Det är inte i Spanien det händer den här veckan, det är andra campeones som fått ta konsekvenserna av detta-gör-jag-med-min-frisyr-om-vi-vinner-vaden före helgen, men visst förtjänar Fernando Torres EM-plats en liten skuggblogg.

El Niño har ju den alldeles speciella status i sitt hemland som spanska spelare antagligen bara kan ha om de slagit igenom som 17-åringar, inte spelat i Barça eller Real, lämnat Spanien i ung ålder och avgjord kritiska VM-matcher.
Fernando Torres är helt enkelt underbar och älskad av alla, men på jobbet har det inte gått så bra det här året. Fram tills att Vicente De Bosque gjorde det otänkbara och petade El Niño från den senaste vänskapslandskampstruppen i februari.
Där och då fick Chelseas blondaste man någon form av indikation på att det här EM-slutspelet, det var han inte garanterad att få vara med på. Som lax på löken gjorde hans ersättare Roberto Soldado hattrick mot Venezuela, samtidigt som Fernando Llorente flög fram i Athletic Bilbao och allt såg plötsigt väldigt mörkt ut för Fernando.
Men så kickade Torres ut Barcelona ur Champions League och vann hela turneringen med ett lag som var så otippat att det i princip bara var denna bloggs upphovskvinna som spikade dem på förhand, och så levde de lyckliga i alla sina dagar igen.

Fernando Torres kommer att starta i La Roja i Spanien om inget oförutsett händer, det är min känsla. Inte tar VDB ut det lilla barnet för att sätta honom på bänken när han av allt att döma dessutom inte har David Villa tillgänglig.

Men det riktigt stora är förstås att landslagsledningen i dag bara presenterar Torres och hans wingman Juan Mata som klara för EM, men i övrigt låter skuggridåerna bestå. Resten av truppen togs ut den 15 maj och innehåller inga spelare från Barcelona eller Athletic Bilbao, eftersom de spelar cupfinal på fredag, och det är träningslandskamp för La Roja redan dagen därpå (och här vill jag applådera den fantastiska spanska planeringen).
Det kan därför diskuteras om det här rent existentiellt kan kallas en EM-trupp. Ergo; vi har ingen spansk EM-trupp ännu, men vi har två uttagna och färdiga spelare; Juan Mata och Fernando Torres.
I värsta fall får VDB spela tvåmanna i Polen/Ukraina.
Jag tror att Spanien skulle ha en ganska god chans ändå.

Det är tystnaden som talar i Madrid i dag. José Mourinho har fortsatt att bojkotta medierna sedan vi hördes senast och Real Madrids motståndare Sporting Gijóns omåttligt impopuläre tränare Javier Clemente gör samma sak efter att ha följt upp den senaste mediala genomklappningen med fortsatta småbråk med lokaltidningarna.

Sporting är ju det där nedflyttningslaget som inte jobbar med gråzoner utan antingen förlorar kvällens match på Bernabéustadion med 0–7 eller gör som förra året och chocktar tre pinnar från José Mourinho.
Jag gissar på det första, men medge att poängtapp för Real i kväll gör saker och ting mycket intressanta inför nästa omgång i la liga.
Måste kolla vilka de möter då, vänta lite. Ah, just det; Barcelona.
Som inte heller har någon enkel uppgift framför sig i kväll, när hela Spaniens älsklingskorplag Levante tar emot. Och tro det eller ej, men katalanernas facit borta mot Valenciagänget är en förlust, tre oavgjorda och bara två segrar, de sex gånger man varit på besök.
Bloggfavoriten Sergio Ballesteros är inte så där överoptimistisk inför mötet trots det.
– Barcelona är det svåraste laget i världen att möta som försvarare, betydligt svårare än Madrid. De är så bra att det kan bli förödmjukande att spela mot dem. Deras anfall gör en helt galen, man märker helt plötsligt att man inte markerar någon, att ingen i backlinjen gör det, och samtidigt dyker det upp fyra Barçaanfall från kanterna, säger Levantes lagkapten till tidningen El Periodico.

Fler lagkaptensnyheter: Atlético Madrids Antonio López, som inte varit särskilt mycket kapten alls under El Cholo och spelat noll matcher under argentinaren, har fått en ny släng av ”vértigo”, ett tillstånd som är lite svårt att översätta till svenska, det är ju inte svindel han har, mer illamående och balansproblem.
I alla fulla fall har López eventuellt gjort sin sista match för Los Colchoneros och det bara 30 år gammal.

 Ograttis.

Och fler hälsonyheter, för ni undrar förstås hur det är med Eric Abidal och jag får väl säga efter omständigheterna väl. I går tog Barcelonas tränare Pep Guardiola med sig sin fru och hälsade på Abidal på sjukan. Mer än så har inte kommit ut i Spanien, men uppenbarligen är inga nyheter goda nyheter när det handlar om organtransplantation.

Efter att ha spänt musklerna rejält i skytteligakampen mot Leo Messi är Cristiano Ronaldo i dag killen som inte får dra på sig kort om han vill möta Messi i nästa omgång. Ta det piano nu kompis.
Enligt dagens Marca är Crille dessutom på gång att skriva ett jättekontrakt med Real över 2018. Vi avvaktar lite med att dra slutsatser av det innan vi har det svart på vitt, men låt mig tjuvstarta med att säga att det är skillnaden på titlar och icketitlar man opererar med när det handlar om Ronaldo.

Och så har Vicente Del Bosque sagt att han Raúl är ”potentiellt uttagbar” till EM i sommar, vilket ändå låter ganska långt bort från ”på riktigt med i diskusisonen”. 
– Jag väntar ut David Villa så länge det går, säger VDB. 

Hur långt Erik Hamrén kommit med Sveriges trupp är jag oklar över, men är det några spelartyper han saknar i sin tänkta EM-elva föreslår jag att han gör det enda vettiga och beger sig till Lerdala IP i Guldbyn alldeles omgående och hälsar alla jag känner.

Aj,

aj,

AJ!

Det här är inte David Villas säsong, det har vi redan kunnat slå fast, och det här beskedet gör ju inte hans vår soligare direkt. Jobbigt för tre parter: Barcelona. David Villa. Spanska landslaget.

Det är, av någon anledning som jag aldrig riktigt begriper, väldigt lätt att glömma vad David Villa betytt för la Roja de senaste åren. VM-guldet förra sommaren kom efter att Villa gjort vad han alltid gör när han får spela på en position han gillar: mål. Många.

Barcelona klarar sig nog, det gör de alltid, och om bara ett par veckor öppnar vinterns tranfserfönster där det alltid går att hitta förstärkning och man ringer och säger att man heter Pep Guardiola och har en vårsäsong på Costa Brava och en plats i världens bästa lag att erbjuda.

Vicente Del Bosque däremot sitter lite annorlunda till. Inte så att Spanien har dåligt med offensiva spelare, det vore det här årets största överdrift, men de har faktiskt ingen i närheten av David Villas kaliber.

Vi kollar lite på de andra nummer nio-kandidaterna:
Fernando Torres – har åldrats tio år på två säsonger i Premier League och är inget att hålla i när det blåser just nu.
Fernando Llorente – har helt andra kvalitéer än Villa och är en fysisk centertank som har goda utsikter, men som knappast blir en världsspelare på fem månader.
Álvaro Negredo – det var ett tag sedan Negredo kändes som nästa up and coming-kille i Spanien, men han finns ju där i Sevilla, och han har burit vatten åt David Villa på mästerskap tidigare.
Roberto Soldado – väntar fortfarande på att Vicente Del Bosque ska ringa upp honom för viktiga uppdrag, men är lite av la ligas hetaste inhemska anfallare i höst. 

David Villa hade tagit en plats i den spanska elvan före hela gänget alla dagar i veckan och två gånger på söndagarna. Spanien åker fortfarande till EM med turneringens starkaste trupp, med offensiva ytterspringare i överflöd, men i nuläget helt utan en världslirare att spotta in målen längst fram. 

Jag vet inte varför La Roja bemödade sig med att åka hela vägen till Sydamerika för att spela en träningsmatch när tre av fyra landslagsspelare har helgmatch och Champions League i veckan som kommer, men jag antar att någon på det spanska fotbollsförbundet satt och fyllebokade träningsmatcher på firmafesten i somras, och i veckan fick Vicente Del Bosques boys betala dyrt för det.
(Nu har jag inte bloggat på ett tag och då får ni stå ut med meningar på fem rader i stöten, oki?)

Resan till Costa Rica var säkert härlig, men resultatet och utförandet var inget att skryta om och hade inte David Villa räddat La Roja i slutminuterna hade de haft två raka förluster på sitt samvete, något som inte hänt Spanien sedan diktaturen föll ungefär.

Villa fick än en gång visa hur målfarlig han är när han får spela exakt där han vill, läs: när Leo Messi inte har förstatjing på anfallspositionerna, och ni har förstås hört snacket om osämja dem två emellan på slutet.
Jag hörde själv tugget från en journalist som känner Villa och hans föräldrar ganska bra för nån månad sedan, och skulle vilja nyansera bilden en aning.
Ja, det stämmer att Leo Messi och David Villa inte är bästa kompisar och att Villa har varit frustrerad över att få spela andrafiolen på kanterna när han vet hur bra han är mitt framför mål.
Nej, någon öppen konflikt dem två emellan ska inte ha funnits. David Villa är smart nog att bita ihop och inte ifrågasätta världens bäste och Pep Guardiolas gullegris, inte minst efter vad som hände med hans svenske företrädare på posten. Men att stämningen mellan honom och Ludas Messi varit lite halvkass, eller ska vi säga ”ansträngd”, har inte gått någon förbi utom möjligen argentinaren själv.

Iker Casillas fick visserligen åka hela vägen över Atlanten och spela en träningsmatch för att bli historisk, men historisk blev han och nu har Real Madrids målvakt vid 30 års ålder gjort flest landskamper någonsin i Spanien. Känslan är att han har tio år fotboll kvar i kroppen.
Iker Casillas kanske viktigaste kroppsdel (nu pratar jag ur ett professionellt perspektiv, Sara Carbonero kan ha helt andra prioriteringar) blev kvar i Costa Rica i alla fall.

Cristiano Ronaldo inledde landslagsveckan så här

 Fot eller finger? Foto: MD

och avslutade den så här. Och oj, vad mitt fotbollspopulistiska jag firar när världens bästa får spela mästerskap.

Och plötsligt händer det:

Det har varit ett landslagsuppehåll i bråkens och frustrationens tecken i Spanien.

Vicente Del Bosque har landat en tyst liten hämnd på mannen som kickade honom efter Real Madrids ligatitel 2003.
Eric Abidal har kvalat sig till EM fast han vet att Pep Guardiola kommer sura ur.
Bojan Krkic har gått all Ibra och häver ur sig ord om Pep Guardiola som jag trodde redan på tankestadiet hans barnasinne var var för ljust för.
Och dessutom har han fått reda på att han delar blodsband med Leo Messi.
De är femmänningar eller bryllingar eller vad ni vill kalla det. Jag kallar det en mindre sensation. Mindre, eftersom det hade varit roligare om någon av deras förstahandsföräldrar (säg pappor) hade strulat runt och de faktiskt varit halvbröder.
Roligare för oss alltså, kanske inte för fru Krkic och Messi.

Vicente Del Bosque är arg, Bojan Krkic ännu argare, men Borja Valero är argast av dem ALLA.