Förbundskapten Pia Sundhage fick ett antal besked, både bra och mindre goda, när de blågula damerna vann träningsmatchen mot Stockholms stadslag för pojkar födda 1998.

Matchen hann knappt starta innan Kosovare Asllani gav damlandslaget ledningen i dagens träningsmatch på Bosön. Målet var frukten av hög, aggressiv press och till viss del pojkaktigt försvarsslarv.

Förlorat bollinnehav på egen planhalva var också upprinnelsen till Stockholms stadslags kvitteringsmål. Nilla Fischer tappade bollen i centralt läge mitt på egen planhalva – och visade där och då att hon ännu inte är van sin mittbacksroll.

Första perioden (matchen spelades i tre 30-minutersperioder) slutade 1–1, men damlandslaget borde ha tagit ledningen i slutet när ett snabbt och fint anfall efter vänsterkanten gav Lotta Schelin fritt läge framför mål. Tyvärr blev Lyon-forwardens avslut riktigt svagt och skottet gick över.

Nu kunde jag tyvärr bara se den första av de tre perioderna, eller halvlekarna, men under den tid jag var hann jag se flera positiva, men också några negativa saker.

Ett av de goda beskeden levererades av Caroline Seger. Landslagskaptenen var ofta rättvänd när hon tog emot passningar, hon spelade med få tillslag och hon försökte hitta passingsvägar framåt i större utsträckning än hon gjort de senaste säsongerna.

En annan spelare som gav goda vibbar var Kosovare Asllani. PSG-proffset såg alert ut, var oftast i rörelse och tog många smarta löpningar. Det var också ”Kosse” som rullade in ledningsmålet och som serverade Lotta Schelin jätteläget i slutet av första perioden.

Flera frågetecken
Alla besked var emellertid inte av positiv karaktär. Totalt sett så var det offensiva spelet inte tillräckligt bra. Landslaget skapade ganska i få anfall och missade många försök till instick. Man lyckades heller inte omvandla bollerövring på mittplan till snabba omställningar så många gånger som jag hade hoppats.

Nilla Fischers relativa orutin som mittback blev synbar vid några tillfällen. Ett par gånger tappade hon bollen i farliga lägen (som vid 1–1-målet) någon gång hamnade hon fel i positionsspelet och de gånger där mittbackskollegan Emma Berglund gick upp i duell med motståndarforwards avslöjades bristen på speed.

Men, jag ska också säga att Linköpingsspelaren gjorde mycket bra i matchen och får hon bara de defensiva bitarna att funka fullt ut så blir hennes fina passningsspel en tillgång i försvaret.

På minuslistan hamnar också Lisa Dahlkvist prestation. Tyresöspelaren var väldigt anonym och hade, som det såg ut, svårt att komma in i matchen.

Dahlkvists insats aktualiserade verkligen frågan om hon tillsammans med Caroline Seger utgör det bästa centrala mittfält som Sverige kan ställa på banan.

Inte heller Lotta Schelin lyste i den period jag tittade på. Snabbheten var densamma precis som löpningarna, men hon tog flera gånger fel beslut och hon visade bristande teknik när hon brände jätteläget som Asllani serverade henne.

Schelin får ofta beröm för sin fina teknik, men jag tycker faktiskt att hennes teknik på sin höjd är okej, att hennes första-touch är ganska svag och att hennes spelförståelse är begränsad.

Med bättre touch och ett skarpare spelsinne hade hon varit topp-tio i världen, men det är hon nu inte.

Bra genomkörare
Vad gav då mötet med Stockholms bästa pojklagsspelare anno 1998?

Damlandslaget fick spela en match i högt tempo, jobba med snabb bollbehandling och få tillslag. Dessutom fick man en riktigt bra genomkörare samtidigt som Pia Sundhage fick många besked.

Framför allt fick hon riktiga svar i och med matchen. För det är bara i skarpt läge som en tränare eller coach får se vad som fungerar eller inte fungerar. Det är i matcher som svagheter avslöjas och kvalitet visar sig.

Klockan 12 spelar damlandslaget mot Stockholms distriktslag p-98. Att Pia Sundhage väljer att spela mot killar igen känns helt rätt, men hennes startelva ställer jag mig lite mer frågande till.

Redan i januari bloggade jag om att Sundhage har startelvan till EM-premiären mot Danmark klar – åtminstone i stort. En eller ett par spelare kan möjligen slå sig in i det lag som vid lunchtid ställs mot de bästa pojkarna i Stockholmsområdet födda 1998, men de flesta platserna är faktiskt spikade.

Dagens startelva: Kristin Hammarström – Lina Nilsson, Nilla Fischer, Emma Berglund, Sara Thunebro – Antonia Göransson, Lisa Dahlkvist, Caroline Seger, Marie Hammarström – Kosovare Asllani, Lotta Schelin.

Självklart finns fortfarande en kamp om platsen mellan stolparna, men bara om Sofia Lundgren hinner komma tillbaka till speldugligt skick innan Algarve-turneringen.

Men den största fajten om en startplats finns på yttermittfältet där Antonia Göransson, Johanna Almgren, Sofia Jakobsson/Kosovare Asllani, Marie Hammarström och till viss del Emmelie Konradsson slåss om speltid.

Asllani, Jakobsson och Göransson ligger närmast till hands, men Göteborgsduon Almgren och Hammarström är inte ute ur leken.

Min åsikt är att Sundhages elva i dagens match på Bosön är för offensivt balanserat, särskilt på högerkanten. Lina Nilsson och Antonia Göransson känns som en spännande kombo när Sverige anfaller, men är ingen kassaskåpssäker duo när det handlar om försvarsspel. Annica Svensson har sina brister, men hennes aggressivitet och kvickhet i försvarsspelet räcker längre mot internationellt motstånd än vad Nilssons offensiva färdigheter gör.

Jag tycker heller inte att Marie Hammarström kommer till sin rätt på en kant, på samma sätt som hon gör i en central position där hennes ibland bristande speed inte heller gör sig inte lika påmind.

Det finns frågetecken för att spela Nilla Fischer som mittback och för det centrala mittfältet med Lisa Dahlkvist och Caroline Seger. Frågetecken som gärna får rätas ut redan i dag.

Hur man än ser på laguttagningen och på vilka spelare som konkurrerar om en startplats i Pia Sundhages landslag så kan man konstatera att konkurrensen är klen.

***

Min nyhet i Sportbladet om Sofia Lundgrens ryggskada fick stor genomslagskraft. Kul för mig, bra för Sportbladet och positivt för svensk damfotboll.

Ni kommer nog att se mer av mig i den rosa tidningen vad det lider.

***

Mer damfotbollstankar kommer senare i dag. Nu måste jag bege mig till Bosön för att se Sundhage & Co.

Josefine Öqvistst comeback på fotbollsplanen slutade med en tung förlust mot Malmö.
Men Öqvist själv var positivt överraskad efter matchen.

Efter skadebekymmer, graviditet och barnafödande spelade Josefine Öqvist i går match igen. Men träningsfajten blev ingen minnesvärd historia för hennes Kristianstad som var numret för litet än och förlorade med klara 4–0 mot LdB FC Malmö.

– Vi spelade inte så smart. Vi fick ett långt lag och det kändes mest som att jag sprang runt och jagade, sa landslagsforwarden när vi hördes i går eftermiddag.

Men även om återkomsten på planen slutade med förlust så lämnade hon planen med positiva känslor och tankar efter 45 minuters spel.

– Jag är inte orolig för första matchen på året brukar kunna vara så här. Jag ska vara mycket bättre i nästa match, för orken finns där och för varje pass jag kör så känns det bättre och bättre.

Bra besked både för Kristianstad och för damlandslaget det.

***

Kopparbergs/Göteborg var bättre än Jitex när lagen möttes på Valhalla i går. Mittfältsgiganten Anita Asante bombade in 1–0 och nyförvärvet Jessica Landström fastställde slutresultatet till 2–0.

Enligt matchrapporter och referat så visade både Asante och Johanna Almgren fin form, vilket lovar gott inför kommande Champions League-matcher.

***

Sunnanås lagbygge börjar bli allt mer komplett. Matilda Rosqvist är den senaste i raden av spelare att skriva på för Skellefteåklubben. Rosqvist kommer närmast från Djurgården där hon prenumererat på en mittfältsplats de senaste säsongerna.

***

Damlandslagets nye presschef var en trevlig bekantskap. Jag sprang på Björn i samband med herrlandslagets öppna träning i tisdags och han avslöjade att han hade planen klar för hur damlandslaget ska nå ut till stugorna runt om i landet och för att öka intresset för damfotbollen.

Spännande.

De utländska importerna i Damallsvenskan blir fler för varje vecka som går.
Men värvningarna av utländska spelare i  jakten på starka spelartrupper och snabba framgångar har ett pris – och det är svensk fotboll som får betala.

Topplagen i svensk damfotboll blir allt mer internationella. Sju nationaliteter ryms i mästarlaget  Tyresö, åtta i Champions League-satsande Malmö.

Men att världsspelare slåss om platserna i landets två kanske starkaste lag är inget negativt. Tvärtom. Högklassiga internationella spelare både berikar och höjer kvaliteten på Damallsvenskan.

Däremot är många andra klubbars agerande oroande. Med tunna plånböcker tittar klubbarna utomlands i  jakten på att spelare som kan göra deras lagbyggen så slagkraftiga som möjligt. Vissa av värvningarna är så klart lyckade, men alltför ofta landar klubbarna halvrisiga landslagsspelare från våra grannländer, Nordamerika och Afrika.

Anledningen till den här utvecklingen stavas: ekonomi.

Det är många gånger billigare att värva en okej spelare från Finland eller Kanada än att kontraktera en likvärdig svensk spelare – ett faktum som kan komma att bli kostsamt för svensk damfotboll.

För i takt med att importerna ökar så minskar utrymmet för svenska talanger i klubbarna – och det behöver inte nödvändigtvis bero på att de inte är bra nog. Det är helt enkelt mycket mindre problematiskt att bänka en ung spelare med lokal anknytning än att peta en spelare som har lockats att flytta flera hundra mil för att komma till Sverige.

I ett längre perspektiv så kan den här utvecklingen komma att bli en fara för svensk klubb- och landslagsfotbolls utveckling. För det kan väl knappast vara positivt om fyra, fem platser i de damallsvenska lagen innehas av utländska spelare?

Linnea Liljegärd lämnar Ryssland och återvänder till Sverige. Kontraktet med Rossijanka är uppsagt och forwarden kommer att spela i Damallsvenskan kommande säsong.

Jag minns att jag kritiserade Liljegärd när hon lite oväntat lämnade Kopparbergs/Göteborg för Rossijanka i september förra året. Anledningen till mitt ris var att jag tyckte att 24-åringen kunde ha tagit större kliv i sin utveckling hemma i trygga Sverige jämfört med i minst sagt osäkerhet Ryssland där tränare kommer och går.

Nu, efter att bara fått sporadiskt med speltid till följd av skador, återvänder Vårgårdatjejen till Damallsvenskan – och jag tycker att hon gör helt rätt.

I Damallsvenskan (oavsett i vilken klubb hon nu hamnar) får hon komma tillbaka till fotbollen efter sin fotoperation i lugn och ro. Därefter kan hon ta ny sats mot sin fortsatta utveckling och kanske också landsslagsspel.

Spelarna var i fokus när Pia Sundhage presenterade sin trupp till landslagslägret på Bosön i februari, men det var faktiskt en man var den stora nyheten.

Thomas Björn heter han som som i sin roll som presschef ska öka intresset för svensk damfotboll i allmänhet och för damlandslaget i synnerhet. Genom att rekrytera utanför förbundsborgens murar hoppas förbundet ha hittat en kraft som kan lyfta damfotbollen till nya höjder och att väcka intresse hos fler än den lilla kärna av inbitna fotbollsintresserade som i dag följer landets fotbollstjejer.

Satsningen på en presschef känns helt klockren och det enda jag egentligen ställer mig frågande till är varför den inte skett tidigare.

***

Jag har många gånger skrivit om hur viktigt det är att marknadsföra och paketera produkten svensk damfotboll. I och med rekryteringen av presschef Björn känns det som att förbundet har tagit ett rejält kliv i rätt riktning.

Tänk om den del av förbundet som ansvarar för Damallsvenskan och Elitföreningen Damfotboll (EFD) kunde ta samma kliv …

***

I Sundhages 23 spelare starka trupp var det inga egentliga överraskningar. Inte om man lyssnat och läst förbundskaptenens uttalanden i samband med och efter de tidigare samlingarna.

Personligen så gillar jag allra mest att Sunnanås Carina Holmberg får chansen ännu en gång. Enligt uppgifter så har hon visat framfötterna rejält på tidigare läger och det ska bli spännande att se om hon kan göra det igen.

***

Att Julia Spetsmark och Malin Diaz är bortplockade ser jag som ett friskhetstecken. Varken Spetsmark eller Diaz har i ett svenskt landslag att göra. Inte än på ett bra tag i alla fall.

När det gäller Lina Hurtig så är jag helt säker på att hennes tid kommer. Det är snarare frågan om när än om hon är tillbaka i blågult för att stanna.

***

Sundhage har valt att ta ut tre målvakter även till februarilägret. Jag hade inte blivit förvånad om Carola Söberg hade ratats redan nu, för som jag ser det så är hon den klart svagaste länken i målvaktstrion.

***

Lika glad som jag är för att Amanda Ilestedt är kvar i Sundhages EM-tankar, lika frågande är jag till att Jessica Samuelsson också verkar vara det. Samuelsson kanske har varit magiskt bra på senaste lägret, men av vad jag har sett så håller hon inte för spel på internationell nivå.

***

Frågande kan man ju onekligen vara till att Sundhage & Co vill spela Nilla Fischer som mittback. Fischer är en fantastiskt duktig spelare som är allra bäst centralt på mittfältet. I ett mittförsvar känns hon långt ifrån lika fantastisk.

***

Ännu en gång har Malin Levenstad fått lämna en landslagstrupp. Trist för skånskan som har en tuffhet som jag gillar och som absolut borde kunna kunna finnas med i en blågul trupp.

***

Att Sara Larsson över huvud taget inte finns med i Sundhages EM-planer är väldigt tydligt. Örebrobacken saknades senast och har inte fått chansen nu heller. Larssons tid i landslaget ser (tyvärr) ut att vara över.

***
Just det, truppen hittar du här: http://svenskfotboll.se/landslag/damer/arkiv/landslag/2013/01/dam-trupp-till-februari-lager-boson/

Gårdagen kom att handla mycket om landslagets två matcher mot pojklag. Bra inslag i förberedelserna inför sommarens EM tyckte jag, men den stora mediala massan valde att rikta fokus mot den orättvisa och långt ifrån adekvata jämförelsen mellan kvinnor och män.

Jämförelser mellan herr- och damfotboll har förekommit sedan tjejer började spela fotboll i organiserade former. Det tråkiga är dels att ”kraftmätningen” fortfarande förekommer och dels att den fortfarande ges medialt utrymme.

Personligen förstår jag inte varför så många envisas med att jämföra något som inte är jämförbart.

För mig är det självklart att det skiljer mycket mellan herr- och damfotboll, på samma sätt som det skiljer en hel massa rent fysiskt mellan män och kvinnor. Så vad är problemet?

Ingen tänker tanken på att jämföra Charlotte Kalla och Marcus Hellner eller att mäta Serena Williams klass med Novac Djokovic dito. Jämförelserna är inte gångbara, så varför envisas med att jämföra herr- och damfotboll?

***

Jag är övertygad om att Ralf Edström har rätt när han påstår att IFK Göteborgs veteraner skulle vinna över damlandslaget – särskilt om tävlingen gäller att dricka alkohol i mängd.

***

Pia Sundhages värde för damlandslaget och EM på hemmaplan är enormt. Svenska Fotbollförbundet och UEFA kan skatta sig lyckliga över att Sundhage skicklighet att göra bra PR för vårt blågula landslag och det mästerskap som ligger ett knappt halvår fram i tiden.

***

Ytterligare en spelare väljer att lämna Kif Örebro. Isländska landslagsspelaren Olina Vidarsdottir blir den åttonde spelaren som lämnar klubben efter fjolårssäsongen.

Men Närkeklubben värvar också. Helén Eke lämnar nämligen Tyresö för att spela med Örebro kommande säsong.

Det har bara gått ett par veckor av 2013 när landslaget i dag spelar sina första matcher. Men även om året är ungt så går det redan nu att se hur Pia Sundhage tänker sig sitt EM-lag.

I går prisades hon på Idrottsgalan. I dag ser Pia Sundhage sitt landslag i årets två första matchframträdanden. En klart toppad a-version spelar mot AIK:s P17 medan bilagan (b-versionen) möter Norrtäljes P19.

Med sina laguttagningar, till viss del den till matchen mot Schweiz i slutet av oktober och de två till dagens matcher, sänder Sundhage tydliga och klara signaler till sina spelare.

Sundhages budskap till spelarna som spelar mot AIK-killarna är enkelt: det är er jag tänker satsa på.

Man kan tycka vad man vill om att hon redan nu har bestämt sig för vilka 13-14 spelare som på allvar kommer att göra upp om platserna i sommarens svenska EM-lag, för som Leif Boork nu också vet så gör hon som hon vill.

Sundhages använde sig av samma strategi när hon coachade USA:s damlandslag. Redan i ett tidigt skede talade hon om vilka spelare som hon skulle få förtroende i kommande mästerskap och därefter jobbade hon för att få ut maximalt av dessa spelare.

Det är både plus och minus med att sätta en ungefärlig startelva ett halvår före EM. Fördelar är att de utvalda spelarna får möjlighet att förbereda sig på bästa sätt och att gruppen kan svetsas samman under lång tid. Nackdelar är, förutom att bra spelare gallras bort, är att det som regel är svårt att göra förändringar en bit in under resans gång.

Som jag har bloggat om här tidigare så har Sundhage i stora drag redan spikat sin startelva till sommarens EM. Den kommer, med ett par undantag, se ut som det lag som just nu spelar mot AIK:s 15-åriga killar:

Kristin Hammarström – Lina Nilsson, Emma Berglund, Malin Levenstad (ersätter skadade Nilla Fischer), Sara Thunebro – Emmelie Konradsson, Lisa Dahlkvist, Caroline Seger, Antonia Göransson – Lotta Schelin, Kosovare Asllani.

Sundhage har i samband med landslagslägret, där 28 spelare deltar, pratat om att de etablerade spelarna inte längre kan ta saker för givet och att det finns många spelare som utmanar om platserna i lage. Det snacket köper jag inte för fem öre.

I verkligheten är det nog bara Sofia Lundgren, Sofia Jakobsson och Johanna Almgren, kanske också Charlotte Rohlin, som på allvar slåss om en plats i det slutliga EM-laget.

I går blev Hanna Folkesson uttagen till kommande landslagsläger. I dag var det Julia Spetsmarks tur att komma med. Pia Sundhages test av talanger tycks inte vilja ta slut.

När Umeås Hanna Folkesson blev inkallad till landslagets läger blev frågan om vem som lämnat återbud aktuell. Förbundet jobbar ju klassiskt nog efter principen: ”en ut, en in”.

I dag kom beskedet att det är Stina Segerström (problem med en baksida) och Madde Edlund som av okänd anledning står över landslagssamlingen. Och med inte ett utan två återbud till hands passade Sundhage & Co på att också kalla in Julia Spetsmark som ersättare nummer två.

Jag kan på ett sätt förstå – och gilla – Sundhages vilja att se så många talanger och tänkbara landslagsspelare som möjligt. Hon har varit borta från svensk fotboll i många år och vill skaffa sig ett bättre grepp om läget här hemma. Samtidigt kan jag tänka mig att hon vill skaka om lite och sätta press på spelare som i många år varit närmast självskrivna i Thomas Dennerbys landslag.

Men på samma gång som jag hajar anledningarna och köper Sundhages syften, så tycker jag nog att det börjar gå lite inflation i uttagningar av talanger och spelare som gjort bra ifrån sig i serien närmast under Damallsvenskan.

Det börjar snart bli lika lätt att komma med i damlandslaget (i alla fall på landslagsläger) som att få matcher i Tre Kronor på meritlistan – och så ska det inte vara.

Spelare ska göra sig förtjänta av sina landslagsplatser, vilket sker genom att prestera bra på hög nivå under lång tid. Att som Julia Spetsmark komma med efter att ha levererat och blivit lite av en ”snackis” i Söderettan kvalificerar inte för en plats på ett blågult läger. Inte i min bok i alla fall.

Då tycker jag att uttagningen av Hanna Folkesson känns mycket mer adekvat och riktig. Folkesson har varit bra under flera säsonger och har fortfarande potential att ta nya, betydande kliv som spelare.

Det är inte så att jag i sak missunnar talangfulla spelare att få vara med på läger med damlandslaget. Tvärtom så tror jag både att det kan vara otroligt lärorikt och ge en duktig energiboost för framtiden. Men med ett drygt halvår kvar till EM på hemmaplan tycker jag att det är mycket viktigare att börja svetsa samman de spelare som faktiskt ska vara med och inte minst skapa en så högkvalitativ träningsmiljö som möjligt.

Tiden börjar bli knapp och med en handfull ”blivande”, men ännu inte färdiga, damlandslagsspelare med på lägret så riskerar kvaliteten på träningarna att bli lidande. En kvalitetsförlust som jag inte tror att blågult har råd med om sommarens EM ska bli en hit.

***

Varför ersattes inte Stina Segerström av en försvarsspelare? Sara Larsson till exempel.

***

Hade inte Sofie Andersson (Vittsjö) eller Jenny Hjohlman (Umeå) varit bättre ersättare för Madde Edlund än Julia Spetsmark?

***

Är det inte dags för Svenska Fotbollförbundet att börja släppa sina nyheter innan de dyker upp i alla andra mediala kanaler?

***

Sist, men inte minst så såg jag att Umeå har stärkt upp sin trupp med isländska mittbacken Katrin Jónsdóttir. En värvning som ger det unga UIK än mer välbehövlig rutin.

Med 42 dagar kvar tills biljetterna släpps och ytterligare 146 dagar innan EM sparkar igång har Pia Sundhage den svenska startelvan till premiärmatchen mot Danmark klar.

Det kan uppfattas som ett skämt, men jag försäkrar att det är på fullt allvar. Redan nu har förbundskapten Sundhage spikat elvan som kommer att inleda EM-turneringen mot Danmark på Gamla Ullevi, åtminstone till nio elftedelar.

Enligt välinformerade källor så har flera riktigt kompetenta och välmeriterade landslagsspelare fått beskedet att de inte passar in i Sundhages mall – och ytterligare någon eller några spelare kan komma att få liknande besked  i samband med januarilägret.

Vilka konkurrerar då om de elva platserna?

Lina Nilsson, Emma Berglund, Nilla Fischer, Sara Thunebro är tillsammans med Stina Segerström och Charlotte Rohlin de som i första hand slåss om de fyra backplatserna. Linda Sembrant, Annica Svensson och Sara Larsson däremot får fajtas för att imponera på Pia under våren.

På mittfältet står kampen mellan Caroline Seger, Lisa Dahlkvist, Johanna Almgren, Antonia Göransson, Susanne Moberg och Kosovare Asllani medan Lotta Schelin, Sofia Jakobsson, Elin Rubensson och Madelaine Edlund gör upp om de två forwardsplatserna.

Amanda Ilestedt och Elin Rubensson (kanske till och med Lina Hurtig) är outsiders som jag tror kommer att finnas med i EM-truppen och som faktiskt har en ärlig chans att spela till sig en plats i Pias elva under våren. Med i EM-truppen kan också landslagsöverraskningen Carina Holmberg komma. Sunnanåspelaren gjorde riktigt bra ifrån sig på novemberlägret och kan via en bra vårsäsong komma med i den slutliga truppen.

Mina källor gör gällande att Sundhages startelva, om hon skulle ta ut den i dag, skulle se ut så här:

Målvakt: Sofia Lundgren/Kristin Hammarström.
Backlinje: Lina Nilsson, Emma Berglund, Nilla Fischer, Sara Thunebro.
Mittfält: Kosovare Asllani (eventuellt Susanne Moberg), Caroline Seger, Lisa Dahlkvist, Antonia Göransson.
Forwards: Lotta Schelin, Sofia Jakobsson.

***

Sofia Jakobsson fanns inte med i truppen när ryska Rossiyanka avslutade höstsäsongen och uppgifter som nått mina öron gör gällande att Jakobsson letar ny klubbadress.

***

Personligen gillar jag inte det faktum att Pia Sundhage har bestämt sig för att ”diskvalificera” vissa spelare på grund av att de inte passar in i hennes mall för ”det nya damlandslaget”. Jag skulle mycket hellre se att hon lät samtliga spelare förtjäna sina platser i truppen och laget under våren. Bara för att man har dragit upp riktlinjer för hur man vill att en spelare på en viss position ska agera så behöver det inte betyda att spelare med andra kvaliteter inte alls passar in.

***

Jonna Andersson blev den tredje guldtjejen från förra sommaren F19-EM att skriva på för Linköping. Andersson förlängde sitt kontrakt med ett år. Sedan tidigare är Magdalena Ericsson och Lina Ringshamre klara för Östgötaklubben och inom kort så lär ytterligare en EM-vinnare presenteras.

***

Sunnanå har det motigt. Först tackade Malin Diaz nej till Skellefteåklubben och några dagar senare valde Elin Borg att gå till Kristianstad istället för till den svenska damfotbollsklassikern från Västerbotten.