2015 blev inte alls så lyckat som Kif Örebro hade hoppats på. Två tidiga julklappar skänker hopp om ett bättre 2016.
Säsongen blev en klar missräkning för fjolårstvåan Kif Örebro. Skador på nyckelspelare som Hanna Folkesson och Lisa Dahlkvist grusade alla förhoppningar om en ny topplacering.
Två väldigt viktiga signaturer har garanterat ett gott slut på året och hopp om ett ännu bättre 2016.
I går skrev den förra landslagsmålvakten Carola Söberg på ett kontrakt som sträcker sig över nästa säsong – och i dag kritade det stora framtidslöftet, Michelle De Jongh på för ännu ett år i klubben.
Söberg ger viktig och värdefull trygghet bakåt – de Jongh energi, kreativitet och jävlar anamma centralt.
Om det såg mörkt ut under delar av säsongen och även senare när trotjänarna Elin Magnusson, Sanna Talonen-Torstensson och Susanna Lehtinen tackade för sig, ser det desto ljusare ut nu när Söberg och De Jongh förlängt.
Senare i dag presenterar Pia Sundhage sin första landslagstrupp efter VM. Men redan nu kan jag avslöja ett par av överraskningarna som kommer att finnas med i den blågula truppen.
Förbundskapten Sundhage har väl inte strösslat sina tidigare landslagstrupper med jätteöverraskningar och oväntade val. I dag kan hon dock komma att bjuda på en skräll eller två.
Helt klart är att truppen till EM-kvalmatcherna mot Moldavien och Polen kommer att innehålla ett par debutanter, minst. En av dem lär enligt uppgifter bli Rosengårds målvakt Zecira Musovic, en annan Piteås skyttedrottning Pauline Hammarlund.
Redan förra veckan nåddes jag av informationen att varken Carola Söberg (Kif Örebro) eller Sofia Lundgren (Hammarby) kommer att tas ut till landskamperna. Istället kommer Hilda Carlén (Piteå) och Zecira Musovic att få de två målvaktsplatserna bakom Hedvig Lindahl.
Om uppgifterna stämmer visar sig om några timmar.
Hur truppen kommer att se ut i sin helhet låter jag bli att spekulera kring, men att Stina Blackstenius funnits i Sundhages tankar inför trupputtagningen är ju ingen hemlighet. Frågan är väl om hon får chansen redan nu eller om får ytterligare lite tid på sig att mogna och utvecklas innan hon tar klivet in i det ”stora” landslaget.
Hur som helst så kommer den frågan att besvaras under dagen.
Hammarby hade chansen att klättra upp över nedflyttningsstrecket – då svarade Stockholmslaget för ett riktigt bottennapp.
Det är fördel Mallbacken i bottenstriden efter att Hammarby förlorat mot Kif Örebro med 3–1 på bortaplan. Chansen att koppla ett litet grepp om den så värdefulla tiondeplatsen gick om intet tidigt i matchen.
Efter tre minuters spel var Örebro i ledning, efter tio hade hemmalaget närmast dödat matchen. Dubbla misstag av Sofia Lundgren och Helen Eke resulterade i det första målet, en fin löpning och påpassligt agerande av Sanna Talonen Torstensson ledde fram till det andra.
Hammarby flyttade fram i andra halvlek, lyckades etablera mer spel på offensiv planhalva och fick en fantastisk möjlighet att reducera efter tio minuters spel. Men Julia Karlenäs förvaltade inte chansen att skjuta Bajen in i matchen från elva meter.
En kvart från slutet tändes Hammarbys hopp trots allt. Emma Jansson löpte igenom och placerade bollen förbi Carola Söberg i Örebromålet. Men närmare än så kom aldrig gästerna.Istället tilläts Ogonna Chukwudi dundra in 3–1 och döda matchen fullständigt.
Förlusten innebär att streckstriden mellan nykomlingarna Hammarby och Mallbacken går vidare. En poäng skiljer lagen åt när sex omgångar återstår av säsongen.
Kommer kampen om nytt kontrakt att avgöras när lagen möts i den näst sista omgången?
***
Pia Sundhage fanns på plats på Behrn Arena. Sundhage som på fredag presenterar sin första landslagstrupp efter VM i Kanada.
I den truppen kommer, enligt uppgifter som nått mig, varken Carola Söberg eller Sofia Lundgren att finnas med. Istället lär målvaktsplatserna bakom Hedvig Lindahl gå till Hilda Carlén (Piteå) och Zecira Musovic (Rosengård).
Igår tog, som bekant, Pia Sundhage ut sin VM-trupp. Det var 23 (25 med reserverna) väntade spelare som får åka till Kanada. Frågar du mig så är det den tråkigaste – och sämsta – trupp på mycket länge. Jag köper att större delen består av rutinerade spelare som har mästerskapsrutin. Men de där sista platserna till de spelare som troligtvis inte kommer att spela alls i turneringen… VARFÖR går de platserna till 25-åringar som inte håller på den här nivån och inte till Sveriges framtid?
VM-truppen 2015: Mv: Hedvig Lindahl, Carola Söberg, Hilda Carlén. F: Nilla Fischer, Emma Berglund, Charlotte Rohlin, Amanda Ilestedt, Lina Nilsson, Sara Thunebro, Elin Rubensson, Jessica Samuelsson. Mf/fw: Linda Sembrant, Caroline Seger, Malin Diaz, Therese Sjögran, Emilia Appelqvist, Lisa Dahlkvist, Kosovare Asllani, Lotta Schelin, Olivia Schough, Jenny Hjohlman, Sofia Jakobsson, Emma Lundh. Reserver: Marija Banusic, Mimmi Löfwenius
Jag hade velat byta ut Carola Söberg, Sara Thunebro, Hilda Carlén, Emilia Appelqvist, Olivia Schough, Emma Lundh och Jenny Hjohlman. De två förstnämnda är både för gamla och för dåliga. Resten är de där 25-åringarna jag pratade om. Ingen av dessa spelare kommer att bli en nyckelspelare för Sverige. Varken nu eller om fyra år. Faktum är att flera av dem har svårt att glänsa i damallsvenskan. Vilket jag ändå tycker att en VM-spelare ska. Emma Lundh och Jenny Hjohlman, som är två av fem anfallare i truppen, har tillsammans gjort noll mål i årets allsvenska. Noll. Nu är målskytte inte allt för en anfallare, tro mig jag vet, men ändå.
Det största bekymret för Sundhage i årets VM är att hon blir extremt beroende av sin startelva. Den håller en hög klass om alla är i form. Men sen är det väldigt tunt. Just det beror inte så mycket på uttagningarna. Sverige har helt enkelt inte bredden just nu. Just därför tycker jag att det vore extra viktigt att slussa in de yngre spelarna för att förbereda för framtiden.
Det roligaste med gårdagens uttagning var reserven Mimmi Löfwenius. Problemet är att hon är just det – reserv.
Jag ska lägga bitterheten åt sidan en stund. Ingen blir gladare än jag om Sundhage tar det här slätstrukna gänget till en VM-medalj.
I eftermiddag presenterar Pia Sundhage den svenska VM-truppen. Då får vi veta vilka 25 spelare som får åka med till Kanada.
Att ta ut den här VM-truppen är ingen enkel match. Troligtvis har vi, oavsett uttagningar, den sämsta mästerskapstruppen på länge. Speciellt tunt ut är det på det svenska mittfältet. Caroline Seger och 38-åriga Therese Sjögran är de enda riktigt starka namnen.
Anfallsuppsättningen håller däremot hög klass. Lotta Schelin, Kosovare Asllani och Sofia Jakobsson är tre av de bästa anfallarna i Ligue 1. En av dem kommer helt säkert att spela på mittfältet i VM. Mest troligt Jakobsson.
Den trupp som Sundhage presenterar i direktsändning senare i eftermiddag kommer sannolikt inte att innehålla några större skrällar. Det gör däremot den VM-trupp som vi hade kunnat tänka oss få biljetter till Kanada.
Vid sidan av självskrivna startspelare och rutinerade landslagsrävar har vi plockat med några yngre lirare som skulle kunna växa rejält av att få vara med för att se och lära. Här är Majas och min inofficiella VM-trupp:
MÅLVAKTER
Hedvig Lindahl. Given etta i dagsläget även om hon inte är i sitt livs form. Rutinen väger tungt. Sofia Lundgren.Har gjort en bra vår i Hammarby och är en bättre målvakt än Carola Söberg. Framförallt har Lundgren levererat i stora matcher. Zecira Musovic.19-åringen är en framtidsmålvakt som redan fått förtroende i Champions League – och imponerat. Bör få följa med för att se och lära.
FÖRSVARARE Nilla Fischer.Backlinjens mest givna spelare. Emma Berglund.Den troliga mittbacken bredvid Fischer. Charlotte Rohlin.Kommer med endast på gamla meriter då hon inte är i sin bästa form. Elin Rubensson.Har imponerat i landslaget under våren och är vår bästa ytterback i dagsläget. Jessica Samuelsson.Fysfenomen som klarar av att stänga sin kant. Lina Nilsson.Erfaren back som blivit bättre och varit riktigt bra under säsongen. Annica Svensson.Var ett tag sedan hon var med i landslagsdiskussionerna – men har gjort en väldigt stark vår i Eskilstuna United.Rivig viljespelare som aldrig ger sig. Magdalena Ericsson.Väldigt talangfull back med en fantastiskt fin vänsterfot.
Pias försvarare: Nilla Fischer, Emma Berglund, Elin Rubensson, Jessica Samuelsson, Lina Nilsson, Sara Thunebro, Charlotte Rohlin, Linda Sembrant, Amanda Ilestedt.
MITTFÄLTARE
Caroline Seger.Sveriges i särklass bästa mittfältare, håller världsklass när hon spelar på toppen av sin förmåga. Lisa Dahlkvist.”Brunkare” med stora defensiva förtjänster som vet vad som krävs för att lyckas i ett VM. Therese Sjögran.Kanske mest skicklig av samtliga spelare på små ytor. Klass. Malin Diaz.Teknisk, lurig och påhittig. Frågetecken för speed och fysik. Josefin Johansson.En klart underskattad spelare som bäst skulle fylla luckan efter korsbandsskadade Hanna Folkesson. Linda Sembrant.I brist på bollvinnare på mittfältet är Sembrant ett utmärkt alternativ. Pauline Hammarlund.Är den svenska spelare som gjort flest mål hittills i damallsvenskan (tre). Kan användas både som yttermittfältare och anfallare. Ett stabilare alternativ än Olivia Schough. Filippa Curmark.Imponerat i KGFC i vår. En kreatör på innermittfältet med väldigt fin blick för spelet. Med några extra kilo muskler kan hon snart vara redo att prövas.
Pias mittfältare: Caroline Seger, Lisa Dahlkvist, Therese Sjögran, Malin Diaz, Olivia Schough, Emilia Appelqvist, Marija Banusic, Antonia Göransson.
ANFALLARE
Lotta Schelin.Den enda spelaren i truppen som kommer med målgaranti. Skyttedrottning i Frankrike – i år igen. Kosovare Asllani.Har ett väldigt stort spel i sig och är fantastisk när hon får allt att stämma. Trivs bäst på topp, men är hon inte bättre på mittfältet? Sofia Jakobsson.Allra bäst som anfallare, men kommer att spela yttermittfältare i VM. Är den offensiva spelare som imponerat mest i vår. Fridolina Rolfö.En chansning med tanke på skadorna, men Rolfö är en spelare som verkligen kan komma in och förändra matchbilden med sin styrka och sitt skott. Stina Blackstenius.Vår största anfallstalang. Spelar mycket i Linköping, trots att hon haft det lite trögare än vanligt med målskyttet. Har stor potential.
Det hade onekligen varit intressant att se vad Majas och min VM-trupp hade kunnat uträtta i Kanada, men du får hålla till godo med Pias 25 spelare starka gäng – den svagaste mästerskapstruppen på år och dag.
Förra säsongen överraskade Kif Örebro positivt. Laget slutade tvåa i tabellen och säkrade en Champions League-plats.
Ny är läget ett annat. Efter fem spelade matcher har laget bara tagit sex poäng – som kunde varit fem.
I kvällens match mot Hammarby släppte Carola Söberg in ett mål i slutet, men Örebro räddades av att målet dömdes bort. Ett väldigt tveksamt domslut.
Visst stod en Hammarbyspelare framför Söberg, men landslagsmålvakten hoppade snarare in i motspelaren än blev attackerad.
Värst var nog ändå att beslutet att ogiltigförklara målet togs av den assisterande domaren – som stod 35-40 meter ifrån situationen.
Nu slutade matchen på Zinkendamms IP 0-0, vilket Kif Örebro ska vara gladast för. Nykomlingen var det något starkare laget och utan sina skadade landslagsmittfältare, Lisa Dahlkvist och Hanna Folkesson, är fjolårstvåan inte bättre än en mittenplacering.
***
Hammarby har fortsatt svårt att hitta målet. Tre mål på fem matcher skrämmer inte. I mötet med Örebro fanns chansen till nya mål, men det enda som gjordes dömdes bort.
***
Förbundskaptenerna Pia Sundhage och Lilie Persson var på plats på Zinkendamm, sannolikt för att titta lite extra på Hammarbys målvakt Sofia Lundgren.
Om kvällens insats och nolla räckte för att Sundhage ska ta med Lundgren till VM återstår att se, men i mitt tycke är veteranens spel i årets damallsvenska gott nog för en biljett till Kanada.
Slumrande, så kan nog Damallsvenskans silly season bäst beskrivas.
De uppseendeväckande övergångarna och de stora rubrikvärvningarna har lyst med sin frånvaro i vintermörkret. Nu vill jag ha några klassiska bomber.
Katrin Schmidts övergång från mästarlaget Rosengård till nykomlingen Hammarby och Emma Berglunds flytt från Umeå till nyss nämnda Rosengård. Där har ni hösten och vinterns största värvningar så här långt.
Transferkarusellen har snurrat ovanligt långsamt sedan säsongen tog slut. De härliga överraskningarna har uteblivit och hittills har ingen av de tolv klubbarna bjudit på någon riktigt imponerande förstärkning.
Visst var de två övergångarna jag redan nämnt starka på sina sätt, men de fick inte direkt huden att bli knottrig och håret i nacken att resa sig. Båda klubbytena var dessutom ganska uppenbara för de initierade.
Mellanmjölksrekryteringar
Linda Sällströms flytt till Vittsjö, Elin Rubenssons byte till Kopparbergs/Göteborg och Eskilstunas rekryteringar av Oliva Schough och Petra Larsson är definitivt inga värvningsbomber.
Det är fyra rekryteringar av spelare som har en sak gemensamt: de har en hel del att bevisa.
Nu står spelare som Lisa Dahlqvist, Carola Söberg, Emma Lundh och Hedvig Lindahl utan kontrakt, vilket borgar för att några intressanta kontraktsskrivningar kommer vad det lider.
Men jag hoppas på något ännu större – allra helst före jul.
Jag vet att klubbarnas ekonomiska muskler spelar in i värvningsarbetet och att utbudet på marknaden är tunt – men jag, Damallsvenskan och svensk fotboll behöver några riktiga bomber.
Ge mig en riktig smällkaramell, ge mig ett par kraftfulla bomber, ja ge mig några nyårsraketer som lyser upp den mörka fotbollshimlen.
En hjälte hyllades före avspark, en legendar spelade sin 200:e landskamp och en notorisk målspruta satte nytt rekord med sitt 73:e mål i blågult.
I övrigt var det mesta som vanligt – Sverige blandade och gav, Tyskland vann.
En tyst minut, två svårslagna rekord och en ganska bra fotbollsmatch. Så skulle man kunna sammanfatta Sveriges möte med Europamästarna Tyskland i Örebro.
Pia Sundhages blågula elva spelade stundtals riktigt bra och var nära att spela lika mot kontinentens högst rankade landslag. Närmare än senast lagen möttes.
Och när Lotta Schelin snappade upp en makalöst illa slagen tysk passning och rullade in 1–0 i den 69:e minuten såg det ganska bra ut.
Sverige hade kommit tillbaka från en riktigt jobbig första kvart efter pausdrickat, stått pall för en hög och aggressiv tysk press och Schelin hade blivit historisk.
Men glädjen blev kortvarig. Tre minuter senare smällde Dzenifer Marozan in en frispark och kort därefter stötte Alexandra Popp in tyskornas segermål.
Förbundskapten Pia Sundhage var glad och riktigt positiv efter slutsignalen, förlusten till trots. Personligen kände jag mig inte lika fylld av eufori. För även om Sverige gjorde en på flera sätt bra match avslöjades flera ganska graverande skönhetsfläckar.
De tyska målen var knappast otagbara för målvakten Carola Söberg, såväl Kosovare Asllani som Sofia Jakobsson svarade för ganska bleka insatser och det svenska passningsspelet höll långt ifrån samma höga kvalitet som det tyska.
Och bytena ska vi inte ens tala om. Att Malin Diaz fick komma in efter paus istället för Lisa Dahlkvist var jag med på, men sedan tappade jag tråden. Medan Olivia Schough och Emma Lundh fick värdefull speltid satt årets stora genombrottsspelare, Fridolina Rolfö, kvar på bänken fram till de sista minuterna.
Hur tänkte Sundhage där?
***
Nog hade Rolfö gjort sig förtjänt av en halvtimmes spel – åtminstone.
Nu blev det inte så, men Linköpingsforwarden hann ändå visa att hon blir att räkna med framöver under sina sex minuter på planen.
***
I övrigt då?
Tja, det finns en del att jobba med, så som defensiva omställningar där fler spelare måste löpa i maxfart och ta jobbet direkt. Emma Berglunds insats som vänsterback var helt okej, även om ovanan lyste igenom vid några tillfällen. Jag hävdar fortfarande att Berglund är det bästa komplementet till Nilla Fischer centralt i backlinjen.
Och offensivt krävs en plan B när djupledsbollar på Schelin inte ger utdelning.
***
Men jag slutar som jag började – med två rekordinnehavare. Therese Sjögran spelade sin 200:e landskamp och Lotta Schelin slog det svenska målrekordet.
Det om något är värt att ta med sig från mötet med Tyskland på Behrn Arena.
Marta har redan lämnat och i går gjorde ytterligare en handfull spelare sina sista framträdanden i Tyresö. Nu planerar klubben för en framtid – även vid konkurs.
Det var en speciell söndag på Tyresövallen när flera av stjärnorna tog farväl med matchen mot Rosengård. Den allra bästa avslutningen fick Christen Press som gjorde båda målen i 2–1-segern.
Christen Press jublar efter mål mot PSG i Champions League.
Nu väntar spel i Chicago Red Stars för skyttedrottningen medan Veronica Boqute lämnar för Portland Thorns och duon Meghan Klingenberg och Whitney Engen fortsätter säsongen i Houston Dash.
Var Caroline Seger, Marta och Carola Söberg hamnar är fortfarande inte klart, åtminstone inte utåt. Min gissning är att Seger hamnar i Paris Saint-Germain,som också har visat stort intresse för Marta.
Söbergs nästa klubbadress är svåra att gissa sig till, men en del rykten placerar henne i USA – och hon har träffat representanter från en amerikansk klubb.
…
Jag har i likhet med många andra varit på det klara med att Tyresö Fotboll AB går i graven i samband med tingsrättsförhandlingen nästa vecka. Det är jag också fortfarande.
Däremot är jag inte lika klar över att en konkurs innebär slutet för Tyresö som damallsvensk klubb.
Enligt uppgifter finns planer på att låta moderklubben, Tyresö FF, driva laget vidare och fylla upp den nu riktigt decimerade truppen med spelare från egna ungdomslag.
Exakt hur det skulle vara möjligt att genomföra rent fotbollsjuridiskt vet jag inte.
Men om det går och om Tyresö skulle få en sådan lösning till stånd är jag väldigt säker på att det inte gynnar den svenska damfotbollen på ett enda sätt.
Personligen hoppas jag att Svenska Fotbollförbundet och Elitfotboll Dam väljer att dra en tydlig gräns och markera vad som är okej och inte okej att göra inom ramarna för en elitklubb – om ett sådan scenario blir aktuellt.
För hur man än ser på hela den här soppan så står det väldigt klart att fotbollsföretaget Tyresö inte har skött sin verksamhet särskilt bra och redan förbrukat alla livlinor man haft.
Det kan aldrig vara ett förbunds uppgift att plocka upp plånboken för en klubb som redan gjort av med allt man har och en hel massa mer.
En kraftig markering och ett klart uttalande från förbundshåll varit mer på sin plats.
Sex ordinarie spelare saknades i tränare Tony Gustafssons premiärelva.
Resultatet: en svidande förlust och flera frågetecken.
Tyresö är en klubb i kris, det har snart nog alla läst vid det här laget.
Frågan nu är väl hur stora problemen är och vad de faktiskt kommer att innebära i slutänden.
För det var som jag skrev i Sportbladet ett brandskattat Tyresölag som tog ett tidigt söndagståg till Kristianstad i morse – utan vare sig Caroline Seger, Marta, Veronica Boquete eller Meghan Klingenberg.
Med på tåget fanns däremot Christen Press och Whitney Engen, som kom tillbaka till Sverige sent i går efter spel med det amerikanska landslaget.
Amerikanskorna började dock eftermiddagens bortamatch på bänken.
Deppande Tyresöspelare.
Kristianstad bockade, neg och tackade för det med att ta ledningen redan i den första minuten genom Marija Banusic.
För den som funderat på hur Tyresö kommer att stå sig när stjärnorna lämnar efter Champions League kom ett första svar på den frågan i eftermiddag: så där.
Skånelaget kunde, trots en allt starkare Tyresökontroll, öka på till 2–0 i slutet och därmed stänga matchen.
Borde prestera bättre
Nu går det aldrig att skylla förluster på skador och skavanker.
Man ställer alltid bästa tänkbara lag på planen – under rådande omständigheter.
Det gjorde Tyresö i mötet med Kristianstad och det borde ha resulterat i åtminstone en poäng.
Oavsett om en handfull viktiga och skickliga spelare saknades var det inget skitgäng som Tony Gustavsson mönstrade. Carola Söberg vaktade målet, Lisa Dahlkvist, Linda Sembrant och danskan Line Röddik Hansen kamperade ihop i backlinjen – och såväl Malin Diaz som rutinerade Madelaine Edlund huserade i offensiva roller.
Därtill fick samtliga tre brasilianskor, som fått arbetstillstånd, spela. Alla tre med erfarenheter och meriter från det brasilianska landslaget.
Så min summering är att det inte var skadorna och förändringarna i elvan som fällde krisklubben.
Snarare var det den kaosartade situationen som sådan som kostade Tyresö poäng på Vilans IP.
Var det här bara en tillfällighet, en dålig dag på jobbet, eller har vi bara sett början på ett fritt fall för 2012 års mästarlag?
…
Kopparbergs/Göteborg imponerade desto mer i sin premiär mot Vittsjö.
Seger med 5–0 och tre mål av nyförvärvet Manon Melis.
Jag kan säga att jag verkligen inte hade räknat med att Stefan Rehns gäng skulle springa över Skånelaget så pass enkelt och stort.
…
Imponerande var väl också till viss del Piteås 1–0-viktoria mot Linköping.
Ett välorganiserat, taktiskt slipat och påpassligt Piteå fick därmed en finfin start på säsongen.
Jag misstänker att segerskytten Pauline Hammarlund tyckte det smakade mumma att sänka sitt förra lag dessutom.
…
Umeå hittade en väg att vinna i blåsten mot Jitex.
Det blåste tydligen riktigt hård sidvind, vilket påverkade spelet och matchen.
Precis som i cupmötet med Piteå för någon vecka sedan kom Hanna Sandström in från bänken och satte segermålet. Snacka om succé-inhoppare.
…
Själv tillbringade jag eftermiddagen i Solna där jag såg AIK mot Rosengård.
Matchen slutade föga överraskande med seger för mästarlaget från Skåne – som i likhet med t ex Tyresö saknade flera viktiga spelare.
Elin Rubensson, Lina Nilsson, Kirsten van De Ven och Lisa Ek lyste alla med sin frånvaro, men Rosengård kunde ändå vinna tämligen enkelt.
Därmed inte sagt att storfavoriten kommer att springa hem Damallsvenskan i år.
Nej, Rosengård kommer att tappa poäng.
Det är jag säker på.
Framför allt så tror jag att man kommer att vara sårbara och utsatta i matcher mot lag som är riktigt snabba och skickliga i sina omställningar.
Det är jag nästan säker på.
AIK då?
Nykomlingen stretade emot så gott det gick, men utan Maja Saari i mittförsvaret och Emma Lundh på topp är laget lite tunnt.
Det kommer sannolikt att bli ett svårt och tufft år för laget.
