Nej, det här var inte matchen Zlatan Ibrahimovic kommer att berätta om för sina barnbarn. Kanske inte ens för Maximilian om han inte frågar särskilt.
Att få ett litet psykbryt då och då kan hända den bäste, men stämplingen på Diego Godín hade gett utvisning i en wrestlingmatch.
Zlatan har ju i och för sig glidit runt i maskering direkt hämtat ur en martial arts-film i veckan och hade det här varit en blogg där vi rotar runt i hans privatliv hade jag sagt att det var på scootersafarin i Åre i mellandagarna som han drog på sig de här rosorna på kinderna.

 Goggelsbränna? Foto: Getty Images

Det var första gången Barcelona inte tog tre poäng i ligan på hemmaplan den här säsongen, men mer oroväckande för Peps pojkar är att de ser ut att ha tappat passningsspelet och anfallsviljan i Förenade Arabemiraten. Och det är lite synd eftersom jag tror att båda ingredienserna skulle komma till ganska stor nytta i vår.
En kväll när Carles Puyol inte hade fått en boll till rätt adress om Pep så utrustat honom med karta och kompass är inte Barcelonas kväll.
Kanske fick hemmalaget dåliga vibbar redan när en svartvit katt sprang in och gjorde ett ärevarv på planen?

Thierry Henry däremot hade rätt kul på Camp Nou och efteråt stannade mannen med Frankrikes mest berömda vänsterhand för att prata med media i mixade zonen, vilket sker ungefär lika ofta som jag tar en fika med Zlatan Ibrahimovic.
Men när en hitflugen fransk journalist försökte fånga hans uppmärksamhet i fållan för utländsk media svarade Titi:
– Jag har redan pratat franska där borta, och pekade på tv-kamerorna.
– Snälla monsieur Henry, bara en fråga, försökte journalisten.
– Nej, som jag sa, franska var där borta, insisterade Henry.
Det faktum att det är hans modersmål och att det antagligen hade tagit mindre tid att svara på en fråga än att förklara varför han inte tänkte göra det, spelade ingen roll för Barças vän av ordning.
Hårda bud i Mellerud.

Men herregud, vi var fler som inte var på topp i dag. För egen del lurade jag er, helt oavsiktligt, att Leo Messi var kvar i Argentina, när han i själva verket satt några rader under mig på Camp Nou och åt middag. Barcelonas sydamerikaner fick tillåtelse att stanna på andra sidan Atlanten fram tills i dag, men medan Messi utnyttjade sin permis maximalt tog Dani Alves flyget tillbaka redan i tisdags.
– Jag saknade lagkamraterna och dessutom var semestern alldeles för lång, förklarade brassen som enligt mina uträkningar hade tillbringat ungefär en vecka i hemlandet innan det började klia i fingrarna – och fötterna – igen.

Om jag hette Ernesto Valverde (och då dessutom var den som tränade Villarreal) skulle jag fundera mycket på varför mitt lag ligger nia i tabellen, när det uppenbarligen finns spelarmaterial för en topp fyra-placering. Nilmar är på väg mot ett riktigt genombrott i år och kan bli en joker i VM för Brasilien.

Och jo, just det, det var ju en grej jag känner att jag inte kan undanhålla er mycket längre.
Spansk bildjournalistik skiljer sig ganska ofta ganska mycket från svensk dito. Ibland gnäller vi i norr på att tidningarna runt Medelhavet är lite väl traditionella och fantasilösa när de ska plåta fotbollsspelare.
Efter den här bilden från Mundo Deportivo är allt förlåtet. Allt.

 Blinka lilla stjärna där.

Det är inte så mycket mer att göra än att bocka, buga och niga åt Barcelonas überurladdning mot Estudiantes. Peps pack plockar titlar som andra pallar äpplen och det verkar inte finnas någon situation de inte kan krångla sig ur och vända till triumf i år.
Barça hade i alla fall anständigheten att bjussa publiken på en skräckis in på målsnöret. Big Z tycks ju ha gett upp drömmen om att vinna VM-guld med landslaget, men nu kan han titulera sig världsmästare i alla fall.
Alla sätt är bra utom de dåliga.
Pep G föll i tårar efter segern mot Estudiantes, medan Leo Messi fick parera ett gäng glåpord från argentinska supportrar på gatorna i Abu Dhabi, som tyckte att han förstörde festen för hemlandets hopp.

 Don’t cry for me Argentina.

La Pulga, som Messi kallas (och som faktiskt råkar vara ett smeknamn han delar med undertecknad om vi nu ska bli lite personliga, och det kan man ju kosta på sig när det lackar mot jul och yada yada yada) är van att få ovett från Argentina. Vi pratar Leo alltså. Jag brukar klara mig undan.
Men kanske ska han ställa sig frågan varför Carles Puyol vänder krullet till och Yaya Touré ser ut att ha missat sin tvättid när de borde fira Messimål.

 Ensamglädjen är den sanna glädjen. Foto: Mundo Deportivo

Med det lämnar jag Barça och bucklan åt sitt öde ett tag. Ni har noterat att inläggsfrekvensen minskat en smula den senaste veckan. Det är inget mot den totala bloggtystnad som kommer att möta er den närmaste tiden på Hola Barcelona.
Men snart har vi ringt ut det gamla och in det nya. Då kör vi så det ryker igen.
Hasta la andra sidan av nollnolltalet!

I början av säsongen blev ju Pep G utsedd till la ligas snyggaste tränare av Marcas läsare.
Segern var odiskutabel, men på andra plats kom Derek Boatengs mister Michel i Getafe. Och innan ni börjar muttra om att det är understimulerade spanska hemmafruar som klickat fram resultatet vill jag sticka in med en betydligt mer berömd beundrare av den gamle Real Madrid-liraren.
Robert Pirès hade inte bara Michel som idol som liten. Han levde mer eller mindre genom honom.
– Allt med Michel förtrollade mig, hans sätt att spela, att springa… Han var fantastisk att se och jag försökte kopiera allt han gjorde på planen. När jag var elva sa jag till mina kompisar att de skulle kalla mig Michel, säger fransmannen som är eld och lågor inför Villarreals match mot Getafe i kväll.
– Det kommer att bli känslosamt, konstaterar Pirès i Marca.

Är inte det kärlek så vet jag inte.

Och när vi ändå är inne på ämnet. Häromdagen lät Iker Casillas tidningen Men’s Health plåta honom både påklädd och lättklädd för sitt omslag. Tanken var att läsarna själva skulle få välja upplaga själva i affären.

 Multiple choice.

Men egentligen är ju killar bara intresserade av alternativa löpvägar i djupled och assiststatistik när det kommer till fotboll. Det vet ju jag också.