Rosengård tänker långsiktigt, Eskilstuna satsar ungt. Men har toppklubbarna gjort rätt val?

I går kom beskedet att Rosengård kommit överens med huvudtränaren Jack Majgaard Jensen om ett treårskontrakt. Ungefär samtidigt presenterade Eskilstuna sina två senaste nyförvärv: Marija Banusic och Nathalie Björn.

Intressanta nyheter båda två, men på olika sätt.

Att Malmöklubben ger Jack Jensen möjlighet att jobba vidare med det han påbörjat och dessutom tid att utveckla laget och spelet på det sätt han vill är sannolikt klokt.

Kontinuitet och långsiktighet brukar vara en bra grund för att nå framgång.

Eskilstunas två senaste värvningar känns väldigt spännande, men samtidigt osäkra. Nathalie Björn gjorde visserligen bra ifrån sig under säsongen i ett svagt AIK, men ställs nu på betydligt större prov. Å andra sidan ger ett tvåårskontrakt den unga backen möjlighet att växa in och utvecklas vidare i sin nya miljö.

Marija Banusic kommer från en sejour i Chelsea där hon fått klart begränsat med speltid. Hur det har påverkat henne återstår att se, men det har de facto varit väldigt tyst om den hårdskjutande Uppsalatjejen.

Framtiden får helt enkelt utvisa om Rosengård och Eskilstuna satsat på rätt kort. Här och nu är det nämligen omöjligt att svara på.

***

Vittsjö har fått ytterligare ett par pusselbitar på plats. Johanna Andersson och Lisa Klinga har båda valt att stanna kvar i klubben.

***

Även Umeå har gjort klart med ännu en spelare för nästa säsong. Det är Amanda Berglund som kritat på för en fortsättning.

***

Dessförinnan blev det officiellt att Nathalie Persson lämnar Rosengård för Kopparbergs/Göteborg.

***
Nykomlingen Djurgården har fortsatt sitt lagbygge. Efter värvningen av Emilia Appelqvist har både Madeleine Stegius och lagkaptenen Alexandra Höglund förlängt med Stockholmsklubben.

Hon avslöjade att det kunde bli en flytt tillbaka till Stockholm. Så blev det också till slut. I dag kritade Emilia Appelqvist på för nykomlingen Djurgården.

För en och en halv vecka sedan hade hon inte bestämt sig var hon skulle spela, vilket hon berättade i samband med landslagslägret på Bosön. Det har hon nu.

Landslagsmittfältaren Emilia Appelqvist lämnar topplaget Piteå för nykomlingen Djurgården.

Därmed har Stockholmslaget gjort sin första – och kanske viktigaste spelarvärvning.

I Appelqvist får Djurgården en trygg och klok mittfältare som kommer att göra stor nytta.

***

Kif Örebro har fått ett antal bitar på plats i sitt lagpussel. I dag meddelade klubben att Linda Hallin, Adelisa Grabus och Freja Olofsson skrivit på kontrakt för nästa säsong.

Bara för två dagar sedan kritade Ogonna Chukwudi, Julia Spetsmark och Marie-Eve Nault för en ny säsong i Närke.

Sverige skulle ta guld i Kanada. Det var så det lät för ett par år sedan. Därefter har målsättningen sänkts, först till att ta medalj och nu till att nå en kvartsfinalplats.
Varför så försiktig Pia? Den enda förändringen är ju att Hanna Folkesson försvunnit.

Pia Sundhage har hyllats, rosats och applåderats gång efter annan sedan hon efterträdde Thomas Dennerby som förbundskapten för det svenska landslaget.
Men under det senaste halvåret har pendeln svängt en aning. Allt fler kritiska röster har höjts mot spelaruttagningar och resultat.

Det är ingen hemlighet att jag är en av skeptikerna.

Sundhages fulla rätt
Man kan säga vad man vill om landslagsuttagningarna. Det spelar knappast någon roll att jag, i likhet med många andra, blir överraskad varje gång Olivia Schough, Hilda Carlén, Emma Lundh, Emilia Appelqvist eller Maria Banusic kommer med i blågult.

Det är Pia Sundhages rätt att välja precis vilka spelare hon vill. Det är hon som är förbundskapten. Inte jag. Inte någon annan.

Kanske är det i sammanhanget viktigt att tydliggöra att jag absolut inte har något emot dessa spelare. Alla har sina kvalitetet och förtjänster. Jag tycker dock inte att färdigheterna är tillräckligt stora för att spelarna ska vara med och tillföra något på högsta internationella nivå. That´s it.

Men det är Pias jobb att välja spelare, inte mitt.

Sanningen ljuger inte
Att Sverige under fjolåret förlorade fler landskamper än någonsin tidigare är ett faktum som är betydlig svårare att prata bort. Nio vinster, ett kryss och sex svidande förluster blev facit 2014.

Och försvarspelet inte fungerat har knappast undgått någon. Före genrepen mot Schweiz och Danmark hade landslaget släppt in två mål eller fler i sex av de tio sista landskamperna.

Matcherna i Eskilstuna och Stockholm resulterade i en poäng och ytterligare sex insläppta mål.

Det var i den vevan som Sundhage valde att överge 4-1-3-2, spelsystemet som skräddarsytts för Caroline Seger, och återgå till trygga 4-4-2.

”Spelarnas val”
Valet att byta spelsystem 59 dagar innan VM ifrågasattes – med all rätt. Landslagsledningen lät meddela att spelarna tagit beslutet.

Jag minns att jag reagerade där och då på att Sundhage puttade över ansvaret på spelarna. Oavsett om det faktiskt var spelarna som tog beslutet, om det togs i samråd eller om beslutet var landslagsledningens så är min uppfattningen att Pia Sundhage, i sin roll som förbundskapten, ska ta ansvar för ändringen och stå bakom skiftet.

När hon i går fick frågan om Sveriges målsättning i VM, sänkte Sundhage ribban från medalj till kvartsfinal.

Frågan är varför?

Den enda, faktiska skillnaden nu jämfört med för två år sedan är att Hanna Folkesson, som bara varit bofast i landslaget senaste året, försvunnit ur bilden. I övrigt är det svenska landslaget intakt.

Lisa Dahlkvist och Charlotte Rohlin har dragits med skador under våren, men båda är nu i full träning.

Därför undrar jag om den skyhöga, initiala målsättningen, bara var ett spel för galleriet eller om det nu kraftigt devalverade målet endast är ett sätt för Pia Sundhage att skydda sig själv om VM resulterar i ett misslyckande?

Igår tog, som bekant, Pia Sundhage ut sin VM-trupp. Det var 23 (25 med reserverna) väntade spelare som får åka till Kanada.  Frågar du mig så är det den tråkigaste – och sämsta – trupp på mycket länge. Jag köper att större delen består av rutinerade spelare som har mästerskapsrutin. Men de där sista platserna till de spelare som troligtvis inte kommer att spela alls i turneringen… VARFÖR går de platserna till 25-åringar som inte håller på den här nivån och inte till Sveriges framtid?

VM-truppen 2015:
Mv: Hedvig Lindahl, Carola Söberg, Hilda Carlén.
F: Nilla Fischer, Emma Berglund, Charlotte Rohlin, Amanda Ilestedt, Lina Nilsson, Sara Thunebro, Elin Rubensson, Jessica Samuelsson.
Mf/fw: Linda Sembrant, Caroline Seger, Malin Diaz, Therese Sjögran, Emilia Appelqvist, Lisa Dahlkvist, Kosovare Asllani, Lotta Schelin, Olivia Schough, Jenny Hjohlman, Sofia Jakobsson, Emma Lundh.
Reserver: Marija Banusic, Mimmi Löfwenius

Jag hade velat byta ut Carola Söberg, Sara Thunebro, Hilda Carlén, Emilia Appelqvist, Olivia Schough, Emma Lundh och Jenny Hjohlman. De två förstnämnda är både för gamla och för dåliga. Resten är de där 25-åringarna jag pratade om. Ingen av dessa spelare kommer att bli en nyckelspelare för Sverige. Varken nu eller om fyra år. Faktum är att flera av dem har svårt att glänsa i damallsvenskan. Vilket jag ändå tycker att en VM-spelare ska. Emma Lundh och Jenny Hjohlman, som är två av fem anfallare i truppen, har tillsammans gjort noll mål i årets allsvenska. Noll. Nu är målskytte inte allt för en anfallare, tro mig jag vet, men ändå.

Det största bekymret för Sundhage i årets VM är att hon blir extremt beroende av sin startelva. Den håller en hög klass om alla är i form. Men sen är det väldigt tunt. Just det beror inte så mycket på uttagningarna. Sverige har helt enkelt inte bredden just nu. Just därför tycker jag att det vore extra viktigt att slussa in de yngre spelarna för att förbereda för framtiden.

Det roligaste med gårdagens uttagning var reserven Mimmi Löfwenius. Problemet är att hon är just det – reserv.

Jag ska lägga bitterheten åt sidan en stund. Ingen blir gladare än jag om Sundhage tar det här slätstrukna gänget till en VM-medalj.

/Maja Johansson

I eftermiddag presenterar Pia Sundhage den svenska VM-truppen. Då får vi veta vilka 25 spelare som får åka med till Kanada.

Att ta ut den här VM-truppen är ingen enkel match. Troligtvis har vi, oavsett uttagningar, den sämsta mästerskapstruppen på länge. Speciellt tunt ut är det på det svenska mittfältet. Caroline Seger och 38-åriga Therese Sjögran är de enda riktigt starka namnen.

Anfallsuppsättningen håller däremot hög klass. Lotta Schelin, Kosovare Asllani och Sofia Jakobsson är tre av de bästa anfallarna i Ligue 1. En av dem kommer helt säkert att spela på mittfältet i VM. Mest troligt Jakobsson.

Den trupp som Sundhage presenterar i direktsändning senare i eftermiddag kommer sannolikt inte att innehålla några större skrällar. Det gör däremot den VM-trupp som vi hade kunnat tänka oss få biljetter till Kanada.

Vid sidan av självskrivna startspelare och rutinerade landslagsrävar har vi plockat med några yngre lirare som skulle kunna växa rejält av att få vara med för att se och lära. Här är Majas och min inofficiella VM-trupp:

MÅLVAKTER
Hedvig Lindahl. Given etta i dagsläget även om hon inte är i sitt livs form. Rutinen väger tungt.
Sofia Lundgren. Har gjort en bra vår i Hammarby och är en bättre målvakt än Carola Söberg. Framförallt har Lundgren levererat i stora matcher.
Zecira Musovic. 19-åringen är en framtidsmålvakt som redan fått förtroende i Champions League – och imponerat. Bör få följa med för att se och lära.

Pias målvakter: Hedvig Lindahl, Carola Söberg, Zecira Musovic.

FÖRSVARARE
Nilla Fischer. Backlinjens mest givna spelare.
Emma Berglund. Den troliga mittbacken bredvid Fischer.
Charlotte Rohlin. Kommer med endast på gamla meriter då hon inte är i sin bästa form.
Elin Rubensson. Har imponerat i landslaget under våren och är vår bästa ytterback i dagsläget.
Jessica Samuelsson. Fysfenomen som klarar av att stänga sin kant.
Lina Nilsson. Erfaren back som blivit bättre och varit riktigt bra under säsongen.
Annica Svensson. Var ett tag sedan hon var med i landslagsdiskussionerna – men har gjort en väldigt stark vår i Eskilstuna United. Rivig viljespelare som aldrig ger sig.
Magdalena Ericsson. Väldigt talangfull back med en fantastiskt fin vänsterfot.

Pias försvarare: Nilla Fischer, Emma Berglund, Elin Rubensson, Jessica Samuelsson, Lina Nilsson, Sara Thunebro, Charlotte Rohlin, Linda Sembrant, Amanda Ilestedt.

MITTFÄLTARE
Caroline Seger. Sveriges i särklass bästa mittfältare, håller världsklass när hon spelar på toppen av sin förmåga.
Lisa Dahlkvist. ”Brunkare” med stora defensiva förtjänster som vet vad som krävs för att lyckas i ett VM.
Therese Sjögran. Kanske mest skicklig av samtliga spelare på små ytor. Klass.
Malin Diaz. Teknisk, lurig och påhittig. Frågetecken för speed och fysik.
Josefin Johansson. En klart underskattad spelare som bäst skulle fylla luckan efter korsbandsskadade Hanna Folkesson.
Linda Sembrant. I brist på bollvinnare på mittfältet är Sembrant ett utmärkt alternativ.
Pauline Hammarlund. Är den svenska spelare som gjort flest mål hittills i damallsvenskan (tre). Kan användas både som yttermittfältare och anfallare. Ett stabilare alternativ än Olivia Schough.
Filippa Curmark. Imponerat i KGFC i vår. En kreatör på innermittfältet med väldigt fin blick för spelet. Med några extra kilo muskler kan hon snart vara redo att prövas.

Pias mittfältare: Caroline Seger, Lisa Dahlkvist, Therese Sjögran, Malin Diaz, Olivia Schough, Emilia Appelqvist, Marija Banusic, Antonia Göransson.

ANFALLARE
Lotta Schelin. Den enda spelaren i truppen som kommer med målgaranti. Skyttedrottning i Frankrike – i år igen.
Kosovare Asllani. Har ett väldigt stort spel i sig och är fantastisk när hon får allt att stämma. Trivs bäst på topp, men är hon inte bättre på mittfältet?
Sofia Jakobsson. Allra bäst som anfallare, men kommer att spela yttermittfältare i VM. Är den offensiva spelare som imponerat mest i vår.
Fridolina Rolfö. En chansning med tanke på skadorna, men Rolfö är en spelare som verkligen kan komma in och förändra matchbilden med sin styrka och sitt skott.
Stina Blackstenius. Vår största anfallstalang. Spelar mycket i Linköping, trots att hon haft det lite trögare än vanligt med målskyttet. Har stor potential.

Pias anfallare: Lotta Schelin, Kosovare Asllani, Sofia Jakobsson, Fridolina Rolfö, Jenny Hjohlman.

Det hade onekligen varit intressant att se vad Majas och min VM-trupp hade kunnat uträtta i Kanada, men du får hålla till godo med Pias 25 spelare starka gäng – den svagaste mästerskapstruppen på år och dag.

/Anders Nilsson & Maja Johansson

… även om Rosengård gjorde fyra mål, vann och utökade försprånget i tabelltoppen så blev man utmanat av Piteå som hittade fina ytor bakom Malmölagets backlinje.
Rosengård är Sveriges bästa lag, men laget har skönhetsfläckar – särskilt i bakre led.

Tolv segrar på 13 matcher och sex poäng ner till tabelltvåan Kif Örebro talar sitt tydliga språk – Rosengård är bäst i Damallsvenskan. På måndag har Skånelaget varit i serieledning i ett helt år, vilket understryker positionen som nummer ett i landet.

Säsongens tolfte vinst kom mot Piteå, men det var en fullpoängare som Rosengård fick slita en del för. Piteå gjorde en riktigt stark match, visade upp grym moral och kampade hela vägen in i kaklet. Stellan Carlssons adepter lyckades också visa var Malmögänget har sin akilleshäl, i djupet bakom fyrbackslinjen.

Clara Markstedts reduceringsmål (3–2) var ett sådant exempel. Emilia Appelqvist bröt ett Rosengårdsanfall och satte bollen i ytan bakom mittbackarna Amanda Ilestedt och Line Röddik Hansen där Markstedt löpte in, framför försvarsduon och rullade bollen i nät.

Och minuterna efter reduceringen var det match på allvar, ända till Anja Mittag rullade in sin tredje boll i matchen. Det är inget snack om att Rosengård är bäst, men laget har små skönhetsfläckar i sina bakre led där snabbhet är en liten bristvara. Om Malmögänget ska kunna utmana Europaeliten och gå riktigt långt i Champions League behöver man slipa på och spetsa till sitt försvarsspel. Gör man det kan man faktiskt gå hela vägen i kontinentens finaste turnering, för offensivt har man kraft, bredd och spets så det står härliga till.

***

I går skrev Pernille Harder på för två nya säsonger i Linköping. I dag gjorde hon tre mål när laget körde över Jitex med 8–0. Linköping är onekligen i riktigt bra slag och ser ut att växa fram som en utmanare till toppduon.

***

Det var inte bara Harder som svarade för ett hattrick. Annica Sjölund gjorde också hon tre mål i eftermiddag när Kopparbergs/Göteborg besegrade AIK med 3–0.

***

Kristianstad hade chansen att gå om Eskilstuna i tabellen, men lagen kryssade (1–1) och trepoängsmarginalen kvarstår.

I skrivande stund spelas ytterligare tre matcher i Damallsvenskan som samtliga är mållösa. Jag får be att få återkomma med tankar om Kristianstad–Eskilstuna, AIK–Kopparbergs/Göteborg och Jitex–Linköping.

Landslaget är samlat i Växjö för torsdagens VM-kvalmatch mot Nordirland.
Men förberedelserna har inte varit optimala så här lång.
Förbundskapten Pia Sundhage saknar nämligen både Kosovare Asllani och Emilia Appelqvist.

I helgen samlades den svenska landslagstruppen i Växjö för att påbörja förberedelserna inför kvalmötet med Nordirland på torsdag.
Allt gott så långt, bortsett från att Nilla Fischer anslöt först i dag eftersom hon spelade match i söndags.

Men det finns små orosmoln på Pia Sundhages landslagshimmel.
PSG-spelaren Kosovare Asllani och Piteås Emilia Appelqvist dras båda med skadeproblem och har inte tränat med laget.
I går körde duon rehab och i dag tränade de vid sidan av de övriga.

Enligt landslagets läkare Yelverton Tegner är dock chanserna stora att Asllani kan komma till spel mot Nordirland, men situationen är ju inte helt optimal.

En annan spelare som inte haft den bästa uppladdningen inför landslagssamlingen är Olivia Schough.
Bayern München-spelaren har dragits med sjukdomsproblem i flera veckor och alldeles nyligen börjat träna för fullt igen.
Med det i åtanke borde nog Schough ha lämnats utanför truppen till förmån för en frisk och skadefri spelare i bättre form.

…

Jag inledde blogginlägget med att skriva om Kosovare Asllani och jag avslutar på samma tema. Anfallaren ser ut att få en svensk lagkompis i PSG.
Enligt uppgifter är Caroline Seger nära en överenskommelse med den franska storklubben.

Mer om det kan du läsa på Sportbladets huvudsida lite senare.

Jag har inte hunnit med att blogga så mycket som jag skulle önska nu i OS-tider. Jobbet med våra rosa tv-sändningar har sitt pris, kan man väl säga. Men jag tänkte kasta ur mig några reflektioner och nyheter i korthet i alla fall.

Landslagsspelaren Johanna Almgren missade EM och stora delar av fjolårssäsongen till följd av en knäskada. Efter att ha slitit för att ta sig tillbaka till planen igen tvingas hon nu genomgå en operation av sitt i sitt redan hårt prövade knä – den sjätte i ordningen.Almgrens sargade knä kommer därmed att hålla henne borta från planen ytterligare en tid, vilket naturligtvis innebär ett stort avbräck för Kopparbergs/Göteborg

Jag lider verkligen med Almgren som fått så många säsonger spolierade till följd av skador och som jag vet har slitit  hårt för att ta sig tillbaka från den senaste. Hoppas verkligen att hon kan och orkar komma tillbaka ännu en gång, för Johanna Almgren behövs i Göteborgslaget och i Damallsvenskan.

…………………………….

Sunnanås målvakt Susanne Nilsson har gjort landslagsdebut – för Serbien.
Nilsson vaktade målet när Serbien besegrade Malta med 3–0 i VM-kvalmötet tidigare i dag.

Därmed är Kristianstadstjejen förlorad för det svenska landslaget.

…………………………….

Apropå landslaget så presenterades ju truppen till Algarve Cup i går.
Assisterande förbundskapten Lilie Persson bjöd inte på några direkta jätteskrällar vid presskonferensen, men hon släppte ändå ett par överraskningar.

Jag hade till exempel inte trott att Piteås Emilia Appelqvist  skulle komma med i truppen och jag hade definitivt räknat in Umeås Lina Hurtig i densamma.

Den förstnämnda fanns med, precis som i mötet med Frankrike förra helgen, medan Hurtig saknades. Nu förklarade Persson på förbundets hemsida att man, efter dialog med F19-förbundskaptenen Calle Barrling, valt att låta Umeåforwarden spela med F19-landslaget i La Manga istället för att ge henne rikligt med speltid inför lagets kommande EM-kvalmatcher.

Jag kan säga att jag förstår Persson och Barrlings resonemang, men därmed inte sagt att jag håller med helt och fullt.

Lina Hurtig är en stor talang som kan gå en riktigt fin framtid till mötes. Men det är viktigt att komma ihåg att hon fortfarande har flera kliv kvar att ta innan hon är en fullfjädrad seniorspelare på  internationell nivå.

Men hade inte Algarve Cup varit ett perfekt tillfälle för Pia Sundhage och kollegan Persson att ge UIK-spelaren chansen, att börja slussa in henne i damlandslaget och se vad hon faktiskt håller för?

Om man har planer att använda sig av Hurtig i nästa års VM-slutspel så hade jag gärna sett att man tagit ut henne till turneringen i Portugal redan nu, men så blir det alltså inte.

Kanske visar det sig vara ett klokt beslut som landslagsledningen tagit, men jag är verkligen inte säker på den saken.

En som fick plats i truppen var Sofia Jakobsson. Tysklandsproffset som har stått utanför truppen vid de två senaste landslagssamlingarna, får nu chansen igen och jag gissar att hon är sugen att visa att hon är värd den.

Några av spelarna, en knapp handfull, i den svenska truppen till Algarve Cup ställer jag mig lite frågande till. Är de verkligen landslagsmässiga?
Men innan jag kommenterar de uttagningarna vidare vill jag ge spelarna ifråga chansen att visa vad de går för mot riktigt bra motstånd i Portugal i mars. Fortsättning följer med andra ord …

………………………..

Vid gårdagens presskonferens kom det också fram att Josefine Öqvist slutar i landslaget.
Ett trist besked, tycker jag. Öqvist har gjort bra ifrån sig i franska ligan, hon har en speed som är bristvara i det svenska landslaget och hon kan avgöra matcher på egen hand.

Öqvists beslut påverkar dessutom det svenska landslaget negativt. Den offensiva slagstyrkan devalveras helt klart och det finns tyvärr ingen spelare som helt, eller ens delvis, kan fylla den lucka som ”Jossan” lämnar efter sig.

……………………..

Det var några nyheter och tankar på uppstuds. Kanske kommer det något inlägg ytterligare under OS, om inte annat blir det mer av den varan efter spelen då tiden räcker till bättre – både för djupare analyser och rejäla reflektioner.

Hennes tolv minuter i gårdagens match mot Kif Örebro på bortaplan kan ha varit hennes sista i Tyresö. Jennifer Egelryd ser ut att bli nästa spelare som får lämna de regerande mästarna.

Som jag skrev i går verkar Jennifer Egelryd vara på väg att lämna Tyresö. Klubben har i alla fall erbjudit andra klubbar, både i Damallsvenskan och Elitettan, att ta över hennes kontrakt.

Enligt UNT ska Tyresötalangen redan vara klar för Sirius, vilket i så fall lär visa sig inom kort.

Om det är som UNT skriver så bli Egelryd den femte spelaren(Jessica Höglander, Emilia Appelqvist, Elaine, Annica Svensson) som får gå från Stockholmsklubben den här sommaren.

LdB FC Malmö var kvällens stora vinnare i Damallsvenskan – utan att ens spela. Topplaget Tyresö tappade nämligen två tunga poäng i mötet med Kif Örebro och har nu lika många poäng upp till guldkonkurrenten från Skåne.

Sara Michaels femte mål för säsongen var utan tvekan hennes läckraste. Nigerianskan fick Tyresös nya målvaktsamerikan Ashlyn Harris att se ganska tam ut när hon bombade in 1–0 till Örebro en kvart före slutsignalen.

Ett delvis nytt Tyresölag forcerade visserligen in 1–1 (genom Lisa Dahlkvist) sju minuter före slutet, men såg alls inte ut som den Champions League-utmanare man har för avsikt att vara senare i höst.

Faktum var att Örebro imponerade klart mer än guldfavoriten – i synnerhet med tanke på att klubben jobbar med enormt små resurser.

Med en väl fungerande organisation och ett starkt försvarsspel visade närkingarna att man kan åstadkomma mycket mot på pappret klart bättre lag.

Och även om Sarah Michaels klassmål bara räckte till en poäng så är jag övertygad om att Örebro jublade högt efter matchen, precis som Malmö som  ryckte i tabelltoppen utan att spela.

……………………………….

Tyresös talangslakt tycks fortsätta. Enligt UNT kommer Jennifer Egelryd i veckan att lämna svenska mästarna för spel med Elitettanklubben Sirius.

Om så blir fallet har fem talangfulla spelare fått lämna Stockholmsklubben under året; Lisa Klinga, Pauline Hammarlund, Jessica Höglander, Emilia Appelqvist och Egelryd.

Det innebär att bara Malin Diaz finns kvar av de talanger som startade säsongen hos mästarklubben …