Eskilstuna är obesegrat i damallsvenskan efter tre omgångar. I går bärgade fjolårsnykomlingen sin tredje raka seger och gick upp i serietopp.

I en väldigt haltande tabell ligger Eskilstuna i topp efter tre spelade matcher. I går besegrades Umeå med 2–0 efter mål av Oliva Schough och Annica Svensson.

Matchen i sig bjöd väl inte på någon minnesvärd onsdagsunderhållning, men gav två tydliga besked:

1. Eskilstuna är ett lag för övre halvan.
2. Umeå får slåss med näbbar och klor för att överleva.

Trots att fjolårsnykomlingen inlett säsongens på bästa tänkbara sätt finns det utrymme för förbättring i Eskilstunas spel. Det offensiva spelet är emellanåt ganska enkelriktat och lättläst. Defensivt tar man risker som kan bli kostsamma i möten mot bättre lag än Umeå.

Å andra sidan finns det ingen anledning att klaga på ett lag som tagit nio poäng på tre matcher och inte släppt in ett enda mål.

Då har Umeå ett större och mer omfattande arbete framför sig. Det håller inte att be om ursäkt för sin existens i landets högsta serie – och framför allt inte att bli bolltittande.

Försvarsspelet vid Eskilstunas två mål var väldigt mjukt, på gränsen till mesig och långt ifrån välorganiserat.

Framåt var Umeålaget närmast tandlöst. Med Jenny Hjohlman en bra bit från toppformen såg laget väldigt trubbigt och ofarligt ut.

Kif Örebro har fått en halvljummen start på damallsvenskan. I kvällens cupkvartsfinal fick man äntligen ordning på spelet och fart på målskyttet. Med Lisa Dahlqvist tillbaka efter skada körde Örebro över seriekollegan Piteå med hela 5–1.

Nu valde Piteås tränare Stellan Carlsson att vila sju spelare från matchen mot Göteborg i damallsvenskan förra fredagen – vilket säger en hel del om hur laget värderar Svenska cupen. Matchen var ändå väldigt nyttig för Örebro som fick träna sitt offensiva spel, göra fem mål och se landslagsmittfältaren Lisa Dahlkvist göra sina första 45 minuter för säsongen.

I den andra cupkvartsfinalen sköt Fridolina Rolfö och Pernille Harder Linköping vidare till semifinal. De två landslagsspelarna hittade rätt i andra halvlek, vilket räckte till en 2–0-seger mot Hovås Billdal.

***

Rosengård blev först ut att ta sig till semifinal i cupen. Malmölaget besegrade Djurgården med 4–0 på Stockholms Stadion.

***

Den 12 maj ställs Jitex mot Umeå i den fjärde och sista cupkvarten.

Vilken vecka det har varit, i Sverige och internationellt. Rosengård och Eskilstuna har tagit ett försiktigt grepp om toppstriden i damallsvenskan och PSG har skjutit Wolfsburg i sank.

Veckan började bra, i synnerhet för Rosengård. Men det dröjde en halvlek innan mästarlaget fick ordning på grejorna och kunde hitta igenom nykomlingen Hammarbys välorganiserade och disciplinerade försvar.

Faktum är att Bajen var det bättre laget före paus.

Om Rosengård kunde andas ut efter en stark andra halva fick Linköping äntligen pusta ut efter säsongens första seger. Mötet med Kristianstad var ensidigt, men Skånelaget höll tätt länge och väl.

Det var aldrig något snack om att Linköping var bättre, frågan var om laget skulle lyckas näta. Efter många om och ännu fler men kunde Stina Blackstenius trycka in segermålet.

Viktigt var bara förnamnet.

Umeå tog sina tre första poäng för säsongen när man besegrade AIK med 2–0. Matchen var ingen höjdare, men hemmalaget hostade upp sig i andra halvlek och vann välförtjänt.

Viktigt återigen, eftersom båda lagen kommer att slåss i botten av tabellen.

För fjolårets succégäng har säsongen startat illa. Kif Örebro föll mot Rosengård i premiären och fick bara med sig en poäng från gårdagens möte med Vittsjö (0–0).

Gårdagens största nyhet var ändå att  förlorade i Champions League – för första gången någonsin. Paris Saint-Germain med Caroline Seger och Kosovare Asllani i laget spelade ut de regerande mästarna och vann mycket välförtjänt.

Jag ser redan fram emot returen.

Premiärerna är avklarade och seriespelet är igång. Nu är det dags att börja bekänna färg. För Hammarby väntar en verklig värdemätare och för Linköping en ny chans att få fart på målskyttet.

Aldrig tidigare har jag haft möjlighet att se så många damallsvenska matcher i en och samma omgång. Det nya tv-upplägget är inget annat än en ynnest för fotbollsälskare.

Rosengård startade lite trevande mot fjolårstvåan Kif Örebro, men fick rejäl fart på spelet efter paus och vann sin premiärmatch ganska enkelt till slut.
Spelar Malmölaget lika bra i kväll kommer Hammarby verkligen att få bekänna färg.

Nykomlingen gjorde en i stora stycken bra match mot Mallbacken senast och kommer med självförtroende till mötet med regerande mästarlaget på Malmö IP. Men Mallbacken är en sak, Rosengård något helt annat.

Tuff är bara förnamnet på den uppgift som väntar Söderbönorna.

***

Linköping inledde damallsvenskan som man brukar göra – med en förlust. Målskyttet klickade mot Eskilstuna, precis som det gjorde i Champions League-matcherna mot Bröndby.

I kvällens match mot Kristianstad måste målfabrikationen komma igång, annars riskerar Martin Sjögrens gäng att halka efter de tippade topplagen direkt.

Det är upp till bevis både för Hammarby och Linköping i kväll med andra ord.

Damallsvenskan sparkade igång på bästa tänkbara sätt. En mäktig inramning gjorde premiären mellan nykomlingarna till en härlig propagandatillställning –och gav två tydliga besked: Hammarby hänger kvar medan Mallbacken åker ur.

Säsongspremiären på Tele2 Arena blev en fest. Nykomlingarna Hammarby och Mallbacken satte färg på damallsvenskan från första start.

Och det tog hemmalaget bara åtta minuter att göra årets första mål. Elina Johansson 1–0 slog an tonen och visade publiken att Hammarby är tillbaka för att stanna. Missförstå mig nu inte. Nykomlingen har en rejäl utmaning framför sig, men visade i går att man har kvalitet och kompetens som kan räcka en bra bit, inte minst till nytt kontrakt.

Mallbacken däremot visade upp ett ganska naivt spel som inte kommer att inbringa många poäng, i synnerhet inte på bortaplan. Mer cynism och ett betydligt tuffare försvarsspel måste till om gänget från Värmland inte ska bli avsågat tidigt.

***

Mest glädjande var, bortsett från att säsongen äntligen drog igång, att se Sofia Lundgren tillbaka mellan stolparna. Veteranen kommer att bli väldigt viktig för Hammarby under året – och kan mycket väl bli ett välkommet tillskott i Pia Sundhages numer skadeskjutna VM-trupp.

***

Elitettan började med en smäll även den. Medialt fick serien rejält med utrymme, mycket tack vare Mia Jalkerud som gjorde samtliga sex mål – i andra halvlek – när hon sköt seriefavoriten Djurgården till seger mot nykomlingen Lidköping.

Den andra nykomlingen, IFK Kalmar, fick en bättre början på tävlingssäsongen när man kryssade mot Sirius (0–0).

***

I dag spelas en hel drös matcher i landets två högsta serier. Och för dig som inte redan känner till nyheten så sänder TV 4 samtliga matcher från damallsvenskan. Fantastiskt, eller hur.

Att tippa en serie är så mycket enklare innan i huvudet än vad det är i verkligheten. Man får alltid räkna med att något lag överraskar och ett annat går betydligt mycket sämre än man trodde. Tidigare har jag under flera år  tippat damallsvenskan i magasinet MATCH. Toppen och botten har varit hyfsat lätt att sätta, mitten svårare. Förra året spelades för första gången elitettan, då tippade jag även den. Det var ingen enkel uppgift. Serien känns även i år ganska oviss och generellt lite svagare än under fjolåret. Detta på grund av att bara ett lag flyttades ned från damallsvenskan. Dock gör just detta serien så kul, det känns som att i princip alla lag kan slå alla. Det finns också stort utrymme för många av landets talanger att blomma ut och visa sina styrkor på hög nivå.

Jag ser egentligen bara att lag som den givna seriesegraren och det är Djurgårdens IF. Laget har haft några säsonger på sig att bygga för damallsvenskan och i år kommer de att gå upp. Tre (!) av lagets anfallare kommer troligtvis synas i toppen av skytteligan. Bakom DIF så tippar jag en riktig outsider. LB07 har tagit kliv för varje år och har en väldigt spännande trupp. Stämmer alla delar i år så kommer de definitivt vara med att fajtas om den andra platsen till damallsvenskan. Detta tillsammans med, i första hand, Hovås Billdal och Kvarnsveden.

I botten kan en rad etablerade lag riskera att åka ut då nykomlingarna i år ser väl förberedda ut. Bollstanäs, Älta och QBIK kommer att få det tufft i år.

1. Djurgården (4)
Har en superuppställningen i offensiven med målfarliga trion Alexandra Höglund, Madeleine Stegius och Mia Jalkerud. På grund av det så gör det inte så mycket att försvarsspelet inte håller samma klass. Förra säsongen var man det lag av topplagen som släppte in flest mål. De siffrorna behöver putsas till lite. Men DIF kommer att promenera hem serien om de slipper skador på nyckelspelare.

2. Limhamn/Bunkeflo (8)
LB07 har tagit stora kliv, lite i skymundan, för varje år. Nu har de tappat lite offensiv kraft, men också förstärkt med rutin i Anna Welin, Amanda Persson och isländska Dagmar Mýrdal Gunnarsdottir. I laget finns en av Sveriges mest spännande talanger i Nellie Lilja (född 1999). Hon tog redan under fjolåret en ordinarie plats på innermittfältet. Har LB07 flytet så kan de mycket väl ta klivet upp i allsvenskan. Det här är ett lag, som i sina bästa stunder, slår alla.

3. Hovås/Billdal (6)
Om alla delar stämmer för HBIF i år så kan de på allvar hota om en allsvensk plats. Truppen är bred med mittfältet som den starkaste lagdelen där Linda Nöjd, Taina Hartikainen och Jessica Julin kommer att spela. Framåt finns en rad alternativ, bland annat nya Ida Hedstad, som var Bollstanäs bästa målskytt under fjolåret. Spelar med en aggressiv press och en rak, snabb offensiv.

4. Kvarnsveden (5)
Försvarsstarka Kvarnsveden fortsätter sin satsning på utländska spelare. I år syns tre nya amerikanskor i truppen. Laget var länge med i racet om en allsvensk plats under förra säsongen, men tappade rejält under de sista omgångarna. Förlorat nyckelspelare som Darcel Mollon, Petra Larsson och Hanne Gråhns. Har haft svårt att göra mål, men det ska förhoppningsvis 18-åriga nyförvärvet Tabitha Chawinga ändra på. Anfallaren gjorde 39 (!) mål i division 1 under 2014.

5. Sirius (7)
Lagets mest intressanta spelare finns i målet. Talangen Emma Holmgren (född 1997) kan få chansen att vara förstamålvakt. Hon lär då få en viktig roll då Sirius har tappat slagkraft i just försvaret. Offensivt finns stor potential med Fanny Andersson, Julia Lyckberg, Maja Andersson, Caroline Lundberg och nya Tempest-Marie Norlin.

6. Sunnanå (3)
Det känns som att de har lagt satsningen mot allsvenskan på is. Istället för att värva utländska proffsspelare är det i år ett yngre SSK vi kommer att få se. Många tunga namn har lämnat och de får sikta in sig på en mittenplacering istället för toppen. Stommen håller dock hög klass med Alexandra Nilsson, Sandra Betschart, Annina Wede och två intressanta nyförvärv i Riikka Ketoja och Michelle Wörner. SSK kommer nog att blanda och ge rätt mycket under säsongen.

7. Kungsbacka DFF (ny)
Vann division 1 överlägset, men har tappat viktig rutin inför debutsäsongen i elitettan. Tränarna Johanna Almgren och Stina Segerström har ett ungt, spelskickligt lag som kommer att överraska många. Viktiga spelare blir rutinerade Leena Puranen och Elin Nilsen (ny från Vittsjö). Två av f98-landslagets mest framträdande spelare Josefine Rybrink och Ida Strömblad kommer att få mycket speltid.

8. IFK Kalmar (ny)
Nykomlingen har en bred och ganska rutinerad trupp. Trion på topp med Mathilda Johansson Prakt, Linnea Johansson och Amanda Fredriksson har potential att skjuta Kalmar till en mittenplacering. Många av nyförvärven har rutin från den här nivån sedan tidigare och det gör att laget, med råge, klarar sig kvar i elitettan.

9. Jitex (12 i damallvenskan)
Var inte ens nära ett nytt kontrakt i allsvenskan och tog inte ett enda poäng på hela året. Lagets nyckelspelare har lämnat truppen, men i elitettan ska de ha en rimlig chans att bli ett mittenlag. Nyförvärvet och målskytten Ida Andersson är en intressant spelare som tillsammans med tekniska Alexandra Vera kan hota många lag framåt. På mitten blir Amanda Östervall nyckeln.

10. Östersund (ny)
Svårbedömt lag då man haft stora förändringar i truppen. Det är en mix av talanger, trotjänare och utländska värvningar som, om allt stämmer, kan överraska. Håll koll på talangen Emma Danielsson i offensiven. I mål står moldaviska Ina Budestean som nådde framgång i Champions League förra hösten med litauiska Gintra Universitetas.

11. Bollstanäs (11)
Har i stort sett fått behålla truppen från i fjol bortsett från två tunga namn. Ida Hedstad (Hovås/Billdal) och Julia Zigiotti Olme (AIK) var fjolårets bästa i offensiven och deras frånvaro kommer att märkas för Bollstanäs som går ett tufft år till mötes. Kommer att fajtas om nytt kontrakt med QBIK och Älta i första hand.

12. Älta (10)
Har tappat i princip halva startelvan och spelar i år med ett väldigt ungt lag. 27-åriga nyförvärvet Rebecka Lange, som valdes till Gotlands bästa spelare 2014, får stå för viktig rutin. I truppen finns ett gäng talanger som blir kul att se. Innermittfältaren Johanna Rytting Kaneryd kan få sitt stora genombrott. Håll också koll på målvakten Patricia Kaldoyo.

13. QBIK (9)
Hade ett tufft år redan förra säsongen och har inte förstärkt med tillräckligt bra namn. Det största problemet ser ut att bli målskyttet då de fyra främsta målskyttarna från 2014 har lämnat truppen. Dessutom har målvakten Maria Yatrakis slutat, ett stort avbräck. Försvaret blir nyckeln där f19-landslagets Emelie Andersson är det starkaste namnet. Men det räcker tyvärr inte. QBIK får börja om i division 1, där klubbens alla talanger kan blomma ut.

14. Lidköping (ny)
Nykomlingen har enbart värvat lokalt och ungt. Det kommer givetvis inte att räcka till i den tuffa konkurrensen som råder i elitettan. Mycket av spelet har handlat om att hitta upp med bollar till starka anfallaren Sandra Lagerbratt. Gissningsvis blir det taktiken även i år. Kommer säkert att kriga till sig ett gäng poäng, men inte tillräckligt många.

/Maja Johansson

I morgon sparkar damallsvenskan igång. Men redan nu kan jag avslöja vilka lag som gör upp om guldet och vilka två som kommer att spela i Elitettan nästa säsong.

Det har gått några veckor sedan jag tippade utgången av årets damallsvenska till Sportbladets Fotbollsbibel. Föga förvånande placerade jag Rosengård i topp före Linköping. Där har ni lagen som kan och kommer göra upp om SM-guldet. Några andra heta kandidater finns faktiskt inte.

Hur hård kampen blir återstår att se, men jag tror faktiskt att Linköping kan utmana mästarna från Malmö hela vägen in i höstens sista skälvande omgångar.

Avbräcket förändrar förhandstipset
Sedan jag tippade sluttabellen har Kif Örebro drabbats av ett avbräck så tungt att det gav utslag på Richterskalan. Hanna Folkesson är borta redan innan säsongen startat.

Knäskadan hon ådrog sig i landskampen mot Danmark var så allvarlig som hon själv befarade. Det främre korsbandet är av och utan Folkesson får Örebro stora problem att upprepa fjolårets succé.

Med det sagt så tror jag att fjolårstvåan slutar längre ner i tabellen än den tredjeplats jag tippade i den rosa bilagan.

Sorry, ni åker ur
Förra året räddades laget av Tyresös urtrista konkurs. I år finns det inga skyddsnät som kan rädda AIK. Efter en försäsong som kantats av skador går man in i damallsvenskan med en tunn och svag trupp.

Strategin att överleva fram till sommaren för att då stärka upp laget kommer inte att fungera. Solnagänget får finna sig i att spela i Elitettan nästa säsong.

Där kommer man, precis som i år, att ställas mot Mallbacken. Klubbklassikern från Värmland går en toktuff säsong till mötes – igen. Värvningarna imponerar inte och spelarna som tog laget tillbaka till damallsvenskan räcker inte till för att rädda nytt kontrakt.

Så slutar damallsvenskan:

1. Rosengård
Mästarna från Malmö har en trupp som saknar motstycke. Offensivt är man överlägset bäst i landet och defensivt har man fått värdefull förstärkning.

2. Linköping
Det enda lag som över huvud taget kan utmana Rosengård i kampen om guldet. Men då måste man få fart på målfabrikationen, vilket man inte fick i Champions League.

3. Kopparbergs/Göteborg
Kommer att tillhöra toppen. Ett lag begåvat med rejäl offensiv kompetens, men har brister bakåt. Försvaret är ett frågetecken.

4. Kif Örebro
Fjolårets succélag såg ut att fylla luckorna efter de duktiga kanadensiskorna väl, men efter Hanna Folkessons knäskada ser Örebro klart svagare ut. Slutar man fyra är det en bonus, en mittenplacering är mer trolig.

5. Eskilstuna
Nykomlingar som kunde slå ur underläge i fjol. I år är man ett lag som har en del att leva upp till och bevisa. Värvningarna imponerar inte. Når man femte plats gör man en toppensäsong.

6. Piteå
De stora namnen saknas precis som de lysande stjärnorna. Men Piteå har ett hårt jobbande kollektiv där alla vet vad som ska göras och vad som krävs. Det räcker långt.

7. Vittsjö
Här finns både rutin, kompetens och potential – i synnerhet om nyförvärvet Linda Sällström kommer kunna spela.

8. Hammarby
Nykomlingen har värvat många spelare, däribland två riktiga guldkorn; Katrin Schmidt och Sofia Lundgren. Om den senare håller sig hel och frisk fixar man nytt kontrakt.

9. Kristianstad
Skånelaget har tappat flera viktiga kuggar från fjolåret och det kommer att kosta. Det blir en kamp för överlevnad både på och utanför planen.

10. Umeå
Nyckelspelarna Emma Berglund, Hanna Folkesson och Emmelie Konradsson tackade för sig efter fjolåret. Unga Umeå står inför ett verkligt stålbad.

11. AIK
Försäsongens har varit förskräcklig. Den ena skadan har avlöst den andra i den tunna truppen. Laget har varken tillräcklig kvalitet eller bredd för att klara sig kvar.

12. Mallbacken
Nykomling som man är går man en tuff utmaning till mötes. Dessvärre tror jag inte att materialet räcker till den här gången heller för värmlänningarna. I bästa fall slutar man elva.

Pia Sundhages återgång till 4-4-2 gav önskad effekt – i 53 minuter. Sedan säckade försvarsspelet ihop igen. Sverige släppte in tre mål och drabbades av en riktig jobspost när Hanna Folkesson skadades allvarligt.

Med en 4-4-2-uppställning skulle Sverige hitta tillbaka till tryggheten och sätta stopp för läckorna bakåt. Verkligheten blev en helt annan.

Visst såg försvarsspelet klart bättre ut, under matchens första tio minuter. Det var ungefär så länge som Danmark utgjorde något offensivt hot. Därefter fick det svenska laget i allmänhet och backlinjen i synnerhet en väldigt enkel försvarsresa fram till halvtidsvilan.

I andra halvlek blottades bristerna i försvaret – ännu en gång.

Danmark kvitterade efter åtta minuters spel. Då hade Cecilie Sandvej i lugn och ro måtta ett inlägg mot Julie Tavlo Petersson som bakom ryggen på Lina Nilsson nickade in 1–1.

Tre minuter senare var det dags igen. Theresa Nielsen löpte upp efter vänsterkanten, spelade in till Sanne Troelsgaard Nielsen som vände bort Sara Thunebro innan hon smällde in bollen bakom Hedvig Lindahl.

Tack och hej.

Att Thunebro gått bort sig vid mittplan och Nilla Fischer hamnat på villovägar före fullträffen gjorde inte saken bättre.

Nu har Sverige Lotta Schelin. Och tur är väl det. Lyonanfallaren gjorde sitt andra mål för kvällen när hon kvitterade till 2–2 efter en dryg timmes lir.

Sedan slarvade Danmark i uppspelsfas och Malin Diaz kunde smeka fram bollen till Caroline Seger som enkelt rullade in 3–2 till Sverige. Men glädjen blev kortvarig. Emma Berglund använde armen i kamp med Sanne Troelsgaard Nilsen i eget straffområde, domaren blåste straff och Pernille Harder fastställde slutresultatet från elva meter.

Att Sverige återigen släppte in flera mål var dock inte det allra värsta. Sofia Jakobsson tvingades kliva av efter att ha skadat armbågen och Hanna Folkesson fick lämna Tele2 Arena på bår efter att ha ådragit sig en knäskada.

Jag satt nära situationen och såg när duktiga Folkesson, som vuxit ut till en verklig nyckelspelare det senaste året, vred knät illa.

Min första, spontana reaktion var att korsbandet trasades sönder. Om det var så illa, så oerhört jävligt, missar mittfältaren ännu ett mästerskap på grund av skada – och Sverige tappar en av sina absolut viktigaste spelare.

Så med ett par timmars distans till matchen mot Danmark är det enkelt att konstatera att återgången till 4-4-2 inte gav önskad effekt. Sverige har allvarliga försvarsproblem med mindre än två månader kvar till VM i Kanada – en turnering man sannolikt tvingas spela utan sin bästa defensiva mittfältare.

60 dagar innan VM gör Pia Sundhage ett lappkast.
Landslaget överger ”sitt” spelsystem för gamla trygga 4-4-2. Kommer förändringen för sent och räcker den till för att lappa ihop försvarsspelet som läcker värre än någonsin tidigare?

Hon togs emot som en frälsare när hon efterträdde Thomas Dennerby som förbundskapten för det svenska landslaget. Det var inget snack om att USA:s förra guldcoach, Pia Sundhage, var den som skulle ta Sverige tillbaka till världstoppen.

Två och ett halvt år senare är det lite annat ljud i skällan. Sundhage börjar ifrågasättas och bara två månader innan VM i Kanada överger blågult 4-1-3-2, spelsystemet som skräddarsyddes för att få ut så mycket som möjligt av Caroline Seger, för invanda 4-4-2.

Officiellt blev förlusten mot Schweiz droppen som fick bägaren att rinna över, men faktum är att bristerna i försvarsspelet funnits där hela tiden, ända sedan Sundhage & Co sjösatte sitt specialanpassade spelsystem.

Jag var på plats i Algarve när Seger fick en nyckelroll på det svenska mittfältet och kantspelarna kröp inåt i banan. Det fungerade stundtals – offensivt. Defensivt var det alls inte lika välsmort och laget räddades många gånger av individuella prestationer och enskilda spelares skicklighet.

Det räcker egentligen med att titta på fakta för att se svart på vitt att 4-1-3-2-systemet inte fungerat. Det svenska landslaget förlorade fler matcher under fjolåret än man någonsin gjort tidigare – och släppt in två mål eller fler i sex av de tio senaste matcherna.

59 dagar på sig
I kvällens match mot Danmark vill och behöver landslagsledningen få flera viktiga svar. Är en återgång till 4-4-2 rätt melodi för att få stopp på läckaget bakåt? Kan det spelsystem som alla spelare är uppvuxna med ge den trygghet och stadga som saknats det senaste året?

För egen del funderar jag på varför Sundhage, som tidigare deklarerat att hon inte är intresserad av försvarsspel, och Lilie Persson, som har fullt fokus på det offensiva spelet, inte tagit in en assisterande förbundskapten med kvalificerade försvarskunskaper?

Som Birger Jacobsson, men annorlunda. Det var ju trots allt genom att omge sig av kunniga instruktörer och coacher som Pia Sundhage grundlade sin framgång i USA.

Nu är läget som det är och frågan är om tiden räcker till för att få bättre fason på det svenska försvarsspelet som läckt som aldrig tidigare?

Ett ledarskapsproblem
Som jag ser det har Pia Sundhage och Lilie Persson stora förtjänster, men också tillkortakommanden – precis som alla tränare och förbundskaptener. Men att de inte gjort den här analysen och förändringen tidigare tycker jag visar på allvarliga brister.

För mig är är det uppenbart att förbundskaptenerna inte utvärderat spelsystemet tillräcklig eller korrekt under det dryga år som det använts, men också evidens för att de inte varit tydliga nog och inte heller har tillräcklig kompetens för att sätta ett tryggt och säkert försvarsspel.

Den som sett landslagets matcher de senaste ett och ett halvt åren vet vad jag menar. Det höga försvarsspelet i kombination med flera temposvaga spelare har gjort Sverige sårbart. Att då stå fast vid att stå högt med backlinjen, trots att det kostar i mål och förluster, är inte bara naivt – det är ganska dumt.

Förhoppningsvis kan återgången till 4-4-2 ge den trygghet som det svenska landslaget letat efter sedan Algarve Cup förra året. Om inte kan VM i Kanada bli en jobbig turnering.

Förbundskapten Pia Sundhage fick ett tydligt besked när Sverige förlorade mot Schweiz med 3–1: det svenska försvarsspelet håller inte. Med två månader kvar till VM har blågult ett svårt jobb framför sig.

Pia Sundhage hade förhoppningen att det svenska försvarsspelet skulle sätta sig i kvällens match mot Schweiz och den mot Danmark i nästa vecka. Det tog Ramona Bachmann & Co 36 minuter att skjuta den förhoppningen i sank.

Då hade Sverige släppt in två mål, Charlotte Rohlin spelat bort sig från VM-elvan och förbundskapten Sundhage fått beskedet hon inte ville ha: det svenska försvarsspelet håller inte.

Och egentligen var det inga nyheter. Det såg mest ut som det har gjort de senaste ett och ett halvt åren med en bristande organisation, för många individuella misstag och ett samarbete mellan försvarsspelarna som lämnar en hel del övrigt att önska.

Det är knappast någon slump att Sverige förlorade fler landskamper under 2014 än man gjort något år tidigare – någonsin. Inte heller överraskar det att blågult släppt in två mål eller fler i sex av sina tio senaste matcher.

Förklaringen stavas: för svagt försvarsspel – kollektivt och individuellt.

I mötet med Schweiz blev svagheterna uppenbara och missarna kostsamma:

0-1 (23) Bollen lyftes in i straffområdet där den nickades ner till Ramona Bachmann som kunde ge sitt lag ledningen. Innan Bachmann satte bollen i nät hade Sverige radat upp misstag. Nilla Fischer missade bollen, Caroline Seger förlorade en luftduell och Elin Rubensson tappade markeringen på Bachmann barnsligt enkelt.

0-2 (37) En enkel bollförlust blev starten på en schweizisk spelvändning. Ett instick mellan Fischer och Rohlin satte Sverige på pottan. Fabienne Humm löpte in i ytan, höll undan för Rohlin (som agerade alldeles för mesigt) och rullade in bollen bakom en fullkomligt felplacerad Hedvig Lindahl.

1–3 (81) Återigen resulterade svenska misstag i mål för Schweiz. Inhopparen Linda Sembrant drällde med bollen som hamnade hos Vanessa Bernauer. Schweiziska löpte ifrån Rohlin och skickade upp bollen, förbi Hedvig Lindahl, i första hörnet.

Att Lotta Schelin reducerade till 2–1 med ett kyligt och högklassigt avslut gladde, men bara temporärt. Hanna Folkessons fina mittfältsgnuggande var positivt, men överskuggades av alla svenska misstag och de stora försvarsproblemen.

Mest illavarslande är att försvarsspelet inte fungerar, men att den som ska hålla ihop och styra backlinjen, Nilla Fischer, i dagsläget inte känns speciellt säker oroar nästan lika mycket. Att Pia Sundhage inte heller bestämt vem som ska bilda mittlås med Fischer är även det väldigt långt ifrån optimalt.

För mig är det i alla fall väldigt tydligt att det höga försvarsspelet som Sverige begagnar sig av i dag inte fungerar. Man utsätter sig för onödigt stora risker – särskilt som varken Fischer, Sembrant eller Lina Nilsson är några raketer.

Det är också uppenbart att spelarna inte vet hur de ska agera i givna situationer. De tvekar, tar tokiga beslut och håller inte ihop backlinjen som de borde göra.

Dessutom har laget stora problem när man sätts under press. Det visade sig med all oönskvärd tydlighet under de första 45 minuterna i kvällens match där schweiziskorna satte hög press, stängde passningsvägarna till eller markerade bort Caroline Seger, vilket resulterade i att de kunde erövra boll högt upp i banan gång efter annan.

Inför mötet med Danmark måste Pia Sundhage ta en rejäl funderare på hur hon vill att det svenska laget ska försvara sig. Därefter behöver organisation och försvarsspel gnuggas – rejält.

Men om jag ska vara helt ärlig så tror jag att tiden är för knapp för att Sundhage & Co ska hinna sätta ett försvarspel före VM. Man har ju inte ens varit nära att lyckas på de ett och ett halvt år som passerat sedan EM på hemmaplan.