Vitvinskokta musslor på Que Pasa.

Hur länge har du bloggat?
Från och till, på olika sätt i fem år nu.

Hur såg din bild av bloggar och bloggare ut en månad innan du själv började blogga?
Jag läste i princip inga bloggar, förrän jag började blogga själv. Då fick jag mest känslan av att det här var ju som gjort för mig. Inspiration, bilder, text och utlämnade privatliv i en enda salig röra.

Vilken var den första blogg du förälskade dig i?
Niotillfem-Sandras, tror jag. Jag blev alldeles betagen och älskade hennes header. Kunde inte förstå att någon kunde vara så finurlig hela dagarna.

Hur känner du inför dina första blogginlägg, när du såhär i efterhand läser dem?
Jag har gjort misstaget (tiotals gånger) att radera gamla bloggar. Ångrar mig alltid i efterhand, men är beroende av nystarter och att rensa ut! Men jag har gjort ett heligt löfte till mig själv att aldrig radera en endaste blogg, igen.  Men med det sagt, jag tycker det är hemskt pinsamt att läsa mina gamla grejor. Mest för att jag ändrar mig så mycket hela tiden, som person, att jag inte känner igen den som skrivit.

Hur många bloggar återvänder du till regelbundet som läsare?
Etthundratvå stycken på Bloglovin’, och sedan en handfull till som jag kikar in på lite mer sporadiskt. Jag är en bloggläsare av rang, och ibland funderar jag på om jag borde skära ner. Men jag vill ju inte!

Av de bloggar du läser, hur många procent är dagboksbloggar och hur många är ämnesbloggar?
De allra flesta, kanske 80% är dagboksbloggar med någon form av tema. Mat/vintage/inredning är nog det vanligaste. Sedan finns det några mammabloggar, några träningsbloggar och en och annan fotoblogg. Min nya craving är jordbruksbloggar. Som Longest Acres.

Nämn en bloggare som verkar väldigt olik dig, vars blogg du tycker om.
Kate från Longest Acres är raka motsatsen till mig tror jag. Bor med sin fästman Nick på en gård i Vermont, är i princip självförsörjande, gravid, och har en mjölkko som heter Winnie. Ramlade in på hennes blogg i förra veckan, och njuter av den till fullo. Hur inspirerande kan någon bli?

Nämn en bloggare som verkar väldigt lik dig, vars blogg du tycker om.
Jag tror att Felicia skulle kunna vara lite lik mig. Men i allmänhet så är jag en sådan person som sällan tycker att någon är lik mig. Hade väldigt gärna velat hitta någon dock!

Vad tycker dina närmaste om att du bloggar?
De tycker att det är fint! Även om Joakim ibland får hundögon och vill ha uppmärksamhet när han tycker att jag redigerat bilder allt för länge…

Tycker folk som känner dig att du är dig själv i din blogg?
Det tror jag inte. Men mestadels för att den här bloggen inte är särskilt personlig, jag försöker ibland ändra lite på det, men är inte riktigt säker på hur det skulle bli.

Har du hittat en fungerande gräns för hur privat du vill vara i din blogg, eller tänjs den gränsen hela tiden?
Som ovan nämnt så gör den verkligen det, jag försöker hitta min (vår) balans här inne. Tanken är ju att det skall slutligen kännas som att vi alla är hemma hos mig på ett ständigt kafferep. Vi hamnar nog där snart!

Nämn några saker som du aldrig bloggar om, och varför.
Som en annan bloggare så fint beskrev, jag bloggar inte om någonting som skulle få mig att sänka rösten och luta mig nära min vän för att ingen skall höra. Och sen självklart inte något elakt om någon. Sådan är inte jag!

I vilken utsträckning bloggar du för att få bekräftelse, tror du?
Ganska så mycket. Men kanske mest bekräftelse från mig själv! Även om jag i hemlighet drömmer om att ni skall bli flera hundra tusen som kikar in hit varje dag. Ju fler desto roligare!

Tror du att en kan lära känna en person genom att läsa hens blogg?
Jag tror att man kan göra det, om man är bra på att läsa mellan raderna. Ibland så kan även en väldigt privat blogg vara avslöjande. Men om man bara läser precis vad som bjuds, så tror jag att man sällan får en bra bild av personen bakom skrivelserna.

Har du träffat folk irl efter att ha fått kontakt med dem via bloggen?
Nej, tyvärr. Men jag hoppas på en bloggträff i Göteborg, inom en inte allt för avlägsen framtid!

Tror du att det kan vara skadligt för vissa personer att blogga?
Definitivt. Särskilt ungdomar, som kanske inte fått tillräckligt med inblick i hur internet egentligen fungerar. Man behöver ha ett ganska välutvecklat konsekvenstänkande för att inte hamna fel på nätet, och kanske behövs det mer information om sociala medier, i skolor och hemma för att man skall få en bredare bild av hela fenomenet.

Har du någonsin blivit sårad av någonting som skrivits till/om dig i kommentarer eller i andra bloggar?
Nej, jag har haft turen att hittills bara få snälla kommentarer. Håller tummarna att det fortsätter på det sättet!

Har du själv skrivit saker du ångrar i din egen eller andras bloggar?
Ja absolut, men mest för att det framkallar enorm skämsel för mig att läsa mina gamla texter från sena tonåren. Har alltid haft svårt för det där!

Hur ser bloggandets nackdelar ut, för dig?
Jag önskar att jag hann lägga mer tid på det. Drömmen är ju att fortsätta studera, och då ha lite mer tid för bloggandet. Nu känner jag ibland att jag slänger ihop ett inlägg som jag kunnat göra bättre, bara för att kvällen är sen och middagen skall lagas. Och det är ju inte skoj!

Tror du att du fortfarande bloggar om två år?
Det hoppas jag verkligen!

 En ny kärlek har bosatt sig i mitt hjärta. Åh, vad jag inte skulle ge för att dra igång ett hemtelefonabonnemang och kunna konversera mina bästa vänner med hjälp av denna helt sanslöst tjusiga lur. En dag säger jag bara, tills dess så får vi drömma…

När det skall städas och fixas så görs det alltid bäst i tyllkjol. Det visste ni väl?

Och så var det äntligen dags för bilderna från mitt födelsedagskalas! Vilken fin skiva det var må ni tro. Så pass rolig att detta faktiskt är de enda bilderna som hann bli knäppta. Och kan ni tänka er att inte en endaste bild har jag hittat som är på mig och min fina glitterstass. Istället får ni mig i min blommiga älsklingsklänning, ungefär när nästan alla hade gått hem och jag kände för att dansa så bekvämt som möjligt med Josephine.

Det bästa på kalaset var dock Viktor som var utklädd till en mycket tjusig dam från 1940-talet. Till ingens förvåning så vann han bästa utklädnad och väl förtjänt må jag säga! nu tackar jag och bockar för en så himla tjusig fest med quiz, tal, mat, dans och kärlek från alla håll. Pust! Nu får det vara nog med födelsedag på i alla fall ett år.

Då var det tisdag igen, och således dags att kika lite på hur livet sett ut genom min mobilkameralins. Allt från fest till tråkiga ekonomistudier, bjuder vi på idag.

Det har förberetts för fest minsann, ballonger har blåsts upp, och Den Hemliga Festmappen har använts flitigt.

Under själva festen fanns det knappast tid för särskilt mycket instagrammande. Men mina 80 jelloshots fick vara med på bild, och jag kunde inte låta bli att le när jag hittade vår, av hemlig gäst, numera dinosauriedekorerade toalett. (Den lyser i mörkret!)

Jag färgade håret mörkbrunt, och kände mig tjusig!

Blev bjuden på mitt favoritgodis, äkta amerikanska Jellybeans, och började läsa om tråkiga ekonomiska formler.

Visade er innehållet i min väska, för er, och Samira Shakira Samuraj hjälpte mig att förstå att ordning är mindre viktigt än att få kråma sig.

Samt hade en finfin lördagskväll med räkor och gott sällskap. Och fick vakna upp till en av mina bästa utsikter!

I söndags så tog jag på mig mina promenadskor och tog tåget till Lindome, för att umgås med toppenfina Vanessa.

Och hennes helt bedårande Alexander.

Det åts smörgåsar med olivolja och flingsalt (men kanske fler med Philadelphia Mjölkchoklad) och dracks rabarberte.

Vi kikade nära på varandra.

Lekte komplicerade lekar.

Samt bet i saker, tills det var dags att ta tåget hem igen. En alldeles perfekt dag, i mina mått mätta.

Senaste tiden så har jag ju (vilket ni alla säkert har märkt!) varit så himla sjuk och trött hela tiden. Om det sedan beror på immunförsvar, väderlek, stress, jobb, träning eller dylikt, kan jag inte svara på. Men troligtvis alla föregående nämnda! Så nu tänkte jag att vi tar tag i oss själva och ordnar lite rutin. Ingen hastig smörgås istället för middag, inget soffläge istället för promenad (bara ibland) och inget tv-tittande istället för studier. Det första vi gör, är såklart att handla mat! Så nu har jag gjort en fjortondagarsmeny för de närmaste två veckorna. Och har ni tur, så kanske ett litet recept letar sig in här!

Snälla rara, gör så att dessa tre par skor bara råkar dyka upp i mitt liv. Mitt i vintervåren med dyra räkningar och alla som fyller år, så finns det rakt inte vettiga argument för att plötsligt köpa åtta par skor. Men om jag ändå kunde så skulle dessa åtta raringar vara mina inom några sekunder.

Ballerinaskor här. Pumps här.

En fantastisk sak blev ordnad i helgen kan ni tro, och av ingen mindre än mig själv! Beväpnad med smörjolja, skruvmejslar och trasor så lyckades jag få min finaste ljusblå FACIT-skrivmaskin att knarra igång. Det vore en ren lögn att säga att den går som på räls – men går gör den! Många små brev och etiketter kommer minsann att bli skrivna under våren. Kan tänka så tjusigt. Det första jag skrev var såklart en kärlekshälsning till Joakim. Men den andra hälsningen, den var såklart till er. Hej bloggen!

Jag har sett att många andra bloggare har tagit med sina läsare, och visat vad de har inuti sina handväskor. Här har vi dock min akilleshäl. Jag kan inte välja väska! Jag hoppar emellan olika påsar, väskor, bagar, fickor och hej vad det går. Och som resultat? Kaos. Ingenting på rätt plats, och massor av onödigheter och skräp. Så, nu med er som mina vittnen: Jag skall bli en organiserad handväskbärande kvinna! Med detta i åtanke, här har ni min väsksituation tidigare imorse:

Pass, plånbok, mynt, hörlurar, papper, kvitton, en (!) handske… Ja, vad mer? Ni ser ju. Komplett kaos. Men några sådär 20 minuter senare:

Tadaa!

Här har jag allt jag behöver.
Min lärarkalender. Denna har varit min trogna följeslagare sedan ganska unga år. Eftersom min mamma är lärare och således hade denna kalendern varje år, så ville ju jag som liten tjej inte vara sämre. Den har allt som man kan behöva.
Mina två favoritläppstift. Ett orange från Isadora, och mitt röda Ruby Tuesday från Maxfactor.
Altoids-ask med saker som en tjej kan behöva, lite hårnålar, en eller tre tamponger, ja ni vet. necessities.
Tankebok. En liten fin röd och svart antecknigsbok där jag kan fylla i det mesta. Man har väl minne som ett såll!
Plånka. Den här är ett substitut tills jag hittar en fin blank röd plånbok. Hittills har jag gått bet!
Pass.
Smink och dylikt.

Nu återstår bara att hitta ett käckt litet pennfack, och vi är all set, min väska och jag.
Och vilken väska jag valde? Det kommer i ett helt annat inlägg det.