Förra säsongen blandade man högt och lågt. I dagens träningsmatch mot Tyresö visade Umeå IK att man har tagit stora kliv under vintern och kommer att utmana topplagen i Damallsvenskan igen.

Det skiljde 29 poäng mellan Tyresö och Umeå när Damallsvenskan summerades sent i höstas. Det räckte med att se lagens två möten (som Tyresö vann med 5–1 och 6–0) för att få en förklaring till det enorma poängavståndet.

Men det Umeå som stundtals uppträdde aningen naivt och många gånger alldeles för ungdomligt är ett

minne blott. Det visade laget med eftertryck i dagens träningsmatch mot Tyresö som slutade 1–1 (målen inprickade av Emmelie Konradsson och Lisa Dahlkvist).

Umeå var nämligen väl så bra som Tyresö, kanske till och med bättre – och var klart närmare ett segermål än vad mästarna var.

Jag tog bussen till Tyresö för att se om det unga Umeålaget hade växt till sig och utvecklats under vintern. Svaret blev ett rungande ja. Talangerna har blivit bättre och värvningen av Hanna Folkesson har gjort lagets centrala mittfält till ett av landets allra tuffaste.

Med ett hav av tid kvar innan säsongen 2013 ska summeras sticker jag ut hakan och lanserar Umeå IK som en riktig utmanare. Inte till seriesegern, men väl om en plats just bakom topptrion.

Trögt i Tyresö
Tyresö är en bra bit från guldformen. Mästarlaget fick aldrig någon riktigt fart på sitt spel och skapade ganska få målchanser.

Nu ska det sägas att Stockholmslaget saknade en handfull riktigt högklassiga spelare i mötet med Umeå. Christen Press, Kirsten van de Ven, Carola Söberg och Linda Sembrant följde matchen från läktarplats medan Johanna Frisk och Meghan Klingenberg (anländer inom kort) inte var på plats.

På plats och på planen var däremot norskan Caroline Graham Hansen. Den 18-åriga skyttedrottningen glimtade till några gånger under de 45 minuter hon spelade ute till höger, men var på det hela taget ganska osynlig.

Jag hade nog förväntat mig att jättelöftet, som förra säsongen blev Norges bästa spelare, skulle spela centralt, men så blev inte fallet. Graham Hansen påverkades sannolikt av att spela i en ny miljö med nya spelare, men också av att Tyresö spelade med ett ganska lågt bolltempo och bara sporadiskt visade prov på den offensiva kvalitet som laget besitter.

Efter paus ersattes Graham Hansen av Pauline Hammarlund som faktiskt överglänste norskan.

Frågorna blev besvarade
Som jag bloggade om i går hoppades jag få svar på två frågor:

1) Kommer Umeå spela ett rakare spel och dra än mer nytta av sina speediga spelare än vad man gjorde förra säsongen?
Svar: Ja. Laget varierade sitt spel mer nu än vad jag upplevde att man gjorde förra säsongen och skapade ett antal målmöjligheter just tack vara sina snabba spelare.

2) Hur försvarsstarkt är Tyresö nu när man dras med skadeproblem på backsidan?
Svar: Så där. Karin Lissel (som byttes ut i halvtid) hade väldiga problem med Umeås snabba forwards och Emilia Appelqvist hann inte visa upp så mycket av sitt spel innan hon tvingades lämna planen på grund av skada. Klart är att Tyresö saknar Megan Klingenberg, Johanna Frisk och Linda Sembrant.

***

Pia Sundhage fanns på plats på Tyresövallen för att se en drös landslagsspelare i aktion. Hon fick bland annat se Hanna Folkesson svara för en grymt stark insats på mittfältet och ångrar knappast att hon tog med UIK-mittfältaren till Algarve Cup.

Det blir en intressant lördag för Tyresö – med ett norskt jättelöfte på plats.

Intressant för att norskan Caroline Graham Hansen finns med i laget mot Umeå för att försöka spela till sig ett kontrakt med mästarklubben.

Träningsmatchen mellan Tyresö och Umeå kittlar. Dels för att väldigt många landslagsspelare kommer att vara i aktion och dels för att mötet blir en tidig värdemätare för lagen.

Dessutom ser jag fram emot att se vad som har hänt i Umeå sedan fjolårssäsongen. Det unga gardet har ju blivit ett år äldre och mycket möjligt också bättre. Dessutom har Hanna Folkesson med flera tillkommit, vilket säkert kommer att ge laget mer kraft och kompetens än i fjol.

Jag åker till Tyresövallen med förhoppning om att få svar på följande frågor:

1) Kommer Umeå spela ett rakare spel och dra än mer nytta av sina speediga spelare än vad man gjorde förra säsongen?
2) Hur försvarsstarkt är Tyresö nu när man dras med skadeproblem på backsidan?

Dessutom ska det så klart bli intressant att se vad Graham Hansen går för.

***
Noterbart är att Umeås nya isländska, Katrin Jónsdóttir, är förkyld och inte kommer att spela.

***
Noterbart är också att Tyresös tilltänkta match mot norska Arna Björnar har ställts in – i dag.

Tyresö gör väldigt mycket väldigt bra, men klubbens kommunikationsarbete kan helt klart bli bättre.

Pia Sundhages 23 spelare starka trupp till Algarve Cup blev väl den väntade – med ett stort undantag. För att Umeås Hanna Folkesson, som kom in som reserv till januarilägret, skulle bli uttagen var det nog inte många som hade räknat med, mig inkluderad.

Gissningsvis tycker Sundhage att Folkesson gjorde bra ifrån sig på januarilägret och ser fördelen med att plocka med en spelare som kan spela både på mittfältet och i försvaret.

I övrigt är det väl bara Sunnanås Carina Holmberg och Göteborgs Olivia Schough som kan betecknas som något oväntade val i Sundhages trupp, även om båda två har varit med tidigare. Såväl Holmberg som Schough är, tror jag, med tack vare sina spetsegenskaper. Holmberg har ett distansskott som kan avgöra matcher medan Schough har en smartness i sina löpningar och en offensiv spets som kan göra henne till en joker.

Två platser att spela om
Som jag har varit inne på tidigare så tror jag att Pia Sundhage & Co redan har spikat en elva hon vill spela när EM startar i juli månad – med ett par, kanske tre undantag.

Backlinjen med Lina Nilsson, Emma Berglund, Nilla Fischer och Sara Thunebro är redan klar – om inte Charlotte Rohlin kommer tillbaka i så pass gott slag efter sin korsbandsskada att hon tar en av platserna.

Om Rohlin kommer med i EM-truppen så blir det sannolikt på bekostnad av Malmös Malin Levenstad.

Det centrala mittfältet med Lisa Dahlkvist och Caroline Seger är närmast ristat i sten, men på kanterna finns fortfarande möjligheter att spela till sig en startplats. Där konkurrerar Antonia Göransson, Sofia Jakobsson, Emmelie Konradsson, Marie Hammarström och kanske också Johanna Almgren om två startplatser medan Hanna Folkesson, Carina Holmberg och Susanne Moberg får finna sig i att bli reserver – om de nu kommer med till EM.

Att Lotta Schelin och Kosovare Asllani kommer att kampera ihop på topp kan jag nästan ta gift på. Inget har hittills gett en vink om någon annan anfallskonstellation.

Det är på kanterna som det råder verklig konkurrens och där pågår fortfarande en kamp om platser i ett svenskt EM-lag.

Kanske är det fortfarande också en fajt om platsen som förstamålvakt, även om Kristin Hammarström i dagsläget har det klart mest gynnsamma utgångsläget.

Hammarström är nämligen den enda av de tre uttagna målvakterna till Algarve Cup som tränar och spelar för fullt. Sofia Lundgren är visserligen på bättringsvägen, men kan inte köra för fullt på grund av ett diskbråck och Carola Söberg, som rehabtränade på det senaste landslagslägret, är heller inte helt fit for fight.

***

Det finns ett par jokrar som kan komma med i Sundhages trupp till EM på hemmaplan. Charlotte Rohlin är en av dem, Josefine Öqvist (Kristianstad) är en annan.

Men om Öqvist kommer med så blir det sannolikt på bekostnad av klubbkompisen Susanne Moberg alternativt Göteborgs Johanna Almgren.

***

Vad hände med Elin Rubensson och Amanda Ilestedt? Malmöspelarna plockades bort från den ursprungliga U23-landslagstruppen och kom heller inte med i damlandslagets dito till Algarve Cup.

Varför?

***

Kif Örebros försvarsklippa Sara Larsson och Göteborgs duktiga mittback Stina Segerström är av allt att döma helt borträknade från EM i sommar. Varken Larsson eller Segerström har egentligen fått någon riktig chans att spela till sig en landslagsplats efter fjolårets skadebekymmer.

Pia Sundhage och hennes två assisterande förbundskaptener kanske har sina skäl till att inte ge de två mittbackarna en ny chans, men personligen hade jag gärna sett att åtminstone en av de två hade testats rejält på något av lägren före Algarve Cup.

Det blev en ny resa ut till Bosön i går för att se ytterligare en av damlandslagets träningar i Vinnarhallen. Och besöket blev minst lika givande som de tidigare.

Träningen höll genomgående hög kvalitet (under långa stunder till och med riktigt hög nivå) och många

spelare visade gång efter annan vilka spetskompetenser sitter inne med.

Jag tänker på Caroline Segers delikata bolltouch, Nilla Fischers distinkta, närmast tyskt hårda spelvändningar, Lisa Dahlkvists härligt, tunga distansskott och självklart Antonia Göranssons höga fart i omställningsfas.

Träningen var väl annars som vilken träning som helst. Efter en inledande passningsövning gnuggade Birger Jacobsson  press på felvänd motståndare med försvaret en bra stund, medan Pia Sundhage och Lili Persson lät resten av spelarna jobba med det offensiva spel.

En hel del av det jag såg var bra , men jag kan ändå konstatera att det finns utvecklingspotential – framför allt i Sveriges offensiva spel.

Efter träningen passade jag på att ställa några frågor till förbundskapten Sundhage. Bland annat frågade jag henne vilka spelare som hon tyckte hade visat framfötterna under de här lägerdagarna och hennes svar överraskade:

– Om man jämför vad jag såg i  Schweiz mot vad jag ser i dag så vill jag ge Lina Nilsson beröm. Hon har tagit för sig både offensivt och defensivt. En annan spelare som verkligen har växt så är Jessica Samuelsson och en som jag är imponerad av är Antonia Göransson, sa Sundhage.

Jag har inte sett alla träningar, men flera av dem och jag är inte helt överens med Pia Sundhage. Lina Nilsson spelade bra under de 30 minuter som jag såg av matchen mot Stockholms stadslag, men förutom det så har jag inte tagit så mycket notis om Malmöbacken.

Linköpings Jessica Samuelsson känns för mig som en påse Gott och blandat. Man vet aldrig vad man får och gott blandas med mindre roliga karameller. Hon är väldigt ojämn i mina ögon och jag har svårt att förstå vad Sundhage menar. Däremot har jag full förståelse för att förbundskaptenerna har imponerats av Antonia Göransson. Tysklandsproffset har en löpstyrka av sällan skådat slag – och hon tar enormt många löpningar i nära maxfart.

Mer från min intervju med Sundhage kommer att presenteras här i bloggen vad det lider.

***

I dag struntade jag i att ta bussen till Bosön för att titta på damlandslagets träning. Jag passade istället på att äta lunch med Tyresös bästa värvning någonsin och ångrar verkligen inte mitt val.

Tack för en trevlig och snabbt passerad lunchtimme.

***

Du såg väl min nyhet om Madelaine Edlund i Sportbladet i går? Jag kände till hon inte skulle spela den här säsongen, vilket jag också bloggade om för någon vecka sedan, men först härom dagen fick jag bekräftelse på varför hon tar ett sabbatsår.

Kul för Edlund så klart, men samtidigt lite negativt för Tyresö och kanske också landslaget.

***

Mitt starkaste minne från gårdagens träning var när Emmelie Konradsson ”köttade” ner Lisa Dahlkvist (av misstag). Den närkampen spelade på strängar inom mig som bara en lika begränsad teknisk fotbollsspelare som jag en gång var kan förstå.

***

Sara Thunebro var pigg i går och har sett riktigt bra ut på träningarna under veckan. Härligt aggressiv, riktigt tuff och som alltid rapp i steget.

***

I går, precis som dagen dessförinnan, var det mediala intresset lika med noll. Landets tidningar, radio- och tv-kanaler missade därför möjligheten att med krigsrubriker skriva om en än svårare svensk målvaktskris.

Tyresös Carola Söberg rehabtränade nämligen både i går och dagen före. Gissningsvis handlar det inte om något allvarlig alls utan kanske en känning i ett knä eller en höft (om jag kunnat tyda rehabövningarna rätt).

***

Kosovare Asllani fick låret hårt omlindat i går. Antagligen också det en lättare känning som inte kommer att påverka henne vare sig  i franska PSG eller landslaget.

***

Malin Levenstad var inte heller hon med på alla övningar under gårdagen på grund av den lårskada hon ådrog sig i förrgår.

***

I dag släpptes biljetterna till sommarens EM-slutspel. Glädjande nog så har många jag känner (mig själv inkluderad) passat på att köpa biljetter. Köp biljetter du med så kan vi ses och snacka fotboll i samband med sommarens matcher.

Klockan 12 spelar damlandslaget mot Stockholms distriktslag p-98. Att Pia Sundhage väljer att spela mot killar igen känns helt rätt, men hennes startelva ställer jag mig lite mer frågande till.

Redan i januari bloggade jag om att Sundhage har startelvan till EM-premiären mot Danmark klar – åtminstone i stort. En eller ett par spelare kan möjligen slå sig in i det lag som vid lunchtid ställs mot de bästa pojkarna i Stockholmsområdet födda 1998, men de flesta platserna är faktiskt spikade.

Dagens startelva: Kristin Hammarström – Lina Nilsson, Nilla Fischer, Emma Berglund, Sara Thunebro – Antonia Göransson, Lisa Dahlkvist, Caroline Seger, Marie Hammarström – Kosovare Asllani, Lotta Schelin.

Självklart finns fortfarande en kamp om platsen mellan stolparna, men bara om Sofia Lundgren hinner komma tillbaka till speldugligt skick innan Algarve-turneringen.

Men den största fajten om en startplats finns på yttermittfältet där Antonia Göransson, Johanna Almgren, Sofia Jakobsson/Kosovare Asllani, Marie Hammarström och till viss del Emmelie Konradsson slåss om speltid.

Asllani, Jakobsson och Göransson ligger närmast till hands, men Göteborgsduon Almgren och Hammarström är inte ute ur leken.

Min åsikt är att Sundhages elva i dagens match på Bosön är för offensivt balanserat, särskilt på högerkanten. Lina Nilsson och Antonia Göransson känns som en spännande kombo när Sverige anfaller, men är ingen kassaskåpssäker duo när det handlar om försvarsspel. Annica Svensson har sina brister, men hennes aggressivitet och kvickhet i försvarsspelet räcker längre mot internationellt motstånd än vad Nilssons offensiva färdigheter gör.

Jag tycker heller inte att Marie Hammarström kommer till sin rätt på en kant, på samma sätt som hon gör i en central position där hennes ibland bristande speed inte heller gör sig inte lika påmind.

Det finns frågetecken för att spela Nilla Fischer som mittback och för det centrala mittfältet med Lisa Dahlkvist och Caroline Seger. Frågetecken som gärna får rätas ut redan i dag.

Hur man än ser på laguttagningen och på vilka spelare som konkurrerar om en startplats i Pia Sundhages landslag så kan man konstatera att konkurrensen är klen.

***

Min nyhet i Sportbladet om Sofia Lundgrens ryggskada fick stor genomslagskraft. Kul för mig, bra för Sportbladet och positivt för svensk damfotboll.

Ni kommer nog att se mer av mig i den rosa tidningen vad det lider.

***

Mer damfotbollstankar kommer senare i dag. Nu måste jag bege mig till Bosön för att se Sundhage & Co.

Det har bara gått ett par veckor av 2013 när landslaget i dag spelar sina första matcher. Men även om året är ungt så går det redan nu att se hur Pia Sundhage tänker sig sitt EM-lag.

I går prisades hon på Idrottsgalan. I dag ser Pia Sundhage sitt landslag i årets två första matchframträdanden. En klart toppad a-version spelar mot AIK:s P17 medan bilagan (b-versionen) möter Norrtäljes P19.

Med sina laguttagningar, till viss del den till matchen mot Schweiz i slutet av oktober och de två till dagens matcher, sänder Sundhage tydliga och klara signaler till sina spelare.

Sundhages budskap till spelarna som spelar mot AIK-killarna är enkelt: det är er jag tänker satsa på.

Man kan tycka vad man vill om att hon redan nu har bestämt sig för vilka 13-14 spelare som på allvar kommer att göra upp om platserna i sommarens svenska EM-lag, för som Leif Boork nu också vet så gör hon som hon vill.

Sundhages använde sig av samma strategi när hon coachade USA:s damlandslag. Redan i ett tidigt skede talade hon om vilka spelare som hon skulle få förtroende i kommande mästerskap och därefter jobbade hon för att få ut maximalt av dessa spelare.

Det är både plus och minus med att sätta en ungefärlig startelva ett halvår före EM. Fördelar är att de utvalda spelarna får möjlighet att förbereda sig på bästa sätt och att gruppen kan svetsas samman under lång tid. Nackdelar är, förutom att bra spelare gallras bort, är att det som regel är svårt att göra förändringar en bit in under resans gång.

Som jag har bloggat om här tidigare så har Sundhage i stora drag redan spikat sin startelva till sommarens EM. Den kommer, med ett par undantag, se ut som det lag som just nu spelar mot AIK:s 15-åriga killar:

Kristin Hammarström – Lina Nilsson, Emma Berglund, Malin Levenstad (ersätter skadade Nilla Fischer), Sara Thunebro – Emmelie Konradsson, Lisa Dahlkvist, Caroline Seger, Antonia Göransson – Lotta Schelin, Kosovare Asllani.

Sundhage har i samband med landslagslägret, där 28 spelare deltar, pratat om att de etablerade spelarna inte längre kan ta saker för givet och att det finns många spelare som utmanar om platserna i lage. Det snacket köper jag inte för fem öre.

I verkligheten är det nog bara Sofia Lundgren, Sofia Jakobsson och Johanna Almgren, kanske också Charlotte Rohlin, som på allvar slåss om en plats i det slutliga EM-laget.