Så är det då klart att den mystiske Lars Kepler är paret Alexandra Coelho Ahndoril och Alexander Ahndoril, efter Aftonbladets avslöjande (bra gjort!). ”Hypnotisören” fick ju grymt mycket uppmärksamhet – som den säkert inte skulle fått om det inte varit för marknadsföringen av den hemliga pseudonymen.

En del menar att det är rena lurendrejeriet fån Bonniers sida, att det bygger på att folk ska tro att det är någon riktigt skicklig, välkänd författare bakom boken. Samtidigt har det ju funkat…

Vad tycker ni – är det kul med ryktesframkallande pseudonymer eller är det bättre att författarna ståtar med sina riktiga namn?

Hej, vad kul det var att se allt ni har läst! Vilken skön blandning. Jag själv har blandat sådant jag behövde läsa i jobbet och ett par böcker som jag inte hunnit med tidigare:

P O Enquist: Ett annat liv. Äntligen hann jag läsa Augustprisvinnarens berättelse om skapande och alkholism. Som väntat mycket bra med fantastiskt språk, dock med något trög start. Rekommenderas!

Sanna Sjöswärd: Min mamma är en persisk prinsessa. Självbiografiskt om en ung adopterad kvinna som söker efter sina rötter i Iran. Gripande och intressant för alla som är intresserade av ursprung och vad som formar vår identitet.

Grebe/Träff: Någon sorts frid. Två systrar har skrivit en spännande kriminalroman som delvis utspelar sig på en psykologmottagning. Läs den inte om du är ensam i en stuga! Boken är ny och blir en ”Tre frågor” på söndag: Jag ska träffa författarna i dag.

Viktoria Myrén:  I en familj finns inga fiender. En kvinna bryter ihop under moderskapets krav och försöker finna sig själv i den ensliga släktstugan. Men där dyker fler personer upp… Psykologiskt inträngande om familjeband och kärnfamiljskrav.

Carin Hjulström: Finns inte på kartan. Programledaren har skrivit en roman om en tjej som går journalisthögskolan i Göteborg, och mot sin vilja får praktisera på en pytteliten ort i Småland. Jag planerar en intervju med Carin H, det finns mycket intressant att diskutera om den boken när det gäller storstad kontra landsbygd.

Abraham Verghese: Cutting for stone. Tvillingpojkar föds under dramatiska omständigheter. En episk historia som utspelas i Etiopien. Författaren kommer snart till Sverige och jag tänker mig en kortintervju. Har dock en bit kvar i boken!

Och jag önskar att jag kunde fortsätta läsa med denna utsikt från hängmattan:

Hej alla bokälskare!

Är nu tillbaka efter semestern, med en del läsande i hängmatta och utesoffa i solen. Jag hade tänkt läsa ytterst lite eftersom jag läser så mycket i jobbet (liksom vila bokdelen av hjärnan), men det blev ändå sex romaner. Jag återkommer med en lista i nästa inlägg.

Men nu undrar jag: Vad läste ni i sommar? Har någon några bra boktips eller vill varna för något uselt?

Mari Jungstedts nya deckare ”Den dubbla tystnaden” ligger tvåa på boktoppen, och utspelar sig – förstås – på Gotland. På söndag kommer andra delen i sommardeckarserien med just Mari.

Hon tipsar om sina Gotlandsfavoriter och berättar om sin mörkrädsla. Det var väldigt roligt att träffa henne.

Missa inte intervjun nu på söndag i Aftonbladet.

Jag intervjuade ju Londonförfattaren Sadie Jones om hennes debutroman ”Den utstötte” som sålts till massor av länder. Den blev hennes succé efter att ha jobbat med filmmanus som ingen ville ha, i femton år! Boken är riktigt, riktigt bra.

Läs intervjun med henne här.

På söndag kör vi igång en ny sommarserie på Aftonbladets boksidor. Eftersom många gillar att läsa deckare i hängmattan har vi samlat fem av våra mest intressanta deckarförfattare. De berättar mycket om miljöerna i sina böcker. Med det temat blir det också en hel del fina semestertips.

Först ut är Liza Marklund, som pratar om sin bokhjältinna Annika Bengtzons Stockholm. När jag träffade henne hade hon inte gjort någon intervju sedan debatten om ”Gömda”, och hon hade lagt det bakom sig. Men poängterade verkligen att den inte är en faktabok…

Eftersom jag bara hinner läsa böcker som är viktiga för mig i jobbet blir det en del jag inte hinner med, tyvärr. Så i sommar ska jag läsa Augustprisvinnaren P O Enquists självbiografiska ”Ett annat liv”. Och så är jag nyfiken på fotografen Sanna Sjöswärds ”MIn mamma är en persisk prinsessa”, som också är självbiografisk. Den handlar om hur hon som adopterad från Iran söker upp sina rötter. Läs gärna en intervju med henne här.

Jag gillar temat ursprung, och vad som formar en till den man är.

Har någon annan några bra boktips? Vad ska ni läsa i sommar?

Björn Hellberg, som lett ”På spåret” ihop med Ingvar Oldsberg i 20 år, är också deckarförfattare (och en himla massa annat – han verkar väldigt energisk!). Hans nya deckare handlar om en kvinnlig journalist som nystar upp skumma saker i tennismiljö.

Jag gjorde en kortintervju med honom, här kommer den:

Hur fick du idén till ”Den vita döden”?
– Det är en gammal ambition som legat till sig i trettio år. Jag har skrivit 25 böcker om tennis och lika många deckare och tänkte att kombinationen är ganska ovanlig. Så var det kul och vitaliserande att ha en kvinna i huvudrollen efter att ha berättat om kommissarie Sten Wall så länge. Nytt är också att i den här boken är det verkliga miljöer, som Båstad och Stockholm.
Du har tagit livet av ungefär 55 personer i dina böcker – vad är det som är så kul med att skriva deckare?
– Jag siktar på hundra personer. Jag har faktiskt varit intresserad av deckare sedan barnsben och skrev mina första deckarmanus redan som 15-åring. Refuseringsbreven var långa i alla fall …  Jag tror att många med mig har ett behov av spänning.
Tjugo år i ”På spåret”, författarskap, underhållning – hur hinner du allt?
– Jag är en energisk person, men också flitig och disciplinerad. När det gäller skrivandet citerar jag Olov Svedelid som tyvärr gått bort: ”Inspiration är världens mest överskattade ord.” Det handlar i stället om disciplin.  
Namn: Björn Hellberg.
Ålder: 64. Yrke: Författare, journalist och underhållare.
Familj: Gift, sju vuxna barn.
Hemort: Laholm.
Aktuell: Med deckaren ”Den vita döden”

Vädret är det stora samtalsämnet inför midsommar. Men regnar det kan man ju alltid vara inne och läsa..! Något romantiskt kanske passar nära midsommaraftons natt, som Tolstojs ”Anna Karenina”, allt av systrarna Brontë, eller varför inte Carl-Johan Vallgrens ”Den vidunderliga kärlekens historia”. En annorlunda syn på kärlek finns i Ray Kluuns ”Det kallas kärlek” om otrohet, cancer och en stor livsförändring. Gråtvarning på slutet.

Själv ska jag börja nosa lite på höstböckerna, först ut blir den kommande romanen av Sara Kadefors.

Ha en riktigt skön helg!

För första gången på tio år så minskade bokförsäljningen förra året, med sex procent. Fast året innan var ett toppår, då hela 45 miljoner böcker såldes. Detta och mer därtill visar statistik från Förläggareföreningen. Branschen tror att det beror på allmän lågkonjunktur och illegal nedladdning från nätet.

Jag får ju personligen böcker så det räcker i jobbet, men även om jag hade jättekris i plånboken skulle jag nog i alla fall köpa pocketböcker annars. Sparar ni in på böcker? Går det lika bra att låna tycker ni?