Talangerna har fått möjlighet att spela till sig platser i Pia Sundhages EM-trupp. Nu kvarstår det verkliga testet: att också ta chansen.

Vid i stort sett varje trupputtagning som förbundskapten Pia Sundhage har gjort under året så har Umeå-löftet Lina Hurtigs frånvaro ifrågasatts. Under slutet av vårsäsongen har det också börjat ropas efter Kristianstads stora framtidsnamn Marija Banusic.

När landslaget samlas i Stockholm i dag finns båda supertalangerna med. Chansen har kommit. Nu gäller det för tonåringarna att verkligen visa att de har i en EM-trupp att göra.

Men räkna inte med att det räcker för Hurtig och Banusic att göra okej ifrån sig. ”Valparna” måste göra riktigt starka intryck på landslagsledningen om de ska få uppleva sommarens stora fotbollsfest på hemmaplan.

Det är helt enkelt upp till bevis för landets två största anfallstalanger. EM-biljetter är nämligen inget man får, det är något man tar.

Här är spelarna som har ögonen på sig under landslagslägret: 

Amanda Ilestedt, Malmö: Ung och talangfull, men ojämn. Måste höja lägstanivån.

Stina Segerström, Göteborg: Rutinerad och trygg. Har varit hoppat in och ut i landslaget under året. Måste visa att hon är ett alternativ till Charlotte Rohlin.

Elin Magnusson, Örebro: Gjorde sitt första landslagsläger senast. Får en ny chans att övertyga Sundhage & Co om att hon hör hemma i en EM-trupp.

Lina Hurtig, Umeå: Supertalangen är bästa svenska i Damallsvenskans skytteliga, men har gått mållös från planen i de tre senaste matcherna. Måste visa att hon prestera mot bra motstånd.

Marija Banusic, Kristianstad: Ett av ljusen i ett Kristianstad som famlat i mörker under vårsäsongen. Måste precis som Hurtig visa att hon är mogen uppgiften.

Caroline Jönsson vaktar Umeås mål i kväll och får avsluta karriären på planen – inte på reservbänken.

Jönsson stod i förlustmatchen i förra omgången också, det vet jag ju, men jag kan inte låta bli att undra om inte Umeås tränare Joakim Blomqvist har gjort ett misstag som kan kosta mer än vad det smakar att ge en före detta stormålvakt en värdig avslutning på karriären.

För saken är den att Malin Reuterwall har gjort bra ifrån sig under våren och faktiskt varit i bättre slag än veteranen Jönsson – spel- och framför allt formmässigt.

När Jönsson i morgon börjar livet efter fotbollen fortsätter en besviken, och kanske något stukad, Reuterwall sin.

Frågan är om Blomqvist hinner bygga upp det han raserat med att låta ”Carre” spela vårsäsongens två sista matcher under det uppehåll som väntar.

Sverige vann mot Norge med 2–1, men Pia Sundhage var inte nöjd. Mittfältsspelet klickade inte. Genast började det ropas efter Therese Sjögran – igen. Men Malmöspelaren är inte lösningen på problemet. Inte längre.

Pia Sundhage letar efter den perfekta konstellationen på Sveriges mittfält. En radarpartner till Caroline Seger står överst på önskelistan.

Lisa Dahlkvist, Marie Hammarström och Hanna Folkesson har alla varit okej i rollen, men ingen kombination verkar ha fallit Sundhage helt i smaken. Folkesson är dessutom borta från EM på grund av en ledbandsskada.

Efter mötet med Norge berättade Sundhage att hon skulle fortsätta leta efter en mittfältare, men hur mycket hon än letar så kommer hon knappast att hitta det hon söker. Inte utanför den befintliga landslagstruppen i alla fall.

Jag vet att det har ropats efter Malmös Therese Sjögran, men hon är inte svaret på Sundhages mittfältsproblem. Faktiskt inte ens nära.

I de matcher jag har sett Malmö under året har Sjögran oftast börjat på bänken och när hon har kommit in så har hon varit långt ifrån bra. Den enkla sanningen är nog att tiden har hunnit ifatt Malmöspelaren.

Hon är inte den spelare hon var för fyra, fem år sedan och kommer heller aldrig att bli det igen. Nej, den spelartyp som Sundhage söker finns faktiskt redan i den svenska EM-truppen. Hon heter Nilla Fischer och har skolats om till mittback.

Fischer har tagit stora steg under året och klarat acklimatiseringen från central mittfältare till försvarsspelare på ett sätt jag knappast trodde var möjligt – men hon är ändå ett snäpp, kanske två, bättre som innermittfältare.

Om Sundhage vill hitta den optimala mittfältslösningen måste hon flytta fram Fischer i banan, men då uppstår förstås ett annat problem.

Jag ska medge att jag kände en viss oro när Pia Sundhage slog fast att hon skulle använda Nilla Fischer som mittback i landslaget. Den oron är inte riktigt lika stark längre.

Det finns fortfarande skönhetsfel och missar i Nilla Fischers försvarsagerande och hon gamblar fortfarande lite väl mycket i sitt spel (dribblar i lägen där hon borde spela safe).

Men i det stora hela så har Linköpingsspelaren klarat omställningen från central mittfältare till innerback snabbt och bra – och i kvällens segermatch mot Malmö överglänste hon mittbackskollegan Charlotte Rohlin.

Den snabba acklimatiseringen har faktiskt överraskat Fischer själv.

– Jag trodde att sträckan skulle vara längre, att det skulle ta längre tid att bli trygg i spelet som mittback, sa hon när vi pratade förra veckan.

Av kvällens match att döma så tycker jag att Nilla Fischer ser ut att bli bättre och bättre för varje match, vilket är väldigt positivt för svenskt vidkommande.

Veckorna fram till EM blir ändå oerhört viktiga för det svenska försvaret – och i synnerhet för Charlotte Rohlin.

Rohlin är ännu inte riktigt tillbaka i gammalt gott slag efter sin korsbandsoperation och samspelet med Nilla Fischer är definitivt inte fläckfritt.

Men det finns fortfarande tid kvar för utveckling och förbättring.

Redan på lördag bildar Fischer och Rohlin mittlås när Sverige möter Norge, kanske ser samspelet ännu lite bättre ut då.

…………………………………………..

Pia Sundhage och Lilie Persson var inte de enda förbundskaptenerna som såg Linköping besegra Malmö. Även Hollands förbundskapten Roger Reijners fanns på plats på Linköping Arena för att specialstudera Renée Slegers.

Linköpingsmittfältaren gjorde en bra match och borde nog ha stärkt sina aktier att komma med i den holländska EM-truppen.

…………………………………………

Den stora huvudfiguren i mötet mellan Linköping och Malmö var utan tvekan danskan Pernille Harder. Superlöftet gjorde matchens två första mål och imponerade stundtals stort.

Harder har potential att bli en världsspelare och är den danska spelare som Sverige måste hålla bäst koll på i EM-premiären 10 juli.

Det blir inte alltid som man tänkt sig. På gott och ont.
Fråga domaren Jenny Palmqvist – hon vet.

I februari genomgick hon en mindre fotoperation för att kunna vara i bästa skick och form inför sommarens EM, som också blir Palmqvist avskedsföreställning.

En snabb läkning och kort rehabiliteringsperiod senare skulle hon vara tillbaka på planen, var tanken.

Men så blev det inte.

En infektion förlängde konvalescenstiden någon vecka och landets mest meriterade domare fick skjuta på starten för rehabträningen.

När hon väl kommit igång och byggt upp styrka, kondition och form kom nästa bakslag. Just som hon skulle genomföra det löptest som krävs för att få döma i Damallsvenskan blev hon jätteförkyld – och comebacken fick skjutas på framtiden igen.

Jag pratade med Palmqvist i förra veckan och hon meddelade då att hon skulle döma sin första match för året nästa helg (i omgång nio), bara fem veckor innan EM alltså.

Men förutsättningarna förändrades igen.

I går förmiddag pep det till i mobilen. Det var ett sms från Palmqvist, som skrev:

”Återbud (sjukdom), så jag får äntligen göra premiär. Jitex–Tyresö i dag.”

Den fem veckor korta förberedelsetiden inför EM hade förlängts med en dryg vecka och Palmqvist fick göra comeback tidigare än väntat.

Det blir inte alltid som man tänkt sig. På gott och ont.

…………………………………….

Jag var övertygad om att Kif Örebro skulle ta tre starka poäng mot tabelljumbon Sunnanå i går. Jag hade fel.

Sunnanå tätade till bakåt efter storförlusten mot Tyresö och krigade till sig en poäng (0–0). Starkt.

……………………………………

Kopparbergs/Göteborg tog tre sköna poäng i en svängig och målrik match mot Kristianstad. Segermålet kom från Marie Hammarström med tolv minuter kvar att spela (De övriga målen gjordes av Jodie Taylor 2 och Olivia Schough).

Viktigt för bryggerilaget, tungt för Kristianstad.

I och med vinsten ligger Hammarström & Co på tredje plats i en haltande tabell. Elisabet Gunnarsdottirs Kristianstad parkerar på nedre halvan efter att  ”bara” ha spelat in tio poäng på sina åtta första matcher.

………………………………….

Som om inte uddamålsförlusten var tung nog så drabbades Kristianstad av en skada i gårdagens fajt också.

Elena Sadiku bröt nyckelbenet och blir borta fram till sommaruppehållet.

………………………………….

Tyresö tog tre nya poäng efter en ny storseger. Den här gången var det Jitex som fick sig en fotbollslektion (7–0).

Mästarlaget har gjort 17 mål på sina två senaste matcher. 25 av 27 mål har producerats av lagets forwards.

Imponerande.

Slaget om Norrland hade i princip allt. Solen sken, publiksiffran gladde och två offensiva lag bjöd på lika tempofylld som målrik tillställning. Dessutom hade matchen Jenny Hjohlman – som hade rätt i allt.

Förra veckan blev Umeås Jenny Hjohlman uttagen i landslaget för första gången i karriären. I kvällens match mot Piteå visade hon varför.

I tredje matchminuten styrde hon påpassligt in matchens första mål och en halvtimme senare, efter att Piteå både kvitterat och tagit ledningen, utjämnade hon ställningen till 2–2.

Men det var inte slut på Hjohlman show där.

I matchens sista minut blev Viksjöforstjejen fälld i Piteås straffområde och domaren Annika Andric pekade på straffpunkten.

Hjohlman tog hand om straffen själv – och placerade kallt in matchavgörande 3–2 till vänster om hemmamålvakten Lydia Williams.

Målet betydde tre nya, viktiga poäng för Umeå och att Hjohlman fick rätt i sitt tips (hon sa inför mötet att det skulle bli jämnt, men att UIK skulle vinna med ett mål).

Om det har gått lite trögt för Umeå-forwarden under inledningen av säsongen, så lossnade det rejält i kväll. Tre mål i en och samma match gav alltså lika många poäng och gissningsvis en riktigt skön hemresa till björkarnas stad.

…………………………….

Hon ser inte mycket ut för världen, Jenny Hjohlman. Blyg, försynt och inte direkt typen som tar ton och plats – varken på eller utanför planen.

Det är också lite av hemligheten till hennes framgång.

Hon ser liksom inte ut att kunna utgöra ett hot när hon kliver in på planen. Tvärtom ser Hjohlman nästan ointresserad och blasé ut. Som att ingenting egentligen spelar någon roll.

Men så händer helt plötsligt något när hon får bollen.

Pang, bom, så växlar hon tempo, vrickar bollen i sidled eller glider förbi en motståndarförsvarare. Innan någon hinner fatta vad som egentligen skett har hon rullat in bollen i mål.

Så såg det ut när hon gjorde sina första matcher i Sundsvall efter flytten från Hälsingland och så såt det ut när hon avgjorde matchen mot Piteå i kväll.

Jag vet inte hur många gånger jag tog henne åt sidan på fotbollsgymnasiet och sa:

”Ta för dig ännu mer. Våga vara lite ful.”

Hjohlman bara nickade och svarade ja, sen gjorde hon precis likadant som innan snacket.

Hon växlade tempo, vrickade bollen i sidled eller gled förbi motståndarbackar – och hon rullade in bollen i mål.

Och även om jag fortfarande tycker att hon kan tuffa till sig ytterligare och spela lite fulare, så har hennes stil och spelsätt tagit henne hela vägen till Pia Sundhages landslag.

…………………………………….

Piteå har haft en riktigt tuff säsong så här långt. Fem poäng på sju spelade matcher är nog en klar missräkning för tränaren Stellan Carlsson & Co.

Ska det värvas spetskvalitet i sommar, eller vågar man jobba vidare med befintlig trupp?

……………………………………

För Umeå var kvällens trepoängare väldigt viktig. Den såg till att laget klev upp på övre halvan i tabellen och gav skön arbetsro inför fortsättningen.

Men, den unga Umeåtruppen skulle må bra av en förstärkning eller två i sommar. Gärna en rutinerad defensiv spelare av hög kvalitet, men kanske också ännu en offensiv kraft.

……………………………………

Jag har propagerat för att Lina Hurtig borde få chansen i Pia Sundhages landslag, och det står jag fast vid. Umeåforwarden har några steg kvar att ta innan hon är färdig för att vara en spelare som kontinuerligt tas ut till landslagsspel.

Det visade hon i kvällens bortamöte med Piteå där hon inte alls fick spelet att stämma som i senaste hemmamatchen mot Sunnanå.

Men man ska också komma ihåg att Hurtig är född 1995 och att Piteå är ett klart bättre lag än vad Sunnanå är. Hurtigs tid kommer, även om jag gärna skulle se henne som en joker i Sundhages EM-trupp.

Toppklubben bröt mot tävlingsbestämmelserna och kunde ha gått miste om en viktig seger såväl som tre än mer betydelsefulla poäng. Men laget klarade sig undan bestraffning.

Det är ganska precis en vecka sedan som jag av en slump såg att en av Damallsvenskans stora guldfavoriter hade agerat regelvidrigt. I början av maj hade klubben kommit till spel med för många icke ”hemmafostrade spelare”.

Övertrampet som enligt Svenska Fotbollförbundets tävlingsbestämmelser kan bestraffas med förlust (0–3) i den aktuella matchen, skulle i det här fallet innebära att en knapp seger förvandlades till ett betungande nederlag – och att tre poäng försvann från den inspelade skörden.

Ivrigt kastade jag mig över datorn och surfade in på förbundets hemsida där jag gick igenom anmälda matchtrupper. Där stod det, svart på vitt. Laget hade verkligen anmält en trupp bestående av ett för stort antal så kallade icke ”hemmafostrade spelare”.

Jisses. Snacka om nyhet.

För att vara på den säkra sidan tog jag kontakt med förbundet och berättade vad jag hade upptäckt. De såg precis samma sak som jag, att guldfavoriten hade begått ett stort misstag och därmed borde bestraffas.

Jag fortsatte mina efterforskningar, lusläste tävlingsbestämmelserna, pratade med paragrafryttare på förbundet och till sist också med disciplinnämnden.

Alla jag pratade med var eniga. Ett fel hade begåtts och laget borde bestraffas.

Jag skrev ner alla fakta, strök under viktiga citat och kopierade regeltexten i förbundets tävlingsbestämmelser. Sen ringde jag upp den aktuella klubben.

Samtalet blev kort. Personen jag ville prata med var mitt i ett möte, men lovade att återkomma inom kort.

Mm, den har man hört förut, tänkte jag.

Lite senare ringde han dock tillbaka. Jag berättade vad jag hade upptäckt och förklarade att jag skulle vilja höra klubbens kommentar till det hela.

Personen var väldigt snabb med poängtera att det aldrig hade skett någon regelöverträdelse, men medgav att det faktiskt hade varit väldigt nära.

16 spelare hade tagit flyget till den aktuella bortamatchen en dag i förväg. Nio av dessa räknades som icke ”hemmafostrade”. Mer än hälften alltså.

Sent på kvällen före matchdagen uppdagades misstaget och två spelare, båda hemmafostrade, fick ta ett före tuppen-tidigt fakirflyg nästa morgon för att finnas med på bänken.

Klubben hade alltså följt bestämmelserna och mitt knäck gick åt helvete.

Jag kände mig lurad, lite dum och lätt irriterad över att jag lagt ner flera timmars jobb på ingenting. Allt på grund av att förbundets hemsida vilselett mig.

De 16 spelare som åkt till matchen en dag i förväg fanns nämligen uppräknade på förbundets matchsida, men inte de två som anlände på matchdagen.

Så gick det med den jättenyheten. Men ett inlägg i bloggen blet det av mitt slit i alla fall.

…………………………………………. 

Hemmafostrad spelare 1 kap 27 §

Vid match i förbundsserierna ska minst hälften av antalet spelare som antecknas på spelarförteckningen vara hemmafostrade (d.v.s. ska ha varit registrerade för en svensk förening under minst tre år fr.o.m. det kalenderår då spelarna fyllde 15 år t.o.m. det kalenderår spelarna fyllde 21 år).

Numera innebär en avvikelse från denna bestämmelse att föreningen som bryter mot regeln ska anses ha deltagit i matchen med obehörig/obehöriga spelare. Detta kan i sin tur innebära att föreningen i efterhand förlorar matchen med 0-3.

Segern var överlägsen och rättvis, men för den skull inte helt glädjande. Tyresös 10–2-seger mot Sunnanå var nämligen ett stort underbetyg till Damallsvenskan.

”Världens bästa liga”, brukar Damallsvenskan kallas. Landets högsta serie är väl kanske inte den bästa på planeten längre, men heller inte långt ifrån.

De svenska topplagen är riktigt bra, om än inte riktigt i paritet med de bästa klubbarna i Europa, och lagen i seriens mellanskikt håller hög klass.Tyvärr kan inte samma sak sägas om lagen i botten av tabellen, vilket gårdagens resultat på Tyresö IP visade med eftertryck.

Låt vara att matchen var resultatmässigt jämn fram till paus (4–2), men sen rann det i väg. Tyresö fullständigt krossade tabelljumbon Sunnanå, vann med 10–2 och gav svensk damfotboll ett kvitto på att allt inte är frid och fröjd högst upp i seriepyramiden.

Varför, kanske någon undrar?

Jo, för att nivån i landets högsta serie varierar allt för mycket. Skillnaden mellan de bästa och de sämsta lagen är för stor. Damallsvenskan är, eller ska åtminstone vara, en utpräglad elitserie som samlar de bästa spelarna i landet och några av de främsta i världen.

När Tyresö kör över Sunnanå med åtta måls marginal speglar det en verklighet som visar att det finns lag som inte är bra nog, vilket i förlängningen missgynnar utvecklingen av de bästa spelarna och lagen i landet.

Om svensk klubblagsfotboll ska kunna göra sig gällande i Europatoppen igen så tror jag att vägen går via en bantad damallsvenska. Spetsa till toppen av seriepyramiden genom att minska antalet lag från tolv till tio så höjs nivån och klassen på lagen såväl som spelarna i vår högsta liga.

Kif Örebro har överraskat de flesta, kanske till och med sig själva, och gått obesegrade genom säsongens sex första omgångar. I den sjunde kom så den närmast oundvikliga förlusten.

Det sägs att inga träd växer till himlen, men det visste Kif Örebro om redan innan gårdagens förlust mot Kopparbergs/Göteborg. Att säsongens första nederlag kom just i mötet med tre tidigare Örebrospelare (Stina Segerström och systrarna Kristin och Marie Hammarström) var väl ganska typiskt, eftersom släkten ju som bekant brukar vara värst.

Men de faktiska anledningarna till att Örebro förlorade i går stavas nog skador på Sarah Michael och målvakten Stephanie Labbé. Duons frånfälle försämrade oddsen betänkligt.

Även om Örebro föll och den förlustfria rad sprack så fanns det glädjeämnen i gårdagens fajt. Landslagsbacken Sara Larsson gjorde efterlängtad comeback.

Larssons återkomst lär betyda nya friska poäng för överraskningslaget.

…………………………………………….

Samtidigt som Örebro inkasserade sin första förlust, fixade Linköping sin första bortaseger för säsongen. På Vilans IP nickade man Kristianstad i sank och passade för vänlighetens skull också på att bjuda hemmalaget på ett mål.

Segern var Linköpings andra i årets damallsvenska och betydde att ”Clubben” klättrade i en haltande tabell.

…………………………………………….

Jag har dömt ut Mallbacken och tippat att Jitex ska få ett tufft år.

I går skickade nykomlingen från norra Värmland en stenhård tysk-passning till mig när man vann och tog poäng för fjärde fajten i rad. Starkt!

Men jag står fast vid att Mallbacken kommer att få ett svintufft år, precis som Jitex. Mölndalslaget har bara vunnit en match den här säsongen och visat prov på viss impotens.

Åtta mål på sju matcher imponerar inte.

…………………………………………..

I eftermiddag dansar de stora elefanterna Tyresö och Malmö. Båda topplagen är solklara favoriter i sina respektive möten med Sunnanå och Vittsjö.

Mest intressant är att se hur Elin Rubensson klarar rollen som vänsterback i sitt LdB. Fart har hon och en rejäl offensiv ådra likaså. U-landslagsspelaren kan faktiskt vara ett ruskigt råämne till en högklassig ytterback, men det får framtiden utvisa.

……………………………………………

Jag måste också slå fast att jag känner väldigt med de spelare som tvingades genomlida ESC i går mot sin vilja. Medeltida tortyr. Johanna Almgren, du vet att jag tänkte på dig.

…………………………………………..

Umeås Lina Hurtig toppar Damallsvenskans skytteliga efter sex omgångar tillsammans med Göteborgs Jodie Taylor.

Den senare har stora chanser att spela till sig en plats i Englands EM-trupp. Den förstnämnda lär få följa mästerskapen framför tv:n.

Små tuvor har vält stora lass förut, men jag hade aldrig i min vildaste fantasi trott att Mallbacken skulle ta poäng av Tyresö. Det var precis vad bottenlaget gjorde mot en guldfavorit som slarvade bort två poäng.

Först och främst vill jag lyfta på hatten för Mallbacken som nästan på bibliskt vis överraskade och spelade lika mot en på förhand obeveklig och överlägsen motståndare.

Det är något speciellt som infinner sig när en underdog överträffar sig själv och presterar på max, eller över sin toppförmåga, mot en betydligt bättre rustad motståndare.

Just precis så gjorde Mallbacken mot Tyresö i dag.

Samtidigt så tycker jag i ärlighetens namn att det är ytterst svagt, närmast uselt, av Tyresö, med landslagsspelare på i stort sätt varje position, att tappa poäng på Strandvallen i norra Värmland.

Och det spelar liksom ingen roll vilka omständigheter som kan ha påverkat resultatet. Tyresö ska vinna mot Mallbacken tio gånger av tio, men misslyckades just med den uppgiften i dag – och nu lever guldstriden än mer än jag trodde att den skulle göra.

Jag har tidigare varit inne på att Tyresös svåraste motståndare i jakten på ett nytt SM-guld är – Tyresö. Efter dagens poängförlust känner jag mig än mer säker på att det faktiskt är just precis så.

När Umeå IK var som bäst och dominerade Damallsvenskan med eftertryck imponerades jag av lagets förmåga att alltid plocka fram sitt allra bästa. Det kvittade om man mötte Turbine Potsdam i UEFA Womens Cup eller Sund IF i Svenska cupen, laget levererade oavsett vilket lag som stod på andra sidan mittlinjen.

Jag hade en känsla av att Tyresö hade närmat sig den klassen till den här säsongen, att man hade byggt förmågan att prestera på topp dag ut och dag in. Men krysset mot Mallbacken visar att så inte är fallet.

Tyresö har en bit kvar till den nivå där Umeå en gång var, framför allt har man en kamp att gå mot sig själv.

………………………………………………..

Samtidigt som Tyresö visade prov på dålig effektivitet fick Malmö rejäl fart på sin målproduktion. Laget vann derbyt mot Kristianstad i överlägsen stil och toppar Damallsvenskan efter sex omgångar.

Kristianstad är ett kvalificerat motstånd och 5–0-vinsten imponerar, men det ska också sägas att inget lag spelar så högt med sin backlinje som Kristianstad gör. Den kamikaze-defensiven bidrog sannolikt till den stora segermarginalen.

Hur som helst så ska Malmö hyllas för segern – och för målproduktionen.

……………………………………………….

Att Linköping kryssade mot Jitex och Kopparbergs/Göteborg misslyckades att slå hål på nästjumbon Vittsjö får ses som missräkningar.

Det brister offensivt för båda lagen och förstärkningar är nog ett måste i sommar om duon ska aspirera på en topp fyra-plats i tabellen.

………………………………………………

Jag sparar det bästa till sist.

Örebros askungesaga fortsatte med tre nya poäng via 1–0 mot Piteå på bortaplan. Det tippade bottengänget är fortfarande obesegrat (efter sex omgångar) och ligger trea i tabellen, två poäng bakom Malmö och Tyresö.

Det går att göra mycket av lite om man jobbar hårt, spelar disciplinerat och får alla spelare att dra åt samma håll. Fråga Örebro om ni inte tror mig.