Barcelona laddade för morgondagens klubbfest, a.k.a Guldbollengalan Galore, på ett inte helt oävet sätt i La Coruña, där i alla fall två av guldgossarna själva fick visa varför de är nominerade.
Jag tycker ändå lite synd om Eric Abidal som av bara farten slog in sitt andra mål för klubben i går, men blev avblåst för offside.
I dag fick de ett kungligt mottagande på den öppna träningen på Mini Estadi bredvid Camp Nou och jag kan känna att om 15 000 människor hälsar en med applåder en vanlig dag på kontoret så är det kanske inte så svårt att vara bra på sitt jobb.

Frédéric Kanouté var bra på sitt jobb i går också.

Anyhoo, vi är ju i Madrid, där José Mourinho tvingas sätta Karim Benzema på ett hyfsat prov mot Villarreal, mest eftersom han inte har så många alternativ. På bänken sitter Kaká som ende anfallare och frågan är om Florentino Perez är disciplinerad nog att hålla i plånboken, eller om han ger efter för Mous inte så hemliga önskemål och handlar en striker i veckan som kommer.
Villarreal är i fin form, men för egen del tror jag att Marchena, Nilmar och Senna hade behövts för att den gula ubåten skulle kunna ställa till trubbel Real. 
Stämningen hos tabelltrean är ändå optimistisk. ”En bra dag för en liten överraskning” twittrar Gonzalo Rodríguez och mannen, kvinnan och hunden på gatan i Madrid tycks överens om att det kommer att bli åka av för de vita på Bernabéu i kväll.
Giuseppe Rossi är i fantastisk form och kommer till huvudstaden som klubbens mesta målgörare någonsin. Med sina två pärlor i spanska cupen i veckan gick han om Diego Forlán som tidigare hade rekordet när han hängde mål 60 och 61 i Villarreal.
Jag hängde ju själv loss lite med Rossi innan jul och pratade om gli azzurri, Sopranos och varför han blivit bättre på fotboll sedan hans pappa dog förra året.

Villarreal är en stor klubb i en liten skrud, och har typ samma bemanning på sin pressavdelning som en genomsnittlig allsvensk klubb, men det hindrade dem inte från att skicka årets roligaste julkort till sina supportar.

 O sole mio.

Real Madrid har en presstab på säkert 15 pers, men lyckades inte sätta ihop något mer spektakulärt än det här inför jul.
Upplys mig gärna om det är något jag missat, men tycks inte Cristiano Ronaldo ha en väldigt egen humor?

Z

Real Madrid är i Amsterdam för att ta en poäng och gå vidare som gruppetta i Champions League med minsta möjliga åverkan på truppen, som trots allt har en klassiker att spela av om en knapp vecka.
Milan har långt gångna planer på att göra Galaxerna sälle har jag hört och allt annat än att de senare i turneringen får möta Barcelona, som landat i Aten för morgondagens övningar, ser jag som väldigt otippat.
Eller, det känns väldigt oibrahimovicskt i alla fall.

Om Zlatan har en tillfällig flört med italienska och svenska tidningar just nu så är tonläget i resten av Europa lite hårdare. 
”Har Ibrahimovic blivit mer ostyrig med åren, eller har han alltid varit galen?” frågade mig den franska fotbollsshowen Téléfoot häromdagen och förra veckan undrade l’Équipes veckomagasin om Ibrahimovic är ”en notorisk provokatör eller bara missförstådd?” under den snyggfranska ordleksrubriken ”Ibra – homme de l’art ou tête de lard?” – ungefär ”Ibra – konstnär eller tjockskalle?”.

Jag våndades lite över att att Mino Raiola skulle plocka upp l’Équipe Magazine hemma i Monaco i veckan, eftersom han eventuellt inte skulle sympatisera med mitt sätt att se på hans adept.
Sedan mejlade l’Équipes snubbe och bad om ursäkt över att mina citat inte fått plats i tidningen eftersom de ”hade så snålt om utrymme och redaktören tyckte att det vägde tyngre med Fabio Capellos åsikter om Ibrahimovic”.
It’s a hard knock life.
Hoppas att Mino inte har tv i alla fall.

Men. Det är ju Real Madrid vi ska prata om, och José Mourinho som i går bröt sin nästan två veckor långa silenzio stampa med orden:
– Det här är de bästa tolv dagarna jag haft sedan jag kom till klubben.
Mourinho hade ingen lust att prata om sin avstängning, men konstaterade med en bredsida att:
– För reklam får man betala och det finns människor nu som fått alldeles för mycket gratisreklam under lång tid.
Den hårda passningen nådde, enligt uppgift, hela vägen till Gijón där Manolo Preciado nu vårdas för en lårkaka i klubbens sjukstuga.

Mourinho har klart för sig att nästa veckas besök i Barcelona inte lär bli kvällen då han springer ärevarv inne påCamp Nou, men vad bryr sig väl Mou om det?

El Clásico spelas ju på måndag eftersom Katalonien håller parlamentsval på söndag. Valdeltagandet befaras bli historiskt lågt i Barcelona (men gissa om det hade stigit rejält med Barçaseger om matchen planerats in på lördagen i stället) vilket gör att mer eller mindre extrema småpartier får lättare att komma in.
Joan Laporta är en av dem som siktar på makten och trots den senaste tidens skandalösa avslöjanden visar opinionsundersökningar att det inte alls är omöjligt att Laporta klarar treprocentsspärren.
Kanske är det därför han valt att spinna vidare på skandaltemat.
Jag var ju inte hemma under slutspurten av den senaste valrörelsen i Sverige, men låt mig gissa att varken Fredrik Reinfeldt eller Mona Sahlin fiskade röster med hjälp av en porrskådis i underkläder i propagandamaterialet.
Nu är ju Joan Laporta inte Fredde (och kanske ännu mindre Mona) och väjer därför inte för att engagera Maria Lapiedra, klä av henne, svepa in henne i en katalansk flagga och be henne åma sig lite framför Santiago Bernabéustadion. 

 Lapiedra president!

Frågor på det?

Visst hade man på känn att upptakten till el Clásico skulle bli något alldeles extra med José Mourinho vid rodret. Möjligen trodde jag inte att hans utspel i förlängningen skulle sabotera mitt arbete.
I dag åkte jag ut till Barcelonas träningsanläggning för att intervjua en spelare. Halvvägs i taxin ringer Barcelonas pressperson Txemi:
– Tyvärr, det kan inte bli någon intervju. Pep har bestämt nya regler, inga individuella samtal med spelare tills vidare.
– Nya regler? Sedan när?
– Eh, sedan tjugo minuter.
– Men vad i… Varför?
– Det är för mycket oväsen just nu, tycker Pep.

Och så tar man ett titt på Marca och saker och ting faller på plats.

Mourinho martyren.

Efter portugisens vilda viftande åt alla håll på slutet har kritiken mot Real Madrids tränare tagit närmast bibliska mått. Tycker Madrid-tidningen Marca, alltså. 

Och så Oscars eminenta förklaring i kommentatorsfältet för alla som inte har en fil. mag. i konsthistoria:

Bör väl påpekas att det inte är Jesus den här gången utan Goya-målningen som bilden anspelar på (Los fusilamientos de la montaña del Príncipe Pío) är en symbol för det spanska (kastiljanska) motståndet mot Napoleon (det motstånd som gav oss ordet ”Guerilla”) under tidigt 1800-tal. Katalonerna var väl inte helt avogt inställda till Nappe utan var ganska ok med att införlivas i Frankrike – öppet sår det där nere på halvön…

Z

Jag kan på rak arm komma på ett gäng anledningar varför jag inte skulle skriva kontrakt med Real Madrid efter att ha spelat för Barcelona.

Exempelvis:

 En svinig pakt.

Men FC Barcelona ville inte bara försäkra sig om att göra sig av med Zlatan Ibrahimovic till vrakpris utan dessutom vara helt hundra på att han inte skulle ställa till ännu mer trubbel för dem under den närmsta framtiden.
Anti-Madrid-klausulen, som den kallas i katalansk media, är ett ännu ganska osnyggt sätt att kapa banden med Ibra och ett bevis på att Barça inte riktigt har hela självfötroendearsenalen intakt på värvningsfronten (och det ska de verkligen inte heller). 
Säljer man å andra sidan en spelare till förra klubbens största rival i Italien så hajar man sannolikt att Zlatan inte skulle tveka att hoppa på José Mourinhos skuta och skapa oreda i Spanien en gång till.
What you do?
Då kan vi konstatera att ömhetsbetygelserna mellan Ibra och Mou på slutet varit ett klassiskt spel för gallerierna, en liten medieritual för två män som redan är bundna på varsitt håll och inte kan få varandra igen. Men en jobbflört sätter ju alltid lite extra glans på tillvaron.

Sport är en tidning med bra flyt just nu, det måste man säga (jag undrar lite vem på redaktionen som bjussat Sandro Rosell på middag och supit honom under bordet på El Bulli).
Veckans uppgifter om att Milan faktiskt inte är bundna att köpa ut Ibrahimovic efter säsongen fick hans agent Mino Raiola att, via mig, be tidningen dra till ett varmare ställe (varmare än Spanien alltså, han tyckte för övrigt att jag kunde göra det också om jag fortsatte ställa fler jobbiga frågor).
Man undrar ju vad Mino (allmänt känd som ”el napolitano loco” i Barcelona) tycker om att de här pikanta detaljerna kommer ut. 

I Barcelonatidningarna pratar man nu helt obehindrat om Zlatan-affären med ord som ’galenskap’, ’ruinerande’ och ’den överlägset sämsta övergången i klubbens historia’.
Frågan är om inte den nya styrelsen får en smula upprättelse hos medlemmarna när de i alla fall försäkrat sig om att det inte blir några Clásicon med en ursinnigt revanschsugen Ibrahimovic på andra planhalvan.

Sen är ju inte det här den typ av nyheter som lär få Barcelona att känna att de gjorde fel i somras.

Nej, Ryssland är inte FC Barcelonas bästa bortagräs. På tre försök det senaste året har katalanerna kammat noll segrar och precis som förra året är det lag som låser igen backlinjen och kastar nyckeln i Kazanka-floden som bereder mest trubbel för Filosofen och hans gäng.

Karadeniz Gökdeniz fick kliva av med halvtimmen kvar, och visst, all you Rubin people out there, det fanns skäl till oro. Men tatarerna höll ihop.

 Dubbel-Deniz – ett Barça-spöke.

Spännande nog kommer FC Köpenhamn som gruppledare till Camp Nou om tre veckor. Påminn mig att jag ska sitta och skrocka om skandinaviska familjeangelägenheter på pressläktaren då (FCK startar med tre svenskar i kväll, så det måste anses som legitimt att ta åt sig lite av framgången).
Innan match alltså, efteråt kanske inte Johan Wiland ler så stort.

Att Valencia och Man United är inte en helt lyckad kombination för Valencia stod redan utom allt tvivel. I kväll hade spanjackerna lite oflyt på Mestalla och gänget som inlett hösten som om fotboll var lite för lätt för dem sitter helt plötsligt en aning i klistret.

I Barcelona ligger revolutionen alldeles runt hörnet. När jag lämnade min boning för att inta lite pre CL-krubb på en av få öppna (svartfots-) restauranger låg röklukten tjock i luften.

Fotbollsgräddan har visat så där stor stridsvilja med folket, men segunda-laget Rayo Vallecano lyssnade på supportrarnas vädjan att delta i den landsomfattande generalstrejken och ställde, bokstavligt talat, bara ut skorna på planen inför dagens förmiddagsträning ”för att visa solidaritet med supportrarna”.

Det är ju inte förrän första omgången gått av stapeln som man bör ge sig på att ställa en prognos av något slag. Vi kan väl, för att krångla till det på utrikiska, kalla den Post World Cup-kollen.

* Vem är frisk från VM-sjukan? (Lionel Messi)
* Vem är hög på VM-succén? (Diego Forlán, Fernando Llorente)
* Vem fick lämna VM utan att spela och mötet med Espanyol utan tre poäng? (Derek Boateng. Ja, hela Getafe så klart, men mest Boateng.)

Hög tid också att gratulera Markus Rosenberg till det livskvalitetsoptimala klubbvalet Racing Santander.
Tips från undertecknad som scoutat staden grundligt inför Mackans ankomst (Martin Dahlin, du kan sätta in överenskommen summa på mitt personkonto, alternativt invänta nästa regeringsbildning för att se om det blir avdragsgillt, då skulle jag ta det på företaget, ’rut’ eller ’rot’ eller ’reka’):
* Kasinot är stadens hot spot och bästa nedvarvning efter match
* Solstolarna på stranden kostar 4 euro för en heldag, men pluggar du in Ipod-lurarna och låtsas att du sover kommer du undan gratis

Rosenberg är, enligt Racings hemsida, reslig, bra i luften och grym på fötterna. 
De hittar faktiskt inga fel att rapportera.
Att värva långa män från Malmö är tydligen inget som spansk fotboll väjer för, trots färska potentiellt avskräckande exempel.
Och efter att ha spanat in klädkoden på Santanders nattklubbar, eller jag menar gågator, kan vi konstatera att Markus Rosenberg kommer bli stadens it-kille på nolltid.

 Fashionista 1, Fashionista 2 och man som säkert är bra på sitt jobb. Foto: Racings hemsida

Över en sommar blev Santander Spaniens mesta svenskklubb. Vem såg det komma i juni?

Ibra-efterdyningarna rullar in i strid ström i Barcelona, men snart kommer lugnet att lägga sig och Zlatans tid i klubben vara ett minne blott.
Och om jag själv trodde att jag skulle få fortsätta att njuta av livet i strålkastarna och exponering i tidningen tog Aftonbladets eminenta webbnissar den vanföreställningen ur mig fort.

Har lusläst mitt jobbkontrakt under klausulen ’lansering på nätet’. Det står inget om någon allsvensk målvakt.

Man hade ju kunnat tänka sig att dagen efter att Pep Guardiola får stryk av mannen som pekas ut som näste Real-tränare skulle vara lite av en högtidsdag för Madridtidningarna.
Men både Marca och AS går med på att Diego Milito var offside på Sneijders målpassning, även om just AS inte var så imponerade av Barçaspelarnas insats i går.

 Finns tydligen en kille i Inter de inte heller gillar.

I Barcelona har konstpirationsteoretikerna fritt spelrum i dag och vad känns mer fruktsamt än att gå på José Mourinhos amigo och landsman Olegario Benquerença, som dömde matchen?

Olegario Benquerença – De som tvingades stoppa tjuvarna 3 – 1
”Vi visste att man bara kan slå Barça genom att sparka på dem eller råna matchen av dem… och vi bestämde oss för att göra både och”

Pep Guardiola å sin sida levererade ett ganska oseedat svar på frågan varför det blev 3–1 till Inter:
– Planen var väldigt dålig. Vi ville att de skulle vattna den, men det gjorde de inte. De är deras rättighet, det var en semifinal i Champions League. Det är sånt som händer. 

1.04166667 är Luis Lionel Andrés Messi nuvarande målsnitt/match i la liga. Jag vet inte, det känns ju som att fotboll är lite för lätt för honom just nu.

För Zlatan Ibrahimovic känns fotboll onödigt svårt för tillfället. Jag kommer på mig själv med att sitta på läktaren och tänka ”för fan, det här visste du precis hur man gjorde i Italien för ett år sedan” gång på gång.
Men när Leo Messi lämnar över straffen till Ibra ”eftersom han är anfallare och behövde göra mål för att bryta en dålig trend” visar det att den ettrige argentinaren har mer taktkänsla än jag givit honom cred för. Från min plats såg jag i alla fall inga instruktioner från Pep Guardiola och Leo Messi är lagets förste straffskytt.
Han är väl ioförsig Barcelonas förste vad han vill just nu.
Om Leo Messi känner för att prova på Víctor Valdés jobb på onsdag mot Osasuna så är han förste målvakt också. Jag lovar.
 
Zlatan var ovanligt lugn och avspänd efter matchen. Det var väl egentligen inte förrän Expressens/DN:s/Fokus/Offsides Olof Peronius frågade Ibra om han givit Mino Raiola instruktioner att säga det han sagt i veckan som han gick på counter attack:
– Är jag hans pappa eller? undrade Zlatan retoriskt och därmed var ämnet uttömt.

Kvällens hybrispris går annars till José Pinto, som på en fråga i mixade zonen svarade:
– Jag gör bara intervjuer när jag spelar match.
Vilket utslaget på ett år är ungefär tre gånger (beroende på hur långt Barça går i spanska cupen).
Chill life.

Är inte Pep Guardiola lite av ett PR-geni förresten? Att först byta ut Gerard Piqué och sen Gabi Milito, som båda spelat i Zaragoza och därför fick rejält med applåder, det är så goodwill-smart att jag blir lite matt. Men bara lite.

Och så en helt annan grej. Efter gårdagens Real Madrid-seger mot Sporting fick Rafael Van der Vaart frågan om det ändå inte var hands innan han gjorde Reals kvitteringsmål.
– Lite hands var det, svarade Rafael.

Nu väntar jag på lite offside, lite skott över mål och lite rött kort.

– Jag måste hitta ett sätt att få Zlatan att bli bättre och komma tillbaka till sin nivå, sa Pep Guardiola.
– Come again? sa jag, för har man aldrig hört den diplomatiske Barçatränaren kritisera en spelare tror man att man hör fel när det väl händer.
Pep är ändå killen som hållit Ibra om ryggen genom hela den senaste tidens blåsväder och (emellanåt) tuffa frågor från presspacket. I går var det slut med det.

Det är väl ingen vild gissning att Zlatan kommer få utstå en del kritik i dagens tidningar i Spanien heller, men jag gillade i alla fall hans räkmacka med extra smör och majonnäs till Bojan i slutminuten.
Att döma av ljudnivån på Camp Nou är det ibland svårt att avgöra om Barças hemmapublik befinner sig på fotboll eller på ett riktigt spännande parti schack, men i går steg temperaturen några grader när det signalerades att Ibrahimovic skulle in och publiken gav honom sitt högljudda stöd. Det var lite rörande.

Vad händer nu då, undrar ni. Ska Zlatan bli en bänkspelare i Barcelona? Nja, jag tror att det här mer handlar om att Pep vill få upp ångan hos Ibra. Han känner väl typen och vet att Zlatan kan behöva lite tuggmotstånd och något att bevisa för att leta sig upp längs formkurvans index. Och att Thierry Henry och Pedro Pedrito är i bättre form just nu, vilket ju är ganska svårt att bestrida.

Kvällens största lärdom: Att vifta med Real Madrids presspass i Barcelonas medieentré är ingen större idé. Jag fick helt enkelt kasta mig i en taxi hem när jag märkte att jag fått med mig fel ackrediteringsbevis och avspark var ungefär nio minuter bort. 
Att. Aftonbladets lönekontor: jag tar den kostnaden.

Men jag hoppas att ni andra njöt av Messis första mål.

Man måste ju gilla Stuttgart för att de har en spelare som heter Christian Träsch. Frågan är om han kommer med i Tysklands VM-trupp på efternamnskvoten. Jag hoppas verkligen det.

Jag var väl inte ensam om att försumma Sevillas öden och äventyr i går för att spana in the return of the Special One på Stamford Bridge. Jag trodde dessutom inte att andaluserna skulle behöva gå upp i arbetspuls särskilt ofta för att stoppa ryssen på Sanchéz Pizjuán.
Jag hade fel.
I samma stund som slutsignalen ljöd började kraven på Manolo Jiménez avgång att skalla. Manolo tar själv saken ganska lugnt:
– Det handlar om fyra olika journalister som har insisterat länge. Det är ett resultat av stämningen som råder. Problemet är att Manolo Jimenez röv får ta emot sparkar som egentligen är menade för andra.

I år får Spanien max ett lag med till kvartsfinalerna. Om nu Barcelona avancerar i kväll. Jag har svårt att se något annat, men man ska inte hymla med att Xavi Hernandez återbud inför kvällens drabbning är ett rejält bakslag för Barça.
Seydou Keita är tillbaka och får nog en plats på mittfältet i kväll om han ber Pep G snällt.

Zlatan behöver knappast be om en startplats i kväll. Ni minns att det var Ibra som gav Barcelona hopp i den senaste matchen mot Stuttgart och jag undrar om han inte får en framträdande roll i kväll igen. Ska vi gissa på ett kramkalas à la grande?
Samuel Eto’o har ju lagt den symboliska ribban ganska högt efter att skjutit Inter längre än de någonsin kom i CL med Zlatan. Jag tror att Ibra går igång på den tanken.

Annars är jag lite förvånad över de lama protesterna i mejlbox och kommentatorsfält kring diskussionen om Zlatans plats i laget/gänget Barcelona.
Det fanns en tid då man inte kunde skriva en notis om Ibrahimovic utan att få trehundra mejl med teman som varierade mellan ”du är en rasist/du är en blatteälskare/du är en nolla/du är en brud/du är bara jeeevligt b”. 
Har vi tappat gnistan här?

Stuttgarts delegation verkade sent i går kväll ha gnistan på topp när delar av spelartruppen och hela den tekniska staben partajade loss på skybaren på Hotel W (eller Dubbel-Ove, för er som är nere med kastilianskan) som också är lagets hemvist under besöket i Barcelona. När klockan var 02.00 och jag tog en bulle hem letade tyskarnas klubbledning febrilt efter ett ställe att ta kvällen vidare på, iförda lagets halsduk för att påkalla eventuella konfrontationer med los culés på stan.

Pep Guardiola utsågs i går till ’årets katalan’, och hade spelat in ett tacktal, eftersom han inte kan dyka upp hursomhelst på en gala dagen innan viktig match. 

Man har olika sätt att ladda för Champions League.

Och nu när ni fått ett ansikte och en röst på mig inser jag att jag inte kan undanhålla er det här inslaget från svensk-katalanska tv-kanalen Infosuec som gjorde en grej på FCB:s handbollssvensk Magnus Jernemyr och undertecknad för ett tag sedan.