Pia Sundhage hyllar mittfältaren Nilla Fischer i rollen som mittback och skickar indirekt kritik till de försvarsspelare som slåss om en plats i ett blågult mittförsvar.

Jag har vant mig vid att förbundskapten Pia Sundhage säger vad hon tycker. Hon hyllar det hon gillar och kritiserar det hon inte är nöjd med. Trots det blev jag överraskad över hennes sätt att lovorda Nilla Fischer efter träningsmatchen på Bosön

”Jag går så långt att om Fischer är frisk och pigg, då är det den bästa mittbacken vi har”, sa Sundhage till TT.

Fischer är en högklassig spelare som definitivt skötte sig bra i matchen mot Stockholms P98, men att  hylla en mittfältare som håller på att skolas in i rollen som mittback så ofiltrerat och direkt skickar inga bra signaler till de centrala försvarare som slåss om en plats i den blågula EM-elvan.

Jag tänker i första hand på Umeås Emma Berglund som i mitt tycke var bäst av de två mittbackarna under de 30 minuter som jag såg av dagens match, men också på Charlotte Rohlin och Linda Sembrant som jobbar hårt för att ta sig tillbaka från korsbandsoperationer, Göteborgs Stina Segerström och nu helt diskvalificerade försvarsklippan Sara Larsson.

Sundhage har så klart all rätt att tycka och säga vad hon vill, men när varken Segerström, Larsson eller de två långtidsskadade mittbackarna har fått en ärlig chans att visa upp sig så tycker jag att lovorden klingar illa.

Förbundskapten Pia Sundhage fick ett antal besked, både bra och mindre goda, när de blågula damerna vann träningsmatchen mot Stockholms stadslag för pojkar födda 1998.

Matchen hann knappt starta innan Kosovare Asllani gav damlandslaget ledningen i dagens träningsmatch på Bosön. Målet var frukten av hög, aggressiv press och till viss del pojkaktigt försvarsslarv.

Förlorat bollinnehav på egen planhalva var också upprinnelsen till Stockholms stadslags kvitteringsmål. Nilla Fischer tappade bollen i centralt läge mitt på egen planhalva – och visade där och då att hon ännu inte är van sin mittbacksroll.

Första perioden (matchen spelades i tre 30-minutersperioder) slutade 1–1, men damlandslaget borde ha tagit ledningen i slutet när ett snabbt och fint anfall efter vänsterkanten gav Lotta Schelin fritt läge framför mål. Tyvärr blev Lyon-forwardens avslut riktigt svagt och skottet gick över.

Nu kunde jag tyvärr bara se den första av de tre perioderna, eller halvlekarna, men under den tid jag var hann jag se flera positiva, men också några negativa saker.

Ett av de goda beskeden levererades av Caroline Seger. Landslagskaptenen var ofta rättvänd när hon tog emot passningar, hon spelade med få tillslag och hon försökte hitta passingsvägar framåt i större utsträckning än hon gjort de senaste säsongerna.

En annan spelare som gav goda vibbar var Kosovare Asllani. PSG-proffset såg alert ut, var oftast i rörelse och tog många smarta löpningar. Det var också ”Kosse” som rullade in ledningsmålet och som serverade Lotta Schelin jätteläget i slutet av första perioden.

Flera frågetecken
Alla besked var emellertid inte av positiv karaktär. Totalt sett så var det offensiva spelet inte tillräckligt bra. Landslaget skapade ganska i få anfall och missade många försök till instick. Man lyckades heller inte omvandla bollerövring på mittplan till snabba omställningar så många gånger som jag hade hoppats.

Nilla Fischers relativa orutin som mittback blev synbar vid några tillfällen. Ett par gånger tappade hon bollen i farliga lägen (som vid 1–1-målet) någon gång hamnade hon fel i positionsspelet och de gånger där mittbackskollegan Emma Berglund gick upp i duell med motståndarforwards avslöjades bristen på speed.

Men, jag ska också säga att Linköpingsspelaren gjorde mycket bra i matchen och får hon bara de defensiva bitarna att funka fullt ut så blir hennes fina passningsspel en tillgång i försvaret.

På minuslistan hamnar också Lisa Dahlkvist prestation. Tyresöspelaren var väldigt anonym och hade, som det såg ut, svårt att komma in i matchen.

Dahlkvists insats aktualiserade verkligen frågan om hon tillsammans med Caroline Seger utgör det bästa centrala mittfält som Sverige kan ställa på banan.

Inte heller Lotta Schelin lyste i den period jag tittade på. Snabbheten var densamma precis som löpningarna, men hon tog flera gånger fel beslut och hon visade bristande teknik när hon brände jätteläget som Asllani serverade henne.

Schelin får ofta beröm för sin fina teknik, men jag tycker faktiskt att hennes teknik på sin höjd är okej, att hennes första-touch är ganska svag och att hennes spelförståelse är begränsad.

Med bättre touch och ett skarpare spelsinne hade hon varit topp-tio i världen, men det är hon nu inte.

Bra genomkörare
Vad gav då mötet med Stockholms bästa pojklagsspelare anno 1998?

Damlandslaget fick spela en match i högt tempo, jobba med snabb bollbehandling och få tillslag. Dessutom fick man en riktigt bra genomkörare samtidigt som Pia Sundhage fick många besked.

Framför allt fick hon riktiga svar i och med matchen. För det är bara i skarpt läge som en tränare eller coach får se vad som fungerar eller inte fungerar. Det är i matcher som svagheter avslöjas och kvalitet visar sig.

Klockan 12 spelar damlandslaget mot Stockholms distriktslag p-98. Att Pia Sundhage väljer att spela mot killar igen känns helt rätt, men hennes startelva ställer jag mig lite mer frågande till.

Redan i januari bloggade jag om att Sundhage har startelvan till EM-premiären mot Danmark klar – åtminstone i stort. En eller ett par spelare kan möjligen slå sig in i det lag som vid lunchtid ställs mot de bästa pojkarna i Stockholmsområdet födda 1998, men de flesta platserna är faktiskt spikade.

Dagens startelva: Kristin Hammarström – Lina Nilsson, Nilla Fischer, Emma Berglund, Sara Thunebro – Antonia Göransson, Lisa Dahlkvist, Caroline Seger, Marie Hammarström – Kosovare Asllani, Lotta Schelin.

Självklart finns fortfarande en kamp om platsen mellan stolparna, men bara om Sofia Lundgren hinner komma tillbaka till speldugligt skick innan Algarve-turneringen.

Men den största fajten om en startplats finns på yttermittfältet där Antonia Göransson, Johanna Almgren, Sofia Jakobsson/Kosovare Asllani, Marie Hammarström och till viss del Emmelie Konradsson slåss om speltid.

Asllani, Jakobsson och Göransson ligger närmast till hands, men Göteborgsduon Almgren och Hammarström är inte ute ur leken.

Min åsikt är att Sundhages elva i dagens match på Bosön är för offensivt balanserat, särskilt på högerkanten. Lina Nilsson och Antonia Göransson känns som en spännande kombo när Sverige anfaller, men är ingen kassaskåpssäker duo när det handlar om försvarsspel. Annica Svensson har sina brister, men hennes aggressivitet och kvickhet i försvarsspelet räcker längre mot internationellt motstånd än vad Nilssons offensiva färdigheter gör.

Jag tycker heller inte att Marie Hammarström kommer till sin rätt på en kant, på samma sätt som hon gör i en central position där hennes ibland bristande speed inte heller gör sig inte lika påmind.

Det finns frågetecken för att spela Nilla Fischer som mittback och för det centrala mittfältet med Lisa Dahlkvist och Caroline Seger. Frågetecken som gärna får rätas ut redan i dag.

Hur man än ser på laguttagningen och på vilka spelare som konkurrerar om en startplats i Pia Sundhages landslag så kan man konstatera att konkurrensen är klen.

***

Min nyhet i Sportbladet om Sofia Lundgrens ryggskada fick stor genomslagskraft. Kul för mig, bra för Sportbladet och positivt för svensk damfotboll.

Ni kommer nog att se mer av mig i den rosa tidningen vad det lider.

***

Mer damfotbollstankar kommer senare i dag. Nu måste jag bege mig till Bosön för att se Sundhage & Co.

För två säsonger sedan spelade hon i Damallsvenskan. I fjol gick hennes lag i konkurs.
Från och med den här säsongen är den förra skyttedrottningen i Söderettan spelande tränare i division två.

Fotbollens värld är ibland märklig. Det vet Marlene Laggren som för två säsonger sedan prickade in hela 15 mål för Dalsjöfors i Söderettan och som nu, lite slumpartat, har blivit spelande tränare.

Efter uttåget ur Damallsvenskan laddade som bekant Dalsjöfors på stort för att ta sig tillbaka. Men satsningen slutade med en rejäl kraschlandning. Efter att klubben gått i konkurs drog sig laget ur Söderettan och spelarna blev ”laglösa”.

Marlene Laggren följde då med sambon till Danmark, men valde snart att vända tillbaka till Borås där hon började lira med division tre-klubben Äspered. Säsongen blev lyckad och laget tog sig ett kliv uppåt i seriesystemet. Väl där ska Laggren lotsa laget i egenskap av spelande tränare. En ny uppgift för målskytten med den tuffa spelstilen.

***

Vittsjö ser ut att bli minst lika ramstarkt som förra säsongen. Det står klart sedan Kendall Fletcher, Ifeoma Dieke och Kirsty Yallop skrivit på nya kontrakt med klubben. Dessutom har Johanna Andersson ritat på för ännu en säsong.

***

Som väntat hamnade tyskan Kathleen ”Paula” Ratke i LdB FC Malmö. I och med värvningen har skånskorna sett till att stärka upp mittförsvaret rejält inför säsongen.

Men jag förundras fortfarande över hur en klubb gång efter annan skrek på ekonomisk hjälp förra säsongen nu har en ekonomi som tillåter dyra spelarrekryteringar. Allra mest förundras jag över att Skåneklubben har råd att punga ut med omkring 50 000 kronor i månaden för Manon Melis …

Josefine Öqvistst comeback på fotbollsplanen slutade med en tung förlust mot Malmö.
Men Öqvist själv var positivt överraskad efter matchen.

Efter skadebekymmer, graviditet och barnafödande spelade Josefine Öqvist i går match igen. Men träningsfajten blev ingen minnesvärd historia för hennes Kristianstad som var numret för litet än och förlorade med klara 4–0 mot LdB FC Malmö.

– Vi spelade inte så smart. Vi fick ett långt lag och det kändes mest som att jag sprang runt och jagade, sa landslagsforwarden när vi hördes i går eftermiddag.

Men även om återkomsten på planen slutade med förlust så lämnade hon planen med positiva känslor och tankar efter 45 minuters spel.

– Jag är inte orolig för första matchen på året brukar kunna vara så här. Jag ska vara mycket bättre i nästa match, för orken finns där och för varje pass jag kör så känns det bättre och bättre.

Bra besked både för Kristianstad och för damlandslaget det.

***

Kopparbergs/Göteborg var bättre än Jitex när lagen möttes på Valhalla i går. Mittfältsgiganten Anita Asante bombade in 1–0 och nyförvärvet Jessica Landström fastställde slutresultatet till 2–0.

Enligt matchrapporter och referat så visade både Asante och Johanna Almgren fin form, vilket lovar gott inför kommande Champions League-matcher.

***

Sunnanås lagbygge börjar bli allt mer komplett. Matilda Rosqvist är den senaste i raden av spelare att skriva på för Skellefteåklubben. Rosqvist kommer närmast från Djurgården där hon prenumererat på en mittfältsplats de senaste säsongerna.

***

Damlandslagets nye presschef var en trevlig bekantskap. Jag sprang på Björn i samband med herrlandslagets öppna träning i tisdags och han avslöjade att han hade planen klar för hur damlandslaget ska nå ut till stugorna runt om i landet och för att öka intresset för damfotbollen.

Spännande.

De utländska importerna i Damallsvenskan blir fler för varje vecka som går.
Men värvningarna av utländska spelare i  jakten på starka spelartrupper och snabba framgångar har ett pris – och det är svensk fotboll som får betala.

Topplagen i svensk damfotboll blir allt mer internationella. Sju nationaliteter ryms i mästarlaget  Tyresö, åtta i Champions League-satsande Malmö.

Men att världsspelare slåss om platserna i landets två kanske starkaste lag är inget negativt. Tvärtom. Högklassiga internationella spelare både berikar och höjer kvaliteten på Damallsvenskan.

Däremot är många andra klubbars agerande oroande. Med tunna plånböcker tittar klubbarna utomlands i  jakten på att spelare som kan göra deras lagbyggen så slagkraftiga som möjligt. Vissa av värvningarna är så klart lyckade, men alltför ofta landar klubbarna halvrisiga landslagsspelare från våra grannländer, Nordamerika och Afrika.

Anledningen till den här utvecklingen stavas: ekonomi.

Det är många gånger billigare att värva en okej spelare från Finland eller Kanada än att kontraktera en likvärdig svensk spelare – ett faktum som kan komma att bli kostsamt för svensk damfotboll.

För i takt med att importerna ökar så minskar utrymmet för svenska talanger i klubbarna – och det behöver inte nödvändigtvis bero på att de inte är bra nog. Det är helt enkelt mycket mindre problematiskt att bänka en ung spelare med lokal anknytning än att peta en spelare som har lockats att flytta flera hundra mil för att komma till Sverige.

I ett längre perspektiv så kan den här utvecklingen komma att bli en fara för svensk klubb- och landslagsfotbolls utveckling. För det kan väl knappast vara positivt om fyra, fem platser i de damallsvenska lagen innehas av utländska spelare?

Efter en lång tid av spekulationer är  Yoreli Rincon officiellt klar för Malmö.
Den colombianska supertalangen spås en lysande framtid, men kan komma att bli en flopp i Damallsvenskan.

Vid lunchtid bekräftade LdB FC Malmö den illa bevarade hemlighet som hela Damfotbollssverige känt till i flera veckor. Vid en presskonferens presenterades Yoreli Rincon som klubbens senaste rekrytering.

Rincon, som den senaste säsongen spelade med XV de Piracicaba i Brasilien, har kallats ”den nya Marta” och länge betraktats som en blivande storspelare, men hon kan inte räkna med någon given succé i Damallsvenskan.

Jag har följt Yoreli Rincon sedan U17-VM 2008 och sett henne såväl i U20-VM 2010 som i VM 2011. I somras såg jag dessutom Colombias OS-match mot Frankrike i Newcastle där Rincon byttes in efter paus.

Att hon har fantastiska spetskvaliteter råder det definitivt ingen tvekan om. Hon har en enorm talang, en utsökt teknik och en högklassig spelförståelse, men har hon fysiken och farten som krävs för att bli en ny stjärna?

Jag dömer inte ut Malmös värvning på något sätt, men jag vill se Rincon spela mot tufft damallsvenskt- eller internationellt motstånd innan jag säger bu eller bä.

***

Elin Ekblom Bak gjorde oväntat comeback i Tyresötröjan den gångna helgen. Efter en säsong i moderklubben Älta IF har veteranen öppnat dörren till damallsvenskt spel igen.

Jag gillar verkligen det faktum att Ekblom Bak har drivet och viljan att spela på högsta nivå igen, men undrar samtidigt om det har något med förändringar i Tyresö att göra.

Linnea Liljegärd lämnar Ryssland och återvänder till Sverige. Kontraktet med Rossijanka är uppsagt och forwarden kommer att spela i Damallsvenskan kommande säsong.

Jag minns att jag kritiserade Liljegärd när hon lite oväntat lämnade Kopparbergs/Göteborg för Rossijanka i september förra året. Anledningen till mitt ris var att jag tyckte att 24-åringen kunde ha tagit större kliv i sin utveckling hemma i trygga Sverige jämfört med i minst sagt osäkerhet Ryssland där tränare kommer och går.

Nu, efter att bara fått sporadiskt med speltid till följd av skador, återvänder Vårgårdatjejen till Damallsvenskan – och jag tycker att hon gör helt rätt.

I Damallsvenskan (oavsett i vilken klubb hon nu hamnar) får hon komma tillbaka till fotbollen efter sin fotoperation i lugn och ro. Därefter kan hon ta ny sats mot sin fortsatta utveckling och kanske också landsslagsspel.

Så var den långa följetongen om var Julia Spetsmark kommer att spela kommande säsong äntligen över. I dag presenterades hon som Sunnanås senaste nyförvärv.

QBIK-spelaren som hade ett riktigt bra fjolår har placerats i minst ett dussin klubbar under vintern och har dessutom fått vara med på ett landslagsläger. Nu står det helt klart att hon kommer att spela i Sunnanå kommande säsong.

I Spetsmark får Sunnanå en duktig offensiv spelare som säkert kommer att tillföra en del, men också en spelare antingen har galet bra självförtroende eller som helt saknar verklighetsuppfattning.

I en intervju för NWT:s säger nämligen Spetsmark att hon väljer spel i Sverige för att hon därmed har större chans att komma med i landslaget. För mig känns landslagsspel väldigt långt borta för en spelare som förra säsongen gjorde tolv mål i landets näst högsta serie.

Hon bör nog först och främst visa att hon håller för riktigt tufft damallsvenskt motstånd innan hon börjar fokusera på och snacka om landslagsspel.

Säsongerna 2009 och 2010 tränade han Umeå IK. Nu står det klart att Mika Sankala blir ny finsk förbundskapten.

Den förre Umeå-tränaren Mika Sankala kommer att coacha Finland i sommar. Sankala har tillsammans med Sverigebekantingen Marianne Miettinen och Marko Salaranta utsetts till assisterande förbundskaptener och kommer därmed att backa upp Andrée Jeglertz under EM.

***

Linnea Liljegärds ryska äventyr fortsätter i moll. Den skadade fot som redan har hållit henne borta från spel måste opereras och Liljegärd blir därmed borta från planen i upp till tolv veckor efter operationen.