Hon visade vägen med två viktiga mål i semifinalen mot Tyskland. Stina Blackstenius avslutade EM-turneringen med att nicka två nya mål och Sverige till EM-guld.

Det har varit en på många sätt bedrövlig svensk sommar. Solen har lyst med sin frånvaro oftare än den strålat och skänkt välbehövlig värme till semesterlediga nordbor. Men vad gör väl det.

För några veckor sedan blev det svenska U21-landslaget bäst i Europa, i kväll var det F19-landslagets tur att vinna EM-guld. Just det, EM-guld.

Guldet är, som jag skrev efter semifinalsegern mot Tyskland, frukten av ett metodiskt arbete och ledarteamets förmåga att skapa tydlighet, trygghet och en stark tilltro till det egna kollektivets kapacitet.

Men den också ett nytt starkt bevis på förbundskapten Calle Barrlings fallenhet och duktighet i att förankra sin spelidé hos spelarna och få dem att genomföra matcher med taktisk skicklighet, väldig disciplin och underbart uppoffrande arbete.

Det var det ypperligt välorganiserade och disciplinerade försvarsspelet som lade grunden till kvällens finalseger, det var Stina Blackstenius fantastiska form som fick den viktiga sista pusselbiten att falla på plats.

Hon som visade vägen med två mål i semifinalen, gjorde det i kväll igen – när det gällde som mest. Och när Spanien reducerade i matchens slutskede hade de blågula spelarna sin tydlighet, sin organisation och sin tro på den egna förmågan att falla tillbaka på.

Därför är Sverige bäst i Europa. Igen.

***

Fjärran från F19-EM tog Eskilstuna emot Hammarby i damallsvenskan. Om den där riktiga dramatiken uteblev i guldmatchen lyste den helt med sin frånvaro på Tunavallen. Tabelltrean var helt enkelt numret större än nykomlingen från Stockholm.

Gaelle Enganamouit svarade för ett hattrick i matchen som Eskilstuna vann med 3–1 och därmed klev upp i serieledning.

För Hammarby blev förlusten tung i dubbel bemärkelse. Inte nog med att laget föll ännu en gång, man fick dessutom kvällens målskytt, Moa Hedell, skadad. Hedell som missade fjolårssäsongen till följd av en korsbandsskada såg på tv-bilderna ut att drabbas av en ny knäskada.

Semifinalsegern mot Tyskland har väckt förhoppningar till liv.
Intresset för ett svenskt F19-landslag har knappast varit större.
I kväll kan framtidens blågula stjärnor bli mästare, i kväll kan en ödmjukt kaxig grupp av spelare bli odödliga.

Det har varit ett par händelserika dagar. Rosengård och Linköping har tappat poäng, Piteå har klättrat i tabellen och Therese Sjögran har gjort comeback efter några dagar som fotbollspensionär. Dessutom har Kristin Hammarström aviserat att hon varvar upp i Kopparbergs/Göteborg igen, åtminstone för en kortare period.

Men än mer aktuellt är kvällens EM-final. Förväntningarna ligger i luften. Avgörandets stund är här. Ett sista hinder återstår på F19-landslagets resa mot att bli bäst i Europa, det svåraste hindret av alla – Spanien.

Det kommer att krävas något alldeles extra för att Calle Barrlings blågula gäng ska lyckas besegra den stora förhandsfavoriten, men efter den prestation Sverige svarade för i semifinalen mot Tyskland känns inget helt omöjligt.

EM-semifinalen väckte dessutom stor intresse. Dagen efter var nyheterna om F19-landslagets mäktiga match den mest lästa och delade i båda kvällstidningarna.

Ytterligare ett tecken på det nyväckta och stora intresset är att kvällens final direktsänds i TV 12. Glädjande, minst sagt.

Kris och comeback
Rosengård tappade i går poäng för tredje matchen i följd, vilket inte hänt sedan våren 2011 om jag minns rätt. Med tränaren Markus Tilly sjukskriven, nyckelspelaren Anja Mittag såld toill PSG och skador på viktiga Anita Asante och Marta genomgår klubben just nu en slags mini-kris.

Att Therese Sjögran i går gjorde comeback efter en rekordkort tid som fotbollspensionär är ett tecken på den ”kris” jag tycker mig skönja. Att veteranen hoppar in i det läge Rosengård befinner sig i kan jag förstå, men det får klubbens sista-matchen-kampanj att kännas billig.

Nu tror jag att Malmöklubben gör klart med en ny tränare riktigt snart och sannolikt stärker upp truppen med ytterligare en eller två spelare. Men tills dess lär väl Sjögran vara såväl sportchef som tränare och spelare …

Linköpings låga lägstanivå
Segern i mötet med Rosengård imponerade, gårdagens förlust mot Piteå gjorde det inte. Linköping fortsätter att varva topprestationer med riktiga bottennapp.

Med tanke på den spelartrupp man förfogar över ska laget inte behöva fallera så som man gjorde i första halvlek i Norrbotten.

Hammarlund är het
Hon gjorde mål i fem raka matcher innan sviten tog slut. I går hittade Pauline Hammarlund rätt igen när hon sköt 2–0 till Piteå mot Linköping. Därmed är Hammarlund ny skyttedrottning i damallsvenskan med sina åtta fullträffar.

Jag skulle inte bli förvånad om anfallaren uppvaktas av Rosengård redan nu i sommar.

Eskilstuna till topp
I kväll kan Eskilstuna ta över serieledningen. Säsongens stora överraskningslag går vid seger mot Hammarby om både Linköping och Rosengård. Vem hade trott det när säsongen startade?

Mjukt och mesigt agerande i eget straffområde höll på att kosta Sverige en EM-final. En bomb signerad Tove Almqvist och två viktiga mål av skyttedrottningen Stina Blackstenius räddade kvällen för blågult. När semifinalen kom att avgöras på straffar var Sverige helt enkelt för bra för Tyskland.

Sveriges F19 spelar EM-final – igen. Det är inte första gången det händer och knappast heller den sista. Den svenska succén är nämligen ingen slump, den är frukten av ett metodiskt arbete och ledarteamets förmåga att skapa tydlighet, trygghet och en stark tilltro till det egna kollektivets kapacitet.

Men den också ytterligare ett bevis på förbundskapten Calle Barrlings duktighet i att förankra sin spelidé hos spelarna och få dem att genomföra matcher med taktisk skicklighet, väldig disciplin och underbart uppoffrande arbete.

Inte minst är kvällens framgång ännu ett evidens för att den spelarutveckling som bedrivs i klubbarna runt om i landet håller riktigt hög klass.

Lita på att det jublas i Linköping
Det började illa för Sverige och hade kunnat slutat ännu värre. Redan i den första minuten skapade Tyskland en sagolikt bra chans att ta ledningen, tio minuter och ett försvarsmisstag senare var fotbollsstormakten i ledning.

Men vad gjorde väl det?

Sverige tog sig inte bara in i matchen, man tog över den. Knappt halvvägs in i halvleken skickade Linköpings Tove Almqvist i väg en praktfull projektil som betydde 1–1 och just innan halvtidsvilan nickade lagkompisen Stina Blackstenius laget i ledning.

De svenska spelarna skapade chanser att avgöra semifinalen, men tog dem inte. Det gjorde Tyskland däremot.

Nya missar i det svenska straffområdet blev dyrköpta. Tyskland gjorde såväl 2–2 som 3–2 och såg ut att gå mot ännu en EM-final – då Sveriges stora skyttedrottning slog till.

Med två minuter kvar av matchen såg Stina Blackstenius, men viss hjälp av en tysk försvarare, till att ta semifinalen till mållös förlängning. Och när matchen till sist kom till ett straffavgörande visade svenskorna en kyla och självsäkerhet som gjort tyska landslagsspelare i alla åldrar fruktade.

Två viktiga räddningar av Emma Holmgren och fyra stensäkra svenska straffar senare var F19-landslaget klart för EM-final. Igen. Tacka tydligheten, den taktiska skickligheten och spelarnas fantastiska tro på sitt eget spel för det.

3-0-segern mot Israel följdes upp med vinst mot Danmark (1–0). Därmed är F19-landslaget klart för EM-semifinal och U20-VM.

Den svenska F19-landslaget har fått en kalasstart på EM-slutspelet i Israel. Premiärmatchen mot värdnationen slutade med en klar tremålsseger och i kväll sköt Filippa Angeldal blågult till ny seger från elva meter.

Efter två raka vinster är Calle Barrlings blågula gäng framme i semifinal och dessutom klart för U20-VM i Papua Nya Guinea nästa höst. Innan fajten om en EM-medalj fortsätter på riktigt allvar väntar den tredje och avslutande gruppspelsmatch där Sverige ställs mot Frankrike.

Föll och förstärkte
Mallbacken knep högst oväntat en poäng mot mästarlaget Rosengård i förra omgången. I dag gick det inte fullt lika bra. Laget förlorade bortamatchen mot Vittsjö med 2–1.

Men Mallbacken har inte gett slaget om nytt damallsvenskt kontrakt förlorat. Tidigare i veckan förstärktes truppen med den holländska mittfältaren Maruschka Waldus och i dag blev det officiellt att också Skottlands  F19-lagkapten, Lucy Graham, ansluter till klubben.

Kanske kan två nya mittfältare få fart på Mallbackens poängjakt. I annat fall kommer hösten att bli mörk och tuff i norra Värmland.

Damallsvenskan har gjort uppehåll över VM-kvalmötet med Nordirland.
För den skull är det inte stiltje i damfotbolls-Sverige. Tvärtom.

Den som trodde att det skulle bli tyst om Damallsvenskan nu när serien tagit ett tio dagar långt uppehåll för internationella matcher trodde fel.
Det kommer att hända saker den närmaste veckan.

Bland annat kan jag avslöja att Tyresös Nigeria-projekt på väg att ge resultat.
Den långa resa som påbörjades redan i vintras är nu på väg mot sitt mål.
Den avgörande frågan är om klubben ror projektet i land eller om skeppet med oljepengar kapsejsar.

Det är nämligen från nigerianska oljeintäkter som Tyresö hoppas hitta sin räddning.
Min kollega Kristoffer ”Kroko” Bergström skrev om ”biståndsprojektet” (som Tyresös ordförande Hans Lindberg kallade det för) härom dagen, men jag har fått nys om ännu mer än vad som framkom då.
Som att pengarna kommer från oljeindustrin, bland annat.

Mer om det när jag har fått ännu mer kött på benen – och när tiden är mogen.

…

Linköpings anfallstalang Stina Blackstenius gjorde ett av målen i segermatchen mot Rosengård senast.
Trots det kommer hon inte att vara med i F19-landskampen mot Norge eftersom hon är småskadad och sliten.

Jag pratade med Linköpings tränare Martin Sjögren i går som berättade att klubben tänkte låta henne vila från landslagsuppdraget.

Ett smart drag från Linköping och ett beslut som helt säkert gynnar såväl klubben som F19-landslaget längre fram – i synnerhet med tanke på att det väntar ett EM i sommar.

…

Inte heller Lina Hurtig finns med i Calle Barrlings trupp mot Norge.
Umeåspelaren har ställts åt sidan för att hon ska få viktig och välbehövlig vila efter en vår som också gjort henne sliten och småskadad.

…

Med pausknappen intryckt i Damallsvenskan finns det ännu godare anledningar än vanligt att se matcher i Elitettan.
För egen del styr jag kosan till Stockholms Stadion i eftermiddag där det vankas derby mellan Djurgården och Hammarby.

De två obesegrade Stockholmslagen finns med i toppskiktet i serien efter tre omgångar och mötet har alla förutsättningar att bli en riktig derbydrabbning med allt vad det innebär.

F19-landslaget är klart för EM-slutspel efter ett minst sagt makalöst starkt kval.
Framtidens blågula stjärnor vann sina tredje raka match och tog hem segern i den grupp som inför kvalet i Frankrike döpts till ”dödens grupp”.

Ett svenskt ungdomslandslag har kvalificerat sig till ännu ett mästerskapsslutspel.
Det står klart sedan förbundskapten Calle Barrlings adepter tidigare i kväll besegrat toppnationen Frankrike med 1–0, efter ett sent mål av Linköpings jättelöfte Stina Blackstenius.

Segern var F19-landslagets tredje raka i kvalspelet och innebar att laget blev klart för EM-slutspelet i Norge 15-27 juli.

Insatserna i kvalet är att betrakta som högklassiga – i synnerhet eftersom Sverige ställts mot riktigt bra motstånd.
Samtidigt är framgången i Frankrike inte alldeles överraskande. Sverige förfogar över en riktigt spännande och på många håll och kanter talangfull trupp.
Dessutom har man viktiga matchvinnare som Stina Blackstenius och Umeåtalangen Lina Hurtig.

…

Appropå Hurtig levererade Umeå en positiv nyhet i går.
Klubben har knutit till sig en ny stor sponsor, Cinober, som enligt uppgifter går in med rejäla pengar under tre år.

Sponsornyheten är kanske inte särskilt anmärkningsvärd i sig, men om man ser det i ett större perspektiv så är det nya samarbetet riktigt positivt.

Det innebär nämligen att klubben som bara för några år sedan var ett par dagar ifrån konkurs redan nu har säkrat ekonomin för den här säsongen – och för en del av nästa år.

Bara 22 år gammal lägger förra u-landslagsspelaren Susanne Varli skorna på hyllan –
och riktar hård kritik mot svensk fotboll och förbundskapten Calle Barrling.
Min första tanke är: dikt och förbannad lögn.

Jag har inte alla fakta i den här historien. Hur skulle jag kunna ha det?
Men jag vet att den Calle Barrling som Susanne Varli beskriver i intervjun med LT inte har något gemensamt med den Calle som jag har känt i tio års tid.

Varje historia har flera sidor och den som jag precis läst är sannolikt inget undantag.
Susanne Varli slutar med fotbollen och riktar svidande kritik både mot svensk fotboll och förre förbudskaptenen för U23-landslaget, Calle Barrling.

Enligt Varli ska Barrling i ett samtal bland annat ha tagit upp att Varli skulle ha större möjligheter än andra eftersom hon har syrianska föräldrar (från Turkiet).
För mig, som känt Calle Barrling sedan 2004, känns Varlis uttalande väldigt främmande, och bara som ett försvar eller uttryck för att fotbollskarriären inte blev vad hon hoppats och drömt om.

Det som inte kommer fram i artikeln är att Varli spelat i tre olika Stockholmsklubbar de tre senaste säsongerna och kanske inte utan anledning.
Hon har nämligen ett rykte om sig att vara ”besvärlig”. En spelare med höga tankar om sin egen förmåga och en självbild som inte alltid speglar verkligheten.

Att Calle Barrling i ett samtal i samband med uttagningen av en U23-landslagstrupp skulle ha uttalat sig på det sätt som Varli beskriver köper jag inte.
Den Calle jag känner är inte sådan. Hans värderingar, människosyn och mångåriga arbete med och för integrationsfrågor talar helt enkelt emot det.

Därför känns intervjun med Varli för mig bara som en snyftare där en ung människas besvikelse över att fotbollskarriären inte blev vad hon hoppades på går ut över svensk fotboll i allmänhet och en person, i det här fallet Calle Barrling, i synnerhet.

Jag har inte hunnit med att blogga så mycket som jag skulle önska nu i OS-tider. Jobbet med våra rosa tv-sändningar har sitt pris, kan man väl säga. Men jag tänkte kasta ur mig några reflektioner och nyheter i korthet i alla fall.

Landslagsspelaren Johanna Almgren missade EM och stora delar av fjolårssäsongen till följd av en knäskada. Efter att ha slitit för att ta sig tillbaka till planen igen tvingas hon nu genomgå en operation av sitt i sitt redan hårt prövade knä – den sjätte i ordningen.Almgrens sargade knä kommer därmed att hålla henne borta från planen ytterligare en tid, vilket naturligtvis innebär ett stort avbräck för Kopparbergs/Göteborg

Jag lider verkligen med Almgren som fått så många säsonger spolierade till följd av skador och som jag vet har slitit  hårt för att ta sig tillbaka från den senaste. Hoppas verkligen att hon kan och orkar komma tillbaka ännu en gång, för Johanna Almgren behövs i Göteborgslaget och i Damallsvenskan.

…………………………….

Sunnanås målvakt Susanne Nilsson har gjort landslagsdebut – för Serbien.
Nilsson vaktade målet när Serbien besegrade Malta med 3–0 i VM-kvalmötet tidigare i dag.

Därmed är Kristianstadstjejen förlorad för det svenska landslaget.

…………………………….

Apropå landslaget så presenterades ju truppen till Algarve Cup i går.
Assisterande förbundskapten Lilie Persson bjöd inte på några direkta jätteskrällar vid presskonferensen, men hon släppte ändå ett par överraskningar.

Jag hade till exempel inte trott att Piteås Emilia Appelqvist  skulle komma med i truppen och jag hade definitivt räknat in Umeås Lina Hurtig i densamma.

Den förstnämnda fanns med, precis som i mötet med Frankrike förra helgen, medan Hurtig saknades. Nu förklarade Persson på förbundets hemsida att man, efter dialog med F19-förbundskaptenen Calle Barrling, valt att låta Umeåforwarden spela med F19-landslaget i La Manga istället för att ge henne rikligt med speltid inför lagets kommande EM-kvalmatcher.

Jag kan säga att jag förstår Persson och Barrlings resonemang, men därmed inte sagt att jag håller med helt och fullt.

Lina Hurtig är en stor talang som kan gå en riktigt fin framtid till mötes. Men det är viktigt att komma ihåg att hon fortfarande har flera kliv kvar att ta innan hon är en fullfjädrad seniorspelare på  internationell nivå.

Men hade inte Algarve Cup varit ett perfekt tillfälle för Pia Sundhage och kollegan Persson att ge UIK-spelaren chansen, att börja slussa in henne i damlandslaget och se vad hon faktiskt håller för?

Om man har planer att använda sig av Hurtig i nästa års VM-slutspel så hade jag gärna sett att man tagit ut henne till turneringen i Portugal redan nu, men så blir det alltså inte.

Kanske visar det sig vara ett klokt beslut som landslagsledningen tagit, men jag är verkligen inte säker på den saken.

En som fick plats i truppen var Sofia Jakobsson. Tysklandsproffset som har stått utanför truppen vid de två senaste landslagssamlingarna, får nu chansen igen och jag gissar att hon är sugen att visa att hon är värd den.

Några av spelarna, en knapp handfull, i den svenska truppen till Algarve Cup ställer jag mig lite frågande till. Är de verkligen landslagsmässiga?
Men innan jag kommenterar de uttagningarna vidare vill jag ge spelarna ifråga chansen att visa vad de går för mot riktigt bra motstånd i Portugal i mars. Fortsättning följer med andra ord …

………………………..

Vid gårdagens presskonferens kom det också fram att Josefine Öqvist slutar i landslaget.
Ett trist besked, tycker jag. Öqvist har gjort bra ifrån sig i franska ligan, hon har en speed som är bristvara i det svenska landslaget och hon kan avgöra matcher på egen hand.

Öqvists beslut påverkar dessutom det svenska landslaget negativt. Den offensiva slagstyrkan devalveras helt klart och det finns tyvärr ingen spelare som helt, eller ens delvis, kan fylla den lucka som ”Jossan” lämnar efter sig.

……………………..

Det var några nyheter och tankar på uppstuds. Kanske kommer det något inlägg ytterligare under OS, om inte annat blir det mer av den varan efter spelen då tiden räcker till bättre – både för djupare analyser och rejäla reflektioner.

Med en poäng i bagaget efter två matcher ser Sveriges chanser att nå semifinal i F19-EM ganska små ut. Men även om fjolårets EM-guld inte tycks gå att försvara förtjänar förbundskapten Calle Barrlings blågula lag rejält med beröm.

När F19-landslaget förlorade EM-matchen mot Tyskland för ett par dagar sedan var det lagets första förlust på 18 tävlingsmatcher. Arton matcher alltså.

Ett imponerande facit av ett talangfullt svenskt landslag där åtminstone en handfull spelare har potential att växa ut till riktigt duktiga spelare på internationell seniornivå.

Den långa räckan av förlustfria matcher och det faktum att laget innehåller ett antal riktigt stora talanger är värd att komma ihåg när man ser på och analyserar lagets resultat i EM-slutspelet i Wales.

Inför den avslutande gruppspelsmatchen mot Norge parkerar Sverige på tredje plats i tabellen och det krävs seger mot grannationen, samtidigt som Tyskland besegrar Finland, för att det ska bli blågul EM-semifinal i år igen.

Inte de allra bästa förutsättningarna kanske, men absolut inget misslyckande heller.

Krysset mot Finland i EM-premiären i Wales var visserligen en missräkning, men 1–1 mot ett väldigt talangfullt finskt landslag i en öppningsmatch är ändå ett okej resultat.

Förlusten (2–0) mot ett galet bra Tyskland i torsdags absolut inget att säga om. Tyskland har ett fantastiskt starkt landslag (den här gången också) och kan mycket väl ta hem hela turneringen.

Om allt går Sveriges väg så kan man trots poängtappen mot Finland och Tyskland ta sig till EM-semifinal – och skulle man inte nå dit så har man i alla fall gjutit en bra grund för ännu en kull talangfulla svenska spelare att stå på inför framtiden.

En framtid där de behöver få vara i riktigt bra miljöer för att kunna ta nya kliv på utvecklingstrappan. Men den biten är upp till klubbarna att ombesörja.

Jag såg fram emot en spännande toppmatch mellan Damallsvenskans tvåa och trea. Istället fick jag se Malmö köra över Göteborg (vinst med 5–0) utan att behöva förta sig.

Det jag trodde skulle bli ett tätt, tufft och rejält tajt toppmöte blev en långtråkig tillställning där klasskillnaden var väldigt påtaglig.

Malmö behövde inte ta fram sitt bästa spel, inte ens sitt näst bästa, för att spela ut bryggerilaget fullständigt och jogga fram till en fyramålsledning innan paus.

Jag är övertygad om att Göteborg kan bättre, för det har jag sett tidigare under säsongen, men kan tränaren Torbjörn Nilsson det?

Frågan känns adekvat efter att ha sett ett långt, brett och utspritt Göteborg bli förnedrat i 45 minuter och hört Nilssons uttalande i tv inför andra halvlek:

”Vi har inte pratat så mycket organisation”.

Just organisationen i laget kändes för mig som det mest självklara att ta upp i paussnacket.

Jag har varit frågande till den forne superspelaren Torbjörn Nilssons taktiska skicklighet som tränare och känner mig inte mer övertygad om hans storhet efter kvällens match, även om matchen på Valhalla IP kanske var resultatet av en kollektiv kollaps från hemmalagets sida.

Däremot är jag helt klar över att västkustlaget kan glömma allt vad toppstrid heter den här säsongen. Laget räcker inte till för att utmana Tyresö och Malmö – varken spel- eller tempomässigt.

…………………………………

Efter två raka nederlag knep Linköping höstsäsongens första vinst när man besegrade Piteå med 3–1.

Därmed fick Nilla Fischer avsluta sin tid i Linköping med en seger. I morgon lämnar hon landet för spel med tyska Champions League-mästarna Wolfsburg.

…………………………………

Jag trodde att Vittsjö skulle ta tre poäng mot nästjumbon Mallbacken. Jag hade fel. Nykomlingen krigade till sig en värdefull poäng (1–1) och såg därmed till att bara mål (åtta till antalet) skiljer upp till tabelltian Piteå.

…………………………………

I morgon måndag spelar det svenska F19-landslaget sin första match (mot Finland) i EM-slutspelet i Wales.

Förbundskapten Calle Barrlings landslag har målsättningen att ta sig till semifinal och kvalificera sig till U20-VM i Kanada nästa år – mål som jag tror laget har kapacitet att nå.

Förra året slutade F19-EM med ett glänsande guld. Hur går det i år?