Bara 22 år gammal lägger förra u-landslagsspelaren Susanne Varli skorna på hyllan –
och riktar hård kritik mot svensk fotboll och förbundskapten Calle Barrling.
Min första tanke är: dikt och förbannad lögn.

Jag har inte alla fakta i den här historien. Hur skulle jag kunna ha det?
Men jag vet att den Calle Barrling som Susanne Varli beskriver i intervjun med LT inte har något gemensamt med den Calle som jag har känt i tio års tid.

Varje historia har flera sidor och den som jag precis läst är sannolikt inget undantag.
Susanne Varli slutar med fotbollen och riktar svidande kritik både mot svensk fotboll och förre förbudskaptenen för U23-landslaget, Calle Barrling.

Enligt Varli ska Barrling i ett samtal bland annat ha tagit upp att Varli skulle ha större möjligheter än andra eftersom hon har syrianska föräldrar (från Turkiet).
För mig, som känt Calle Barrling sedan 2004, känns Varlis uttalande väldigt främmande, och bara som ett försvar eller uttryck för att fotbollskarriären inte blev vad hon hoppats och drömt om.

Det som inte kommer fram i artikeln är att Varli spelat i tre olika Stockholmsklubbar de tre senaste säsongerna och kanske inte utan anledning.
Hon har nämligen ett rykte om sig att vara ”besvärlig”. En spelare med höga tankar om sin egen förmåga och en självbild som inte alltid speglar verkligheten.

Att Calle Barrling i ett samtal i samband med uttagningen av en U23-landslagstrupp skulle ha uttalat sig på det sätt som Varli beskriver köper jag inte.
Den Calle jag känner är inte sådan. Hans värderingar, människosyn och mångåriga arbete med och för integrationsfrågor talar helt enkelt emot det.

Därför känns intervjun med Varli för mig bara som en snyftare där en ung människas besvikelse över att fotbollskarriären inte blev vad hon hoppades på går ut över svensk fotboll i allmänhet och en person, i det här fallet Calle Barrling, i synnerhet.

Jag har inte hunnit med att blogga så mycket som jag skulle önska nu i OS-tider. Jobbet med våra rosa tv-sändningar har sitt pris, kan man väl säga. Men jag tänkte kasta ur mig några reflektioner och nyheter i korthet i alla fall.

Landslagsspelaren Johanna Almgren missade EM och stora delar av fjolårssäsongen till följd av en knäskada. Efter att ha slitit för att ta sig tillbaka till planen igen tvingas hon nu genomgå en operation av sitt i sitt redan hårt prövade knä – den sjätte i ordningen.Almgrens sargade knä kommer därmed att hålla henne borta från planen ytterligare en tid, vilket naturligtvis innebär ett stort avbräck för Kopparbergs/Göteborg

Jag lider verkligen med Almgren som fått så många säsonger spolierade till följd av skador och som jag vet har slitit  hårt för att ta sig tillbaka från den senaste. Hoppas verkligen att hon kan och orkar komma tillbaka ännu en gång, för Johanna Almgren behövs i Göteborgslaget och i Damallsvenskan.

…………………………….

Sunnanås målvakt Susanne Nilsson har gjort landslagsdebut – för Serbien.
Nilsson vaktade målet när Serbien besegrade Malta med 3–0 i VM-kvalmötet tidigare i dag.

Därmed är Kristianstadstjejen förlorad för det svenska landslaget.

…………………………….

Apropå landslaget så presenterades ju truppen till Algarve Cup i går.
Assisterande förbundskapten Lilie Persson bjöd inte på några direkta jätteskrällar vid presskonferensen, men hon släppte ändå ett par överraskningar.

Jag hade till exempel inte trott att Piteås Emilia Appelqvist  skulle komma med i truppen och jag hade definitivt räknat in Umeås Lina Hurtig i densamma.

Den förstnämnda fanns med, precis som i mötet med Frankrike förra helgen, medan Hurtig saknades. Nu förklarade Persson på förbundets hemsida att man, efter dialog med F19-förbundskaptenen Calle Barrling, valt att låta Umeåforwarden spela med F19-landslaget i La Manga istället för att ge henne rikligt med speltid inför lagets kommande EM-kvalmatcher.

Jag kan säga att jag förstår Persson och Barrlings resonemang, men därmed inte sagt att jag håller med helt och fullt.

Lina Hurtig är en stor talang som kan gå en riktigt fin framtid till mötes. Men det är viktigt att komma ihåg att hon fortfarande har flera kliv kvar att ta innan hon är en fullfjädrad seniorspelare på  internationell nivå.

Men hade inte Algarve Cup varit ett perfekt tillfälle för Pia Sundhage och kollegan Persson att ge UIK-spelaren chansen, att börja slussa in henne i damlandslaget och se vad hon faktiskt håller för?

Om man har planer att använda sig av Hurtig i nästa års VM-slutspel så hade jag gärna sett att man tagit ut henne till turneringen i Portugal redan nu, men så blir det alltså inte.

Kanske visar det sig vara ett klokt beslut som landslagsledningen tagit, men jag är verkligen inte säker på den saken.

En som fick plats i truppen var Sofia Jakobsson. Tysklandsproffset som har stått utanför truppen vid de två senaste landslagssamlingarna, får nu chansen igen och jag gissar att hon är sugen att visa att hon är värd den.

Några av spelarna, en knapp handfull, i den svenska truppen till Algarve Cup ställer jag mig lite frågande till. Är de verkligen landslagsmässiga?
Men innan jag kommenterar de uttagningarna vidare vill jag ge spelarna ifråga chansen att visa vad de går för mot riktigt bra motstånd i Portugal i mars. Fortsättning följer med andra ord …

………………………..

Vid gårdagens presskonferens kom det också fram att Josefine Öqvist slutar i landslaget.
Ett trist besked, tycker jag. Öqvist har gjort bra ifrån sig i franska ligan, hon har en speed som är bristvara i det svenska landslaget och hon kan avgöra matcher på egen hand.

Öqvists beslut påverkar dessutom det svenska landslaget negativt. Den offensiva slagstyrkan devalveras helt klart och det finns tyvärr ingen spelare som helt, eller ens delvis, kan fylla den lucka som ”Jossan” lämnar efter sig.

……………………..

Det var några nyheter och tankar på uppstuds. Kanske kommer det något inlägg ytterligare under OS, om inte annat blir det mer av den varan efter spelen då tiden räcker till bättre – både för djupare analyser och rejäla reflektioner.

Tre rutinerade spelare har lämnat återbud till mötet med Frankrike – och en fjärde, Lotta Schelin, ser också hon ut att stå över landskampen.
Återbuden försvagar helt klart den svenska truppen, men ger också nya möjligheter.

Det blir ett devalverat svenskt landslag som ställs mot Frankrike på lördag. Frankrikeproffset Josefine Öqvist meddelade tidigt att hon behövde stå över landskampen, Charlotte Rohlin lämnade återbud efter att ha ådragit sig en lättare skada på Linköpings träningsläger i Thailand så sent som i går meddelade förbundet att även Therese Sjögran uteblir.

Och i kväll kom nästa bakslag – Lotta Schelin dras med en lårskada och det mesta tyder på att även hon missar mötet med världsfemman.

Läget kunde onekligen se ljusare ut för assisterande förbundskapten Lilie Persson.
Men återbuden är inte enbart av ondo, de ger också möjligheter.

Istället för att matcha fyra mer eller mindre självskrivna startspelare får Persson nu låta nya, eller åtminstone andra, spelare visa vad vad de håller för mot Europas näst bästa landslag.

Matchen mot Frankrike blir därför en bra värdemätare – för de spelare som vanligtvis inte är ordinarie och för ett något devalverat svenskt landslag.

Sex landslagsdebutanter finns som bekant på plats i Amiens och minst ett par av dem kommer sannolikt att få duktigt med speltid.
Målvakten Stéphanie Öhrström lär bli en av dem. På förbundets hemsida antyds nämligen att Verona-keepern troligen får spela en halvlek på lördag.

Den halvleken är Öhrström värd. Trelleborgstjejen har gjort bra ifrån sig i Italien under lång tid och med Kristin Hammarström helt ute ur bilden och Sofia Lundgren långtidsskadad är hon därför en klar kandidat till den blågula målvaktsplatsen.

En annan spelare som kan, och borde, få chansen (särskilt som Schelin är skadad) att visa framfötterna är Emma Lundh. AIK-forwarden har fina kvaliteter och spetsegenskaper som det råder brist på i landslaget och har helt klart kapacitet att utvecklas till en framtida startspelare.

Spetsegenskaper finns det gott om hos Lina Hurtig också. Jättetalangen tog nya kliv i rätt riktning under fjolåret och kommer säkert att ta ännu fler i år.

Men man ska samtidigt komma ihåg att Umeåforwarden är ung och behöver få tid på sig för att växa in i rollen som landslagsspelare. Med det sagt hoppas jag att landslagsledningen har ambitionen att skynda långsamt med Hurtig och inte kasta in henne i laget för mycket och för fort. Hennes tid i blågult kommer snart nog i alla fall.

Enligt de rapporter jag fick från Frankrike tidigare, så gjorde Emilia Appelqvist bra ifrån sig på eftermiddagens träning. Trots det är hon ingen spelare för det svenska landslaget, som jag ser det. Spelförståelsen är bra, men farten räcker inte till på internationell nivå.

Då tycker jag nog hennes klubbkompis i Piteå, Josefin Johansson, har gjort mer rätt för sin plats i truppen. Johansson svarade för sin bästa säsong någonsin i fjol och har potential att utvecklas ytterligare detta år.
Förhoppningsvis får hon lite speltid mot Frankrike, och chansen att visa om hon håller för spel på högsta tänkbara nivå.

Jag hoppas också att Elin Rubensson får duktigt med speltid – i försvaret.
Ni som såg Rosengårdsspelarens insats som högerback i Champions League-spelet i höstas förstår varför. Rubensson var riktigt, riktigt bra och visade att hon kan bli en ytterback av internationellt snitt.

Oavsett hur Lilie Persson väljer att formera laget och hur mycket speltid debutanterna får blir matchen mot Frankrike bra som värdemätare och som start på landslagsåret.

Efter ett och ett halvt års frånvaro är Linda Sembrant tillbaka i landslaget igen. Tyresöbacken ersätter Linköpings Charlotte Rohlin som är skadad.

Så sent som i fredags lämnade Montpellieranfallaren Josefine Öqvist återbud till landskampen mot Frankrike den 8 februari. I dag meddelade landslagsledningen att även Charlotte Rohlin står över matchen.

Anledningen till Rohlins återbud är en skada som hon ådrog sig under lagets träningsläger i Thailand i förra veckan. Enligt rapporter ska mittbacksgiganten då ha fått en smäll på ena knät.

Med Rohlin borta går chansen istället till Tyresös Linda Sembrant som varit borta från landslaget sedan mötet med Holland i september 2012.

Sembrant missade ju som bekant halva fjolårssäsongen, till följd av den korsbandsskada hon drabbades hösten innan, men var tillbaka i spel igen i början av augusti och spelade sedan kontinuerligt under hela höstsäsongen.

I dag blev det klart att den förra Malmöspelaren Emma Wilhelmsson spelar i England kommande säsong. Hennes nya hemvist blir Chelsea.

Wilhelmssons provspel med Chelsea under inofficiella klubblags-VM i Japan tidigare i vinter föll visst väl ut. I dag skrev den förra 27-åringen nämligen på för Londonklubben.
Man får väl säga att Wilhemsson, som för bara lite mer än ett år sedan lämnade dåvarande LdB FC Malmö för Jitex, byter upp sig.

I och med att kontraktet är påskrivet blir Wilhelmsson den fjärde svenska spelaren i Women´s Super League sedan ligan kom till. De övriga tre som spelat i England är; Maria Karlsson (Doncaster Rovers), Sofia Jakobsson (Chelsea) och Louise Fors (Liverpool).

……………………………

Pia Sundhage får en ny kollega. Rebecca Hedin, som det senaste tillskottet i landslagets ledarstab heter, blir ny mediaansvarig från och med 1 februari.

Hedin kommer närmast från EM-organisationen där hon var assisterande presschef på Gamla Ullevi.

Fyra debutanter fick plats i Pia Sundhages trupp till matchen mot Frankrike.
Landslagsåret inleds med ett tufft möte och en oundviklig generationsväxling.

Det blev en senare start på det blågula året än vad landslagsledningen hade hoppats på. Men den 8 februari är det dags, när Sverige ställs mot Frankrike i Amiens.

I dag presenterade assisterande förbundskapten Lilie Persson en 21 spelare stark svensk trupp där fyra debutanter fanns med: Stéphanie Öhrström, Magdalena Ericsson, Lina Hurtig och Emma Lundh.

Saknas gör därmed bland andra; Sofia Jakobsson, Lina Nilsson, Jessica Samuelsson, Jenny Hjohlman och Malin Reuterwall.

Nilsson och Hjohlman är skadade medan Samuelsson spelar i Australien i vinter. Varför de övriga två inte kom med vet jag inte, men jag har mina aningar …

Saknas i truppen gör också Emma Berglund (Umeå) och Linda Sembrant (Tyresö).

I Berglunds fall tror jag att hennes långa tid borta från planen (efter korsbandsskadan förra året) har varit avförande. Nu är UIK-backen tillbaka i full träning och snart lär hon nog vara tillbaka i blågult igen.

Varför Sembrant inte är uttagen vet jag inte. Kanske får hon chansen senare i år eller så är hon bara inte den mittbackstyp som Sundhage vill se tillsammans med Nilla Fischer.

Av det lilla som jag såg Sembrant i höstas så tyckte jag att hon hade problem med tempot när det gick undan, vilket skulle kunna vara en anledning till att hon inte finns med.

Tillbaka till de som faktiskt är uttagna.

Något gammalt, något nytt
Merparten av spelarna är de gamla vanliga, stommen i den elva som Pia Sundhage brukar ställa på planen, sen finns det några nya och några nygamla.

Tyresös Carola Söberg tillhör den senare kategorin. Efter att ha stått utanför ett bra tag och dessutom tackat nej när hon varit uttagen, är Söberg nu tillbaka.
Med tanke på att Kristin Hammarström slutat och att Sofia Lundgren är långtidsskadad är Söberg ett naturligt val – även om hon i mitt har haft svårt att övertyga på allra högsta nivå.

Stéphanie Öhrström är en av debutanterna i truppen. Veronamålvakten var med på lägret på Bosön i slutet av förra året och får nu en ny möjlighet.
Öhrström är välskolad, duktig och har tjänat ihop till den här chansen. Och med den konkurrensminskning som Hammarström och Lundgrens frånfälle medför är Öhrström en spelare som mycket väl kan finnas med i kommande landslagstrupper också.

Nya ytterbackar
Backsidan innehåller en landslagsdebutant och en spelare som inte varit uttagen som försvarsspelare tidigare.
Linköpings Magdalena Ericsson är rookien i sammanhanget. För den som inte känner till henne är hon utrustad med en finfin vänsterdoja och ett bra spelsinne, men hon har också vissa brister.

Jag gillar Ericssons spelstil, men undrar verkligen om hennes positionsspel och fart räcker till på europeisk toppnivå. Svaret kanske kommer just mot Frankrike i Amiens.

Elin Rubensson har ju varit med tidigare, men aldrig som back. Det är hon nu. Rosengårdspelaren imponerade på mig, och sannolikt också på landslagsledningen, när hon lirade högerback i Champions League i höstas.
Här har Sundhage & Co en oslipad diamant i sina händer. Jag tror nämligen att Rubensson kan bli en högklassig ytterback.

Offensiva talanger
De två sista debutanterna är offensiva spelare båda två. Den ena är Umeås Lina Hurtig, som många ville se i landslaget redan förra året, den andra är AIK:s Emma Lundh.

Att Hurtig finns med är inte svårt att förstå. Umeåspelaren gjorde en klart godkänd fjolårssäsong och har kvaliteter som det råder brist på i det svenska landslaget.
Men man ska samtidigt komma ihåg att hon är grön i sammanhanget och behöver få tid på sig för att växa in i rollen som seniorlandslagsspelare.
En roll som hon kommer att ikläda sig i många år framöver.

Sist, men inte minst, den uttagning som överraskade mig mest – Emma Lundh.
Visst har Lundh kvaliteter, men hon har inte tagit det där sista klivet. Steget från stor talang till viktig seniorspelare.
Lilie Persson sa till förbundets sajt att AIK-spelaren hade gjort avtryck på det senaste landslagslägret, så kanske är Lundh på väg att ta det där klivet trots allt – även om jag tvivlar en aning.

En ny tid är här
Ett nytt landslagsår är här och med det ett delvis nytt landslag – och ytterligare en uppgift: att inleda en generationsväxling.

Några spelare borde kanske redan ha slussats in, men jag har förståelse för att landslagsledningen inte ville påbörja den processen innan fjolårets EM-slutspel.
Nu finns det tid, gott om tid, att påbörja det arbetet. Därför känns det helt rätt att fyra debutanter finns med i truppen mot Frankrike, även om jag hade kunnat tänka mig någon eller några förändringar.

Personligen hade jag ju gärna sett Linköpings Stina Blackstenius i den här truppen. LFC-forwarden var ett riktigt utropstecken i Damallsvenskan förra säsongen och kunde helt klart ha belönats med en landslagsplats.

Nu lär Blackstenius chans komma, mer sannolikt förr än senare, för en helt oundviklig och klart nödvändig generationsväxling har inletts.
Sundhage & Co har en intressant och minst sagt delikat uppgift framför sig.

Det stormar ganska rejält i svensk fotboll just nu och det har knappast blåst klart, däremot har vinden ändrat riktning. I dag kom nämligen landslagsledningens motdrag till klubbarnas bojkott – en landskamp mot Frankrike på bortaplan 8 februari istället för ett träningsläger på Bosön.

Man behöver inte vara klärvoajant för att ana att mötet mellan Damallsvenskans klubbar och landslagsledningen den 17 januari kommer att bli laddat.

Olika intressen och viljor ställs då mot varandra i en minst sagt nödvändig sittning där parterna verkligen behöver hitta en gemensam väg framåt för svensk fotbolls bästa.

Fortsättning lär följa …

……………………………………

Holländska rykten placerar landslagsspelarna Lieke Martens (Duisburg) och Vivianne Miedema (Heerenveen) i en svensk klubb kommande säsong.
Uppgifterna är verkligen intressanta eftersom det handlar om en mittfältare av hög internationell klass och en forward som spås en glimrande framtid.

Vilken klubb som skulle vara på väg att locka till sig holländskorna förtäljer dock inte historien.

…………………………………….

FC Rosengård flyttar upp två unga talanger i A-truppen. Det är mittfältarna Sara Mellouk och Ebba Wider, båda födda 1998, som ges chansen i mästarlaget.

…………………………………….

Som många säkert läst är karriären över för Johanna Frisk. Tyresökaptenen tvingas lägga skorna på hyllan efter att ha blivit idrottsinvalid till följd av ett antal knäskador.

Tungt för Frisk och tufft för Tyresö.

Så blev det till sist som jag kunde avslöja dagen före julafton – landslagets januariläger ställs in.
Och vad kan landslagsledningen med Marika Domanski Lyfors i spetsen annars göra?
Med spelare från tio damallsvenska klubbar borta från samlingen är beslutet att ställa in det enda rätta.

Att det finns en spricka mellan klubbarna i Damallsvenskan och landslagsledningen blir allt mer tydligt. Redan innan jul kunde jag skriva om att det planerade januarilägret skulle ställas in. Information som visserligen fick revideras i går när uppgifter om att förbundskapten Pia Sundhage kallat spelare till ett läger 12-16 januari nådde mig – men till detta kom också nya uppgifter.

I samma inlägg kunde jag nämligen berätta att tio av Damallsvenskans tolv klubbar skulle välja att bojkotta lägret. De skulle helt enkelt inte skicka sina spelare till samlingen – vilket de heller inte har skyldighet att göra eftersom det inte ska spelas någon landskamp.
Och det är just den bojkotten som ligger till grund för landslagsledningens beslut att ställa in det tänkta januarilägret.

Det finns många olika sätt att se på den uppkomna situationen, men jag tänkte försöka förhålla mig ganska neutral till den i det här blogginlägget.

Men oavsett vilken sida man väljer att stå på så är det lätt att se att det råder en rejäl intressekonflikt mellan klubbarna och landslaget , vilket inte är positivt för svensk fotboll.
Därför är det viktigt att den uppkomna situationen inte leder till en ännu sämre att relationen mellan parterna, utan att den istället förbättras – och det helst omgående

Det blir ett januariläger för Pia Sundhages landslag trots allt.
Frågan är bara vilka spelare som kommer att delta?
I dagsläget ämnar nämligen varken FC Rosengård, Linköpings FC eller Umeå IK att släppa i väg sina landslagsspelare till samlingen.
– Vår ambition är att följa regelverket och bara släppa i väg våra spelare på de av FIFA fastställda speldatumen, säger FC Rosengårds klubbdirektör Niclas Carlnén.

Dagen före julafton kunde Sportbladet avslöja att det råder en intressekonflikt mellan merparten av klubbarna i Damallsvenskan och landslagsledningen.
Medan förbundskapten Pia Sundhage vill samla sina spelare i 65 dagar under 2014, vill klubbarna att antalet dagar med landslaget reduceras.

Uppgifter till Sportbladet gjorde gällande att landslagslägret 12-16 januari skulle ställas in. Så blir det inte. Lägret blir av som planerat.
Däremot är det oklart vilka spelare som kommer att delta.
Varken Rosengård, Linköping eller Umeå IK tänker släppa i väg sina landslagsspelare till lägret.

– Vi har ambitionen att vara lojala till den skrivelse* som skickats till landslagschefen Marika Domanski Lyfors, säger Umeå IK:s sportchef Torbjörn Nordström.

Nordström får uppbackning av FC Rosengårds klubbdirektör Niclas Carlnén:

– Vår ambition är att följa regelverket och bara släppa i väg våra spelare på de av FIFA fastställda speldatumen. Det handlar inte om att vi vill hindra landslaget, men det måste finnas en balans. Vi behöver minska belastningen på våra spelare eftersom den är för hög under vissa perioder och då är det här den snabbaste vägen att gå.

Carlnén vidareutvecklar sitt resonemang:

– Tar man Tyresö som exempel så kan de mycket väl ta sig till final i Champions League i vår, vilket skulle innebära ett väldigt tufft spelprogram för dem. De får i så fall spela minst två matcher i veckan under mars, april och maj (om man räknar in matcherna i Damallsvenskan, Svenska cupen och landslaget. Red. anm). Ska svenska lag spela så många matcher måste vi ha större trupper och det fungerar inte eftersom många av spelarna i så fall skulle få sin matchning  i F19-serierna, vilka i dagsläget inte erbjuder en tillräckligt bra utvecklingsmiljö.

Även Linköping har för avsikt att följa samma linje som Rosengård och Umeå.

– Vi följer FIFA-reglerna, bekräftar klubbchefen Anders Mäki.

Det kan alltså bli ett januariläger där flera, eller rent av många, av landets bästa spelare lyser med sin frånvaro. För om Rosengård, Linköping och Umeå väljer att gå på den inslagna vägen följer sannolikt fler klubbar i samma fotspår.

……………………………………….

Jag har sökt landslagschefen Marika Domanski Lyfors för att få höra hur hon ser på den uppkomna situationen, men utan att lyckas.

……………………………………….

*I ett brev till landslagschefen Marika Domanski Lyfors har tio av tolv klubbar i Damallsvenskan framfört att man har för avsikt att bara släppa i väg sina landslagsspelare till de av UEFA och FIFA fastställda speldatumen.

Hur sammanfattar man fotbollsåret 2013? Egentligen inte alls, eftersom jag är på solsemester.
Men jag kan ändå inte låta bli att slänga ur mig en snabbvariant.

Så här ser min snabbsammanfattning av fotbollsåret ut:

Årets …
Spelare: Ramona Bachmann, Malmö.
Tränare: Rickard Nilsson, Kif Örebro.
Lag:Malmö (i synnerhet under hösten).
Match: Frankrike-Danmark i EM.
Vändning: Malmö från 1-2 till 3-2 borta mot Tyresö.
Genombrott: Stina Blackstenius, Linköping.
Comeback: Therese Sjögran, Malmö (efter korsbandsskada).
Humanist: Johanna Almgren, Kopparbergs/Göteborg, med sitt bidrag till kampen mot cancer.
Besvikelse: Frankrike i EM.
Sämsta: Sunnanå i Damallsvenskan.
Avsked: Systrarna Hammarström.
Bästa: EM-slutspelet – på alla sätt och vis.

Sammanfattningen kunde definitivt ha varit mer genomarbetad och omfångsrik, men får ändå duga.

Jag skriver ogärna något epos på min iPhone i en annan tidszon – och snart är ju ändå ett nytt, oskrivet år här.

Tack till alla er som förgyllt och berikat året som snart gått och till er som bidragit med kommentarer, tankar och diskussioner.

Vi ses – här eller ute i fotbollsvärlden.