Det börjar onekligen bli lite vardag, det här med Real Madrid mot Barcelona, men innan vi börjar gäspa i kapp över överflödets förbannelse ska vi ha klart för oss att det är världens största ligamatch just nu vi har att göra med och därför tänker jag kicka i gång ert engagemang här och nu.

Eller så låter jag en vän sköta jobbet, för Guti gjorde ett litet inspirationsbesök på Valdebebas i går och han tog sin nya skäggväxt med sig.

Och om det av någon anledning inte skulle få fart på marängerna så kanske det faktum att man bara har en seger på de senaste nio försöken mot Barça göra det.
Jag tänker så här: Real Madrid är ett aningen hungrigare lag än Barcelona i år. Det är fullkomligt naturligt, med den fantastiska framgångssaga som los culés har i bagaget. Real Madrid vill förtvivlat gärna lägga vantarna på den där ligatiteln och därför slarvar man bort väldigt få poäng på halvstora bortaarenor i Zaragoza eller på Mallis.

Men. Barcelona är ett aningen bättre lag i år (också) och när tändningen ligger på dryga hundra procent, och det gör den alltid när man möter Real Madrid, slarvar man bort väldigt få poäng.

Detta är alltså min ringa mening.

Det må vara nionde mötet på ett och ett halvt år lagen emellan, men det är det 28:e mötet mellan homiesarna Iker Casillas och Xavi Hernández. De gjorde för övrigt båda två sin Clásico-debut i samma match, den 26 februari 2000 som Real Madrid vann med 3–0, men därefter har Xavi dragit ifrån med 12 vinster, mot Ikers åtta och sen får ni själva räkna ut hur många matcher som blivit oavgjorda (och gärna berätta för mig i kommentatorsfältet, matte var aldrig min bästa gren).
Däremot kan jag tala om för er att om Barcelona vinner i kväll är vi uppe i oavgjort i Klassikerna, eftersom det i ett historiskt perspektiv inför matchen står 86–85 till Real Madrid (för helt borta i matte var jag inte heller).

Och ändå. Det bästa med Barcelonas cupmatcher är ju att José Manuel Pinto står i mål.
– Pinto kommer att få förtroendet. Dels för att han är en bra målvakt, men också för att om jag hade petat honom hade jag svikit både honom och mig själv, filosoferade Pep G på gårdagens presskonferens.
Pinto gör sin (vad det verkar) näst sista säsong som andreslips i Barça och med det menar jag inte att han blir förstekeeper nästa år, utan att han drar vidare på livets resa. Jag är osäker på vad Barças filantrop tänkt sig men jag vet att han har en liten väckelserörelse som inte alls har med fotboll att göra.
Jag ska inte påstå att jag förstår exakt vad hans WMakinaciones imperium går ut på, men det är någon form av cyberteam som kommer med livsråd med mycket himmel- och jordmetaforer, ordnar hip hop-läger för ungdomar och delar ut klistermärken till folk som kan sprida deras budskap. Och där får man säga att Pinto, som skriver under pseudonym eller i alla fall gjorde tills Dani Alves outade honom för ett tag sedan, i kraft av sitt yrke är ganska så well connected.

Och eftersom jag själv haft Twitter-fasta i några dagar kan jag inte lova att måttfullhet kommer bli mitt ledord under kvällen.

Mitt i alla Champions/Clásico-förberedelser ska ju Barcelona spela av lite ligafotboll på Camp Nou i kväll också. Athleterna från Bilbao är ett av få gäng som tagit poäng på Barça i år och deras stora chans är så klart att Peps pack har tankarna någon annanstans i kväll.
Det är inte omöjligt om man ska döma av hur Xavi Hernandez resonerade kring saken när vi satt ner och pratade Arsenal, Clásico, VM och lite Clásico till i går på träningsanläggningen.

Jag: Men, det är ju match i morgon också.
Xavi: Ja, det känns som att det inte är det, eller hur?
Jag: Vänta nu, det är väl en sak att jag känner så, men lite värre om du har glömt?
Xavi: Haha, jo då, vi tänker bara på Bilbao just nu…

Men det var ju roligare att tugga om annat med Barças mittfältselegant, som en gång för alla svarade på frågan jag ofta ställer mig och ännu mer så efter matchen mot Arsenal. Tänker man på hur bra man spelar när man är mitt inne i det?

Xavi hade redan fått skjuta upp vår intervju vid tre tillfällen efter att han blivit skadad varje gång vi bestämt träff (då ger de inga intervjuer av någon anledning som jag inte riktigt har pejl på). När det hände senaste gången tittade Barças presschef Txemi lite skeptiskt på mig och frågade om det var jag som drog otur över mittfältaren.
Men inget dåligt samvete som man inte kan frossa lite till i, tänkte jag, så när Xavi inledde samtalet med: ”Jag är ledsen att det dröjt tre veckor” spelade jag ut martyrregistret och svarade ”fem veckor snarare, men det är lugnt”.

 Fem veckor. Hörde du det?

Zlatan Ibrahimovic fick lite praise från vår man i London häromdagen för sin utmärkta spanska. Undertextnissarna på TV 3 Catalunya är tydligen av en annan åsikt, som efter att ha kämpat med Ibras spitalienska i intervjun direkt efter match helt sonika uppgav ”Omöjligt att förstå” i textraden när Zlatan gick loss. Obetalbart.

Och så kan jag lugna alla Malis (och Gabons) supportrar. L’Équipes utsände nåddes av mina breaking news om Gernot Rohr och vidarebefordrade informationen sms-ledes till Seydou Keita innan maliern hunnit höra av sig hem. Men det var tydligen på håret.

En grå och regnig tisdag är en grå och regnig tisdag också i Barcelona, även om Xavi Hernandez gjorde vad han kunde för att lyfta den här dagen på sin presskonferens ute på träningsanläggningen i dag.
Medan Xavi höll låda och svarade på samma fråga i femton olika versioner (”Vad säger du om att Pep Guardiola ännu inte har förlängt sitt kontrakt med klubben?”, ”Hur ser du på Peps kontraktsförlängning?” och ”Vad skulle det innebära för klubben om Guardiola inte fortsätter?”) fick pressrummet ute på Ciutat Esportiva besök av en grårandig katt som tog sig en titt och sedan löpte med bra klipp i steget genom lokalen och ut genom den andra dörren.

Men det var inte slut där.
Ute vid spelarbilarnas parkering gjorde sig en annan liten gynnare ingen som helst brådska.

 Kuckeliku

Jag brukar känna mig ganska ensam om att inte äta kött i Spanien, men här tycks ju Animal liberation front har gjort vissa framsteg.

Andres Iniesta fortsätter att utforska sociala medier. På den här länken får man se när tre supportrar, som han fått kontakt med via sin Facebook-sida, får hämta upp Andy i bil efter träningen och språka om livet.
– Folk frågar hur jag kan vara så snabb på att uppdatera sidan, att det ligger bilder där direkt efter match och så. Faktum är att det är ganska tufft, förklarar Andy och halar fram sin Iphone för att ta kort på sig själv ihop med killarna.
– Så kan jag lägga upp dem på Facebook sen, säger Iniesta.

Men Andy, bilbältet!