Flera nya spelare och ett helt nytt spelsystem är Pia Sundhages drag inför starten på EM-kvalet. Nu kvittar det om Sverige spelar 4-1-3-2, 4-4-2 eller 4-3-3 mot Moldavien och Polen, för lagen kommer ändå inte kunna sätta stopp för blågult.

En ny resa tar sin början för Pia Sundhages landslag. VM i Kanada har lagts till handlingarna och blicken är riktad framåt, mot EM-kvalet och senare extrakval till OS i Rio. Först ut väntar Moldavien på bortaplan därefter Polen i Göteborg.

Inför kvalspelet har Sundhage & Co både tvingats och valt att tänka nytt. Sara Thunebro, Charlotte Rohlin och Therese Sjögran har lämnat landslaget medan debutanter som Pauline Hammarlund och Elin Landström och oerfarna landslagspelare som Lina Hurtig, Magdalena Ericsson och Josefine Johansson kommit in. Dessutom ändrar man spelsystem – igen.

Efter mängder av insläppta mål under våren byttes 4-1-3-2 mot trygga, traditionella 4-4-2 som nu överges för 4-3-3. Anledningen är att förbundskaptenen vill få med fler offensiva spelare i startelvan.

Rätt eller fel är svårt att säga nu och lär inte vara mycket lättare att utvärdera efter matcherna mot Moldavien och Polen, två lag som inte ska kunna hota Sverige nämnvärt. Sett ur den synvinkeln är det bra matcher att testa ett nytt spelsystem, men med det senaste årets stora försvarsproblem i färskt minne är jag tveksam till en förändring i offensiv riktning.

Att nya spelare verkligen får chansen är bra och behövs. Att de får möjlighet att ta plats redan när EM-kvalet inleds är positivt och ett led i en helt nödvändig föryngring. Det innebär dock inte att den verkliga akilleshälen är kvar.

Sundhages största dilemma under sin tid som svensk förbundskapten är att hon inte lyckats sätta försvarsspelet. Det problemet försvinner inte över en natt och inte genom att byta spelsystem. Om Sverige vill höja sig från den nivå man höll under VM i Kanada måste spelet vila på ett välorganiserat och tryggt försvarsspel – vilket traditionellt inte grundlagts genom 4-3-3-uppställningar i svenska landslag – annars riskerar både spelet och laget att falla ihop, igen.

Pia Sundhage presenterade en EM-kvaltrupp som innehöll det mesta. Etablerade stjärnor, intressanta comebacker och spännande debutanter – dessutom en riktigt överraskning: Umeås Hanna Glas.

Den svenska truppen till EM-kvalmatcherna mot Moldavien och Polen andas omstart, nytänkande och framtid. Inte sedan hon testade spelare till höger och vänster under sin första tid som förbundskapten har Pia Sundhage tagit ut en så varierad och intressant trupp som i dag.

Kvar finns de erfarna, viktiga spelarna som ska bära laget i det kommande kvalspelet, spelare som Nilla Fischer, Lotta Schelin, Caroline Seger och Sofia Jakobsson. Med är också unga spelare som varit med en del och börjat etablera sig i landslaget, som till exempel Elin Rubensson och Amanda Ilestedt.

Dessutom ges relativt oerfarna och på flera håll riktigt formstarka spelare som Jenny Hjohlman, Magdalena Ericsson och Hilda Carlén chansen, – precis som comebackande Josefin Johansson och Lina Hurtig.

Därtill bjuder truppen på ett par högintressanta nykomlingar: Piteås skyttedrottning Pauline Hammarlund och Umeås succéback Hanna Glas.

Att Hammarlund skulle komma med var jag hundraprocentigt säker på, att Hanna Glas skulle göra det var bara något jag hoppades. Ja, hoppades. Om det är någon spelare som tagit stora kliv och imponerat under säsongen, vid sidan av Hammarlund, så är det just Glas.

Sundsvallstjejen har tagit riktigt rejäla kliv sedan hon lämnade Sunnanå för Umeå för två säsonger sedan och har under året visat upp ett spel som håller riktigt hög klass.

Glas är utan tvekan den stora skrällen i Sundhages 22 spelare starka trupp, Josefin Johansson och Lina Hurtig är rejäla, men glada, överraskningar.

Nu ska man naturligtvis inte ställa alldeles för stora krav på de nya eller nygamla landslagsspelarna, men därmed inte sagt att man kan ha förhoppningar. Som jag ser det har Ericsson, Glas, Rolfö och Hammarlund goda förutsättningar att etablera sig i landslaget, på sikt.

Hur som helst tycker jag att truppen till de inledande kvalmatcherna är den mest intressanta på väldigt länge. Den visar också att Sundhage & Co gör en nystart nu när kvalet inleds.

***

Kosovare Asllani är inte med i Sundhages trupp. Anledningen är att PSG-spelaren lämnat återbud av familjeskäl.

***

Varken Zecira Musovic eller Lina Nilsson kom med den här gången. Musovic hade sannolikt gjort det om Sundhage plockat med tre målvakter, Nilsson tycks av allt att döma vara petad.

***

Skyttedrottningen från F19-EM, Stina Blackstenius, ställdes utanför i samråd med klubbtränaren Martin Sjögren och U23-förbundskaptenen. Ett klokt beslut, som jag ser det. Blackstenius är ung och klivet till A-landslaget är stort och Linköpingsspelarens chanser kommer, var så säker.

I eftermiddag presenterar Pia Sundhage den svenska VM-truppen. Då får vi veta vilka 25 spelare som får åka med till Kanada.

Att ta ut den här VM-truppen är ingen enkel match. Troligtvis har vi, oavsett uttagningar, den sämsta mästerskapstruppen på länge. Speciellt tunt ut är det på det svenska mittfältet. Caroline Seger och 38-åriga Therese Sjögran är de enda riktigt starka namnen.

Anfallsuppsättningen håller däremot hög klass. Lotta Schelin, Kosovare Asllani och Sofia Jakobsson är tre av de bästa anfallarna i Ligue 1. En av dem kommer helt säkert att spela på mittfältet i VM. Mest troligt Jakobsson.

Den trupp som Sundhage presenterar i direktsändning senare i eftermiddag kommer sannolikt inte att innehålla några större skrällar. Det gör däremot den VM-trupp som vi hade kunnat tänka oss få biljetter till Kanada.

Vid sidan av självskrivna startspelare och rutinerade landslagsrävar har vi plockat med några yngre lirare som skulle kunna växa rejält av att få vara med för att se och lära. Här är Majas och min inofficiella VM-trupp:

MÅLVAKTER
Hedvig Lindahl. Given etta i dagsläget även om hon inte är i sitt livs form. Rutinen väger tungt.
Sofia Lundgren. Har gjort en bra vår i Hammarby och är en bättre målvakt än Carola Söberg. Framförallt har Lundgren levererat i stora matcher.
Zecira Musovic. 19-åringen är en framtidsmålvakt som redan fått förtroende i Champions League – och imponerat. Bör få följa med för att se och lära.

Pias målvakter: Hedvig Lindahl, Carola Söberg, Zecira Musovic.

FÖRSVARARE
Nilla Fischer. Backlinjens mest givna spelare.
Emma Berglund. Den troliga mittbacken bredvid Fischer.
Charlotte Rohlin. Kommer med endast på gamla meriter då hon inte är i sin bästa form.
Elin Rubensson. Har imponerat i landslaget under våren och är vår bästa ytterback i dagsläget.
Jessica Samuelsson. Fysfenomen som klarar av att stänga sin kant.
Lina Nilsson. Erfaren back som blivit bättre och varit riktigt bra under säsongen.
Annica Svensson. Var ett tag sedan hon var med i landslagsdiskussionerna – men har gjort en väldigt stark vår i Eskilstuna United. Rivig viljespelare som aldrig ger sig.
Magdalena Ericsson. Väldigt talangfull back med en fantastiskt fin vänsterfot.

Pias försvarare: Nilla Fischer, Emma Berglund, Elin Rubensson, Jessica Samuelsson, Lina Nilsson, Sara Thunebro, Charlotte Rohlin, Linda Sembrant, Amanda Ilestedt.

MITTFÄLTARE
Caroline Seger. Sveriges i särklass bästa mittfältare, håller världsklass när hon spelar på toppen av sin förmåga.
Lisa Dahlkvist. ”Brunkare” med stora defensiva förtjänster som vet vad som krävs för att lyckas i ett VM.
Therese Sjögran. Kanske mest skicklig av samtliga spelare på små ytor. Klass.
Malin Diaz. Teknisk, lurig och påhittig. Frågetecken för speed och fysik.
Josefin Johansson. En klart underskattad spelare som bäst skulle fylla luckan efter korsbandsskadade Hanna Folkesson.
Linda Sembrant. I brist på bollvinnare på mittfältet är Sembrant ett utmärkt alternativ.
Pauline Hammarlund. Är den svenska spelare som gjort flest mål hittills i damallsvenskan (tre). Kan användas både som yttermittfältare och anfallare. Ett stabilare alternativ än Olivia Schough.
Filippa Curmark. Imponerat i KGFC i vår. En kreatör på innermittfältet med väldigt fin blick för spelet. Med några extra kilo muskler kan hon snart vara redo att prövas.

Pias mittfältare: Caroline Seger, Lisa Dahlkvist, Therese Sjögran, Malin Diaz, Olivia Schough, Emilia Appelqvist, Marija Banusic, Antonia Göransson.

ANFALLARE
Lotta Schelin. Den enda spelaren i truppen som kommer med målgaranti. Skyttedrottning i Frankrike – i år igen.
Kosovare Asllani. Har ett väldigt stort spel i sig och är fantastisk när hon får allt att stämma. Trivs bäst på topp, men är hon inte bättre på mittfältet?
Sofia Jakobsson. Allra bäst som anfallare, men kommer att spela yttermittfältare i VM. Är den offensiva spelare som imponerat mest i vår.
Fridolina Rolfö. En chansning med tanke på skadorna, men Rolfö är en spelare som verkligen kan komma in och förändra matchbilden med sin styrka och sitt skott.
Stina Blackstenius. Vår största anfallstalang. Spelar mycket i Linköping, trots att hon haft det lite trögare än vanligt med målskyttet. Har stor potential.

Pias anfallare: Lotta Schelin, Kosovare Asllani, Sofia Jakobsson, Fridolina Rolfö, Jenny Hjohlman.

Det hade onekligen varit intressant att se vad Majas och min VM-trupp hade kunnat uträtta i Kanada, men du får hålla till godo med Pias 25 spelare starka gäng – den svagaste mästerskapstruppen på år och dag.

/Anders Nilsson & Maja Johansson

Umeå IK tog tre nya poäng via 2–0 mot AIK på Skytteholms IP.
Och man gjorde det utan att imponera särskilt, åtminstone inte offensivt.
Defensivt däremot är laget starkt som stål.

En bra offensiv vinner matcher. En stark defensiv vinner titlar.
Bevingade ord som använts, stötts och blötts otaliga gånger.
Kanske är det delvis nybyggda Umeås väg tillbaka till toppen av Damallsvenskan.

Efter fyra spelade omgångar har laget fortfarande inte släppt in något mål, trots att man bland andra mött målfarliga Kopparbergs/Göteborg.

I eftermiddagens möte med nykomlingen AIK fyllde man på raden av matcher utan mål bakåt.
Samtidigt fick man fart, åtminstone lite mer av den varan, framåt.
För efter 1–0-vinsten mot Jitex i premiären har det blivit två mållösa tillställningar för Umeå – fram till i dag vill säga.

Och när ledningsmålet kom var det inte helt oväntat Lina Hurtig som gjorde det.
En för dagen ganska blek och till synes fortfarande långt ifrån formtoppad Hurtig.
Andra målet i 2–0-segern gjorde Emmelie Konradsson, som spelade fram till 1–0-målet.
När hon inte fick press på sig tittade hon upp, lade an och smällde in bollen i AIK-målet. Tack för kaffet.

Konradsson var bra i matchen. Stundtals riktigt bra.
Det visade hon i eftermiddag – inför ögonen på Pia Sundhage.

Umeå har något bra på gång, det är jag övertygad om.
Kanske är laget inte redo att lyfta redan i år, men man kommer att ta ett eller några kliv uppåt i sluttabellen – det är jag övertygad om.

Det organiserade och stenstabila försvarsspelet ligger till grund för mina ord.
Laget släpper nämligen till väldigt få chanser och är svårt att göra mål på. Det kan räcka riktigt långt, i synnerhet om man kan dra ner på antalet felpassningar på mittplanen.
Passningar som mot bättre motstånd än AIK lär kunna kosta både insläppta mål och viktiga poäng.

…

Att nykomlingen AIK skulle få det tufft trodde jag redan innan säsongen sparkade igång.
Fyra omgångar in i Damallsvenskan är det ett faktum.
Solnalaget har förlorat samtliga matcher och ännu inte lyckats göra mål.

Bra spel under långa stunder räcker bra, men tyvärr inte nog långt för att rädda nytt kontrakt.
Det kommer att krävas värvningar om AIK ska spela damallsvenskt också 2015.

…

På tal om försvarsstarka lag tog Piteå tre nya poäng via 3–1 mot Jitex.
Mittfältaren Josefin Johansson svarade för två av målen som placerade Stellan Carlssons gäng som trea i tabellen.

Mest positivt för Mölndalslaget var att man lyckades göra sitt första mål för våren.

…

Nykomlingen Eskilstuna tog ledningen mot Kopparbergs/Göteborg och såg ett tag ut att vara på väg mot ännu en seger.
Det satte Sara Lindén stopp för.
Göteborgsanfallaren kvitterade efter en dryg timmes spel och matchen slutade oavgjort.

Ny stark prestation av Eskilstuna och en väldigt viktig poäng för Göteborg som har ambitioner att vara med i toppen.

…

Även Linköping hittade en väg till tre nya poäng.
2–1 slutade bortamötet med Vittsjö och LFC hänger med i toppen av tabellen.

…

Mest rafflande var nog ändå slutskedet i matchen mellan Kristianstad och Rosengård.
Regerande mästarlaget ledde med 1–0 (inprickat av Anja Mittag i nionde minuten), fram till näst sista minuten – då kvitterade Johanna Rasmussen.

Men Rosengård vägrade förlora den match de enligt rapporter borde ha dödat tidigare. Anja Mittag hittade Therese Sjögran som gjorde precis som mot Nordirland i veckan, mål.

Det är med den här typen av mål ett lag tar titlar.

…

Tyresö tog också de tre nya poäng, efter 3–0 mot Kif Örebro.
Caroline Seger, Linda Sembrant och Madelaine Edlund gjorde målen som gav Stockholmslaget andra segern för säsongen.

I fjol darrade man på manschetten när det drog ihop sig och tappade guldet årets sista match.
I år har Malmö sprungit ifrån både guldfrossa och konkurrenter – och därför är man Svenska mästare. Väldigt värdiga Svenska mästare.

Efter en rakt igenom stark säsong och en höst där anfallsspelet gått från bra till enastående kan LdB FC Malmö titulera sig bäst i Sverige. 2–0 mot Umeå på hemmaplan konfirmerade seriesegern.

Det var egentligen aldrig något snack om hur mötet med Umeå skulle sluta och heller inte var guldet skulle hamna – åtminstone inte efter segern mot Tyresö 10 augusti.

Där, i matchen på Tyresövallen, tog Malmö det avgörande klivet mot ett nytt SM-guld. Tyresö ledde (två gånger om), men Malmö mäktade med att komma tillbaka, vända och vinna – trots att man fick Amanda Ilestedt utvisad med 20 minuter kvar att spela.

Men det är inte riktigt så enkelt som att Malmös serieseger kan härledas till vinsterna mot Tyresö.

Skånelaget de facto har varit bäst över tid, vunnit flest matcher och släppt till minst antal mål. Man har dessutom spelat den bästa anfallsfotbollen i Sverige – i synnerhet under hösten.

Med Katrin Schmidt i en mer utpräglad balansroll på mittfältet, med Ramona Bachmann lite längre ner i banan och med en lika spelsmart som formstark Therese Sjögran ute till vänster har Malmö fått fler dimensioner i sitt offensiva spel och förvandlats från riktigt bra till glimrande.

Därför är Sveriges bästa lag också nyblivna Svenska mästare, för tredje gången på fyra år. Väldigt värdiga mästare.

…………………………..

Josefine Johansson har varit riktigt bra under hösten, precis som hennes Piteå. I dag sköt hon sitt lag till ännu en seger och skickade i samma stund ner Mallbacken i Elitettan.

Därmed står det klart att två nykomlingar ännu en gång får lämna Damallsvenskan efter bara en säsong i fotbollens finrum.

Nästjumbon Mallbacken var på väg mot tre livsviktiga poäng mot Kif Örebro när Sarah Michael slog till – igen. När matchuret tickat upp till 94 minuter sköt nigerianskan sitt elfte mål för säsongen och Mallbacken lite närmare Elitettan.

Blytungt, sa Bill.

I Norrbotten fick Kristianstad samma typ av behandling. Skånelaget såg ut att få med sig en poäng i bagaget när Josefin Johansson gjorde 3–2 till Piteå – i den 92:a minuten.

Surt, sa Bull.

I övrigt tog Vittsjö en lika enkel som programenlig seger mot superjumbon Sunnanå (segersiffrorna skrevs till 5–0) medan Malmö ryckte i tabelltoppen i och med sin 2–0-vinst mot Jitex.

Mest noterbart i de matcherna var väl att Vittsjö tog ett trepoängskliv ifrån Jitex i bottenstriden medan Malmös fotskadade (stukning) landslagsback Lina Nilsson satt på bänken i Mölndal.

Det senare fick debatten om att skadade spelare sitter på bänken för att lagen ska uppfylla kravet på att minst halva matchtruppen ska bestå av hemmafostrade spelare (se förklaring här i ett tidigare blogginlägg) att komma igång på twitter igen.

Tyresö gjorde samma sak i förra omgången när Caroline Seger, trots skada, fanns med i matchtruppen.

Man kan säga vad man vill om bestämmelserna gällande hemmafostrade spelare, men i min värld så känns det väldigt märkligt att ta med skadade spelare i matchtrupper.

…………………………………

Malmös tränare Jonas Eidewall tog kontakt med mig efter matchen och klargjorde att Lina Nilsson satt på läktaren i mötet med Jitex, vilket naturligtvis kändes som ett bra mycket bättre val än att låta en skadad spelare uppta en plats på avbytarbänken.

Men faktum kvarstår att Damallsvenskans två bästa klubbar tvingas jonglera med spelare i sina matchtrupper för att uppfylla kraven gällande hemmafostrade spelare.

Gårdagen präglades av tveksamhet. Två omdiskuterade straffar, som kom att få påverka streckstriden, utdömdes – och en nybliven landslagsspelare gav ett valhänt intryck.

Tre bottenlag spelade i går. Två, Jitex och Mallbacken, får fortsätta kriga för nytt kontrakt efter att ha spelat 1–1. Men Mallbacken kunde ha knipit tre poäng om inte Jitex kvitterat på en omdiskuterad och tveksam (enligt flera av varandra oberoende rapporter) straff.

Fridolina Rolfö nitade dit bollen från elva meter och räddade en viktig poäng för Mölndalslaget. Därmed parkerar Mallbacken fortfarande på fel sida nedflyttningsstrecket, tre poäng bakom Jitex.

Men gårdagens stora vinnare var ändå Piteå som på en sent tilldömd och minst lika tveksam straff vann ”derbyt” i norr mot Umeå med 1–0.

På övertid pekade domaren Linn Andersson på straffpunkten efter en kort diskussion med en av de assisterande domarna. Kort senare placerade Josefin Johansson in segerbollen i nät bakom nyblivna landslagsmålvakten Malin Reuterwall.

Reuterwall såg med handen på hjärtar inte landslagsmässig ut på Johansson relativt välriktade straff – snarare tvehågsen.

Man ska ha klart för sig att Umeåmålvakten har gjort en bra säsong och tagit viktiga kliv i sin utveckling under året, men hon håller för den skull inte internationell nivå.

Att hon kommit med i Pia Sundhages VM-kvaltrupp mot Polen visar bara vilket glapp som finns bakom de tidiga 80-talisterna Sofia Lundgren, Kristin Hammarström, Hedvig Lindahl och Carola Söberg.