Damallsvenskans bästa vänsterfot återfinns i Piteå – även nästa säsong.
I dag blev det klart att June Pedersen stannar kvar i överraskningslaget.

Spelarkarusellen har inte stått still, tvärtom. Eskilstuna har förlängt med såväl Malin Diaz som isländskan Glodis Perla Viggosdottir sedan mitt senaste inlägg.

Men det har hänt mycket mer än så.

Mallbacken har fått ny tränartrojka, Umeå har säkrat upp nyckelspelaren Rita Chikwelu över ännu en säsong och värvat Sabrina Henriksson. Längre norrut, i Piteå, har Hanna Pettersson och norskan June Pedersen kritat på för ytterligare ett år. Piteå har även värvat forwarden Felicia Karlsson från Eskilstuna.

Allra mest har det hänt i Kopparbergs/Göteborg som förlängt med trotjänarna Anna Ahlstrand, Sara Lindén och långtidsskadade målvakten Loes Geurts. Dessutom har man lyckats locka till sig Piteås skyttedrottning Pauline Hammarlund.

Göteborgs val både förvånar och imponerar. Hammarlund är en bra rekrytering som kan slå riktigt, riktigt väl ut. Då har jag svårare att förstå tankegångarna bakom beslutet att behålla Geurts som varit borta på grund av hjärnskakning väldigt länge, särskilt som man redan har Fanny Lund och kontrakterat Jennifer Falk.

Umeås strategi står inte heller helt klar för mig. Chikwelus namnteckning var lika nödvändig som värdefull, men rekryteringen av Henriksson såg jag aldrig komma. Kanske vet klubben något som jag inte känner till.

Då tycker jag att Piteås val av ersättare till Pauline Hammarlund visar på en betydligt tydligare plan för lagbygget. I Felicia Karlsson kan sportchefen Leif Strand ha hittat precis den anfallare klubben behöver för att fylla luckan efter Hammarlund och ta nästa steg.

***

Mina främsta fundering just nu är: Vilken klubb som knyter till sig Katrin Schmidt?

Men jag undrar också vilka klubbar som har bäst spelarkoll och plockar guldkornen från degraderade AIK och Hammarby.

Så fort silly season startade på riktigt presenterade Linköping höstens hetaste värvning: U23-landslagsspelaren Alexandra Lindberg. 

Först kom tränaren Viktor Eriksson överens om en fortsättning i klubben och därefter kritade viktiga mittbacken Vaila Barsley på för ytterligare en säsong. 

I dag föll nästa pusselbit på plats när Annica Svensson skrev på för två nya säsonger i Eskilstuna. 

Jag skulle inte bli överraskad om fler Eskilstunaspelare, som Olivia Schough och Malin Diaz, förlänger sina kontrakt inom de närmaste dagarna. 

Men succélaget får ursäkta, Linköping har levererat höstens hetaste och mest intressanta värvning hittills. 

Det är förra Hammarbybacken Alexandra Lindberg jag syftar på. Lindberg har en riktigt stark säsong bakom sig, i ett långt ifrån framgångsrikt Hammarby. 

Snabb, tuff och enormt bolltrygg är tre egenskaper som kännetecknar den nyblivna U23-landslagsspelaren, som jag tror kommer ta nya, stora kliv i sin nya, bättre omgivning. 

Någon egentlig ersättare till Charlotte Rohlin, som somliga valde att benämna henne, är hon dock inte. Lindbergs spelstil är vitt skilt från Rohlins, men en tillgång kommer hon att bli.

Alexandra Lindberg har goda förutsättningar att bli landslagsspelare redan under nästa år – antingen för Sverige eller Finland. 

Även Kopparbergs/Göteborg har gjort klart med ännu en spelare. Målvakten Jennifer Falk har bestämt sig för spel i klubben. 

***

Jag hann inte mer än publicera inlägget innan Felicia Karlssons övergång från Eskilstuna till Piteå blev offentlig. 

Där finns potential till utveckling och succé. Bra jobbat Piteå!

Elin Rubensson (född 1993), Malin Diaz (1994) och Lina Hurtig (1995) är några exempel på supertalanger som tagit sig hela vägen till a-landslaget. Nästa spelare att debutera i Pia Sundhages landslag finns troligtvis på listan nedanför – där jag har rankat Sveriges 30 största talanger födda 1997-99.

Av de här 30 spelarna, som jag anser ha störst potential just nu, är det väldigt få som faktiskt kommer att bli riktigt bra. Många av dem kommer att sluta. Några andra blir bra allsvenska spelare och en, max två, från varje årskull når damlandslaget. Det är så det har sett ut de senaste åren. De spelare som är bäst när de är 16-18 år behöver inte alls vara bäst några år senare. Alla utvecklas olika. Det finns heller inget facit på om det är klokast att göra några inhopp i allsvenskan eller att vara tongivande i division 1 i den här åldern. Utan tvekan är det så att de här spelarna har en stor fotbollstalang. Vad de sen gör av den talangen är upp till dem själva. För att bli en toppspelare krävs noggrannhet, rätt inställning, en jäkla massa träning och lite tur. De som kan kombinera allt detta är också de som tar sig längst.

BEDÖMNING: Jag tittar på framförallt två olika aspekter när jag rankar spelarna.
• Fakta. Det de faktiskt har presterat i klubb- och landslag. Meriterande är mycket speltid på hög nivå eller en stor roll i ett lag på lägre nivå.
• Potential. Unika egenskaper, en bra karaktär och miljö. Vem har störst chans att få sitt genombrott? Vem kan bli bäst på lång sikt?

TALANGLISTAN 2015

1. Michelle de Jongh
Kif Örebro, mittfältare, 1997
Mariestadstjejen kom tillbaka från en korsbandsskada under fjolåret och har i år fått sitt genombrott i Kif Örebro. Hon har tagit mer och mer plats i allsvenskan. Spelat både ytter- och innermittfältare men är allra bäst i den sistnämnda positionen. En tvåvägsspelare med bra bolldriv och fin spelförståelse. Ambitiös och målmedveten ledartyp som närmar sig a-landslaget.

2. Emma Holmgren
Sirius, målvakt, 1997
På grund av Zecira Musovics återbud till f19-EM fick ett år yngre Holmgren chansen som förstamålvakt – och som hon tog den. Har gjort en mycket övertygande säsong i Sirius och spås, tillsammans med Musovic, bli nästa stormålvakt. Bra skolad och gör ofta avgörande räddningar.

3. Nathalie Björn
AIK, försvarare, 1997
Förutom två säsonger som ordinarie i allsvenskan har mittbacken snart spelat 30 flicklandskamper och gjorde tidigare i år debut i u23-landslaget. Hon var dessutom ledaren i det laget som i somras vann guld i f19-EM, där hon även valdes in i all-star-team. En gedigen försvarsspelare med stor potential.

4. Loreta Kullashi
AIK, anfallare, 1999
16-åringen öser in mål i Svenska Spel f19-serien och har under hösten tagit en ordinarie plats i allsvenskan. Målskytten har en extraordinär spelförståelse och ett fint passningsspel. Redan gjort flera landskamper med det äldre flicklandslaget.

4. Tove Almqvist
Linköping, mittfältare, 1997
Har haft det tufft med speltid i Linköping, men gjorde ett jättebra mästerskap i somras och valdes in i EM:s all-star-team. En teknisk vinnarskalle som står för finesser i det offensiva spelet.

6. Ebba Wieder
Rosengård, mittfältare, 1998
Innermittfältaren har i perioder varit ordinarie hos svenska mästarinnorna – och imponerat. En playmaker som är allra bäst i ”nummer tio”-rollen. Bra blick och passningsspel.

7. Julia Zigiotti Olme
AIK, anfallare, 1997
Kan användas på flera positioner offensivt och har en fin funktionell teknik som hon använder smart. Har tillhört en av AIK:s bästa under sin debutsäsong i allsvenskan.

8. Ellen Löfqvist
Sundsvall, mittfältare, 1997
Den enda i sommarens EM-trupp som inte spelade i ett elitlag (division 1). Löfkvist är en hårt arbetande och fysisk stark defensiv innermittfältare. Bra i huvudspelet och gör en del mål från sin position. Debuterade i u23-landslaget tidigare i år som en av två 97:or.

9. Nellie Lilja
LB07, mittfältare, 1999
Gör sin andra säsong som ordinarie i LB07 och spelar på en hög nivå för sin ålder. Djupledslöpande innermittfältare med bra blick för spelet. En ledartyp som är bra på att driva boll i hög fart. Har skallen för att ta sig långt.

10. Filippa Angeldal
AIK, mittfältare, 1997
Mångsidig kreatör som har en väldigt känslig högerfot. Gör många poäng i landslaget. Gör sin andra säsong som ordinarie i allsvenskan, men har störts en del av skador under året.

11. Ronja Aronsson
Piteå, försvarare, 1997
Anfallaren som gjorde allsvensk debut som 13-åring (näst yngst genom tiderna) är nu omskolad till ytterback. Har imponerar i topplaget Piteå och i f19-landslaget. Har en bra fysik.

12. Rebecka Blomqvist
KGFC, anfallare, 1997
En hårt arbetande anfallare som är lika bra defensivt som offensivt. Måltjuv som än så länge agerar inhoppare i KGFC. Har gjort två mål på 13 matcher i allsvenskan.

13. Lotta Ökvist
Piteå, försvarare, 1997
En mångsidig spelare med grym fysik som kan användas på flera positioner. Har spelat över 30 matcher i allsvenskan trots sin ålder. Vänsterfotad spelare med bred repertoar. .

14. Josefine Rybrink
Kungsbacka DFF, försvarare, 1998
Har tillhört en av KDFF:s bästa spelare under sitt debutår i elitettan. Har spelat både mittback och defensiv innermittfältare. Klok, bolltrygg och bra passningsspelare.

15. Ebba Hed
Halmia, anfallare, 1999
Tvåfotad, mentalt stark anfallare som redan gjort två säsonger i a-laget. Bra förstatouch och ett hårt skott har resulterat i 18 mål i division 1.

16. Maja Göthberg
Hovås Billdal, försvarare, 1997
Snabb och rivig ytterback eller yttermittfältare som är helt ordinarie i Hovås Billdal.

17. Nathalie Persson
Rosengård, mittfältare, 1997
Slog igenom i allsvenskan under fjolåret med sex poäng (tre mål, tre assist) på 12 matcher. I år har yttermittfältaren haft det lite tuffare. Kvick och teknisk djupledslöpande spelare.

18. Anna Anvegård
Växjö DFF, mittfältare/anfallare, 1997
Yttermittfältare som toppar skytteligan i division 1 Södra Götaland med sina 25 mål. Teknisk spelare som är bra en-mot-en.

19. Amanda Persson
Växjö DFF, försvarare, 1998
Snabb vinnarskalle som är en av nyckelspelarna i Växjö DFF – som i höst kvalar för en plats i elitettan. Vänsterbacken följer gärna med i offensiven och har bland annat gjort fem assist i år.

20. Matilde Abrahamsson
Halmia, försvarare, 1999
Mittbacken har en central roll i division 1-laget. En naturlig ledare som bär kaptensbindeln i f16-landslaget. Bra 1-mot-1 defensivt och fysiskt stark.

21. Sarah Mellouk
Umeå, mittfältare, 1998
Har stagnerat lite efter sitt stora genombrott i Rosengård förra säsongen – men har en enorm potential. Mångsidig innermittfältare utan direkta svagheter.

22. Emma Pennsäter
Rosengård, försvarare, 1997
Gjorde allsvensk debut tidigare i år och tog i september en startplats under f19-landslagets EM-kval. Tagit stora kliv och byggt på sig nödvändiga muskler. En snabb och brytsäker mittback som är bra 1-mot-1 defensivt.

23. Ida Strömblad
Kungsbacka DFF, mittfältare, 1998
Den lilla yttermittfältaren har tagit en ordinarie plats i elitettan under året. Teknisk och avig med en jättefin inläggsfot. Ett bollgeni som även var en stor talang i innebandy och bandy.

24. Christine Tjärnlund
Sunnanå, anfallare, 1997
Vindsnabb anfallare från Storuman som fått sitt genombrott i elitettan med sina 11 mål. Debuterade nyligen i f19-landslaget.

25. Fanny Lund
Kopparberg/Göteborg FC, målvakt, 1997
Fått chansen i allsvenskan i Loes Guertz frånvaro och varit ordinarie förstamålvakt i höst. Höll bland annat nollan mot Rosengård.

26. Matilda Ovenberger
LB07, anfallare, 1999
Gick från Rosengård till LB07 inför säsongen och har fått en del speltid i elitettan. En stark och tuff djupledslöpande anfallare som gör många mål. Har bland annat gjort fyra mål på åtta landskamper.

27. Saga Ollerstam
LB07, försvarare 1998
Ledartyp som är kapten i f98-landslaget. Mittbacken är ordinarie i elitettan och har bland annat gjort fyra mål i år.

28. Izabell Rydell
Gideonsberg, anfallare, 1999
En irrationell och fräck spelare som gjort 25 mål i division 2. Lite oskolad och än så länge inte given i landslaget. Är en minst lika stor talang i innebandy.

29. Hanna Lundell
Rosengård, mittfältare/anfallare, 1998
Löpstark yttermittfältare eller anfallare som öser in mål. I f19-laget har hon gjort 15 mål på 18 matcher och i augusti gjorde hon fyra mål i en Svenska Cupen-match för a-laget. Dessutom avgjorde hon sommarens Gothia Cup-final med ett hattrick. Har gjort tre inhopp i allsvenskan.

30. Moa Öhman
Assi, anfallare, 1999
Värvades till Assi (division 1) inför säsongen och har fått ett rejält genombrott under sin första a-lagssäsong. 15-åringen har, trots att hon inte är helt ordinarie, gjort 20 mål. Teknisk och irrationell spelare som ännu inte fått chansen i landslagssammanhang.

—

BUBBLARE
I september gjorde spelare födda 2000 sina första landskamper. De är för unga för att vara med på listan – men här är några namn att lägga på minnet redan nu.

Sara Linnakallio
Eskilstuna United, anfallare, 2000
15-åringen debuterade i allsvenskan i slutet av augusti. Spelade även sina två första landskamper i september och gjorde ett mål på straff. En typisk måltjuv.

Vanessa Henrysson Roqueta
Kristianstad, mittfältare, 2000
Yttermittfältaren lämnade nyligen Nättraby (division 1) och skrev kontrakt med allsvenska Kristianstad. Har suttit på bänken vid några tillfällen men ännu inte debuterat.

Emmy Zetterberg
Halmia, mittfältare, 2000
Lämnade nyligen Böljan för Halmia. En explosiv innermittfältare med låg tyngdpunkt och bra passningsspel. Emmy har gener att brås på då hon är dotter till före detta landslagsspelaren Pär Zetterberg.

Saga Nygård
AIK, anfallare, 2000
Har gjort 15 mål på 12 matcher i Svenska Spel f19-serien. Det ledde till att 15-åringen fick debutera i allsvenskan i slutet av augusti. Har ett bra tillslag och går rakt på mål.

—

Foton: Alla foton är från Bildbyrån.

/Maja Johansson

Igår tog, som bekant, Pia Sundhage ut sin VM-trupp. Det var 23 (25 med reserverna) väntade spelare som får åka till Kanada.  Frågar du mig så är det den tråkigaste – och sämsta – trupp på mycket länge. Jag köper att större delen består av rutinerade spelare som har mästerskapsrutin. Men de där sista platserna till de spelare som troligtvis inte kommer att spela alls i turneringen… VARFÖR går de platserna till 25-åringar som inte håller på den här nivån och inte till Sveriges framtid?

VM-truppen 2015:
Mv: Hedvig Lindahl, Carola Söberg, Hilda Carlén.
F: Nilla Fischer, Emma Berglund, Charlotte Rohlin, Amanda Ilestedt, Lina Nilsson, Sara Thunebro, Elin Rubensson, Jessica Samuelsson.
Mf/fw: Linda Sembrant, Caroline Seger, Malin Diaz, Therese Sjögran, Emilia Appelqvist, Lisa Dahlkvist, Kosovare Asllani, Lotta Schelin, Olivia Schough, Jenny Hjohlman, Sofia Jakobsson, Emma Lundh.
Reserver: Marija Banusic, Mimmi Löfwenius

Jag hade velat byta ut Carola Söberg, Sara Thunebro, Hilda Carlén, Emilia Appelqvist, Olivia Schough, Emma Lundh och Jenny Hjohlman. De två förstnämnda är både för gamla och för dåliga. Resten är de där 25-åringarna jag pratade om. Ingen av dessa spelare kommer att bli en nyckelspelare för Sverige. Varken nu eller om fyra år. Faktum är att flera av dem har svårt att glänsa i damallsvenskan. Vilket jag ändå tycker att en VM-spelare ska. Emma Lundh och Jenny Hjohlman, som är två av fem anfallare i truppen, har tillsammans gjort noll mål i årets allsvenska. Noll. Nu är målskytte inte allt för en anfallare, tro mig jag vet, men ändå.

Det största bekymret för Sundhage i årets VM är att hon blir extremt beroende av sin startelva. Den håller en hög klass om alla är i form. Men sen är det väldigt tunt. Just det beror inte så mycket på uttagningarna. Sverige har helt enkelt inte bredden just nu. Just därför tycker jag att det vore extra viktigt att slussa in de yngre spelarna för att förbereda för framtiden.

Det roligaste med gårdagens uttagning var reserven Mimmi Löfwenius. Problemet är att hon är just det – reserv.

Jag ska lägga bitterheten åt sidan en stund. Ingen blir gladare än jag om Sundhage tar det här slätstrukna gänget till en VM-medalj.

/Maja Johansson

I eftermiddag presenterar Pia Sundhage den svenska VM-truppen. Då får vi veta vilka 25 spelare som får åka med till Kanada.

Att ta ut den här VM-truppen är ingen enkel match. Troligtvis har vi, oavsett uttagningar, den sämsta mästerskapstruppen på länge. Speciellt tunt ut är det på det svenska mittfältet. Caroline Seger och 38-åriga Therese Sjögran är de enda riktigt starka namnen.

Anfallsuppsättningen håller däremot hög klass. Lotta Schelin, Kosovare Asllani och Sofia Jakobsson är tre av de bästa anfallarna i Ligue 1. En av dem kommer helt säkert att spela på mittfältet i VM. Mest troligt Jakobsson.

Den trupp som Sundhage presenterar i direktsändning senare i eftermiddag kommer sannolikt inte att innehålla några större skrällar. Det gör däremot den VM-trupp som vi hade kunnat tänka oss få biljetter till Kanada.

Vid sidan av självskrivna startspelare och rutinerade landslagsrävar har vi plockat med några yngre lirare som skulle kunna växa rejält av att få vara med för att se och lära. Här är Majas och min inofficiella VM-trupp:

MÅLVAKTER
Hedvig Lindahl. Given etta i dagsläget även om hon inte är i sitt livs form. Rutinen väger tungt.
Sofia Lundgren. Har gjort en bra vår i Hammarby och är en bättre målvakt än Carola Söberg. Framförallt har Lundgren levererat i stora matcher.
Zecira Musovic. 19-åringen är en framtidsmålvakt som redan fått förtroende i Champions League – och imponerat. Bör få följa med för att se och lära.

Pias målvakter: Hedvig Lindahl, Carola Söberg, Zecira Musovic.

FÖRSVARARE
Nilla Fischer. Backlinjens mest givna spelare.
Emma Berglund. Den troliga mittbacken bredvid Fischer.
Charlotte Rohlin. Kommer med endast på gamla meriter då hon inte är i sin bästa form.
Elin Rubensson. Har imponerat i landslaget under våren och är vår bästa ytterback i dagsläget.
Jessica Samuelsson. Fysfenomen som klarar av att stänga sin kant.
Lina Nilsson. Erfaren back som blivit bättre och varit riktigt bra under säsongen.
Annica Svensson. Var ett tag sedan hon var med i landslagsdiskussionerna – men har gjort en väldigt stark vår i Eskilstuna United. Rivig viljespelare som aldrig ger sig.
Magdalena Ericsson. Väldigt talangfull back med en fantastiskt fin vänsterfot.

Pias försvarare: Nilla Fischer, Emma Berglund, Elin Rubensson, Jessica Samuelsson, Lina Nilsson, Sara Thunebro, Charlotte Rohlin, Linda Sembrant, Amanda Ilestedt.

MITTFÄLTARE
Caroline Seger. Sveriges i särklass bästa mittfältare, håller världsklass när hon spelar på toppen av sin förmåga.
Lisa Dahlkvist. ”Brunkare” med stora defensiva förtjänster som vet vad som krävs för att lyckas i ett VM.
Therese Sjögran. Kanske mest skicklig av samtliga spelare på små ytor. Klass.
Malin Diaz. Teknisk, lurig och påhittig. Frågetecken för speed och fysik.
Josefin Johansson. En klart underskattad spelare som bäst skulle fylla luckan efter korsbandsskadade Hanna Folkesson.
Linda Sembrant. I brist på bollvinnare på mittfältet är Sembrant ett utmärkt alternativ.
Pauline Hammarlund. Är den svenska spelare som gjort flest mål hittills i damallsvenskan (tre). Kan användas både som yttermittfältare och anfallare. Ett stabilare alternativ än Olivia Schough.
Filippa Curmark. Imponerat i KGFC i vår. En kreatör på innermittfältet med väldigt fin blick för spelet. Med några extra kilo muskler kan hon snart vara redo att prövas.

Pias mittfältare: Caroline Seger, Lisa Dahlkvist, Therese Sjögran, Malin Diaz, Olivia Schough, Emilia Appelqvist, Marija Banusic, Antonia Göransson.

ANFALLARE
Lotta Schelin. Den enda spelaren i truppen som kommer med målgaranti. Skyttedrottning i Frankrike – i år igen.
Kosovare Asllani. Har ett väldigt stort spel i sig och är fantastisk när hon får allt att stämma. Trivs bäst på topp, men är hon inte bättre på mittfältet?
Sofia Jakobsson. Allra bäst som anfallare, men kommer att spela yttermittfältare i VM. Är den offensiva spelare som imponerat mest i vår.
Fridolina Rolfö. En chansning med tanke på skadorna, men Rolfö är en spelare som verkligen kan komma in och förändra matchbilden med sin styrka och sitt skott.
Stina Blackstenius. Vår största anfallstalang. Spelar mycket i Linköping, trots att hon haft det lite trögare än vanligt med målskyttet. Har stor potential.

Pias anfallare: Lotta Schelin, Kosovare Asllani, Sofia Jakobsson, Fridolina Rolfö, Jenny Hjohlman.

Det hade onekligen varit intressant att se vad Majas och min VM-trupp hade kunnat uträtta i Kanada, men du får hålla till godo med Pias 25 spelare starka gäng – den svagaste mästerskapstruppen på år och dag.

/Anders Nilsson & Maja Johansson

De siktade mot Champions League-finalen i Lissabon.
Efter 3-0 mot Birmingham är Tyresö där – och bara 90 minuter ifrån att vinna den största titeln av alla.
– Det skulle vara det perfekta slutet på en makalös resa, säger matchvinnaren Christen Press.

Det blir en sista show för ”Real Tyresö”.
Den ekonomiskt ansatta klubben tog sig förbi det sista hindret före Champions League-finalen i Lissabon.
Nu är man framme vid regnbågens slut och har chansen att göra det bara Umeå IK lyckats med tidigare.

Låt vara att Tyresös väg till finalen har varit ovanligt enkel.
Efter mötet med Paris Saint-Germain har resan gått på en närmast nyasfalterad motorväg helt befriad från gupp och hinder.
Även om det varit så har Stockholmslaget tagit sig hela vägen fram. Lika långt som Umeå IK gjort fem gånger och som Djurgården mäktat med vid ett tillfälle.

Tacka Malin Diaz och Christen Press för det. I synnerhet i eftermiddagens match mot Birmingham.
När Marta gick bet, Caroline Seger inte hittade rätt och Veronica Boquete nekades att bli hjältinna klev 20-åringen Diaz fram och serverade den amerikanska skyttedrottningen en chans hon bara inte kunde missa.

Ett genialiskt instick gav Press ett friläge hon inte kunde missa.
Och strax innan amerikanskan ökade på till 2–0-målet var den lilla trollgumman inblandad igen.

Malin Diaz var knappast med i spelet före paus, men växlade upp och fick med sitt passningsspel fart på Stockholmslagets anfallsspel efter vilan.

Snacka om revansch för en spelare som fick tillbringa hela förra säsongen på avbytarbänken med en fil över benen.
Och som bara för ett par månader sedan var timmar ifrån att krita på för en annan svensk klubb.

Den här eftermiddagen var det hon som spelade Tyresö till seger mot Birmingham och ett steg närmare det perfekta slutet för ”Real Tyresö”.
En final som kan kröna klubbens resa från gärdsgårdsserien till eliten – och som kan innebära början på ett närmast bottenlöst fall.

Men finalen skulle också kunna sätta punkt för ett kapitel och bli början på
ett nytt i klubbens historia.

Ett kapitel där klubben lever efter de tillgångar man faktiskt har och satsar på spelare från den egna verksamheten.

Det skulle vara en vinst större än en Champions League-titel – men så tror jag dessvärre inte att det blir.

Sex ordinarie spelare saknades i tränare Tony Gustafssons premiärelva.
Resultatet: en svidande förlust och flera frågetecken.

Tyresö är en klubb i kris, det har snart nog alla läst vid det här laget.
Frågan nu är väl hur stora problemen är och vad de faktiskt kommer att innebära i slutänden.

För det var som jag skrev i Sportbladet ett brandskattat Tyresölag som tog ett tidigt söndagståg till Kristianstad i morse – utan vare sig Caroline Seger, Marta, Veronica Boquete eller Meghan Klingenberg.

Med på tåget fanns däremot Christen Press och Whitney Engen, som kom tillbaka till Sverige sent i går efter spel med det amerikanska landslaget.
Amerikanskorna började dock eftermiddagens bortamatch på bänken.

Kristianstad bockade, neg och tackade för det med att ta ledningen redan i den första minuten genom Marija Banusic.
För den som funderat på hur Tyresö kommer att stå sig när stjärnorna lämnar efter Champions League kom ett första svar på den frågan i eftermiddag: så där.

Skånelaget kunde, trots en allt starkare Tyresökontroll, öka på till 2–0 i slutet och därmed stänga matchen.

Borde prestera bättre
Nu går det aldrig att skylla förluster på skador och skavanker.
Man ställer alltid bästa tänkbara lag på planen – under rådande omständigheter.
Det gjorde Tyresö i mötet med Kristianstad och det borde ha resulterat i åtminstone en poäng.

Oavsett om en handfull viktiga och skickliga spelare saknades var det inget skitgäng som Tony Gustavsson mönstrade.
Carola Söberg vaktade målet, Lisa Dahlkvist, Linda Sembrant och danskan Line Röddik Hansen kamperade ihop i backlinjen – och såväl Malin Diaz som rutinerade Madelaine Edlund huserade i offensiva roller.

Därtill fick samtliga tre brasilianskor, som fått arbetstillstånd, spela. Alla tre med erfarenheter och meriter från det brasilianska landslaget.

Så min summering är att det inte var skadorna och förändringarna i elvan som fällde krisklubben.
Snarare var det den kaosartade situationen som sådan som kostade Tyresö poäng på Vilans IP.

Var det här bara en tillfällighet, en dålig dag på jobbet, eller har vi bara sett början på ett fritt fall för 2012 års mästarlag?

…

Kopparbergs/Göteborg imponerade desto mer i sin premiär mot Vittsjö.
Seger med 5–0 och tre mål av nyförvärvet Manon Melis.

Jag kan säga att jag verkligen inte hade räknat med att Stefan Rehns gäng skulle springa över Skånelaget så pass enkelt och stort.

…
Imponerande var väl också till viss del Piteås 1–0-viktoria mot Linköping.
Ett välorganiserat, taktiskt slipat och påpassligt Piteå fick därmed en finfin start på säsongen.

Jag misstänker att segerskytten Pauline Hammarlund tyckte det smakade mumma att sänka sitt förra lag dessutom.

…

Umeå hittade en väg att vinna i blåsten mot Jitex.
Det blåste tydligen riktigt hård sidvind, vilket påverkade spelet och matchen.

Precis som i cupmötet med Piteå för någon vecka sedan kom Hanna Sandström in från bänken och satte segermålet. Snacka om succé-inhoppare.

…

Själv tillbringade jag eftermiddagen i Solna där jag såg AIK mot Rosengård.
Matchen slutade föga överraskande med seger för mästarlaget från Skåne – som i likhet med t ex Tyresö saknade flera viktiga spelare.

Elin Rubensson, Lina Nilsson, Kirsten van De Ven och Lisa Ek lyste alla med sin frånvaro, men Rosengård kunde ändå vinna tämligen enkelt.

Därmed inte sagt att storfavoriten kommer att springa hem Damallsvenskan i år.
Nej, Rosengård kommer att tappa poäng.
Det är jag säker på.

Framför allt så tror jag att man kommer att vara sårbara och utsatta i matcher mot lag som är riktigt snabba och skickliga i sina omställningar.
Det är jag nästan säker på.

AIK då?
Nykomlingen stretade emot så gott det gick, men utan Maja Saari i mittförsvaret och Emma Lundh på topp är laget lite tunnt.
Det kommer sannolikt att bli ett svårt och tufft år för laget.

Det är jag också säker på.

Kopparbergs/Göteborg har knutit till sig Lyon-backen Sabrina Viguier.
Den 33-åriga fransyskan ansluter till sin nya klubb i eftermiddag.

Med närmare 100 landskamper för Frankrike i bagaget blir Sabrina Viguier en fin förstärkning för Göteborgs mittförsvar – och en fullgod ersättare för Stina Segerström som tagit time out (graviditet).

Nyheten om övergången dök upp på Lyons hemsida redan i morse, men det dröjde till lunchtid innan Kopparbergs/Göteborg offentliggjorde värvningen.
Anledningen till detta var att pappersexercisen inte var klar.

Nu är i alla fall allt klart och Viguier, som lockats till Stefan Rehns Göteborg med hjälp av Lotta Schelin, ansluter till sin nya klubb redan i eftermiddag.
Därmed får möjlighet att köra ett antal träningspass tillsammans med laget och spela i genrepet mot Hovås/Billdal till helgen innan serien sparkar igång med bortamatch mot Vittsjö.

Senare i veckan dyker också amerikanskan Sade Ayinde upp i Göteborg och kommer, precis som Viguier, finnas med i lördagens genrep.
Därmed har Göteborgsklubben sannolikt satt punkt för nyrekryteringarna inför den kommande säsongen – och man gjorde det med en riktigt intressant prestigevärvning.

…

Caroline Seger tvingas lämna återbud till VM-kvalmatchen mot Nordirland.
En muskelbristning i vaden sätter stopp för Tyresömittfältaren.

Med Seger borta väljer förbundskapten Pia Sundhage att kalla in en annan Tyresöspelare, Malin Diaz.

Personligen hade jag önskat att Sundhage valt att plocka in Umeås Lina Hurtig istället.
Hurtig är etablerad i Damallsvenskan medan Diaz först nu i vår fått lämna bänken i Tyresö för viktig speltid.

Samtidigt ska sägas att Diaz har gjort riktigt bra ifrån sig i de matcher jag har sett med Tyresö under vintern och våren – och har väldigt mycket kvalitet i sig.

Hur som helst ska det bli intressant att se vad Diaz kan uträtta i Sundhages blågula lag.

Med en majoritet av EM-vinnare i laget inleder U23-landslaget La Manga turneringen med match mot England i eftermiddag. Pia Sundhages amerikanska joker, Hanna Terry, börjar på bänken.

Förbundskapten Calle Barrling ställer sex europamästarinnor (från F19-EM i Turkiet förra sommaren) på planen när Sverige ställs mot England i La Manga-turneringen i eftermiddag.

Men det kunde mycket väl ha varit ännu fler guldtjejer i startelvan.

Som väntat vaktar Jessica Höglander (Tyresö) det svenska målet, i backlinjen återfinns Hanna Glas (Sunnanå) och Magdalena Ericsson (Linköping) och på mittfältet finns såväl Therése Boström (Umeå) som guldskytten Malin Diaz (Tyresö). Framåt får Pauline Hammarlund (Tyresö) förtroende från start.

Men om Malmö hade släppt i väg Amanda Ilestedt och Elin Rubensson hade den svenska U23-elvan mycket väl kunnat bestå av ännu fler europamästarinnor.

Dessutom ska man känna till att Jenny Nordin (Linköping) tvingats lämna återbud till turneringen på grund av skada.

Att jag väljer att fokusera på fjolårets EM-vinnare beror självklart på att många av spelarna är oerhört talangfulla och mycket väl kommer att kunna utgöra stommen i det svenska damlandslaget inom några år.

Med det i åtanke ska det bli riktigt intressant att se hur 93:orna står sig nu när de växlat upp från F19 till U23.

Svenskamerikanskan Hanna Terry som väckt en del intresse efter att Pia Sundhage nämnt henne som en tänkbar EM-spelare börjar La Manga-turneringen på bänken.

Calle Barrling hade gjort två förändringar i den U23-landslagstrupp som åker till La Manga i slutet av månaden. Malmös Amanda Ilestedt och Elin Rubensson utgår och ersätts av Elin Borg (KDFF) och Malin Diaz (Tyresö).

För två dagar sedan gick jag ut med förbundskapten Calle Barrlings 20 spelare stora trupp till La Manga-turneringen som inleds med match mot England 28 februari.

I kväll offentliggjordes truppen på Svenska Fotbollförbundets hemsida, men med två förändringar jämfört med den ursprungliga trupp som jag outade.

LdB FC Malmös Amanda Ilestedt och Elin Rubensson har plockats bort från den först uttagna truppen och ersatts av Kristianstads back Elin Borg samt Tyresös mittfältare Malin Diaz.

Anledningarna till de två förändringarna kan vara många, men personligen så tror jag att Barrlings byten antingen beror på att Malmöspelarna, som nyss har varit på läger med damlandslaget, ska ges tid att träna med klubblaget inför de viktiga Champions League-matcherna som väntar om en dryg månad – och/eller att duon är tänkt att finnas med i förbundskapten Pia Sundhages trupp till Algarve Cup i början av mars.

***

Mina åsikter om de målvaktsval som Calle Barrling & Co gjort inför La Manga-turneringen har knappast undgått någon som läser bloggen regelbundet.

Det är sannolikt så att Barrling har sina skäl till att han valt att satsa på Jessica Höglander och Emelie Almesjö, men för mig personligen så känns uttagningen av Almesjö ändå inte klockren.

Höglander är obönhörligen förpassad till bänken i Tyresö medan Almesjö har varit etta i Sirus, men rapporter som nått mina öron gör gällande att hon inte kan känna sig säker på förstaplatsen mellan stolparna längre. Personligen har jag sett henne för lite för att göra en ärlig och bra bedömning.

I det läget tycker jag att Sunnanås Susanne Nilsson eller Linköpings Lina Ringshamre, som fick beröm för sin insats mot Jitex i finalen av Växjö Cup, är bättre alternativ. Den första är Sunnanås förstaval och den andra är för närvarande (med Sofia Lundgren skadad) Linköpings dito. Nog borde väl ändå förstamålvakter i Damallsvenskan gå före keeprar hemmahörande i Elitettan.

Oavsett vilka spelarval som görs så hoppas jag inte att Jessica Höglander får plats i U23-landslaget för att få spela matcher, vilket hon tycktes göra under fjolåret.

Som jag ser det är landslagsspel är något som spelare ska förtjäna genom att prestera bra i sina klubblag. En bonus, uppmuntran eller belöning om man så vill. Ingenting annat.

***

Josefine Öqvist hittade målet när Kristianstad kryssade mot danska Bröndby. Krysset var helt säkert skönt för KDFF efter förlusterna mot Malmö och sitt eget P17-lag – och riktigt roligt för Öqvist som verkar vara på rätt väg.

***

Vittsjö verkar ha gjort bra ifrån sig (av matchrapporten att döma) i 2–1-segern mot IFK Hässleholms P16-lag.

***

Tyska Frauen Bundesliga dundrade igång igen i eftermiddag med segrar för både Frankfurt och Potsdam. Sara Thunebro fick ingen speltid när Frankfurt besegrade SGS Essen med 1–0, men det fick däremot Antonia Göransson (som spelade 90 minuter) när hennes Turbine Potsdam vann mötet med SC Freiburg med 3–1.