Rosengårds jakt efter en fullgod ersättare till Therese Sjögran är över. VM-mittfältaren – och Sjögran-kopian – Lieke Martens har skrivit på för Malmöklubben.
Jag hintade om Rosengårds intresse för ett par av Kopparbergs/Göteborgs holländskor redan när löven satt kvar på träden och solen värmde.
I dag bekräftade sportchefen Therese Sjögran att Lieke Martens skrivit på ett kontrakt som sträcker sig över kommande säsong.
Därmed har Malmöklubben inte bara värvat damallsvenskans bästa offensiva yttermittfältare, man har knutit till sig ren blåkopia av Sjögran själv.
***
Återbuden har duggat tätt inför landslagslägret som inleds på Bosön i dag. Sist att lämna återbud till den 32-spelare stora samlingen var Hedvig Lindahl – som ersätts av Umeås reservmålvakt Malin Reuterwall.
Jag har varit positiv till Pia Sundhages val att ta ut 32 spelare till lägret på Bosön, för att ge sig själv chansen att titta närmare på spelare som inte brukar vara aktuella när det snackas landslagsspel.
Men att plocka in en målvakt som tappade förstaplatsen i klubblaget och bara spelade sju matcher under säsongen måste ifrågasättas.
Reuterwall har inte utvecklats under de två senaste säsongerna, kanske till följd av den ryggskada som har hämmat henne, och borde med sina sju starter under året inte vara aktuell över huvud taget.
Nog borde Sundhage och Lilie Persson kunnat plocka in en målvakt med bättre framtidsutsikter än Umeås tvåa.
Tre matcher, tre vinster. Sverige har fått en riktigt smakstart på EM-kvalet.
Kvällens match mot Danmark gav tre nya poäng och mer hopp inför OS-kvalet.
Men, det är ändå på tok för tidigt att hylla spelet och höja laget till skyarna. Nog för att Sverige var bättre, skapade fler och vassare chanser – men mot ett Danmark som inte lyckades kvalificera sig till VM tidigare i somras.
I OS-kvalet väntar än tuffare motstånd för Pia Sundhages landslag. Som tur är finns det tid att justera och finslipa detaljer tills dess.
Tillbaka till matchen på Gamla Ullevi som spelades inför storpublik, 11 244 åskådare. Någon klang och jubelföreställning var det inte fråga om. Snarare en jämn, under långa stunder tempofattig, match där det svenska försvaret inte ställdes på särskilt många svåra prov eftersom Danmark konsekvent vägrade att hota i djupled.
Så frågorna om Sundhage hittat rätt i backlinjen och i försvarsspelet blev obesvarade.
De svar som gavs var dock positiva. Caroline Seger gjorde sin bästa landskamp på länge. PSG-spelaren var aktiv, delaktig och inblandad i det mesta Sverige skapade i offensiv riktning.
Hon satte dessutom dit segermålet efter en timmes spel.
Även Lisa Dahlkvist såg pigg ut, låt vara mot ett danskt mittfält som inte var det snabbaste som klivit in på Gamla Ullevis hösttunga gräs. I anfallet visade Olivia Schough fart, fantasi och fortsatt fin form.
Eskilstunaanfallaren var pigg matchen igenom och svarade för ett riktigt fint förarbete till Segers 1–0-mål. Sofia Jakobsson var löpvillig och rapp i vanlig ordning, dessvärre gjorde Lotta Schelin ännu en i raden av bleka insatser.
Lyonspelaren har inte målat i blågult sen i maj, om man ser till spelmål. Oroväckande? Ja, absolut. Men Schelin har sina bästa år bakom sig och jag tror inte att ”den gamla Lotta” kommer tillbaka igen.
Sådan är fotbollen, sådant är livet.
Desto mer glädjande då att Stina Blackstenius fick göra landslagsdebut. Tolv minuter fick hon på sig, Linköpingsforwarden – och betydligt fler kommer det att bli.
Blackstenius inhopp var tillsammans med Segers mittfältsspel och tre nya poäng de största glädjeämnena i Göteborg i kväll, på planen. Vid sidan av var rekordpubliken den största höjdaren.
***
Jag önskar att Sundhage hade modet att lyfta ut en blek Lotta Schelin och ge plats till säsongens hetaste anfallare, Pauline Hammarlund. Form är färskvara och Piteåspelaren har varit i ruskigt bra slag länge, till skillnad mot Schelin.
***
Ytterbackarna Jessica Samuelsson och Elin Rubensson klarade sig ganska bra i mötet med Danmark. Fysiskt sett är båda två en tillgång, spelmässigt inte lika mycket så.
Ett par dussin felpassningar räcker som motivering.
***
Årets sista tävlingsmatch slutade med seger. Ett skönt sätt att sätta punkt för ett svajigt och långtifrån lysande svenskt landslagsår.
När landslaget spelar tävlingsmatch nästa gång är det en OS-biljett i potten. Då måste spelet vara ett, kanske två snäpp bättre än det var i kväll. Men tills dess kan Sundhage & Co glädja sig åt en höst som givit tre raka vinster i EM-kvalet.
Viktor Eriksson lämnar tränarposten i Eskilstuna efter säsongen. Nyheten damp ner som en stor säck potatis under kvällen – fem dagar före den livsviktiga matchen mot Linköping.
Hoppsan, var ordet. Att Viktor Eriksson väljer att lämna Eskilstuna efter säsongen är otippad, men inte ologiskt. Eriksson har varit i klubben i flera säsonger och har säkert goda skäl till sitt beslut.
Men att nyheten skulle sippra ut nu, i dag, just när den damallsvenska guldstriden går mot sitt absoluta klimax var allt annat än väntat. Det ska bli intressant att se hur succélaget reagerar på dagens nyhet och om de kan hålla nerverna i styr i den så viktiga matchen mot Linköping till helgen.
***
Tisdag 6 oktober var ingen toppendag för Eskilstunas supportrar. Några timmar innan nyheten om Erikssons sorti spreds som en löpeld på sajter och i sociala medier kom den första bomben.
Expressens damfotbolls-sheriff, Tomas Pettersson, sköt skarpt och ”avslöjade” att Gaelle Enganamouit är på väg att lämna klubben för guldrivalen Rosengård. Om uppgifterna stämmer lär de inte bekräftas förrän säsongen är över.
***
Rosengård har slängt ut en hel rad krokar i jakten på starka värvningar. Bland spelarna som Malmöklubben visat intresse för finns Lina Hurtig, Kvarnsvedens målspruta Tabitha Chawinga, AIK:s Nathalie Björn och ett par av holländskorna i Kopparbergs/Göteborg.
***
På tal om Göteborg så presenterade klubben i dag sin första förstärkning inför nästa säsong. Vänsterbacken Elin Landström lämnar Umeå för västkustlaget. Därmed har Göteborg två spelare under kontrakt till nästa år, den andra är Elin Rubensson.
***
Linköping har inte legat på latsidan. Klubben för förlängt kontrakten med en hel drös spelare och i dag var det danskan Pernille Harders tur att krita på för ytterligare ett år.
***
Så till landslaget och truppen till EM-kvalmatchen mot Danmark i slutet av månaden. Pia Sundhage valde att blanda upp den gamla vanliga stommen av spelare med ett par debutanter och högst oväntad comeback.
Att Stina Blackstenius skulle komma med läckte ut redan i går, men att Eskilstunas målvakt Emelie Lundberg skulle få chansen kom överraskande.
Mest oväntat, åtminstone för mig, var ändå uttagningen av Eskilstunas mittfältare Petra Larsson. Larsson har visserligen åtta landskamper på meritlistan, men det var ett tag sedan hon var med i blågula diskussioner. Den senaste landskampen spelade hon för fem år sedan. Då var det desto mer väntat att Kosovare Asllani skulle finnas med igen.
Jag vet egentligen vad jag ska tycka och tänka om truppen. Kanske borde jag ”göra en Laul”, det vill säga sluta skriva om landslaget. För hur jag än vrider och vänder på det så är jag inte ens nära att förstå logiken i uttagningarna och än mindre förstå den spelidé som Sundhage och Lilie Persson har.
Den röda tråden saknas helt enkelt, logiken likaså. Blackstenius togs inte ut till de lätta kvalmatcherna mot Moldavien och Polen, ett beslut som togs efter diskussion med och i samråd med Linköpings tränare Martin Sjögren och U19-förbundskapten Calle Barrling.
Nu när Sverige ska ställas mot Danmark kommer Linköpingsanfallaren med. Vad har hänt på de få veckor som gått? Och hur kan det vara bättre att ge en ung debutant chansen när det är skarpt läge än i matcher mot andra klassens motstånd?
Jag förstår inte.
Jag förstår inte heller vad Sundhage tänkt sig med den trupp hon tagit ut. Att Sverige ska spela 4–3–3 tycks ju vara klart, åtminstone den här månaden, men hur passar en spelare som Emilia Appelqvist in i den uppställningen? Vad hände med Josefin Johansson som var med senast – och som i mitt tycke är en bättre central mittfältare än klubbkompisen Appelqvist?
Jag förstår inte.
Och om nu en erfaren spelare som Petra Larsson får chansen igen undrar jag varför Sundhage inte gav den till Larssons mittfältskollega Sofie Persson istället. Mer än så tänker jag inte gå på, analyser och ifrågasätta. Inte i kväll i alla fall.
Det blev en på alla sätt händelserik tisdag. Nu är det onsdag och dags att sova.
Kif Örebros Michelle de Jongh toppar årets talanglista. Foto: Bildbyrån.
Elin Rubensson (född 1993), Malin Diaz (1994) och Lina Hurtig (1995) är några exempel på supertalanger som tagit sig hela vägen till a-landslaget. Nästa spelare att debutera i Pia Sundhages landslag finns troligtvis på listan nedanför – där jag har rankat Sveriges 30 största talanger födda 1997-99.
Av de här 30 spelarna, som jag anser ha störst potential just nu, är det väldigt få som faktiskt kommer att bli riktigt bra. Många av dem kommer att sluta. Några andra blir bra allsvenska spelare och en, max två, från varje årskull når damlandslaget. Det är så det har sett ut de senaste åren. De spelare som är bäst när de är 16-18 år behöver inte alls vara bäst några år senare. Alla utvecklas olika. Det finns heller inget facit på om det är klokast att göra några inhopp i allsvenskan eller att vara tongivande i division 1 i den här åldern. Utan tvekan är det så att de här spelarna har en stor fotbollstalang. Vad de sen gör av den talangen är upp till dem själva. För att bli en toppspelare krävs noggrannhet, rätt inställning, en jäkla massa träning och lite tur. De som kan kombinera allt detta är också de som tar sig längst.
BEDÖMNING: Jag tittar på framförallt två olika aspekter när jag rankar spelarna. • Fakta. Det de faktiskt har presterat i klubb- och landslag. Meriterande är mycket speltid på hög nivå eller en stor roll i ett lag på lägre nivå. • Potential. Unika egenskaper, en bra karaktär och miljö. Vem har störst chans att få sitt genombrott? Vem kan bli bäst på lång sikt?
Emma Holmgren (2).
TALANGLISTAN 2015
1. Michelle de Jongh Kif Örebro, mittfältare, 1997
Mariestadstjejen kom tillbaka från en korsbandsskada under fjolåret och har i år fått sitt genombrott i Kif Örebro. Hon har tagit mer och mer plats i allsvenskan. Spelat både ytter- och innermittfältare men är allra bäst i den sistnämnda positionen. En tvåvägsspelare med bra bolldriv och fin spelförståelse. Ambitiös och målmedveten ledartyp som närmar sig a-landslaget.
2. Emma Holmgren Sirius, målvakt, 1997
På grund av Zecira Musovics återbud till f19-EM fick ett år yngre Holmgren chansen som förstamålvakt – och som hon tog den. Har gjort en mycket övertygande säsong i Sirius och spås, tillsammans med Musovic, bli nästa stormålvakt. Bra skolad och gör ofta avgörande räddningar.
Nathalie Björn (3).
3. Nathalie Björn AIK, försvarare, 1997
Förutom två säsonger som ordinarie i allsvenskan har mittbacken snart spelat 30 flicklandskamper och gjorde tidigare i år debut i u23-landslaget. Hon var dessutom ledaren i det laget som i somras vann guld i f19-EM, där hon även valdes in i all-star-team. En gedigen försvarsspelare med stor potential.
4. Loreta Kullashi AIK, anfallare, 1999
16-åringen öser in mål i Svenska Spel f19-serien och har under hösten tagit en ordinarie plats i allsvenskan. Målskytten har en extraordinär spelförståelse och ett fint passningsspel. Redan gjort flera landskamper med det äldre flicklandslaget.
Zigiotti Olme (6) och Kullashi (3).
4. Tove Almqvist Linköping, mittfältare, 1997 Har haft det tufft med speltid i Linköping, men gjorde ett jättebra mästerskap i somras och valdes in i EM:s all-star-team. En teknisk vinnarskalle som står för finesser i det offensiva spelet.
6. Ebba Wieder Rosengård, mittfältare, 1998
Innermittfältaren har i perioder varit ordinarie hos svenska mästarinnorna – och imponerat. En playmaker som är allra bäst i ”nummer tio”-rollen. Bra blick och passningsspel.
7. Julia Zigiotti Olme AIK, anfallare, 1997
Kan användas på flera positioner offensivt och har en fin funktionell teknik som hon använder smart. Har tillhört en av AIK:s bästa under sin debutsäsong i allsvenskan.
8. Ellen Löfqvist Sundsvall, mittfältare, 1997
Den enda i sommarens EM-trupp som inte spelade i ett elitlag (division 1). Löfkvist är en hårt arbetande och fysisk stark defensiv innermittfältare. Bra i huvudspelet och gör en del mål från sin position. Debuterade i u23-landslaget tidigare i år som en av två 97:or.
Nellie Lilja (9).
9. Nellie Lilja LB07, mittfältare, 1999
Gör sin andra säsong som ordinarie i LB07 och spelar på en hög nivå för sin ålder. Djupledslöpande innermittfältare med bra blick för spelet. En ledartyp som är bra på att driva boll i hög fart. Har skallen för att ta sig långt.
10. Filippa Angeldal AIK, mittfältare, 1997
Mångsidig kreatör som har en väldigt känslig högerfot. Gör många poäng i landslaget. Gör sin andra säsong som ordinarie i allsvenskan, men har störts en del av skador under året.
11. Ronja Aronsson Piteå, försvarare, 1997
Anfallaren som gjorde allsvensk debut som 13-åring (näst yngst genom tiderna) är nu omskolad till ytterback. Har imponerar i topplaget Piteå och i f19-landslaget. Har en bra fysik.
Rebecka Blomqvist (12).
12. Rebecka Blomqvist KGFC, anfallare, 1997
En hårt arbetande anfallare som är lika bra defensivt som offensivt. Måltjuv som än så länge agerar inhoppare i KGFC. Har gjort två mål på 13 matcher i allsvenskan. 13. Lotta Ökvist Piteå, försvarare, 1997
En mångsidig spelare med grym fysik som kan användas på flera positioner. Har spelat över 30 matcher i allsvenskan trots sin ålder. Vänsterfotad spelare med bred repertoar. .
14. Josefine Rybrink Kungsbacka DFF, försvarare, 1998
Har tillhört en av KDFF:s bästa spelare under sitt debutår i elitettan. Har spelat både mittback och defensiv innermittfältare. Klok, bolltrygg och bra passningsspelare.
Maja Göthberg (16).
15. Ebba Hed Halmia, anfallare, 1999
Tvåfotad, mentalt stark anfallare som redan gjort två säsonger i a-laget. Bra förstatouch och ett hårt skott har resulterat i 18 mål i division 1.
16. Maja Göthberg Hovås Billdal, försvarare, 1997
Snabb och rivig ytterback eller yttermittfältare som är helt ordinarie i Hovås Billdal.
Nathalie Persson (17).
17. Nathalie Persson Rosengård, mittfältare, 1997
Slog igenom i allsvenskan under fjolåret med sex poäng (tre mål, tre assist) på 12 matcher. I år har yttermittfältaren haft det lite tuffare. Kvick och teknisk djupledslöpande spelare.
18. Anna Anvegård Växjö DFF, mittfältare/anfallare, 1997
Yttermittfältare som toppar skytteligan i division 1 Södra Götaland med sina 25 mål. Teknisk spelare som är bra en-mot-en.
19. Amanda Persson Växjö DFF, försvarare, 1998
Snabb vinnarskalle som är en av nyckelspelarna i Växjö DFF – som i höst kvalar för en plats i elitettan. Vänsterbacken följer gärna med i offensiven och har bland annat gjort fem assist i år.
20. Matilde Abrahamsson Halmia, försvarare, 1999 Mittbacken har en central roll i division 1-laget. En naturlig ledare som bär kaptensbindeln i f16-landslaget. Bra 1-mot-1 defensivt och fysiskt stark.
Sarah Mellouk (21).
21. Sarah Mellouk Umeå, mittfältare, 1998
Har stagnerat lite efter sitt stora genombrott i Rosengård förra säsongen – men har en enorm potential. Mångsidig innermittfältare utan direkta svagheter.
22. Emma Pennsäter Rosengård, försvarare, 1997
Gjorde allsvensk debut tidigare i år och tog i september en startplats under f19-landslagets EM-kval. Tagit stora kliv och byggt på sig nödvändiga muskler. En snabb och brytsäker mittback som är bra 1-mot-1 defensivt.
Emma Pennsäter (22).
23. Ida Strömblad Kungsbacka DFF, mittfältare, 1998
Den lilla yttermittfältaren har tagit en ordinarie plats i elitettan under året. Teknisk och avig med en jättefin inläggsfot. Ett bollgeni som även var en stor talang i innebandy och bandy.
24. Christine Tjärnlund Sunnanå, anfallare, 1997
Vindsnabb anfallare från Storuman som fått sitt genombrott i elitettan med sina 11 mål. Debuterade nyligen i f19-landslaget.
Fanny Lund (25).
25. Fanny Lund Kopparberg/Göteborg FC, målvakt, 1997
Fått chansen i allsvenskan i Loes Guertz frånvaro och varit ordinarie förstamålvakt i höst. Höll bland annat nollan mot Rosengård.
26. Matilda Ovenberger LB07, anfallare, 1999
Gick från Rosengård till LB07 inför säsongen och har fått en del speltid i elitettan. En stark och tuff djupledslöpande anfallare som gör många mål. Har bland annat gjort fyra mål på åtta landskamper.
27. Saga Ollerstam LB07, försvarare 1998
Ledartyp som är kapten i f98-landslaget. Mittbacken är ordinarie i elitettan och har bland annat gjort fyra mål i år.
28. Izabell Rydell Gideonsberg, anfallare, 1999 En irrationell och fräck spelare som gjort 25 mål i division 2. Lite oskolad och än så länge inte given i landslaget. Är en minst lika stor talang i innebandy.
Hanna Lundell (29).
29. Hanna Lundell Rosengård, mittfältare/anfallare, 1998 Löpstark yttermittfältare eller anfallare som öser in mål. I f19-laget har hon gjort 15 mål på 18 matcher och i augusti gjorde hon fyra mål i en Svenska Cupen-match för a-laget. Dessutom avgjorde hon sommarens Gothia Cup-final med ett hattrick. Har gjort tre inhopp i allsvenskan.
30. Moa Öhman Assi, anfallare, 1999 Värvades till Assi (division 1) inför säsongen och har fått ett rejält genombrott under sin första a-lagssäsong. 15-åringen har, trots att hon inte är helt ordinarie, gjort 20 mål. Teknisk och irrationell spelare som ännu inte fått chansen i landslagssammanhang.
—
BUBBLARE I september gjorde spelare födda 2000 sina första landskamper. De är för unga för att vara med på listan – men här är några namn att lägga på minnet redan nu.
Sara Linnakallio.
Sara Linnakallio Eskilstuna United, anfallare, 2000
15-åringen debuterade i allsvenskan i slutet av augusti. Spelade även sina två första landskamper i september och gjorde ett mål på straff. En typisk måltjuv.
Vanessa Henrysson Roqueta Kristianstad, mittfältare, 2000
Yttermittfältaren lämnade nyligen Nättraby (division 1) och skrev kontrakt med allsvenska Kristianstad. Har suttit på bänken vid några tillfällen men ännu inte debuterat.
Emmy Zetterberg Halmia, mittfältare, 2000
Lämnade nyligen Böljan för Halmia. En explosiv innermittfältare med låg tyngdpunkt och bra passningsspel. Emmy har gener att brås på då hon är dotter till före detta landslagsspelaren Pär Zetterberg.
Saga Nygård AIK, anfallare, 2000
Har gjort 15 mål på 12 matcher i Svenska Spel f19-serien. Det ledde till att 15-åringen fick debutera i allsvenskan i slutet av augusti. Har ett bra tillslag och går rakt på mål.
Ibland behövs inga djupare analyser. Ibland räcker tre väntade premiärpoäng minst lika bra. Sverige reste till Moldavien för att ta sina tre första poäng i EM-kvalet och gjorde precis vad man föresatt sig att göra.
Sverige skulle bara vinna kvalmatchen mot Moldavien. Allt annat var otänkbart, till och med helt uteslutet. Och visst vann Sverige. Inte stort, men klart och fullt tillräckligt. Man passade dessutom på att slå ett rekord och låta en spelare debutera i landslaget.
Spelsystem hit, taktiska analyser dit …
Jag skulle kunna analysera det svenska spelet, argumentera för eller emot det faktum att förbundskapten Pia Sundhage hade chansen att ge fler oerfarna landslagsspelare chansen och betygsätta spelarnas insatser.
Men mot nationer som Moldavien fyller det ingen större funktion. Sverige skulle vinna och ta tre poäng och det gjorde man. Olivia Schough dödade matchen när hon gjorde 1–0-mål redan efter 16 sekunders spel (det snabbaste målet i damlandslaget någonsin), Lotta Schelin drygade ut ledningen till 2–0 på straff före halvtidsvilan och debutanten Pauline Hammarlund fastställde slutresultatet med sitt 3–0-mål i slutet.
Det räckte gott.
Sverige fick den start på EM-kvalet man skulle få och förväntade sig. I nästa match, den mot Polen, ställs det svenska laget och spelet på något lite större prov – men det skulle överraska mig väldigt om Sundhage & Co inte tar full pott även då.
***
Det var inte bara Olivia Schough som blev historisk i matchen mot Moldavien. Hedvig Lindahl spelade sin 113:e landskamp och tog därmed över landskampsrekordet på målvaktssidan från Elisabeth Leidinge.
***
En tråkigare nyhet är att Eskilstunas Elena Sadiku missar resten av säsongen. Sadiku som kom tillbaka med buller och bång från en svår knäskada tidigare under säsongen har återigen drabbats av en korsbandsskada.
Flera nya spelare och ett helt nytt spelsystem är Pia Sundhages drag inför starten på EM-kvalet. Nu kvittar det om Sverige spelar 4-1-3-2, 4-4-2 eller 4-3-3 mot Moldavien och Polen, för lagen kommer ändå inte kunna sätta stopp för blågult.
En ny resa tar sin början för Pia Sundhages landslag. VM i Kanada har lagts till handlingarna och blicken är riktad framåt, mot EM-kvalet och senare extrakval till OS i Rio. Först ut väntar Moldavien på bortaplan därefter Polen i Göteborg.
Inför kvalspelet har Sundhage & Co både tvingats och valt att tänka nytt. Sara Thunebro, Charlotte Rohlin och Therese Sjögran har lämnat landslaget medan debutanter som Pauline Hammarlund och Elin Landström och oerfarna landslagspelare som Lina Hurtig, Magdalena Ericsson och Josefine Johansson kommit in.Dessutom ändrar man spelsystem – igen.
Efter mängder av insläppta mål under våren byttes 4-1-3-2 mot trygga, traditionella 4-4-2 som nu överges för 4-3-3. Anledningen är att förbundskaptenen vill få med fler offensiva spelare i startelvan.
Rätt eller fel är svårt att säga nu och lär inte vara mycket lättare att utvärdera efter matcherna mot Moldavien och Polen, två lag som inte ska kunna hota Sverige nämnvärt. Sett ur den synvinkeln är det bra matcher att testa ett nytt spelsystem, men med det senaste årets stora försvarsproblem i färskt minne är jag tveksam till en förändring i offensiv riktning.
Att nya spelare verkligen får chansen är bra och behövs. Att de får möjlighet att ta plats redan när EM-kvalet inleds är positivt och ett led i en helt nödvändig föryngring. Det innebär dock inte att den verkliga akilleshälen är kvar.
Sundhages största dilemma under sin tid som svensk förbundskapten är att hon inte lyckats sätta försvarsspelet. Det problemet försvinner inte över en natt och inte genom att byta spelsystem. Om Sverige vill höja sig från den nivå man höll under VM i Kanada måste spelet vila på ett välorganiserat och tryggt försvarsspel – vilket traditionellt inte grundlagts genom 4-3-3-uppställningar i svenska landslag – annars riskerar både spelet och laget att falla ihop, igen.
Rosengård brände sina chanser mot Göteborg och missade möjligheten att återta serieledningen. I morgon kan Eskilstuna koppla ett rejält guldgrepp.
Guldet är på väg allt halka Rosengård ur händerna. Kvällens bortamöte Kopparbergs/Göteborg slutade 0–0 – trots att Malmölaget vann skotten med förkrossande 17–3.
Ineffektiviteten och de förlorade poängen kan komma att bli helt avgörande för guldstriden. De regerande mästarna ligger en poäng bakom serieledande Eskilstuna som i morgon kan dryga ut försprånget till fyra pinnar om man vinner mot nästjumbon Hammarby.
Som jag skrev härom veckan ser Rosengård allt mindre ut som ett guldlag för varje omgång som går. Laget har försvagats, spelet har försämrats och den tidigare så starka offensiven kommit av sig helt. Dessutom verkar laget ha tappat tron på sin egen förmåga.
Det, tillsammans med ett vägvinnande spel och ett fantastiskt självförtroende, talar för Eskilstuna. Rosengårds sista hopp i guldracet är spelprogrammet.
Medan Eskilstuna har tre tuffa uppgifter kvar att avverka (Piteå, Linköping och Kopparbergs/Göteborg) återstår bara en riktigt svår match (Linköping hemma) för Malmölaget.
Dessförinnan måste Rosengård få fart på målproduktionen igen annars är guldstriden avgjord redan innan säsongsfinalen.
Senare i dag presenterar Pia Sundhage sin första landslagstrupp efter VM. Men redan nu kan jag avslöja ett par av överraskningarna som kommer att finnas med i den blågula truppen.
Förbundskapten Sundhage har väl inte strösslat sina tidigare landslagstrupper med jätteöverraskningar och oväntade val. I dag kan hon dock komma att bjuda på en skräll eller två.
Helt klart är att truppen till EM-kvalmatcherna mot Moldavien och Polen kommer att innehålla ett par debutanter, minst. En av dem lär enligt uppgifter bli Rosengårds målvakt Zecira Musovic, en annan Piteås skyttedrottning Pauline Hammarlund.
Redan förra veckan nåddes jag av informationen att varken Carola Söberg (Kif Örebro) eller Sofia Lundgren (Hammarby) kommer att tas ut till landskamperna. Istället kommer Hilda Carlén (Piteå) och Zecira Musovic att få de två målvaktsplatserna bakom Hedvig Lindahl.
Om uppgifterna stämmer visar sig om några timmar.
Hur truppen kommer att se ut i sin helhet låter jag bli att spekulera kring, men att Stina Blackstenius funnits i Sundhages tankar inför trupputtagningen är ju ingen hemlighet. Frågan är väl om hon får chansen redan nu eller om får ytterligare lite tid på sig att mogna och utvecklas innan hon tar klivet in i det ”stora” landslaget.
Hur som helst så kommer den frågan att besvaras under dagen.
Foto: Bildbyrån.
Det är enkelt att analysera gårdagens åttondelsfinal: Sverige förlorade mot ett jävligt mycket bättre lag.
Vi kan prata om detaljer eller om vad som gick fel. Analysera försvarsmissarna från Emma Berglund och Amanda Ilestedt som ledde till 1-0 och 2-0. Eller förvånas över Lotta Schelin och det obefintliga anfallsspelet. Men det hjälper liksom inte. Idag kan vi bara konstatera att Sverige just nu befinner sig ganska långt från världstoppen.
Det här var mästerskapet där allt gick fel. Allt från försvarsspel, skadebekymmer, hashtags, Lotta Schelin och mediabojkott. Det blev extra tydligt hur den energifyllda Pia Sundhage från 2013 numera är en grå skugga av sig själv. Efter förlusten igår sa hon: ”Vi var sämre än vi borde vara”. Nja, skulle jag säga. Igår visade Sverige inställning. Alla elva spelare ville, de ville så jävla gärna vinna den där matchen. Sverige var inte så jäkla dåliga igår – Tyskland var förbannat bra. Men det svenska laget känns just nu lite som Sundhage: trötta.
Det kanske var bra att det blev så tydligt igår. För nu måste det ske som så många andra nationer redan gått igenom. Det är dags för en generationsväxling – på riktigt. Börja om, bygga nytt, våga. Just nu finns inget att luta sig tillbaka mot eller skylla på. Det m å s t e ske. Om det blir Pia Sundhage eller någon annan som driver det – det är en annan fråga.
Spelarbetyg (1-5)
Hedvig Lindahl 3 Släppte in fyra mål – men Lindahl såg till att siffrorna inte blev större.
*** Emma Berglund (ut 80) 2 Spelade fel vid 1-0 och hade det jobbigt på sin kant. Amanda Ilestedt 2 En okej match – men var för vek i duellen mot Mittag som gav straff. Nilla Fischer 2 Gjorde inget större väsen av sig, men höll ihop backlinjen på ett bra sätt. Jessica Samuelsson (ut 45) 1 Visar enorm vilja, men hade det väldigt jobbigt mot Simone Laudehr. Utbytt i halvlek.
*** Elin Rubensson (ut 67) 3 Den som hotade tyskorna allra mest. Obegripligt att hon blev utbytt. Caroline Seger 3 Blandar och ger, men när hon kommer rättvänd med boll blir det farligt varje gång. Linda Sembrant 2 Gör en stabil insats och ett nytt mål, som ger henne skyttedrottningstiteln. Therese Sjögran 4 Bäst i det svenska laget i sin sista landskamp. Sjögran försökte och försökte.
*** Lotta Schelin 2 Igår fanns intentioner som inte funnits innan, men trots det en allt för svag insats. Sofia Jakobsson 3 Åter igen det bästa anfallsvapnet med sin energi och snabbhet.
*** Lina Nilsson (in 45) 2 Skulle tillföra backlinjen en offensiv. Gjorde inte det. Kosovare Asllani (in 67) 2 Höll i bollen och var nära att komma igenom några gånger. Men inte så mycket mer. Jenny Hjohlman (in 80) 1 Gjorde inget större avtryck i sin VM-debut.
Tyskland är tunga favoriter inför kvällens VM-åttondelsfinal. Trots det har Sveriges skrällchanser sällan varit större än nu. Nyckeln till blågul seger stavas cynism.
Ni vet vad som har hänt och hur det har sett ut. Tyskland slutade etta i sin grupp medan Sverige fick förlita sig på en sista livlina för att kliva vidare från gruppspelet som trea bakom USA och Australien.
Har ni följt VM-turneringen riktigt noga vet ni också att det tyska anfallsspelet stundtals har imponerat stort, medan det svenska gått på kryckor.
Men ni har också sett de brister och blottor som faktiskt finns i det tyska laget. Svagheter som passar Sverige som hand i handske och som rätt utnyttjade kan förvandla en svag svensk VM-insats till ett succé-mästerskap.
Jag syftar så klart på det höga och närmast naivt höga tyska försvarsspelet där de väldigt tempofattiga mittbackarna Annike Krahn och Saskia Bartusiak lämnas väldigt ensamma och sårbara.
De tyska mittbackarna är inte tröga, de är faktiskt långsamma som sniglar – vilket passar Sveriges vinthundar Lotta Schelin och Sofia Jakobsson löjligt bra. Att Nadine Angerer inte alls sett ut som den världsmålvakt hon var när Tyskland tog EM-guld för två somrar sedan gör inte saken sämre med blågula ögon sett.
Ni förstår vartåt det lutar, vart jag är på väg.
Sveriges chanser att överraska är som jag ser det ganska goda, insatserna i gruppspelet till trots. Tysklands svagheter passar nämligen Sveriges styrkor närmast perfekt. Det är genomförandet, sättet att spela som blir avgörande.
Om Nilla Fischer & Co spelar lågt, välorganiserat och med en nära nog militärisk disciplin kommer man att få fina möjligheter att ställa om, att gå från ett kompakt och aggressivt försvarsspel till blixtrande kontraattacker.
Där ligger nyckeln till en svensk skrällseger, där finns den stora chansen att skrälla i kväll. Cynism, mina damer och herrar, är nyckeln till vidare avancemang för Pia Sundhages landslag.
