själv, som är varit överlägset bäst i PSG och för den delen hela ligan i år.

I halvtid diskuterades det om Zlatan Ibrahimovic är deppig i journalisternas pressfikarum (fika och fika förresten, det är en mindre trerätters som dukas upp för att blidka murvlarna på plats, men det är en annan story).
Jag tror inte att det snacket kommer att gå så högt i morgon i Paris.

I morgon ska Ibra höras av disciplinnämnden för sin dobbarna-före-satsning på Saint Etiennes målvakt i lördags, men de flesta gissar på att svensken själv inte kommer dyka upp och föra sin talan.
Jag tänker att han kanske sitter hemma i en skön fåtölj och läser om sina ”4 azziztz” (jag vet ju inte exakt vad rubrikerna bli imorgon, men jag tjuvlyssnar på mina kolleger när de spånar här bredvid).

PSG gav i kväll ett klart och tydligt svar till alla som tror att laget är på väg in i en svacka. Man behöver rimligtvis bara en poäng på två återstående matcher för att avancera i Champions League, och det vill jag hävda att man klarar, om inte borta mot Dynamo Kiev så hemma mot ett redan åttondelsfinalklart Porto även om det kan bli spännande på slutet.

Nu ska jag brotta ner då här två mikrofonerna som skymt min sikt lite i kväll och dra ner i mixade zonen för att se vad Ibrahimovic eventuellt har att säga om saken. Aloha.

Inte mikrofonkåt. Alls. 

Den var ju tvungen att komma förr eller senare, årets första ligaförlust för Paris Saint-Germain, men om man kan prata om olika dåliga lägen så var det här ett extra dåligt för PSG.

Zlatan Ibrahimovic sprintade iväg i mixade zonen utan att säga flaska (han har det tufft i tidningarna i dag), ungefär samtidigt som jag hamnade i ett förrum till presskonferenssalen med Carlo Ancelotti. Han hade en ”stör mig inte, jag jobbar”-min och fipplade febrilt med sin telefon. Men jag vore ju inte journalist om jag inte försökte, och Carletto vore inte Carletto om han inte svarat artigt ändå, på frågan om Zlatan var förbannad över utvisningen.
– Nej, jag tycker inte det. Faktiskt, sa Ancelotti samtidigt som det ringde på hans telefon och han svarade på italienska:
– Hej, kan inte prata. Jag ringer dig sen, har en presskonferens nu.
Jag vet ganska många fotbollstränare (och -spelare) som aldrig skulle tveka att låta pressen vänta för att ta ett personligt samtal. Men Carlo Ancelotti står i princip alltid på plats utanför pressalen fem minuter innan det är hans tur för att kliva upp på podiet. Även efter årets sämsta match.
Det är snyggt, är det inte?

Det jobbiga för PSG, som deras tränare också konstaterade, är att man inte kan ta med sig något som helst från matchen i går, annat än den ödmjuka vetskapen om att man inte kan gå på halvfart om man vill plocka poäng på Parc des princes.
Själv fick jag inte ta med mig något som helst in på matchen och blev stoppad i PSG:s säkerhetskontroll på grund av en påse med nagellacksborttagningsmedel, rökelse och grönt te i min väska (hade hjälpt en lite new age-ig kompis med en flytt, inga konstigheter).
– Det här kan användas för att tända eld på saker, det är inte tillåtet madame, sa den barska kvinnan som gick igenom mina pinaler.
”Det är inte tillåtet att meditera på arenan” hade jag tagit som ett argument, men tydligen förväxlade PSG:s säkerhetspersonal mig snarare med McGyvers okända syster och tvingade mig att lämna mina potentiella brandbombsingredienser i entrén.

Och jag vet ju att ni har bättre saker för er än fundera på mina på plats-bilder från arenorna, men jag måste få uppmärksamma er på utslaget av precis samtliga byline-bilder från i går. Att kånka runt på ett new age-kit hade gett mig en aura.
Prova inte detta hemma, kids.

 
Higher consciousness, herbal tea. 

Om bara en timme kan Marseille göra PSG:s läge ännu skrynkligare på Korsika. Allez.

PSG och Zlatan Ibrahimovic gjorde (precis som undertecknad) bara jobbet på Marcel-Picot-arenan i Nancy där förvisso Michel Platini fostrats, men som i övrigt inte var årets roligaste bortamatch för parisarna.

Om matchen i morgon kväll mot Marseille blir det är svårt att veta, Carlo Ancelotti tycktes verkligen inte ha klart för sig om Zlatan Ibrahimovic ska spela heller, men eftersom Zlatan, till skillnad från målvakten Salvatore Sirigu och Marco Verratti, är med i truppen så håller jag inte det för helt otroligt.

Zlatan Ibrahimovic har blivit en sådan given huvudfigur i fransk fotboll på sina dryga 100 dagar i Paris att folk verkar ha svårt att minnas hur det var här innan han kom, men jag kan berätta att han vidtagit åtgärder för att lämna landet och det ganska nyligen.
För när Zlatan ställde ner väskorna i Paris i somras märkte han efter ett tag att han hade tappat bort sitt pass. Här gäller ingen skillnad på bönder, borgare eller adel, alla måste ha giltiga dokument för att resa utomlands, och Zlatan fick helt enkelt kontakta Sveriges ambassad för att kolla upp möjligheterna att fixa ett nytt.
De var väldigt goda (och här skiljer sig möjligen det diplomatiska mottagandet en aning åt mellan superstjärna och vanlig väskryckt turist) meddelade Sveriges ambassadör Gunnar Lund, som lovade att hjälpa Zlatan och dessutom passade på att ordna med en inbjudan till Ibrahimovics besök på ambassaden, för att önska Frankrikes nyaste svensk (efter undertecknad förvisso) officiellt välkommen till landet.

Några dagar senare hittade dock Zlatan sitt pass igen, och blåste därmed av hela ambassadbesöket tills vidare. Sedan dess har inga nya kontaktförsök tagits mellan det ibrahimovicska hemmet och det ställföreträdande svenska i sjunde arrondissemanget, men under morgondagens match sitter i alla fall Gunnar Lund på Parc des Princes officiella läktare.

Marseille ska till huvudstaden efter ett misslyckat försök att möta Lyon på hemmaplan i söndags. Och som om OL inte har det kärvt ekonomiskt som det är, med utebliven Champions League plats och dåligt med klirr i kassan, så gick Jean-Michel Aulas bygge ännu mer back i helgen – och det helt i onödan.
På grund av beryktade starka vindar i Provence valde spelartruppen och tränarstaben att ignorera flygbiljetterna till Marseille och hoppade i stället på tåget till Rivieran för sammanlagt 950 euro (till det förvisso gentila priset 50 euro/biljett).
När klubben kom fram till Marseille blev matchen inställd – på grund av hårda vindar.
Lyons lag fick helt enkelt åka hem igen. Den här gången tog man flyget.
Men en inställd match är ju också en match och det ska bli intressant att se hur mycket (om alls) fräschare Marseille är i benen i morgon efter att ha vilat under helgen.

Ja, och så har ju Dinamo Zagrebs Alen Halilovic hamnat i fokus så här en vecka efter att Zlatan Ibrahimovic sprang över honom i Champions League och det ger mig ju äntligen ett bra läge att visa mitt snapshot av Balkans Leo Messi i mixade zonen efter matchen där jag helt enkelt inte kunde sluta stirra på honom.
Det var första gången jag träffade en fotbollsspelare som är kortare än mig själv.
Det var den ena insikten. Den var ganska angenäm.
Den andra var att jag är ett andetag ifrån att vara dubbelt så gammal som Alen Halilovic. Det är inte okej alltså.

Vi är i Nancy i nordöstra Frankrike halvvägs in i Tyskland, av den simpla anledningen att Paris Saint Germain ska kliva ut på konstgräset på Marcel-Picot-stadion om två timmar och trettiotvå minuter.

Den reslige anfallaren Guillaume Hoarau har fått ledigt av Carlo Ancelotti på grund av underlaget, och man kan ju undra om Zlatan Ibrahimovic inte borde råda under samma lag. Men Zlatan spelar när Zlatan vill spela och just nu vill han tydligen inget hellre.

Nancy ligger sist i tabellen, men det var ändå här som PSG inkasserade en av förra årets förluster och på de senaste sex mötena lagen emellan har parisarna faktiskt inte vunnit ett enda.

Men i år kan ingen statistik snacka bort jumboplatsen och Nancys tänkta skyttekung Yohan Mollo (1 mål och 1 assist hittills i år) talar gärna klarspråk om läget i laget.
– Det är första gången jag upplever nåt sånt här. Jag erkänner gärna att jag skäms över det. Tro inte att jag inte ifrågasätter mig själv, jag vågar inte lämna mitt hem ens, säger Mollo till l’Équipe och jag tänker att antingen överdriver han eller så har Nancy under hösten arrangerat alla träningar i Yohan Mollos trädgård.

En som förvisso kan ha det tufft när han lämnar sitt hem, men inte av samma skäl, är Zlatan Ibrahimovic som vinner det mesta just nu, och som ju dessutom är nominerad till Augustpriset för sin självbiografi, något som inte förvånar Carlo Ancelotti.
– Nej, Ibra är bra på allt, konstaterade i går PSG:s mister, som själv inte läst boken, trots att den finns på italienska.
– Jag har inte läst den, för han har inte läst min, argumenterar Ancelotti.

Det här måste få ett slut, tänker jag.
Här Zlatan kan du beställa misters bok.

”Jag föredrar pokalen (’cupen’ egentligen, men det verkar tveksamt) – En vanlig extraordinär mans liv, matcher och mirakel”

Förord av Paolo Maldini. Det är lite ’ååh’ ändå.

Man åker inte till Maksimirstadion och tar tre lätta, så sa redan de gamla grekerna, men jag måste faktiskt ifrågasätta det ordstävet nu.
Dinamo Zagreb var ingen större prövning för Paris, det såg alla vi 17 åskådare som var på plats.
Det var en märklig upplevelse, den dubbla supporterbojkotten, som gjorde den här Champions League-tillställningen så tyst att man hörde varenda ord spelarna skrek till varandra (ett axplock; ”kom igen nu gubbar, lyft er!”, ”sätt den på fötterna då, Maxwell!” och ”öh, jag har glömt ta med schampo, kan jag låna av dig efter matchen?”).

Det andra vi såg var det vi ser rätt ofta i Frankrike; Zlatan Ibrahimovic måste inte ens anstränga sig för att vara bäst på planen och kliva av densamma som målskytt och det trots att han bommat tre ordentliga lägen för PSG.
Det sista, Zlatans utsökt arroganta chip utanför målramen, fick ändå mest jubel från läktaren i kväll.
I övrigt taggade Ibra ner rätt rejält efter 0–2 och det tror jag han gjorde helt rätt i, han måste ekonomisera med sina krafter, inte minst när Carlo Ancelotti fortsätter att vägra byta ut honom.

Vi kan väl konstatera att PSG inte får några problem med kroaterna på hemmaplan heller och alltså måste plocka pinnar på Dynamo Kiev borta om en knapp månad för att den här saken ska vara biff.

Men hörrni. PSG-wise. Javier Pastore. Han måste få göra mål snart alltså. Så här kan han inte ha det.

PSG är i Zagreb och det är kallt och lite grått precis som man förväntar sig, men det betyder ju inte att Kroatien är utan småsöta fotbollsstories för det.
I dag rasslade det till på några franska hemsidor efter att man tagit del av Paris Saint Germain-historikern Michel Kollars bloggpost för några veckor sedan. Kollar är en levande PSG-encyklopedi, och när vi delade studio och etertid i fotbollsprogrammet Tribune PSG hos public service-kanalen France Bleu förra veckan bjöd han mig på en lång utläggning om hur svenske Inge Ejderstedt NÄSTAN skrev på för PSG 1973.

Det hände sig i vårvintras att Sverige mötte Kroatien på Maksimirstadion och att Dinamo Zagrebs tidigare målvakt, numera målvaktstränare, Miralem Ibrahimovic bad om ett särskilt möte med Sveriges nummer tio. Han ville, en gång för alla, utröna om han var släkt med Zlatan.
Zlatan pinnade ut och mötte upp med Miralem strax före match, men utan att kunna besvara frågan.
– Jag vet att jag har släkt i Bijeljina, Zlatan skulle kunna vara min kusin! Det var därför jag ville reda ut det hela. Men Zlatan hade ingen aning. Han sa att jag skulle kolla med hans pappa Sefik, men jag tror att han egentligen vet, berättar Miralem Ibrahimovic lite halvinsinuant för Michel Kollar.

I dag fick storyn liv på franska sajter när en efter en började berätta om Ibras släktträff, men några minuter senare fick journalister på plats helt enkelt ropa ”abort the mission” (fast på franska då, ”avortez la mission” låter inte helt ideomatiskt, men men) till sina hemmaredaktioner efter att nämnde Miralem hade tonat ner storyn rejält för en lokal kroatisk journalist. Han har enkelt inte fått något svar på familjefrågan och Zlatan tycks inte ha släktforskat vidare heller.

Det finns en journalistklyscha som går ut på att man inte ska kolla upp sina källor för då spricker bra berättelser alldeles för ofta.
Jag tänker att jag håller mig till den devisen här i Zagreb.
I morgon kväll är det Ibra som möter (målvaktstränaren) Ibra och det är gott så.

En mycket fruktsam helg tog i går slut för PSG, utan att de själva behövde göra så mycket mer än det absolut nödvändiga.
Segern mot Reims fick inte direkt klubbens supportrar att ställa sig upp och sjunga hejaramsor, men vad vore livet utan andras olycka?
I det närsynta perspektivet är tre tappade poäng mot bottengrumliga Troyes förstås en jättemissräkning för Marseille.
I det lite mer långsiktiga perspektivet är André-Pierre Gignacs benbrott (fotbrott då, men det låter som en krimterm, gör det inte?) en smärre katastrof.
Gignac har gjort fem mål för OM i år och är den ende av anfallarna som riktigt fått målskyttet att funka, och jag vill påstå att Marseilles möjligheter att hota huvudstadslaget i år minskade med mellan 27 och 52 procent i och med Gignacs fraktur. Den snittar i alla fall nånstans där på hundradelarna.
Frågan som hänger i luften i Provence: Är det nu Joey Barton ska kliva fram?

Vad man frågar sig i Kroatien är jag osäker på, Dinamo Zagreb går som tåget i ligan och har en betryggande sjupoängsledning efter tolv omgångar i MAXtv Prva Liga. Möjligen frågar de sig ”när kommer Juanita?” och då kan jag hälsa att det gör jag redan i morgon eftermiddag, och där och då ska vi kicka i gång denna Champions League-vecka för fulla cylindrar.

Ni är några stycken som ibland hoppar på mig (och mina kolleger) när vi kritiserar Zlatan Ibrahimovic, eller – vanligare – när vi rapporterar om kritik mot honom i utländsk media, med den konstruktiva retoriken ”du är bara avundsjuk på honom”.
Jag är ju normalt sett inte det, jag tror säkert att Zlats har ett fantastiskt liv i Paris, men jag skulle inte vilja byta ut mitt eget i den franska huvudstaden (förutom möjligen när det kommer till budget i bostadsjakten) och så var det med den saken.
Men så kom den. Dagen då Zlatan Ibrahimovic nominerades till Sveriges finaste litteraturpris.