Rosengård tippas vinna Damallsvenskan medan Linköping målas upp som den kanske främsta utmanaren.
Men fler lag vill ha ett ord med i leken.
Det har blivit dags att fortsätta nedräkningen inför seriepremiären med de två lag som jag tror kommer att blanda sig i toppstriden.

3) Kopparbergs/Göteborg
En ängel har ersatts av en annan under vintern. Stefan Rehn har bytt Mölndal och Jitex mot Göteborg och Peter Bronsmans Kopparbergs – och tagit över efter Torbjörn Nilsson.
Med Rehn vid rodret ska Göteborgslaget ta upp kampen med regerande mästarlaget Rosengård och fjolårets trea Linköping.

Det har hänt mycket i klubben sedan säsongen avslutades förra hösten.
Systrarna Hammarström har lagt skorna på hyllan, Stina Segerström har tagit paus från fotbollen på grund av graviditet och trollgumman Johanna Almgren är knäskadad – igen.

Men man har också spetsat till truppen med holländska landslagstrion Manon Melis, Loes Geurts och Lieke Martens bland andra. Dessutom har man fått in värdefull rutin i form av fransyskan Sabrina Viguier som hämtats från Lyon.

Visserligen dras laget med en del skador, men över en hel säsong kommer man att kunna sätta press de verkliga guldkandidaterna.

Nyförvärv: Manon Melis (LdB FC Malmö), Loes Geurts (Vittsjö GIK), Kathlene Fernström (Jitex), Annica Sjölund (Jitex), Julia Wahlberg (Jitex), Lieke Martens (FCR Duisburg), Sabrina Viguier (Lyon), Sade Ayinde.

Förluster: Anita Asante, Yael Averbuch, Kristin Hammarström, Marie Hammarström, Camille Levin, Olivia Schough, Stina Segerström (uppehåll).

4) Umeå IK
Den förra storklubben tog ett kliv framåt förra säsongen och hoppas ta nya steg i år. Viktiga kuggar som Alexandra Nilsson och Ogonna Chukwudi har försvunnit och ersatts av unga i huvudsak unga spelare.

Men de unga talangerna har blivit ett år bättre och mer rutinerade, vilket talar för en bättre slutplacering än fjolårets femteplats.
Nyckelspelaren Emma Berglund är tillbaka och kommer att ge trygghet och stadga i det mittförsvar som blandade och gav under 2013.

Nyförvärv: Lisa Renlund (Piteå IF), Hanna Glas (Sunnanå SK), Tove Enblom (Djurgården), Lisa Lantz (Umeå Södra), Gladys Akpa.

Förluster: Alexandra Nilsson, Ogonna Chukwudi, Therese Boström, Caroline Jönsson, Katrin Jonsdottir.

Rykten hade placerat Lieke Martens i Kopparbergs/Göteborg en längre tid.
I går blev holländskans övergång från Duisburg ett faktum.

När tyska Duisburg räddades från konkurs (för vilken gång i ordningen vet jag inte) genom att gå upp i herrfotbollsföreningen MSV Dusiburg i mellandagarna fick samtliga spelare i truppen ”fribrev”. Det innebar att de fick möjlighet att skriva på nya kontrakt med den nya klubben eller lämna för nya utmaningar.

Holländska landslagsmittfältaren Lieke Martens valde det senare och skrev på för Kopparbergs/Göteborg – och besannade därmed de rykten som florerat sedan sent förra hösten.

I Martens får Göteborgsklubben en tekniskt skicklig och klart speedig yttermittfältare som tillför ytterligare spets till Stefan Rehns nybygge. En riktigt bra rekrytering, kort och gott.

Och det kan bli än mer holländskt på västkusten vad det lider. Holländska uppgifter har gjort gällande att jättelöftet Vivianne Miedema också är på väg till en svensk klubb.
Med tanke på att det redan huserar tre holländskor i Göteborg är det knappast någon högoddsare att tro att den unga forwarden kan tänkas hamna i samma lag – men sannolikt inte innan sommaren eftersom hon varit tydlig med att hon vill gå klart i skolan innan hon flyttar.

Enligt mina uppgifter (läs: Twente) kunde den holländska kolonin i Göteborg redan ha innefattat fyra spelare. Klubben var nämligen intresserade av landslagsmittfältaren Sherida Spitse som dock valde spel med Lilleström i norska Toppserien istället.

Göteborg ser allt starkare ut, men har fortfarande en del jobb att göra om man på riktigt allvar ska kunna utmana FC Rosengård och Tyresö om SM-guldet.
Laget skulle må bra av att stärka upp backsidan ytterligare, men behöver kanske framför allt få in en central mittfältare som, åtminstone delvis, kan fylla upp det tomrum som trion Anita Asante, Yael Averbuch och Marie Hammarström lämnade efter sig.

Nu är det officiellt. Stefan Rehn tränar Kopparbergs/Göteborg nästa år. Frågan är bara vilka spelare han kommer att träna?

Det är en vecka sedan uppgifterna om att Stefan Rehn skulle lämna Jitex för lokalkonkurrenten Kopparbergs/Göteborg sipprade ut.
I dag blev de bekräftade.

Men det är inget dukat bord som väntar den förre landslagsspelaren. Tvärtom. Kopparbergs/Göteborg kan liknas vid ett skepp på öppet och stormigt hav som går en högst oviss framtid till mötes.

Långtidsskadade Johanna Almgren jobbar sig tillbaka mot ytterligare en i raden av comebacker, Anita Asante uppvaktas (enligt olika uppgifter) av nyblivna mästarna Malmö och systrarna Hammarström tvekar inför framtiden.

Som lök på laxen har amerikanskan Yael Averbuch, som underpresterat kraftigt under höstsäsongen, ett utgående kontrakt och min känsla är att hon knappast återvänder till Göteborg efter vintern.

Därtill är det sannolikt så att både Stina Segerström och Jessica Landström kan tänkas grunna över framtiden. Hur de båda före detta landslagsspelarna väljer att göra har jag inte en aning om, men i värsta fall väljer Segerström att lägga av och Landström att göra detsamma, eller att flytta.

Vilka ska utgöra stommen, som Stefan Rehn nämner i det pressmeddelande som publicerades på klubbens hemsida i kväll, då?

Göteborgsklubben har måhända hittat en viktig bit till nästa års lagpussel, men har som jag ser det väldigt många bitar kvar att hitta – och lägga – innan framtidsbilden börjar klarna.

Det började dåligt, men slutade desto bättre.
Tyresö kom tillbaka från ett tidigt underläge och vann till slut klart mot Kopparbergs/Göteborg och guldstriden lever därmed vidare.

Frågan nu är väl bara om gulddrömmen överlever morgondagen? Personligen tror jag inte det.

Och jag misstänker att man både i Linköping och Malmö hoppades på att Tyresö skulle få en liten reaktion efter onsdagens Champions League-batalj mot franska PSG.

Någon sådan reaktion blev det emellertid inte – åtminstone inte efter att Christen Press kvitterat Marie Hammarströms tidiga ledningsmål.
Tyresö tog tre ganska enkla poäng (efter seger med 4–1) och säkrade samtidigt andraplatsen i Damallsvenskan.

Nu är en andraplats inte mycket värd (bortsett från en ack så viktig Champions League-plats) för en klubb som satsat stenhårt i flera år och som inför säsongen gjorde klart att man siktade på att vinna allt som gick att vinna, vilket man inte lyckats med.

Men det kunde å andra sidan gått ännu sämre.

Tabelltrean Linköping lekte ju hem tre nya poäng mot Kif Örebro och hade, om Tyresö förlorat i dag, kunnat spela ner Stockholmslaget till en tredjeplats i sista omgången.

Även om chansen på andraplatsen gick upp i rök tidigare i dag kan Linköping se tillbaka på en säsong som överträffat alla förväntningar.

En bantad budget, en handfull relativt orutinerade spelare och flera tunga avbräck (som långtidsskador på Sofia Lundgren och Mariann Gajhede Knudsen samt försäljningen av Nilla Fischer) till trots slutar man trea i Damallsvenskan, med 13 poängs marginal (minst) ner till fyran Göteborg.

Att man är ensam om att ha besegrat Malmö i seriespelet understryker lagets starka prestation ytterligare.

Det är inte utan man undrar hur långt Östgötaklubben hade kunnat nå om man inte slarvat bort poäng i matcherna mot Sunnanå, Mallbacken med flera.

Oavsett ovanstående har laget gjort en enastående prestation och tränaren Martin Sjögren (i hård konkurrens med Örebros Rickard Nilsson) borde ligga väldigt bra till för att få priset som årets tränare på Fotbollsgalan senare i år.

Om det jublades högt i Tyresö efter 4–1-vinsten mot Kopparbergs/Göteborg var det ändå knappast något mot de segertjut som fyllde luften runt Skytteholm i tidigare i eftermiddag.

Där körde nämligen AIK över Sundsvalls DFF med 6–1 och tog klivet tillbaka upp i Damallsvenskan.

AIK får sällskap upp i damfotbollens finrum av Eskilstuna United som säkrade sitt avancemang genom att besegra Öster med 2-1.

Hon som inte vill ta plats fick plats – och tog den. Först ett bra beslut, sen fyra-fem snabba steg och till sist ett blytungt skott i mål.

Marie Hammarström gav Sverige den start man ville ha, löste upp alla eventuella nervknutar med sin fullträff och tog udden av det isländska självförtroendet.

Målet efter tre minuters spel gjorde kvartsfinalen mot Island precis så lätt som jag anade att den kunde bli.

Sverige kopplade lös handbromsen och löpte Island sönder och samman under matchens första 20 minuter. En mäktig uppvisning i offensivfotboll, men också ett bevis på den stora skillnaden mellan kvartsfinalmotståndarna.

2–0-målet var fint. Nilla Fischer satte igång spelet snabbt efter en Isländsk omställning. Bollen hamnade hos Lotta Schelin som bara lättade den vidare till Josefine Öqvist som avslappnat lyfte den över Gudbjörg Gunnarsdottir (som kom rejält på ”mellis”).

Och precis när jag var på väg att notera att bolltempot bedarrat och de svenska löpningarna blivit färre slog Lotta Schelin till med sitt femte mål i turneringen.

Nej, det här var ingen värdemätare. Inte på långa vägar. Det var en enkelt resa till en semifinal där det kan komma att bli betydligt tuffare. Men det är väl egentligen en senare historia.

Sverige gjorde precis vad man skulle och vad som förväntades. Mer än så kan man ju faktiskt inte begära.

……………………………………………

En längre analys om matchen och det svenska spelet kommer under kvällen.

Sverige behövde vinna mot Finland och behövde få igång det spel som hackade mot ett taktiskt skickligt Danmark i EM-premiären. Sverige inte bara vann, man spelade ut Finland och vann glasklart.

Jag lovade svensk seger mot Finland och löftet infriades – med besked (5–0).

Alla de detaljer som aldrig fungerade i öppningsmatchen mot Danmark kom igång riktigt rejält i kväll.

Efter en helt okej, om än lite trevande matchinledning, fick Sverige en av tusentals, det kändes i alla fall som så, hörnor. En fast situation förvandlade ett lite räddhågset svenskt landslag till ett sprudlande, lekande och lirande dito.

Först en välavvägt serve från Marie Hammarström, sen en tung nick av Nilla Fischer. Bollen fick nätet att stå som en strut och Sverige att släppa loss på riktigt allvar.

En pessimistiskt lagd person skulle kunna peta i detaljer som att det finska laget sjönk hem väldigt djupt, hade svårt att komma in i press och bjöd Sverige ytor i massor.

Men det är bara en del av sanningen.

I takt med att målen föll (gjorda av i tur och ordning Fischer, Kosovare Asllani och Lotta Schelin) ville, vågade och klarade Sverige av att spela ut ett brett register som kan komma att ta laget långt i den här turneringen.

Glädjande, och precis som jag hoppades, fick Caroline Seger kliva fram som den spelfördelare och regissör hon kan vara. Minst lika viktigt var att Lotta Schelin fick jaga bort den betungande press hon sett ut att ha på sina axlar i och med sina två mål.

Kanske bäst, bland många duktiga svenska spelare, var nog ändå Kosovare Asllani som återigen visade att hon har utvecklats, tagit nya kliv och nu är en anfallsspelare av absolut toppklass.

Det fanns väldigt mycket att glädjas över på Gamla Ullevi i kväll. Publiksiffran 16 414 var utsökt, inramningen magisk och Pia Sundhages byten riktigt bra.

Att kasta in Antonia Göransson i ambitionen att bygga upp det självförtroende som fick sig en törn i och med petningen efter Danmarksmatchen var klokt. Att dessutom ge mästerskapsdebutanten Jenny Hjohlman några minuter var smart.

EM har kommit igång på riktigt allvar, precis som Sveriges spel. Låt det fortsätta så här.

………………………….

All heder till de finska supportrarna som aldrig tappade energin utan fortsatte att heja på sitt lag ända fram till slutsignalen och lite till. Stort!

Det var i kväll som Pia Sundhages stjärnor Lotta Schelin och Caroline Seger skulle ta ansvar för, kliva fram i och leda det svenska laget till vinst mot Danmark.

Men stjärnglansen uteblev och landslagets viktigaste spelare gömde sig mer än de gick i bräschen. De som skulle lyfta laget underpresterade när det väl gällde.

Göteborg hade dukat upp till fest där Gamla Ullevi var ett smörgåsbord fyllt av delikatesser. Förutsättningarna fanns där, men festen uteblev eftersom elva, nej nio eller tio, av gästerna var för spända för att släppa lös och våga ta för sig.

Det var ju inte så här EM-premiären skulle sluta. 1–1 mot ett Danmark som till råga på allt var det bättre laget ger inga goda vibbar inför fortsättningen.

Särskilt inte som det svenska passningsspelet höll riktigt dålig kvalitet och de spelare som skulle kliva fram och leda laget iklädde sig skuggroller helt i skymundan.

Jag tänker så klart på Caroline Seger och Lotta Schelin. Spelarna som förbundskapten Pia Sundhage utsåg till stjärnor i vintras var faktiskt under all kritik i den här matchen.

Istället för att visa prov på de kvaliteter de bjöd på i genrepet mot England föll båda två tillbaka in i gamla synder.

Caroline Seger blev orörlig och gående under långa perioder. När hon väl hade bollen serverade hon nio av tio passningar i sidled eller bakåt. Precis som i flera tidigare mästerskap med andra ord.

Lotta Schelin löpte tomt eller fel – och ibland inte alls. När hon till sist fick en gratischans via en feldömd straff (fällningen skedde utanför straffområdeslinjen) slog hon en bollen rakt på danska keepern Stine Lykke Petersen.

Nej, Seger gjorde en blek figur mot Danmark och Schelin var helt under isen. Så rak och ärlig måste man faktiskt vara.

Tyvärr var det inte mycket i det svenska spelet som gladde i kväll. Inte mycket alls. Nilla Fischers 1–1-mål var det riktiga glädjeämnet, Kristin Hammarströms målvaktsspel det viktigaste.

Sveriges sista utpost var också den bästa i ett för kvällen väldigt blekt och karaktärslöst lag. Kosovare Asllani, Marie Hammarström och Josefine Öqvist var undantagen.

Men det var inte bara många av spelarna på planen som bjöd på svaga prestationer. Pia Sundhages coaching lämnade en hel del övrigt att önska också.

Mittfältet fungerade inte och Antonia Göransson var knappt närvarande, ändå väntade Sundhage en dryg timme innan Tysklandsproffset byttes ut. Nästa byte dröjde 16 minuter till och då var det Josefine Öqvist, lagets kanske piggaste spelare offensivt, som fick lämna planen.

Men Sundhages största misstag var nog ändå att låta en för dagen riktigt dålig Lotta Schelin bränna första chansen från elva meter, istället för att låta en spelare som var bra i matchen ta hand om straffen.

Allt var inte svagt och påtagligt påverkat av premiärnerver. De danska spelarna kom till Gamla Ullevi med skön anspänningsnivå, klok taktik och ett stort kollektivt självförtroende.

Linköpings Mariann Gajhede Knudsen överglänste både Caroline Seger och Marie Hammarström, styrde det danska mittfältet och bjöd på ett väldigt vackert 1–0-mål.

Klubbkompisen Pernille Harder glimtade till från tid till annan, Kristianstads Johanna Rasmussen var hela tiden på språng och inhopparen Julie Rydahl Bukh (med förflutet i Linköping) var ett ständigt hot mot den svenska backlinjen.

Bakom allt stod snart avgående förbundskaptenen Kenneth Heiner-Møller som hade scoutat Sverige in i minsta detalj, vilket blev väldigt tydligt när Nilla Fischer konstant screenades bort med avsikt att tvinga Charlotte Rohlin att ta hand om de svenska uppspelen.

Den taktiken var nära att ge Danmark tre värdefulla poäng i EM-premiären, men räckte nu bara till en.

Men den allra största skillnaden var att danskorna vågade ta för sig medan de svenska spelarna stelnade och blev försiktiga. Det fick danska medelmåttor att klart överglänsa svenska ”stjärnor”.

Sverige kom lindrigt undan och fick med sig en poäng i en match som Danmark ärlighetens namn var värd att vinna.

Nu gäller det för det svenska spelarna att lägga sårade egon åt sidan, knyta nävarna och ge sig fan på att göra en klart bättre match mot Finland om tre dagar. Tre poäng då och kvartsfinalplats kan mycket väl vara i hamn.

Josefine Öqvist var förstavalet till höger på det svenska mittfältet, men en gammal, nästan glömd, avstängning från VM 2011 skapade osäkerhet och förvirring.

Pia Sundhage valde att testa både Olivia Schough och Sofia Jakobsson i ytterrollen på landslaget träningar – för att vara beredd om Öqvist inte skulle vara tillgänglig för spel.

Men som Kristoffer Bergström avslöjade är ”Jossan” efter ett antal turer tillgänglig för spel i kvällens EM-premiär mot Danmark – och Pia Sundhage kan ställa det lag hon vill på Gamla Ullevis sommarfina gräsplan.

En duktigt offensiv balans
Det innebär en riktigt offensivt balanserad svensk startelva med ett kreativt mittfält som kan hota från alla håll och kanter.

Antonia Göransson kan löpa sönder den danska högerkanten, Marie Hammarström och Caroline Seger kan lirka fram precis passningar framför, igenom och bakom den rödvita backlinjen.

Seger kan också ta egna, kraftfulla, löpningar i djupled eller fylla på som andravåg. Och ute till höger kan – och kommer – Josefine Öqvist löpa snabbt, mycket och irrationellt.

Högkvalitativt? Ja. Anfallsskickligt? Absolut. Målfarligt? Kanske.

Den farliga ytan
Men det offensivt inriktade svenska mittfältet medför också svagheter, framför allt defensivt.

Överflyttningarna, där yttrarna flyttar in i planen mot bollsida, blir jätteviktiga precis som delaktigheten i hemjobbet. Men allra mest sårbart blir Sverige i ytan mellan mittbackarna Nilla Fischer och Charlotte Rohlin och mittfältsnavet med Seger och Hammarström.

Det är den ytan Danmark vill hitta, det är i den ytan som Linköpings supertalang Pernille Harder vill operera och det är den ytan som kan bli Sveriges akilleshäl.

Sedan gäller det så klart att ytterbackarna Jessica Samuelsson och Sara Thunebro vinner sina matcher i matchen mot Danmarks offensiva ytterforwards.

Fördel Sverige
Det är ingen tvekan om att Sverige är favoriter i kvällens premiär mot Danmark. Jämför man spelare för spelare så finns det mycket mer kapacitet, kompetens och kvalitet i den blågula elvan jämfört med i den rödvita.

Men man ska ändå komma ihåg att det är en EM-premiär med allt vad det innebär av nervousitet, anspänning, press och förväntningar.

Och det är Pia Sundhages Sverige som har pressen på sig – helt och hållet. Det är det trycket som är landslagets största och kanske värsta motståndare i kvällens match.

Vinner man fajterna mot anspänning och mot press så vinner man premiären på ett utsålt Gamla Ullevi. En EM-turnering skulle knappast kunna få en bättre start.

………………………………….

Jag är glad att Josefine Öqvist startar i kväll. Glad för hennes skull och glad för att landslaget därmed kommer till spel med en vindsnabb tjurskalle som kan avgöra matcher på egen hand.

Allra gladast är jag över att Pia Sundhage väljer att satsa på den bästa, framför allt mest formstarka, av sina yttrar.

I min värld hade Sverige fått ut ännu mer av Josefine Öqvist om man bytt plats på henne och Kosovare Asllani, men Sundhage väljer att se det hela på ett annat sätt (och det får man acceptera).

Huvudsaken är nog att Öqvist finns på planen i EM-premiären, för jag hade varit rejält jävla nervös om Sverige kommit till spel med två debutanter (Jessica Samuelsson och Olivia Schough) på samma kant i den så viktiga första matchen.

…………………………………..

Avskydd och misstrodd, men ändå med i landslagets spion-team. Thomas Dennerby är en av Pia Sundhages fyra scouter i EM-turneringen – trots att ingen spelare i den svenska landslagstruppen gillar honom.

Det är sanningen. Den kalla, hårda sanningen.

Risken finns attden före detta förbundskaptenen blir ett störningsmoment under turneringen, men förhoppningsvis blir han bara en figur i marginalen.

Personligen tycker jag ändå att det är märkligt att den förra förbundskaptenen finns med i landslagsteamet över huvud taget.
Hans tid är ju över.

Med en massiv bevakning av den svenska EM-truppen så gäller det att sticka ut lite extra för att locka läsare. Därför tänkte jag kontra på DN som i dag publicerade en bild på Örebro-kvartetten i landslaget.

De som följer landslaget vet redan hur Kristin Hammarström, Stina Segerström, Elin Magnusson och Marie Hammarström ser ut i dag. Betydligt färre vet hur de såg ut när landslagsresan började för ett antal år sedan.

Från vänster: Kristin Hammarström, Stina Segerström, Elin Magnusson och Marie Hammarström.

…………………………………….

På torsdag genrepar Pia Sundhages Sverige mot England på Skarvsjövallen i Ljungskile.

I dag, två dagar innan matchen, fyller Englands reservkeeper Rachel Brown-Finnis 33 år. Grattis.

……………………………………

Grattis får man väl också säga till Kosovare Asllani som fått fyra nya klubbkompisar i franska PSG.

Frankrikes EM-forward Marie-Laure Deli har precis som förra Lyon-backen Laura Georges ritat på för huvudstadsklubben. Sajnat för Asllanis hårdsatsande klubb har också mittfältaren Lea Declerq och anfallaren Ghoutia Karchouni gjort.

Det ser ut som att PSG blir att räkna med till hösten.

Klockan 18.00 släpper Pia Sundhage sin trupp till EM. Redan nu kan du läsa vilka spelare jag skulle ta ut till sommarens stora fotbollsfest.

Innan jag tar fram sågen och släpper bomber så vill jag förklara hur jag tänker.

Stommen i det svenska landslaget börjar närma sig, eller har redan passerat, de 30. För att inte behöva genomföra en generationsväxling av jätteformat under kvalet till VM i Kanada 2015 skulle jag redan nu plocka in några av framtidens svenska stöttespelare.

Jag skulle dessutom välja att rata några spelare som i mitt tycke inte har en framtid på absolut högsta internationella nivå. 

Med det sagt är det dags att presentera min EM-trupp.

Målvakter – två 30-plussare räcker
Kristin Hammarström och Sofia Lundgren är mina två mästerskapsmålvakter.

Eftersom en tredjemålvakt mest är med för att fylla ut lagbilden tycker jag att det finns anledning att ta in en yngre målvakt som har framtiden för sig istället för att satsa på 30-åringar som Hedvig Lindahl eller Carola Söberg.

Varför inte låta Malin Reuterwall, som har en klart godkänd vårsäsong i Umeå bakom sig, vara med – alternativt Sunnanås Susanne Nilsson.

Backar – Malmöbackarna slopas
Att skola om Nilla Fischer till mittback har visat sig vara ett smart drag av Pia Sundhage. Jag vidhåller att Fischer är ännu bättre på mittfältet, men hon är riktigt bra i mittförsvaret och kan flytta fram om det behövs.

Förutom Fischer kommer Charlotte Rohlin, Sara Thunebro, Jessica Samuelsson, Stina Segerström och Annika Svensson med i min trupp.

Den sistnämnda är med sin aktivitet, aggressivitet och tuffhet ett klart bättre alternativ än Malmös Lina Nilsson som varit svag hela vårsäsongen och som snarare reagerar än agerar på planen.

Amanda Ilestedt har inte imponerat på mig och är, som jag ser det, en för dålig passningsspelare för att ta plats i en EM-trupp den här gången.

Jag skulle istället välja att ta med Linköpings Magdalena Ericsson, som visserligen har en hel del kvar att lära och utveckla, men som är begåvad med en vänsterfot som ett framtida svensk landslag skulle må bra av.

Mittfältare och forwards – Sjögran tar ingen plats
Ett ganska stort antal spelare känns givna. Däribland finns Caroline Seger, Marie Hammarström, Antonia Göransson, Kosovare Asllani, Lotta Schelin, Josefine Öqvist, Sofia Jakobsson och även Lisa Dahlkvist – även om hon inte har varit i närheten av den form hon visade upp i VM 2011.

Emmelie Konradsson har varit med hela året och ska också hon med till EM, precis som Elin Magnusson (som debuterade mot Brasilien).

Utöver dessa är det hög tid att släppa fram morgondagens blågula stjärnor. Malmös Elin Rubensson är en av dessa och är med sin mångsidighet en spelare som jag skulle plocka med.

Samma sak gäller för Lina Hurtig. Umeåanfallaren är visserligen inte är färdig för ett seniormästerskap ännu, men hon kommer att vara en väldigt viktig spelare i morgondagens svenska landslag. Låt henne känna på atmosfären, se vad som krävs och skaffa sig erfarenheter som kan vara värdefulla i framtiden.

Olivia Schough är ett alternativ för min trupp, men jag skulle nog ta ut Jenny Hjohlman istället. Umeåspelarens spetsegenskaper är vassare och väger tyngre än Schoughs kvaliteter, så sista platsen i min EM-trupp går till ”Viksjöfors-expressen”.

Klockan 18.00 offentliggör förbundskapten Pia Sundhage sin trupp till EM. Räkna med någon överraskning, men med betydligt färre skrällar än jag skulle ta med i min blågula styrka.