Förbundskapten Pia Sundhage fick ett antal besked, både bra och mindre goda, när de blågula damerna vann träningsmatchen mot Stockholms stadslag för pojkar födda 1998.

Matchen hann knappt starta innan Kosovare Asllani gav damlandslaget ledningen i dagens träningsmatch på Bosön. Målet var frukten av hög, aggressiv press och till viss del pojkaktigt försvarsslarv.

Förlorat bollinnehav på egen planhalva var också upprinnelsen till Stockholms stadslags kvitteringsmål. Nilla Fischer tappade bollen i centralt läge mitt på egen planhalva – och visade där och då att hon ännu inte är van sin mittbacksroll.

Första perioden (matchen spelades i tre 30-minutersperioder) slutade 1–1, men damlandslaget borde ha tagit ledningen i slutet när ett snabbt och fint anfall efter vänsterkanten gav Lotta Schelin fritt läge framför mål. Tyvärr blev Lyon-forwardens avslut riktigt svagt och skottet gick över.

Nu kunde jag tyvärr bara se den första av de tre perioderna, eller halvlekarna, men under den tid jag var hann jag se flera positiva, men också några negativa saker.

Ett av de goda beskeden levererades av Caroline Seger. Landslagskaptenen var ofta rättvänd när hon tog emot passningar, hon spelade med få tillslag och hon försökte hitta passingsvägar framåt i större utsträckning än hon gjort de senaste säsongerna.

En annan spelare som gav goda vibbar var Kosovare Asllani. PSG-proffset såg alert ut, var oftast i rörelse och tog många smarta löpningar. Det var också ”Kosse” som rullade in ledningsmålet och som serverade Lotta Schelin jätteläget i slutet av första perioden.

Flera frågetecken
Alla besked var emellertid inte av positiv karaktär. Totalt sett så var det offensiva spelet inte tillräckligt bra. Landslaget skapade ganska i få anfall och missade många försök till instick. Man lyckades heller inte omvandla bollerövring på mittplan till snabba omställningar så många gånger som jag hade hoppats.

Nilla Fischers relativa orutin som mittback blev synbar vid några tillfällen. Ett par gånger tappade hon bollen i farliga lägen (som vid 1–1-målet) någon gång hamnade hon fel i positionsspelet och de gånger där mittbackskollegan Emma Berglund gick upp i duell med motståndarforwards avslöjades bristen på speed.

Men, jag ska också säga att Linköpingsspelaren gjorde mycket bra i matchen och får hon bara de defensiva bitarna att funka fullt ut så blir hennes fina passningsspel en tillgång i försvaret.

På minuslistan hamnar också Lisa Dahlkvist prestation. Tyresöspelaren var väldigt anonym och hade, som det såg ut, svårt att komma in i matchen.

Dahlkvists insats aktualiserade verkligen frågan om hon tillsammans med Caroline Seger utgör det bästa centrala mittfält som Sverige kan ställa på banan.

Inte heller Lotta Schelin lyste i den period jag tittade på. Snabbheten var densamma precis som löpningarna, men hon tog flera gånger fel beslut och hon visade bristande teknik när hon brände jätteläget som Asllani serverade henne.

Schelin får ofta beröm för sin fina teknik, men jag tycker faktiskt att hennes teknik på sin höjd är okej, att hennes första-touch är ganska svag och att hennes spelförståelse är begränsad.

Med bättre touch och ett skarpare spelsinne hade hon varit topp-tio i världen, men det är hon nu inte.

Bra genomkörare
Vad gav då mötet med Stockholms bästa pojklagsspelare anno 1998?

Damlandslaget fick spela en match i högt tempo, jobba med snabb bollbehandling och få tillslag. Dessutom fick man en riktigt bra genomkörare samtidigt som Pia Sundhage fick många besked.

Framför allt fick hon riktiga svar i och med matchen. För det är bara i skarpt läge som en tränare eller coach får se vad som fungerar eller inte fungerar. Det är i matcher som svagheter avslöjas och kvalitet visar sig.

För två säsonger sedan spelade hon i Damallsvenskan. I fjol gick hennes lag i konkurs.
Från och med den här säsongen är den förra skyttedrottningen i Söderettan spelande tränare i division två.

Fotbollens värld är ibland märklig. Det vet Marlene Laggren som för två säsonger sedan prickade in hela 15 mål för Dalsjöfors i Söderettan och som nu, lite slumpartat, har blivit spelande tränare.

Efter uttåget ur Damallsvenskan laddade som bekant Dalsjöfors på stort för att ta sig tillbaka. Men satsningen slutade med en rejäl kraschlandning. Efter att klubben gått i konkurs drog sig laget ur Söderettan och spelarna blev ”laglösa”.

Marlene Laggren följde då med sambon till Danmark, men valde snart att vända tillbaka till Borås där hon började lira med division tre-klubben Äspered. Säsongen blev lyckad och laget tog sig ett kliv uppåt i seriesystemet. Väl där ska Laggren lotsa laget i egenskap av spelande tränare. En ny uppgift för målskytten med den tuffa spelstilen.

***

Vittsjö ser ut att bli minst lika ramstarkt som förra säsongen. Det står klart sedan Kendall Fletcher, Ifeoma Dieke och Kirsty Yallop skrivit på nya kontrakt med klubben. Dessutom har Johanna Andersson ritat på för ännu en säsong.

***

Som väntat hamnade tyskan Kathleen ”Paula” Ratke i LdB FC Malmö. I och med värvningen har skånskorna sett till att stärka upp mittförsvaret rejält inför säsongen.

Men jag förundras fortfarande över hur en klubb gång efter annan skrek på ekonomisk hjälp förra säsongen nu har en ekonomi som tillåter dyra spelarrekryteringar. Allra mest förundras jag över att Skåneklubben har råd att punga ut med omkring 50 000 kronor i månaden för Manon Melis …

Josefine Öqvistst comeback på fotbollsplanen slutade med en tung förlust mot Malmö.
Men Öqvist själv var positivt överraskad efter matchen.

Efter skadebekymmer, graviditet och barnafödande spelade Josefine Öqvist i går match igen. Men träningsfajten blev ingen minnesvärd historia för hennes Kristianstad som var numret för litet än och förlorade med klara 4–0 mot LdB FC Malmö.

– Vi spelade inte så smart. Vi fick ett långt lag och det kändes mest som att jag sprang runt och jagade, sa landslagsforwarden när vi hördes i går eftermiddag.

Men även om återkomsten på planen slutade med förlust så lämnade hon planen med positiva känslor och tankar efter 45 minuters spel.

– Jag är inte orolig för första matchen på året brukar kunna vara så här. Jag ska vara mycket bättre i nästa match, för orken finns där och för varje pass jag kör så känns det bättre och bättre.

Bra besked både för Kristianstad och för damlandslaget det.

***

Kopparbergs/Göteborg var bättre än Jitex när lagen möttes på Valhalla i går. Mittfältsgiganten Anita Asante bombade in 1–0 och nyförvärvet Jessica Landström fastställde slutresultatet till 2–0.

Enligt matchrapporter och referat så visade både Asante och Johanna Almgren fin form, vilket lovar gott inför kommande Champions League-matcher.

***

Sunnanås lagbygge börjar bli allt mer komplett. Matilda Rosqvist är den senaste i raden av spelare att skriva på för Skellefteåklubben. Rosqvist kommer närmast från Djurgården där hon prenumererat på en mittfältsplats de senaste säsongerna.

***

Damlandslagets nye presschef var en trevlig bekantskap. Jag sprang på Björn i samband med herrlandslagets öppna träning i tisdags och han avslöjade att han hade planen klar för hur damlandslaget ska nå ut till stugorna runt om i landet och för att öka intresset för damfotbollen.

Spännande.

De utländska importerna i Damallsvenskan blir fler för varje vecka som går.
Men värvningarna av utländska spelare i  jakten på starka spelartrupper och snabba framgångar har ett pris – och det är svensk fotboll som får betala.

Topplagen i svensk damfotboll blir allt mer internationella. Sju nationaliteter ryms i mästarlaget  Tyresö, åtta i Champions League-satsande Malmö.

Men att världsspelare slåss om platserna i landets två kanske starkaste lag är inget negativt. Tvärtom. Högklassiga internationella spelare både berikar och höjer kvaliteten på Damallsvenskan.

Däremot är många andra klubbars agerande oroande. Med tunna plånböcker tittar klubbarna utomlands i  jakten på att spelare som kan göra deras lagbyggen så slagkraftiga som möjligt. Vissa av värvningarna är så klart lyckade, men alltför ofta landar klubbarna halvrisiga landslagsspelare från våra grannländer, Nordamerika och Afrika.

Anledningen till den här utvecklingen stavas: ekonomi.

Det är många gånger billigare att värva en okej spelare från Finland eller Kanada än att kontraktera en likvärdig svensk spelare – ett faktum som kan komma att bli kostsamt för svensk damfotboll.

För i takt med att importerna ökar så minskar utrymmet för svenska talanger i klubbarna – och det behöver inte nödvändigtvis bero på att de inte är bra nog. Det är helt enkelt mycket mindre problematiskt att bänka en ung spelare med lokal anknytning än att peta en spelare som har lockats att flytta flera hundra mil för att komma till Sverige.

I ett längre perspektiv så kan den här utvecklingen komma att bli en fara för svensk klubb- och landslagsfotbolls utveckling. För det kan väl knappast vara positivt om fyra, fem platser i de damallsvenska lagen innehas av utländska spelare?

Efter en lång tid av spekulationer är  Yoreli Rincon officiellt klar för Malmö.
Den colombianska supertalangen spås en lysande framtid, men kan komma att bli en flopp i Damallsvenskan.

Vid lunchtid bekräftade LdB FC Malmö den illa bevarade hemlighet som hela Damfotbollssverige känt till i flera veckor. Vid en presskonferens presenterades Yoreli Rincon som klubbens senaste rekrytering.

Rincon, som den senaste säsongen spelade med XV de Piracicaba i Brasilien, har kallats ”den nya Marta” och länge betraktats som en blivande storspelare, men hon kan inte räkna med någon given succé i Damallsvenskan.

Jag har följt Yoreli Rincon sedan U17-VM 2008 och sett henne såväl i U20-VM 2010 som i VM 2011. I somras såg jag dessutom Colombias OS-match mot Frankrike i Newcastle där Rincon byttes in efter paus.

Att hon har fantastiska spetskvaliteter råder det definitivt ingen tvekan om. Hon har en enorm talang, en utsökt teknik och en högklassig spelförståelse, men har hon fysiken och farten som krävs för att bli en ny stjärna?

Jag dömer inte ut Malmös värvning på något sätt, men jag vill se Rincon spela mot tufft damallsvenskt- eller internationellt motstånd innan jag säger bu eller bä.

***

Elin Ekblom Bak gjorde oväntat comeback i Tyresötröjan den gångna helgen. Efter en säsong i moderklubben Älta IF har veteranen öppnat dörren till damallsvenskt spel igen.

Jag gillar verkligen det faktum att Ekblom Bak har drivet och viljan att spela på högsta nivå igen, men undrar samtidigt om det har något med förändringar i Tyresö att göra.

Linnea Liljegärd lämnar Ryssland och återvänder till Sverige. Kontraktet med Rossijanka är uppsagt och forwarden kommer att spela i Damallsvenskan kommande säsong.

Jag minns att jag kritiserade Liljegärd när hon lite oväntat lämnade Kopparbergs/Göteborg för Rossijanka i september förra året. Anledningen till mitt ris var att jag tyckte att 24-åringen kunde ha tagit större kliv i sin utveckling hemma i trygga Sverige jämfört med i minst sagt osäkerhet Ryssland där tränare kommer och går.

Nu, efter att bara fått sporadiskt med speltid till följd av skador, återvänder Vårgårdatjejen till Damallsvenskan – och jag tycker att hon gör helt rätt.

I Damallsvenskan (oavsett i vilken klubb hon nu hamnar) får hon komma tillbaka till fotbollen efter sin fotoperation i lugn och ro. Därefter kan hon ta ny sats mot sin fortsatta utveckling och kanske också landsslagsspel.

Det ryktades att hon skulle byta klubb eller till och med lägga skorna på hyllan. Nu står det klart att Marta återvänder till Tyresö. Men allt är inte lika positivt för mästarklubben.

Marta Vieira da Silva hade möjlighet gå gratis från Tyresö efter guldet i höstas, men valde att stanna kvar. Enligt uppgifter återvänder brasilianskan till mästarklubben under nästa vecka

Men allt är inte frid och fröjd söder om huvudstaden.

Amerikanskan Meghan Klingenberg, som valde en fortsättning i Tyresö framför spel i den nya amerikanska proffsligan, tvingades att genomgå en axeloperation i slutet av november och ser nu ut att bli borta från spel ett bra tag framöver.

Till Pitchside Report säger Klingenberg själv: I haven’t played soccer in the last 2 months. And, I won’t play soccer at a high level for a few more than that.

Enligt rapporter så gick operationen bra, men som du förstår av hennes kommentar så dröjer det innan hon spelar match för Tyresö igen.

***

Piteå har värvat den talangfulla nigerianskan Francisca Ordega. En spännande rekrytering – om hon kommer till Sverige.

Ordega värvades ju av Jitex i fjol, men hamnade hux flux i ryska Rossiyanka istället. Det återstår att se om Piteå har större lycka än Jitex när det kommer till det nigerianska stjärnskottet.

***

Precis som Piteå har Kopparbergs/Göteborg gjort klart med ett nyförvärv. I kväll blev det officiellt att 26-åriga Jodie Taylor lämnar hemlandet och Birmingham för spel med bryggeriklubben.

***

Nyheter om Tyresö inledde det här inlägget och rykten som gäller mästarklubben får avsluta. Jag kan inte skriva särskilt mycket, men jag kan sträcka mig till meddela att jag inte blir förvånad om Madelaine Edlund inte spelar i Damallsvenskan kommande säsong.

Spelarna var i fokus när Pia Sundhage presenterade sin trupp till landslagslägret på Bosön i februari, men det var faktiskt en man var den stora nyheten.

Thomas Björn heter han som som i sin roll som presschef ska öka intresset för svensk damfotboll i allmänhet och för damlandslaget i synnerhet. Genom att rekrytera utanför förbundsborgens murar hoppas förbundet ha hittat en kraft som kan lyfta damfotbollen till nya höjder och att väcka intresse hos fler än den lilla kärna av inbitna fotbollsintresserade som i dag följer landets fotbollstjejer.

Satsningen på en presschef känns helt klockren och det enda jag egentligen ställer mig frågande till är varför den inte skett tidigare.

***

Jag har många gånger skrivit om hur viktigt det är att marknadsföra och paketera produkten svensk damfotboll. I och med rekryteringen av presschef Björn känns det som att förbundet har tagit ett rejält kliv i rätt riktning.

Tänk om den del av förbundet som ansvarar för Damallsvenskan och Elitföreningen Damfotboll (EFD) kunde ta samma kliv …

***

I Sundhages 23 spelare starka trupp var det inga egentliga överraskningar. Inte om man lyssnat och läst förbundskaptenens uttalanden i samband med och efter de tidigare samlingarna.

Personligen så gillar jag allra mest att Sunnanås Carina Holmberg får chansen ännu en gång. Enligt uppgifter så har hon visat framfötterna rejält på tidigare läger och det ska bli spännande att se om hon kan göra det igen.

***

Att Julia Spetsmark och Malin Diaz är bortplockade ser jag som ett friskhetstecken. Varken Spetsmark eller Diaz har i ett svenskt landslag att göra. Inte än på ett bra tag i alla fall.

När det gäller Lina Hurtig så är jag helt säker på att hennes tid kommer. Det är snarare frågan om när än om hon är tillbaka i blågult för att stanna.

***

Sundhage har valt att ta ut tre målvakter även till februarilägret. Jag hade inte blivit förvånad om Carola Söberg hade ratats redan nu, för som jag ser det så är hon den klart svagaste länken i målvaktstrion.

***

Lika glad som jag är för att Amanda Ilestedt är kvar i Sundhages EM-tankar, lika frågande är jag till att Jessica Samuelsson också verkar vara det. Samuelsson kanske har varit magiskt bra på senaste lägret, men av vad jag har sett så håller hon inte för spel på internationell nivå.

***

Frågande kan man ju onekligen vara till att Sundhage & Co vill spela Nilla Fischer som mittback. Fischer är en fantastiskt duktig spelare som är allra bäst centralt på mittfältet. I ett mittförsvar känns hon långt ifrån lika fantastisk.

***

Ännu en gång har Malin Levenstad fått lämna en landslagstrupp. Trist för skånskan som har en tuffhet som jag gillar och som absolut borde kunna kunna finnas med i en blågul trupp.

***

Att Sara Larsson över huvud taget inte finns med i Sundhages EM-planer är väldigt tydligt. Örebrobacken saknades senast och har inte fått chansen nu heller. Larssons tid i landslaget ser (tyvärr) ut att vara över.

***
Just det, truppen hittar du här: http://svenskfotboll.se/landslag/damer/arkiv/landslag/2013/01/dam-trupp-till-februari-lager-boson/

Hur kommer det sig att en klubb som nyss var på ruinens brant redan kan leta efter en kostsam förstärkning och dessutom ställa in siktet på att göra en snabb resa till Europatoppen?

Det är inte särskilt länge sedan som Malmö var en klubb på ekonomisk dekis som hotades av konkurs. Nu, ett halvår senare tycks situationen vara helt annorlunda, åtminstone om man ska tro nye tränaren Johan Eidevall. För hur ska man annars tolka hans klargöranden i den här intervjun i Sydsvenskan?

Dels är Eidevall öppen med att Malmö letar efter en bra spelare med defensiva kvaliteter och dels är han tydlig med att klubbens mål är att nå Europatoppen så fort som möjligt. Två uttalanden som får mig att fundera över hur en klubb kan gå från en rent katastrofal ekonomisk situation till en solid ditoinom loppet av ett halvår.

En defensivt skicklig spelare kostar nämligen en rejäl slant och att bli ett av kontinentens bästa lag kostar rent ut sagt en jävla massa pengar. Och det var ju just pengar som Skåneklubben hade stor brist på så sent som i somras.

***

AIK:s tränare Mattias Eriksson hävdade i en intervju för några dagar sedan att Linköping fick köpa loss Jennie Nordin från kontraktet med Solnaklubben. Men någon övergångssumma mellan klubbarna har det, precis som jag bloggade om, aldrig varit tal om.

Enligt högst tillförlitliga källor så gick nämligen Nordin till Linköping helt gratis.

Nu tänker jag inte hänga ut Eriksson som en lögnare, för det kan mycket väl vara så att han inte kände till alla fakta gällande Nordins övergång

Den önskade flytten till PSG blir inte av och istället för en välbehövlig omstart i ny omgivning ser Sofia Jakobsson ut att gå en oviss vår i ryska Rossiyanka till mötes. Eller?

Sofia Jakobssons önskan om att spela med Kosovare Asllani i franska PSG ser inte ut att gå i uppfyllelse. I  en intervju i Sportbladet säger nämligen PSG:s tränare Farid Benstiti att en övergång från Rossiyankan inte längre är aktuell.

Om Benstiti har rätt så befinner sig Sofia Jakobsson i en besvärlig situation, vilket lär göra att jakten på en ny klubb – och en plats i Pia Sundhages EM-trupp – intensifieras.

Men Jakobssons alternativ minskar hela tiden och det är inte särskilt många bra klubbar i Europa som har råd att slänga upp en gissningsvis ganska hög övergångssumma. Övergångssummor är inte särskilt vanliga inom damfotbollen och i de fall de förekommer så handlar det som regel om småpengar. Men när det gäller Jakobsson så lär Rossiyanka vilja ha en ganska god slant för att släppa henne innan kontraktstiden är över.

Jakobsson gamblade, precis som alla andra spelare också gör, när hon lämnade Umeå för Rossiyanka. Hon tog risken att inte trivas i sin nya omgivning, risken att hamna i en sämre fotbollsmiljö än den hon kom ifrån och risken att stanna av i sin utveckling.

Efter att inledningsvis ha fått se uppsidan på det mynt som vi kallar proffslivet så får hon nu uppleva baksidan av detsamma. Och det kan i slutänden innebära att hon går miste om en plats i Sundhages EM-trupp.

***

Förutom franska storheter som Lyon och PSG, tyska dominanter som ekonomiskt starka Wolfsburg. Turbine Potsdam, Frankfurt och kanske även Bayern München så är det nog bara ett par engelska klubbar som har råd att lösa Sofia Jakobsson från kontraktet med Rossiyanka.

***

De svenska klubbar som hade kunnat vara ett alternativ är de tre som spritt mest pengar omkring sig, det vill säga; Tyresö, Malmö och Göteborg. Men enligt Jakobsson själv så är inte Sverige och Damallsvenskan ett alternativ längre, så spel i topplagen är väl därmed uteslutet.

***

På tal om övergångssummor så läste jag intervjun med AIK:s tränare Mattias Eriksson på Damfotboll.com där han berättar att Linköping hade fått lägga upp en slant för att lösa Jennie Nordin från sitt kontrakt med Solnaklubben.

Om, ja jag skriver ”om” för vad jag erfar hade Nordin precis som några andra AIK-spelare fått löfte om att kunna lämna klubben gratis vid en eventuell degradering förra säsongen, så lär det handla om en ganska liten slant.

***

Jitex fortsätter att värva unga spelare, vilket jag tycker känns intressant. Mölndalsklubben kan, om man får behålla sina spelare, ha ett riktigt starkt lag om ett par säsonger.