Jag vet inte exakt vad Pep Guardiola håller på med, men jag tror att det rör sig om någon typ av sen tonårsrevolt. Mannen som hade vunnit Kataloniens regionalval om han bara ställt upp och utan tvekan är Barcelonas mest beundrade har helt plötsligt börjat bryta mot Barças och sina egna samtliga sedlighetsregler.
Det började med att han gav en alldeles individuell intervju förra veckan. Det är första gången det händer sedan han började träna klubben och gissa om redaktörerna lokaltidningarna, med husorganen Mundo Deportivo och Sport i spetsen, satte cavan i vrångstrupen när Pep valde italienska RAI för sin intervjudebut.
– Jag ser slutet på min karriär i Barcelona. Nästa år blir mitt tredje och folk, journalister och spelare tröttnar på att se samma ansikte och ställa samma frågor hela tiden, sa Pep på klingande italienska medan de blaugrana supportrarna drog efter andan.

Inför dagens match visade Guardiola upp en särdeles pessimistisk sida och tränaren som brukar ha ”en totalt orubblig tro” på sina spelare är plötsligt rädd att Sjakhtar Donetsk ska förstöra CL-drömmen.
– Jag har dåliga vibbar inför matchen. Det är ett jättelag vi möter och jag ser oss snarare åka ur än bli kvar i turneringen, säger Pep. 

Helt plötsligt är hela världen hans ovän. Vad hände där?

Jag hade hoppats få se Dimotro Tjigrinskij göra comeback på Camp Nou i dag, den normalt sett väluppfostrade arenan som buade ut honom i slutet av förra året. Men Tjigri är skadad och kommer inte till spel.
Ukrainaren var en udda fågel i klubben förra året och tidningarna i Barcelona är fortfarande förbryllade över spelaren som ”hade en examen i internationell ekonomi, lärde sig spanska på två månader, inte åt skinka, deltog i kulturlivet i stadsdelen Born och vägrade köra bil”.
– Han pratar mycket spanska med mig för att inte tappa sin nivå, även om han läst både Hundra år av ensamhet och Don Quijote på ryska, säger Sjakhtars katalanska läkare Paco Biosca till La Vanguardia.

Om La Vanguardia undrar kan jag berätta att han till och med pratade spanska med sin brorsa när de letade restaurang i mina hoods. Det är ju osannolikt gulligt så här i efterhand.

 Una cerveza, por favor. Foto: MD

Om Pep Guardiola är rädd för att ukrainska Sjakhtar ska ställa till det i kväll är han ganska ensam om det i Spanien. Men jag höjde en liten ukrainsk varningsflagg i tv i måndags för laget som ändå utklassade Roma i två möten i åttondelsfinalen, problemet med lag som är drillade i östblocksdisciplin och samtidigt har sju brassar i truppen är att man inte vet riktigt vad man ska vänta sig.
Men hej, det är inte så att jag känner isen brista under fötterna när jag säger att det här blir Barçaseger.
Dessutom har laget laddat på ett övertygande sätt inför matchen.

Pep Guardiola hade redan tidigare en del att ta ställning till inför tisdagens monstermatch mot Arsenal. Nu har han en anfallare mindre tillgänglig, men lyckligt nog en knappt byxmyndig hembakad dito i fin form. Efter förra årets genombrott har Bojan mest varit flickidol i år (det finns ingen som drar ner så mycket primalvrål från Barcelonas fjortisfanbase som Krkic) och jag tror att han behövde gårdagens islossning mer än vad man kan tänka sig.

Pep själv hade ju anlitat ett extreme make over-team när han lanserade gårdagens startelva, och kunde inte låta bli att skämta lite om det själv efter match.
– Vilken uppställning, va! Såg ni, Tjigrinskij från start! tokade Pep loss på presskonferensen.

En som ändå inte fick plats från start är Pedro Pedrito, som gjorde sitt bästa för att låtsas som att det regnade i mixade zonen. Ja, bildligt alltså, den är belägen inomhus.
– Ibland från man spela, ibland inte, sa Pedro.
– Men blev du inte förvånad, du har ju startat de flesta matcherna på slutet? undrade den mixade zonens obestridliga leading lady Gemma Herrero på tidningen Marca.
– Nej, jag blev inte förvånad. Det finns ju så många bra spelare, svarade Barças lilla kanariefågel, varpå Gemma fick nog och utbrast:
– Vid Gud, säg någonting som jag kan använda. Något! Nån gång!
Pedro är inte känd för att vara Barças verbala killer direkt och såg lite olyckligt och ursäktande på sin överkvinna i mixade innan han tassade vidare till de väntande radiostationerna, med Gemmas sista ord ringande i öronen:
– Herregud, man får ju gräva ur dig orden Pedro!
Hårda bud.

 Bättre med boll än med ord. Foto: Spanish Sports & Football

Vi noterar också att Antonio Álvarez fick med sig sin första trepoängare som míster för Sevilla och att både Luis Fabianos och José Carlos nätkänningar var riktigt ruggiga. 

Vårvädret har gjort entré i Spanien, men alla är inte lika lättflörtade.
– Usch, vad kallt det är. Du tycker att det är varmt eller? huttrade en brunbränd Rodrigo Messi (a.k.a Messi+20) demonstrativt när jag själv satt och lapade sol på träningsanläggningen i Sant Joan Despí i eftermiddags.
Världens bästa fotbollsbrorsa hade varit en sväng i ett högsomrigt Argentina och inställningen till den europeiska vintern verkar vara ett familjedrag.

Rodde väntade på att lillbrorsan Leo skulle duscha färdigt och komma ut. Själv väntade jag på Pep Guardiola, som höll en spirituell presskonferens inför morgonens bortamatch mot Sporting Gijón.
Guardiola hade uppenbarligen läst Hola Barcelona i veckan och ville reda ut vissa begrepp och det omgående:

* Han slaktade körkortslöse och bilfientligt inställde Dimitro Tjigrinskijs mc-drömmar:
– Nej, han får inte åka motorcykel, det är för farligt. Tjigri får ta taxi i stället.

* Han förstod inte vad huset han växte upp i har att göra på en sightseeingtur för turister:
– Det verkar konstigt. Som jag förstår det är det en guidad tur i Santpedors medeltida stadskärna. Vad har jag med det att göra? Det känns mer som samtida fakta.

* Och han gav sin syn på det faktum att det föds 45 procent fler barn än normalt i Barcelona de här veckorna, som ni kan läsa mer om i fall ni har den goda smaken att plocka upp dagens rosa pappersutgåva.
Babyboomen är av allt att döma en följd av Barças 6–2-seger i el Clásico för nio månader sedan i maj förra året, samt att Andrés Iniesta skickade laget till final i Champions League.
– Ja, vad ska jag säga? Människor fungerar ju tydligen så… Kan vi hjälpa till att få upp barnafödandet är det ju bra. Men allt är Iniestas fel, skrockade Pep som för ovanlighets skulle såg ut att vara lite obekväm med samtalsämnet.

Lite obekväm kände jag mig själv när jag lämnade träningsanläggningen och blev omringad av ett gäng Barcelonasupportrar.
– Får vi ta en bild?
– Varför det? undrade jag.
– Är du inte känd? frågade en av killarna.
– Nej. Inte jätte, sa jag (antagligen på grund av samma inneboende reflex som gör att jag säger ’nej’ när folk ringer och väcker mig runt elvasnåret på förmiddagarna och frågar ’sov du?’).
– Äh, kan vi få ta en bild ändå? frågade killarna.
– Lätt, svarade jag och rättade till luggen, sög in kinderna och fixerade objektivet med blicken. Eller ja, fickdigitalkameran.

En liten smak av hur livet som fotbollsproffs är. Möjligen minus fråga nummer två.