Stört 1: När Cristiano Ronaldo gick in på Bernabéustadion i dag behövde han göra mer än ett mål för att inte sänka sitt målsnitt/match i år (han behövde göra 1,06 för att vara exakt).

Stört 2: Han gjorde tre stycken mot ett Getafe som kippar efter luft i nedflyttningsland.

Ja, sen var ju tvåan och trean lite av kompisbjudningar, men det får vi köpa. Det är en alldeles enastående säsong han gör i Real Madrid, synd att han bara gjort ett riktigt bra och ett ganska bra Clásico av fem i år. 
Vän av detaljer såg också att CR7 sög på tummen som målgest efter andra målet och man undrar ju spontant om han fått ett nytt barn nyligen.
I Crilles fall kommer ju storken ofta helt oannonserad.

Ni såg förstås att han också drog bollen rakt upp på en supporter på läktaren och återgäldade mannen i rött med att ge honom sin matchtröja efter slutsignalen.

Tack å tack. Jag kommer aldrig att tvätta den Ronnie!

Och så var det svenskfest i Santander igen. Heja.

Därmed är Mackan och Kennedy kvar i högstadivisionen i höst, eller Racing i alla fall, vad just de två planerar är jag inte hundra på, men märk väl att lagen från tabellplats elva och neråt samtliga kan ryka med maximal otur. Det måste vara någon form av bottenjämnt rekord. 

96 267. Så många förfrågningar om biljetter har Barcelona fått av sina egna medlemmar inför CL-finalen på Wembley om drygt två veckor.
Det är som att hela Camp Nou bett om en biljett och det är förstås nytt rekord av gigantiska mått.

Barcelona gör ingen hemlighet av att de vill ha tid och foka på mötet med United och därför jobba undan ligasegern så fort som möjligt. I morgon är ett rätt bra läge, när man reser till Valencia för att göra livet surt för Levante.

Redan i kväll kan ju Real Madrid bjuppa på mästartiteln genom att gå bort sig i derbyt mot Getafe. José ”andra lag ställer inte ut bästa motstånd mot Barcelona” Mourinho har valt att ge Iker Casillas ledigt i dag, vilket Getafe gissningsvis jublar över, medan övriga lag i nedflyttningsträsket lär hålla sig för skratt någorlunda enkelt.
Reals nye jubel Nuri Sahin har sommaren på sig att ladda för spel hos de vita – och ett idolmöte i repris.
– Ringer Real Madrid så kommer man, säger Nuri till Marca och ställer snällt upp på att flasha deras förstasida på sin egen baksida. Eller så.

Under fotbolls-EM 2008 fick en då 19-årig Sahin chansen att hälsa på sin stora idol och ta en bild ihop.
Därmed var dagens Buster Alert utfärdad och jag tänker att vi ska ha det här klippet i åtanke när Nuri Sahin, 26, just har skjutit Champions League-titeln till Real Madrid och är kung i världen i slutet av maj 2015.
Det är alltid rörande med idoler som har idoler, är det inte?

(Och efter dålig respons på Twitter tidigare i dag; vet vi några flera lirare än Ronaldo d.ä. och Zlatan Ibrahimovic som varit i fem proffsklubbar i Europa som samtliga vunnit Champions League, utan att de själva vunnit turneringen? Bästa svar vinner ett omnämnande på bloggen.)

Men mer Real, för ni läste så klart att Kaká kan vara på väg till Chelsea, cuz his mum says so.
Det är rimligtvis bara i södra Europa som stora dagstidningar drar slutsatsen att det är transferläge bara för att fotbollsspelarens mamma ska sprida Guds ord på en ny plats.
Förra året, när Caroline Celio twittrade vitt och brett om sina åsikter om dåvarande Real-tränaren Manuel Pellegrini, gick Kaká ut och sa att han skulle be sin fru lägga ner de sociala medierna.
Så blev det inte och nu har han i stället två kvinnor i sin omedelbara närhet att hålla ordning på. Kakás dotter Isabelle är visserligen bara drygt två veckor gammal, men med så goda kvinnliga förebilder i familjen gissar jag på någon form av sociala medier-debut senare i år.
Sedan tycker jag att det lilla brasilianska matriarkatet kan ta över Kakás transferförhandlingar helt och hållet.

 Det är mycket nu.

Vi är i Mourinhos Madrid och när Iker Casillas singlar slant med Michael Dawson (till tonerna av Sweden’s finest) ska en av årets på förhand mest spännande matcher liras i den spanska huvudstaden.
Inför Barcelona – Arsenal kunde man gissa ungefär hur spelet skulle se ut, även om Arsenals bollinnehav på Camp Nou var två ton i underkant.
I kväll har jag faktiskt ingen aning. Men det känns som att det blir springa av.

José Mourinho kommer att ställa ut småskadade CR7, Marcelo och Ángel di María på planen, i vad tidningen La Vanguardia kallar ”Real Madrids näst sista bal”.
Mou gillar ändå att jobba med underskattning och tänker att det greppet funkar hur man än vrider och vänder på det. Därav helgens två mest minnesvärda citat från portugisen.
– Pressen är på Tottenham så klart. Vi har ju ändå nio europatitlar och de noll.
Och:
– Oavgjort är ett bra resultat för oss. 0–0, men även 1–1.
Vilket fick Harry Redknapp på ganska gott humör:
– Det är taget, då kan vi åka hem direkt då.

Enligt tidningen El País samlade Mourinho sitt lag den 18 mars efter träningen och rekapitulerade ett budskap som kommit till honom natten innan.
– Jag har en idé, en feeling. I natt drömde jag att om vi slår Atlético i morgon så vinner vi ligan. Jag såg det väldigt tydligt. Och när jag ser saker tydligt så inträffar de alltid, sa Mou till de vitas förtjusning/förvåning/förskräckelse.

Real slog Atléti i derbyt och nu ska de bara hämta upp åtta poäng på åtta omgångar på Barça och saken är biff.
Jag tänker att mitt andra år i Spanien hade varit rätt trist utan Mou. Jag hoppas att han tänker samma sak om mig.

Simon Bank är på Spanienturné och en aning asnervös inför kvällens uppgörelse. Så där så att jag var tvungen att ta ut honom på en bra lunch och hälla i honom ett glas cava för att det skulle ordna upp sig.
Han håller tydligen på ett av lagen i kväll och vägrar berätta vilket.
Tyvärr kan vi aldrig äta ett vettigt mål mat utan att någon annan stjäl uppmärksamheten.
Senast i Lyon var det Jorge Valdano som satt vid bordet bredvid. I dag kom vi sent och utan förbokat bord till ett av Madrids finaste vattenhål och personalen suckade lite.
– Jag ska se vad jag kan göra, sa kyparen och trängde ner oss på terrassen precis bredvid Spaniens drottning Sofia.

Hon är van vid ett fint mottagande i fotbollssammanhang i det här landet. Simon och jag kanske var lite mindre inställsamma, även om vi laborerade med tanken på att skicka över tre Fernet Branca till doña Sofia och hennes paranta väninnor för att se hur de skulle reagera.

 You queen, me king. Both Stars.

I morgon äter vi lunch i Barcelona och det är bara för Nelson Mandela att höra av sig så ska jag boka in honom på samma restaurang. 

Starkt gjort av Karim Benzema att glida in på bloggen bara tio minuter innan matchstart, köra den i Google translate och fatta vad som krävdes av honom i kväll.
Starkt gjort av Real Madrid att totalkrossa ett förvisso rätt uselt Málaga med pressen på sig.
Starkt gjort av CR7 att göra kvällens sjunde mål i den 77:e minuten.
Starkt gjort av José Mourinho att rota fram Fernando Gago och Sergio Canales ur materialskrubben och ge dem lite välförtjänt kärlek i andra halvlek.

Kärlek är väl annars inte riktigt ordet som bäst beskriver Mou och Manuels moment innan match.

 Men tjänare! Foto: Marca

Málagacoachen låtsades inte ens att han trodde på mirakel i kväll. Efter matchen klev han på en av spansk fotbolls ömmaste tår och det helt utan att skämmas.
– Vi visste att vi inte skulle kunna fajtas om några poäng i kväll. Det här var något vi var tvungna att göra, det kommer inte att påverka oss. Vi vilade flera spelare i kväll och hade vilat ännu fler om vi hade kunnat, förklarade Pellegrini stonefaced efter matchen.

Var det en passning till José Mourinho så var den rätt sofistikerad på sitt sätt.

Nu har vi det här spännande läget igen, där omvärlden skulle påstå att Cristiano Ronaldo gjort 27 mål i ligan, lika många som Leo Messi, och där tidningen Marca, som delar ut priset för Pichichi, skytteligavinnaren, tycker att han har gjort 28.

Real Madrid får lite arbetsro inför kommande två munsbitar Racing Santander och Hércules innan det är dags att skjuta åttondelsspöket och Kim Källström all världens väg på Bernabéu om knappt två veckor.

Levante är ett lag som vi behandlar högst styvmoderligt, utan tvekan. Men skönsång från fotbollsspelare letar sig alltid igenom mediebruset och ut på bloggen och när de här killarna tar ton så myser jag lite (även om jag sänker ljudet rejält, herregud, de är bättre på fotboll än musik i Levante).

 Sing along. 

Ali Syed fick slita ett tag för att få sitt köp av Racing Santander att gå igenom. Men när ligan, Kantabriens regionalpolitiker och mammon hade talat så stod den indiske affärsmannen där med aktiemajoritet – och väldigt lite tålamod. I dag, ett par veckor efter att affären var i hamn, kände han att det var dags för lite action och tog så sitt första exekutiva beslut (mer känt som Abramovich-effekten) och gav tränaren Miguel Ángel Portugal foten.
Spansk fotbolls svenskmecka är därmed den femte klubben att göra slut med sin tränare den här säsongen efter att Antonio Alvarez, Sevilla, Jesualdo Ferreira, Málaga, José Aurelio Gay, Zaragoza och Juanma Lillo, Almería, tidigare gått samma öde till mötes.

Vad Markus Rosenberg tycker om saken vet jag inte, eftersom han vägrar att dela med sig av sitt nya mobiltelefonnummer (”så slipper du få fler konstiga sms”, som Mackan själv motiverar sin nyfunna Greta Garbo-hållning).

Det låter kanske osannolikt, men vi ska nog inte utesluta att den svenska elitserien i ishockey är en betydande inspirationskälla här.
Hur många lag har då fått en ny-röst-i-omklädningsrummet-effekt? 
Ja, hittills är det i princip bara Javier Aguirre som fått ordning på torpet i Zaragoza, som letat sig upp till en imponerande tolfteplats i tabellen utan att någon verkar förstå hur det har gått till.

Sandro Rosell lär inte gå i kicka-tränaren-tankar just nu, men däremot har han plockat in en ny chefssekreterare i Gerard Guiu. Det roliga med att dricka gin & tonic med katalanska journalister efter match är att man får sig så mycket bra Barça-skvaller att man inte vet vart man ska ta vägen. Tyvärr är det mesta sånt som skulle leda till åtal om jag informerade er och ni inte höll tyst om det, men när Guiu utnämndes var skvallret av lite mer politisk natur. Han hade nämligen ett gäng bilder på sin Facebook-profil iklädd den spanska landslagströjan och det, mina vänner, ses inte med blida ögon hos de rättrogna.

Då spelar det mindre roll att han hade nästan inga kläder alls på flera av de andra bilderna.
Jag gillar ju Gerard spontant utan att ha träffat honom, det får jag säga. Möjligen har han rensat upp nu, men det här mästerverket lyckades jag rädda innan ordet var ute på stan.
Ni får den av mig.

 Sweet dreams.

Valencia har tagit upp jakten på den tredje CL-direktkvalificerande tabellplatsen och alla som tycker att det spretar för mycket i den absoluta täten i la liga kan glädjas åt att vi får ett spännande race om tredjepriset att följa.
Valencia har något på g, men de har också en åttondelsfinal i Champions League att fokusera på, medan Villarreal ska bita tag i Napoli härnäst i Europa League.

Jag var ju på andra jaktmarker i helgen, men letade med ljus och lykta efter ett ställe i Amsterdam att spana in Peps pack på i helgen. Jag hittade ett ställe där de serverade vin i det här glaset.

Matchen? Den visste de inget om. 

Till sist: hur kan man ens dividera om i fall det här artisteriet ”verkligen var nödvändigt”. Det är ju sånt här som ger la liga mening och gör att man inte längre kan föreställa sig den utan Cristiano Ronaldo. Det och att han byter blöjor, så klart.

Hoppsan hejsan. Det är fullt drag i den spanska huvudstaden just nu, det får man konstatera, och lever man på att skandalisera Real Madrids spelare, som någon i kommentatorsfältet uttryckte det (fortfarande en av de roligaste kommentarer jag fått) så är det bråda dagar.
Pedro León har inte haft särskilt mycket förtroende från sin mister Mou sedan han petades en gång i höstas och åkte hem till sin förre tränare i Getafe Michel och grät ut, om ni minns.
Fernando Gago har inte haft speciellt mycket med startelvan att göra alls under året och vi kan väl konstatera att det är fel killar som råkat i luven på varandra på träningen på Valdebebas.

Dagen till ära rider dessutom Osasunas anfallare Pandiani, känd som ”El Rifle”, ”Geväret”, vidare på svallvågorna från helgens seger över de vita och förklarar att Cristiano Ronaldo ”har en skruv lös”.

Tur för Pandiani själv att han i alla fall inte ser ut som någon som just rymt från Kumlaanstalten.

 Jag ska stirra ihjäl dig. Foto: Marca

Ni är några som undrar varför det pratas om kaos och bråk inom Real Madrid så mycket oftare än Barcelona.
Förklaringen är tudelad, skulle jag säga.

Efter Joan Laportas avgång i somras är Barcelona en klubb i så total harmoni som det går när man omsätter miljarder och har några av världens bästa spelare anställda. Det är klart att det gnälls och tvistas och tjafsas även i den katalanska klubben. I nuläget är Dani Alves kontraktssoppa en tärande historia för alla inblandade. Men efter Zlatan Ibrahimovics avsked, som var klubbens och Pep Guardiolas senaste öppna konflikt, så har det varit löjligt lugnt på ytan.
I Real Madrid finns en tränare som har ”polemik” som en del av sin arbetsbeskrivning och var José Mourinho än dyker upp ställs saker och ting förr eller senare på sin spets, allt annat vore en överraskning.

Men viktigare är kanske det faktum att Madridtidningarna, och då framför allt Marca, stryker Real Madrid mycket mindre medhårs än vad som är fallet med Barcelona och lokaltidningarna här.
På samma sätt som alla journalister i hela Spanien vet att Jorge Valdano och José Mourinho inte går ihop så vet de allra flesta i Barcelona att Joan Laporta och Pep Guardiola knappt kunde vistas i samma rum i slutet av förra säsongen. Men de katalanska tidningarna tycker generellt det är mysigare att skriva om Gerard Piqués 24-årsdag (grattis guapo!) än om saker som kan störa klubben och sätta a-lagets framgångshistoria på spel.
Det är åt helvete så klart, och det är sånt som gör att rapporteringen i resten av världen blir lidande.
Det tvingar framför allt journalisterna här att bedriva en sorts självcensur som är det mest frustrerande man kan jobba mot som nyhetsreporter och som egentligen inte hör hemma någonstans utanför Nordkorea.

Det om det. Vi har en halvljummen och en stekhet cupmatch att ta tag i i kväll. Om man ska tro Almerías tränare José Luís Oltra, så är det hans lags 0–5-underläge som är värt att spana in i kväll.
– Om det skulle bli aktuellt har vi övat på straffar inför matchen, förklarar Oltra för AS. 

Herregud, jag glömde att berätta en grej i går. Sitter ni ner?
Okej, Marca pratade ju fotboll och livet med Cristiano Ronaldo häromdagen och i veckan portioneras intervjun ut.
I tre dagar kommer Crille täcka upp förstasidan av Spaniens största tidning, en klassisk följetong i miniformat alltså. Och det blir som vanligt ganska förutsägbart med fotbollsbiten (”jag vill vinna ligan, jag vill gärna göra många mål, säsongen är inte avgjord, det skulle vara bra med en anfallare till för oss”) och lite mer spektakulärt när det pratas livet.
Det är en grej som får Marcas redaktörer att hoppa till lite extra. Det är när de ställer frågan, eller snarare poppar påståendet, att CR7 inte ser ut att vara en kille som byter blöjor.
–  Då har ni fel, det är klart att jag byter blöjor på min son! Okej, det är inte det roligaste jag vet, men jag gör det, svarar Cristiano.
Marca (och deras tre manliga intervjuare och två fotografer) är förbluffade så till den grad att blöjbytesinfon får plats i artikelns rubrik, ingress, brödtext och slutkläm. 

Vänta lite, måste kolla en grej.
Jo, men titta, det är år 2011, precis som jag hade för mig.

Cristiano den äldre berättar också att han kommer att stötta Cristiano den yngre vad han än vill med sitt liv, men att han kommer bli extra glad om lill-Crille bestämmer sig för att satsa på fotbollen ”och bli min efterträdare” säger CR7.
Ingen press, säger bloggen.

 Not so square.

I övrigt berättar Ronaldo att han störs en smula av alla nidsånger han får utstå på bortaplanerna i Spanien, men att hans vänner brukar trösta honom.
– De brukar säga att folk älskar mig utanför planen och alltid vill ta autografer och foton, och att de bara vill döda mig när jag spelar. 

Marcas Sergio Fernández avslutar artikeln med ett litet tips på nya hatramsor för Cristiano Ronaldos antagonister. ”Det är något de kanske aldrig kommer att sjunga, men: ’Den där portugisen byter blöjor!'”.

Real Madrid får (om inte Atlético ställer till med något de inte gjort på tolv år) möta Sevilla i semifinalen av spanska cupen, efter att andalusierna (blink Bank blink) slagit ut Villarreal klart och tydligt med 3–0 i går.
Bra för de vita, som hade det lurigt med Villarreal senast, men som borde slå ut Gregorio Manzanos mannschaft skapligt enkelt över två möten.
Och så står vi då där med vårt extra-Clásico den 20 april. Mumma.

Cristiano Ronaldo ger i dag säsongens första intervju till Marca (ni som undrar varför jag bara intervjuar Barcelona-spelare, här har ni en liten ledtråd. Marca, som ändå är Real Madrids husorgan, har fått vänta i ett halvår på en intervju, ni kan ju gissa var i realmadrid.com:s inbox intervjuförfrågan från Aftonbladet ligger).
– Vi kan inte spela en säsong till utan en titel, säger Crille och det har han förstås rätt i.

 It’s raining balls, hallelujah! Foto: Marca

I morgon kväll kan marängerna ta ett rejält steg mot cuptiteln, om de håller nerverna i styr på Vicente Calderón och skickar Atlético ut ur turneringen.
I ligan är det kämpigare.
Man ska inte dra för stora växlar på fyra poängs skillnad, men att Barçaspelarna själva körde med ”är ni dumma i huvudet”-uppsynen när vi journalister frågade om det här var rycket som kan avgöra ligan provocerar mig lite. 
– Fyra poäng är ingenting, det är en detalj, sa till exempel Andrés Iniesta efter matchen mot Málaga, men man behöver inte spana länge på tabellen för att inse att det inte var mer än fyra poäng fem poäng (2+3 = 5) som Barcelona tappade under hela hösten.
Men jag förlåter ju herregud Andresito för hans lite loja attityd. Jag tror det kom på order uppifrån.

Så, är ligan avgjord?
Nej, det är klart att den inte är. Däremot har Real Madrid och José Mourinho, som söker efter en striker med ljus och lykta men ändå satte Karim Benzema på bänken i Almería, en bajonett vilande mot halspulsådern just nu. Och läget tenderar att hålla i sig resten av våren om inte Barcelona skulle tappa fattningen totalt i två raka matcher och det muy pronto.
Förra året krigade Real Madrid på beundransvärt ett par poäng efter Barcelona, men att hela tiden bara kunna täppa till ett avstånd utan att ta över ledningen är ingen tacksam uppgift.
Det får inte begås några misstag i det vita lägret.

Att Mou rör upp känslor vet vi. I matchen mellan Atlético Madrid och Mallorca i går förde domaren Miguel Ángel Ayza Gámez hotfulla ramsor mot portugisen från Atléti-mobben till matchprotokollet.

Men veckans pris för ”kast av liten sten i glashus” vinner ju ändå Mario Balotelli, som tycker att:
– Mourinho måste lära sig hyfs.

En gång till: ”Mourinho måste lära sig hyfs”. Säger. Mario. Balotelli. 

Villarreal var väldigt roliga att se i 45 minuter i kväll, inte sant? Det hopplösa med la liga är ju att både basker och gula ubåtar kan stå för världens mest imponerande insatser mot Real och Barça, de får ändå inte ut något för det. 
Katalanerna har dessutom redan klarat av de flesta slitiga bortamatcherna redan i höstas, medan marängerna har både San Mamés, Sanchéz Pizjuán, Mestalla och Madrigalstadion kvar att bocka av på spelschemat.

Kvällens random statements:
* Kakás återkomst i vitt ser ut att bli en schlager trots allt. Eller en aria av Plácido Domingo kanske.
* Om jag var Karim Benzema skulle jag inte dra iväg en vänförfrågan till José Mourinho på Facebook när jag kommer hem efter match i kväll.
* Cristiano Ronaldo är i full färd att göra sin bästa säsong i karriären. Det kan inte ens Leo Messi ta ifrån honom.

Det fina med José Mourinho är ju att varje presskonferens är en mindre cirkus och att man bara behöver lösa biljett, hitta en sittplats på första parkett och slå på sin diktafon för att fånga upp vad som, med nittio procents sannolikhet, kommer bli den kommande veckans stora samtalsämne i fotbollsspanien.
Juan Carlos Garrido gav portugisen en match i tabloida haranger i kväll när han slaktade domaren David Fernández Borbaláns insats, men då stod José gissningsvis i kulisserna med ett leende på läpparna och skrockade ”bra försök kompis, men jag tar hem den här matchen också” för sig själv.
Mou hade ju grundat ganska bra med att driva Villarreal-bänken till vansinne genom att fira Kakás 4–2-mål med ansiktet mot motståndarbåset och jag vet inte riktigt hur vi ska hantera förklaringen efteråt.
– Det var min son jag ville fira med och han satt där bakom Villarreal-bänken. Jag gillar mina barn och jag svär på att det var honom jag firade med, hävdade alltså Real Madrid-tränaren på presskonferensen efter match och där nånstans annonserades det att utrymmet för frågor var slut.
”Jag gillar mina barn”, det är rätt jävla briljant sagt ändå. 

Manolo Preciado, tränare i Sporting Gijón och Mourinhoantagonist av stora mått, missade självfallet inte läget att rida lite på portugisens svallvågor.
– Gör Madrid mål mot Sporting är det bäst för Mourinho att hans son har födelsedag, hälsar Preciado.

Antagligen kände Reals pressfolk att de ville ducka följdfrågan ”och varför i hela helvetet har du fixat biljetter till familjemedlemmar i höjd med motståndarnas bänk?”.
Ingen journalist som jag känner lyckades heller efter match spåra ner José Junior Mourinho (ange gärna i kommentatorsfältet hur förvånade ni är över att Mou döpt sin son till samma namn som sig själv) för att gå till botten med det hela.

 Bra familjeplanering?

Undrar om José Junior Mourinho har chans på många tjejer på sin skola?

Tydligen utlyste flera bloggläsare någon form av fatwa över mig för att jag la ut förra årets julhälsning från Real Madrid (jag vill passa på att önska er en god jul, ett gott nytt år och ett liv!).

Årets lyckoönskningar från det vita lägret är lite för styltiga för min smak, men om ni orkar vänta ut Karim Benzema och Lass Diarras magiska samspel knappt tre minuter in så får ni ändå lite valuta för pengarna. Hala.

Eftersom spanska fotbollsklubbar är fantastiska på att förneka inbördes osämja och inte sällan tar till teater i de egna mediekanalerna för att dementera rykten om bråk (minns Zlatans och Leo Messis kramkalas förra året) får vi utgå från att det är rätt illa ställt i Real Madrid.
När Sara Carbonero beskyllde Cristiano Ronaldo för att vara ”en egoist” tidigare i höst drog portugisen iväg ett sms med hennes ord till Iker Casillas som försvarade sin fjälla: 
– Hon måste få säga vad hon vill, hon är journalist, försökte Iker, vilket ju är en mycket upplyst ståndpunkt som fotbollsspelare tyvärr sällan intar när det gäller andra murvlar än just dem som de delar nittiosäng med, men ändå.

Cristiano nöjde sig inte med det svaret och därefter har inget kunna sudda bort de sura minerna i Madrid.
Iker fick frågan i veckan vem som är världens bästa spelare och svarade utan att tveka ”Leo Messi”, vilket ju i sig inte är några konstigheter, men spelar man i Real Madrid har man normalt sett en klausul i kontraktet som tvingar en att säga ”Cristiano Ronaldo” när just den frågan dyker upp.

Nu har Iker och Crille suttit ner, pratat ut och rökt fredspipa och enligt målvakten är saker och ting utredda, medan delar av Spanien (oväntat nog inte minst Barcelona) förbereder sig på ett liv efter CR7.
Jag har ju för min del väldigt svårt att se portugisen lämna Real Madrid nu, men några lärdomar drar säkert samtliga parter av det inträffade. Om inte annat bjussar bloggen så klart på lite tips inför framtiden.

Sara: Gnäll gärna på din pojkväns störiga polare, men gör det inför tjejkompisarna och inte i, eh, tv.
Cristiano: Att vara CR7 och bli kallad egoist är inte konstigare än att vara påve och bli kallad katolik. Embrace it.
Iker: Don’t mix your hoes with your bros.

Mundo Deportivo har i alla fall styrt upp ett bildmontage värdigt ett omslag av en Harlequin-roman, om ni förstår vad jag menar (creddpoäng till alla som inte vet vilken typ av bok det är så klart).
Vem tycker ni det känns som att de lägger skulden på?

 Det var hon som började!

Och för er som är intresserade av sporten fotboll kan vi konstatera att Atlético Madrid just snöat bort sina chanser att försvara europatiteln mot Leverkusen i kväll.
”Laget klarade inte bättre än oavgjort och fick lämna turneringen betydligt tidigare än förväntat” skriver AS, vilket jag verkligen vill motsätta mig.
Alla vi som känner Atléti hjälpligt förväntar oss ju att de ska följa upp en Euroleague-säsong där de vinner hela shitet med att åka ur i gruppspelet året därpå.
Det är Atlético-logik par exellence. 

 Det är så logiskt alla fattar utom du. Foto: AS

Men allt är ju inte elände i Spanien. Ni som, liksom jag, fortfarande är höga på cute overload av Andrés Iniesta och hans nya livskamrat, ska få komma ner igen med ännu mer Barça och bamsekramar.
Det är Alleke, 4 år, som varit förhäxad i Xavi Hernández sedan hon blev till (hon brukade sparka extra hårt i magen när Xavi gjorde mål, berättar mamma April) och gick galen när hennes idol och de andra landslagsspelarna åkte förbi hennes utpost i firandet av VM-guldet i somras. När Xavi inte vinkade tillbaka blev Alleke, ja, förbannad.
Men med skrik och bråk får man ju oftast sin vilja igenom tänkte Alleke (för övrigt exakt den metod jag använde som barn och se var jag hamnat) som till slut fick chansen att träffa sin idol när TV3 i veckan skulle utse årets katalanska idrottare.
Carles Puyol vann priset, men Alleke kunde inte bry sig mindre. Hon fick ju träffa sin vita riddare.
Och som den kyla bara en fyraåring besitter lät hon dessutom Xavi ta första initiativet till action.