Den önskade flytten till PSG blir inte av och istället för en välbehövlig omstart i ny omgivning ser Sofia Jakobsson ut att gå en oviss vår i ryska Rossiyanka till mötes. Eller?

Sofia Jakobssons önskan om att spela med Kosovare Asllani i franska PSG ser inte ut att gå i uppfyllelse. I  en intervju i Sportbladet säger nämligen PSG:s tränare Farid Benstiti att en övergång från Rossiyankan inte längre är aktuell.

Om Benstiti har rätt så befinner sig Sofia Jakobsson i en besvärlig situation, vilket lär göra att jakten på en ny klubb – och en plats i Pia Sundhages EM-trupp – intensifieras.

Men Jakobssons alternativ minskar hela tiden och det är inte särskilt många bra klubbar i Europa som har råd att slänga upp en gissningsvis ganska hög övergångssumma. Övergångssummor är inte särskilt vanliga inom damfotbollen och i de fall de förekommer så handlar det som regel om småpengar. Men när det gäller Jakobsson så lär Rossiyanka vilja ha en ganska god slant för att släppa henne innan kontraktstiden är över.

Jakobsson gamblade, precis som alla andra spelare också gör, när hon lämnade Umeå för Rossiyanka. Hon tog risken att inte trivas i sin nya omgivning, risken att hamna i en sämre fotbollsmiljö än den hon kom ifrån och risken att stanna av i sin utveckling.

Efter att inledningsvis ha fått se uppsidan på det mynt som vi kallar proffslivet så får hon nu uppleva baksidan av detsamma. Och det kan i slutänden innebära att hon går miste om en plats i Sundhages EM-trupp.

***

Förutom franska storheter som Lyon och PSG, tyska dominanter som ekonomiskt starka Wolfsburg. Turbine Potsdam, Frankfurt och kanske även Bayern München så är det nog bara ett par engelska klubbar som har råd att lösa Sofia Jakobsson från kontraktet med Rossiyanka.

***

De svenska klubbar som hade kunnat vara ett alternativ är de tre som spritt mest pengar omkring sig, det vill säga; Tyresö, Malmö och Göteborg. Men enligt Jakobsson själv så är inte Sverige och Damallsvenskan ett alternativ längre, så spel i topplagen är väl därmed uteslutet.

***

På tal om övergångssummor så läste jag intervjun med AIK:s tränare Mattias Eriksson på Damfotboll.com där han berättar att Linköping hade fått lägga upp en slant för att lösa Jennie Nordin från sitt kontrakt med Solnaklubben.

Om, ja jag skriver ”om” för vad jag erfar hade Nordin precis som några andra AIK-spelare fått löfte om att kunna lämna klubben gratis vid en eventuell degradering förra säsongen, så lär det handla om en ganska liten slant.

***

Jitex fortsätter att värva unga spelare, vilket jag tycker känns intressant. Mölndalsklubben kan, om man får behålla sina spelare, ha ett riktigt starkt lag om ett par säsonger.

Gårdagen kom att handla mycket om landslagets två matcher mot pojklag. Bra inslag i förberedelserna inför sommarens EM tyckte jag, men den stora mediala massan valde att rikta fokus mot den orättvisa och långt ifrån adekvata jämförelsen mellan kvinnor och män.

Jämförelser mellan herr- och damfotboll har förekommit sedan tjejer började spela fotboll i organiserade former. Det tråkiga är dels att ”kraftmätningen” fortfarande förekommer och dels att den fortfarande ges medialt utrymme.

Personligen förstår jag inte varför så många envisas med att jämföra något som inte är jämförbart.

För mig är det självklart att det skiljer mycket mellan herr- och damfotboll, på samma sätt som det skiljer en hel massa rent fysiskt mellan män och kvinnor. Så vad är problemet?

Ingen tänker tanken på att jämföra Charlotte Kalla och Marcus Hellner eller att mäta Serena Williams klass med Novac Djokovic dito. Jämförelserna är inte gångbara, så varför envisas med att jämföra herr- och damfotboll?

***

Jag är övertygad om att Ralf Edström har rätt när han påstår att IFK Göteborgs veteraner skulle vinna över damlandslaget – särskilt om tävlingen gäller att dricka alkohol i mängd.

***

Pia Sundhages värde för damlandslaget och EM på hemmaplan är enormt. Svenska Fotbollförbundet och UEFA kan skatta sig lyckliga över att Sundhage skicklighet att göra bra PR för vårt blågula landslag och det mästerskap som ligger ett knappt halvår fram i tiden.

***

Ytterligare en spelare väljer att lämna Kif Örebro. Isländska landslagsspelaren Olina Vidarsdottir blir den åttonde spelaren som lämnar klubben efter fjolårssäsongen.

Men Närkeklubben värvar också. Helén Eke lämnar nämligen Tyresö för att spela med Örebro kommande säsong.

Det har bara gått ett par veckor av 2013 när landslaget i dag spelar sina första matcher. Men även om året är ungt så går det redan nu att se hur Pia Sundhage tänker sig sitt EM-lag.

I går prisades hon på Idrottsgalan. I dag ser Pia Sundhage sitt landslag i årets två första matchframträdanden. En klart toppad a-version spelar mot AIK:s P17 medan bilagan (b-versionen) möter Norrtäljes P19.

Med sina laguttagningar, till viss del den till matchen mot Schweiz i slutet av oktober och de två till dagens matcher, sänder Sundhage tydliga och klara signaler till sina spelare.

Sundhages budskap till spelarna som spelar mot AIK-killarna är enkelt: det är er jag tänker satsa på.

Man kan tycka vad man vill om att hon redan nu har bestämt sig för vilka 13-14 spelare som på allvar kommer att göra upp om platserna i sommarens svenska EM-lag, för som Leif Boork nu också vet så gör hon som hon vill.

Sundhages använde sig av samma strategi när hon coachade USA:s damlandslag. Redan i ett tidigt skede talade hon om vilka spelare som hon skulle få förtroende i kommande mästerskap och därefter jobbade hon för att få ut maximalt av dessa spelare.

Det är både plus och minus med att sätta en ungefärlig startelva ett halvår före EM. Fördelar är att de utvalda spelarna får möjlighet att förbereda sig på bästa sätt och att gruppen kan svetsas samman under lång tid. Nackdelar är, förutom att bra spelare gallras bort, är att det som regel är svårt att göra förändringar en bit in under resans gång.

Som jag har bloggat om här tidigare så har Sundhage i stora drag redan spikat sin startelva till sommarens EM. Den kommer, med ett par undantag, se ut som det lag som just nu spelar mot AIK:s 15-åriga killar:

Kristin Hammarström – Lina Nilsson, Emma Berglund, Malin Levenstad (ersätter skadade Nilla Fischer), Sara Thunebro – Emmelie Konradsson, Lisa Dahlkvist, Caroline Seger, Antonia Göransson – Lotta Schelin, Kosovare Asllani.

Sundhage har i samband med landslagslägret, där 28 spelare deltar, pratat om att de etablerade spelarna inte längre kan ta saker för givet och att det finns många spelare som utmanar om platserna i lage. Det snacket köper jag inte för fem öre.

I verkligheten är det nog bara Sofia Lundgren, Sofia Jakobsson och Johanna Almgren, kanske också Charlotte Rohlin, som på allvar slåss om en plats i det slutliga EM-laget.

I går blev Hanna Folkesson uttagen till kommande landslagsläger. I dag var det Julia Spetsmarks tur att komma med. Pia Sundhages test av talanger tycks inte vilja ta slut.

När Umeås Hanna Folkesson blev inkallad till landslagets läger blev frågan om vem som lämnat återbud aktuell. Förbundet jobbar ju klassiskt nog efter principen: ”en ut, en in”.

I dag kom beskedet att det är Stina Segerström (problem med en baksida) och Madde Edlund som av okänd anledning står över landslagssamlingen. Och med inte ett utan två återbud till hands passade Sundhage & Co på att också kalla in Julia Spetsmark som ersättare nummer två.

Jag kan på ett sätt förstå – och gilla – Sundhages vilja att se så många talanger och tänkbara landslagsspelare som möjligt. Hon har varit borta från svensk fotboll i många år och vill skaffa sig ett bättre grepp om läget här hemma. Samtidigt kan jag tänka mig att hon vill skaka om lite och sätta press på spelare som i många år varit närmast självskrivna i Thomas Dennerbys landslag.

Men på samma gång som jag hajar anledningarna och köper Sundhages syften, så tycker jag nog att det börjar gå lite inflation i uttagningar av talanger och spelare som gjort bra ifrån sig i serien närmast under Damallsvenskan.

Det börjar snart bli lika lätt att komma med i damlandslaget (i alla fall på landslagsläger) som att få matcher i Tre Kronor på meritlistan – och så ska det inte vara.

Spelare ska göra sig förtjänta av sina landslagsplatser, vilket sker genom att prestera bra på hög nivå under lång tid. Att som Julia Spetsmark komma med efter att ha levererat och blivit lite av en ”snackis” i Söderettan kvalificerar inte för en plats på ett blågult läger. Inte i min bok i alla fall.

Då tycker jag att uttagningen av Hanna Folkesson känns mycket mer adekvat och riktig. Folkesson har varit bra under flera säsonger och har fortfarande potential att ta nya, betydande kliv som spelare.

Det är inte så att jag i sak missunnar talangfulla spelare att få vara med på läger med damlandslaget. Tvärtom så tror jag både att det kan vara otroligt lärorikt och ge en duktig energiboost för framtiden. Men med ett drygt halvår kvar till EM på hemmaplan tycker jag att det är mycket viktigare att börja svetsa samman de spelare som faktiskt ska vara med och inte minst skapa en så högkvalitativ träningsmiljö som möjligt.

Tiden börjar bli knapp och med en handfull ”blivande”, men ännu inte färdiga, damlandslagsspelare med på lägret så riskerar kvaliteten på träningarna att bli lidande. En kvalitetsförlust som jag inte tror att blågult har råd med om sommarens EM ska bli en hit.

***

Varför ersattes inte Stina Segerström av en försvarsspelare? Sara Larsson till exempel.

***

Hade inte Sofie Andersson (Vittsjö) eller Jenny Hjohlman (Umeå) varit bättre ersättare för Madde Edlund än Julia Spetsmark?

***

Är det inte dags för Svenska Fotbollförbundet att börja släppa sina nyheter innan de dyker upp i alla andra mediala kanaler?

***

Sist, men inte minst så såg jag att Umeå har stärkt upp sin trupp med isländska mittbacken Katrin Jónsdóttir. En värvning som ger det unga UIK än mer välbehövlig rutin.

I dag blev det klart att Josefine Öqvist gör comeback efter skadeproblem och barnafödande. Kristianstad blir landslagsforwardens nya klubbadress.
– Det känns superkul att vara tillbaka, säger ”Jossan”.

Hur lyckades KDFF locka den nyblivna mamman, tillika landslagsspelaren, att göra comeback? Jo, genom att erbjuda hjälp med barnpassning.

Ett smart drag av Skåneklubben som får en offensiv att räkna med kommande säsong. Öqvist kommer nämligen att tillföra extrem snabbhet och en rejäl dos aggressivitet till Kristianstads redan vassa anfallsspel.

– Kristianstad är nog det lag som jag kan utvecklas bäst i, säger Öqvist själv i en kort kommentar om sitt senaste klubbval.

Och ”Jossans” comeback höjer fotbollstempen i Kristianstad – och i Damallsvenskan. För precis som Caroline Seger, Lotta Schelin och Kosovare Asllani är Öqvist en medialt populär person

Återkomsten innebär också att förbundskapten Pia Sundhage får ytterligare en snabb, offensiv spelare att ta med i beräkningarna inför EM på hemmaplan.

Med 42 dagar kvar tills biljetterna släpps och ytterligare 146 dagar innan EM sparkar igång har Pia Sundhage den svenska startelvan till premiärmatchen mot Danmark klar.

Det kan uppfattas som ett skämt, men jag försäkrar att det är på fullt allvar. Redan nu har förbundskapten Sundhage spikat elvan som kommer att inleda EM-turneringen mot Danmark på Gamla Ullevi, åtminstone till nio elftedelar.

Enligt välinformerade källor så har flera riktigt kompetenta och välmeriterade landslagsspelare fått beskedet att de inte passar in i Sundhages mall – och ytterligare någon eller några spelare kan komma att få liknande besked  i samband med januarilägret.

Vilka konkurrerar då om de elva platserna?

Lina Nilsson, Emma Berglund, Nilla Fischer, Sara Thunebro är tillsammans med Stina Segerström och Charlotte Rohlin de som i första hand slåss om de fyra backplatserna. Linda Sembrant, Annica Svensson och Sara Larsson däremot får fajtas för att imponera på Pia under våren.

På mittfältet står kampen mellan Caroline Seger, Lisa Dahlkvist, Johanna Almgren, Antonia Göransson, Susanne Moberg och Kosovare Asllani medan Lotta Schelin, Sofia Jakobsson, Elin Rubensson och Madelaine Edlund gör upp om de två forwardsplatserna.

Amanda Ilestedt och Elin Rubensson (kanske till och med Lina Hurtig) är outsiders som jag tror kommer att finnas med i EM-truppen och som faktiskt har en ärlig chans att spela till sig en plats i Pias elva under våren. Med i EM-truppen kan också landslagsöverraskningen Carina Holmberg komma. Sunnanåspelaren gjorde riktigt bra ifrån sig på novemberlägret och kan via en bra vårsäsong komma med i den slutliga truppen.

Mina källor gör gällande att Sundhages startelva, om hon skulle ta ut den i dag, skulle se ut så här:

Målvakt: Sofia Lundgren/Kristin Hammarström.
Backlinje: Lina Nilsson, Emma Berglund, Nilla Fischer, Sara Thunebro.
Mittfält: Kosovare Asllani (eventuellt Susanne Moberg), Caroline Seger, Lisa Dahlkvist, Antonia Göransson.
Forwards: Lotta Schelin, Sofia Jakobsson.

***

Sofia Jakobsson fanns inte med i truppen när ryska Rossiyanka avslutade höstsäsongen och uppgifter som nått mina öron gör gällande att Jakobsson letar ny klubbadress.

***

Personligen gillar jag inte det faktum att Pia Sundhage har bestämt sig för att ”diskvalificera” vissa spelare på grund av att de inte passar in i hennes mall för ”det nya damlandslaget”. Jag skulle mycket hellre se att hon lät samtliga spelare förtjäna sina platser i truppen och laget under våren. Bara för att man har dragit upp riktlinjer för hur man vill att en spelare på en viss position ska agera så behöver det inte betyda att spelare med andra kvaliteter inte alls passar in.

***

Jonna Andersson blev den tredje guldtjejen från förra sommaren F19-EM att skriva på för Linköping. Andersson förlängde sitt kontrakt med ett år. Sedan tidigare är Magdalena Ericsson och Lina Ringshamre klara för Östgötaklubben och inom kort så lär ytterligare en EM-vinnare presenteras.

***

Sunnanå har det motigt. Först tackade Malin Diaz nej till Skellefteåklubben och några dagar senare valde Elin Borg att gå till Kristianstad istället för till den svenska damfotbollsklassikern från Västerbotten.

Calle Barrling förde F19-landslaget till EM-guld, den ekonomiska krisen slog till mot landets svensk damfotboll och Pia Sundhage tog över damlandslaget – men det hände mycket mer än så under 2012.

På grund av ekonomiska diskussioner och sega förhandlingar så började jag inte blogga förrän i mars och eftersom SportExpressen har valt att dra ner på sin bevakning av damfotboll över vintern är min tid på tidningen sen några veckor över och förbi.

Jag avslutar därmed bloggåret som jag började det – på egen hand utan vare sig förpliktelser eller betalning. Det innebär att jag gör bokslut på mitt eget sätt, vilket innebär att jag listar (månadsvis) några av de ämnen som jag bloggade om under året.

Mars …

handlade om:

Sveriges seger mot Kanada i Algarve Cup
Landströms flytt från Frankfurt
Malmös seger Supercupen.

I april …

… var Tyresö i fokus. Bloggen fylldes med texter om:

Caroline Segers fotskada
Tyresös tunga fall på Folkungavallen
Hasse Löfgrens sexköp
Piteås tunga målvaktsskada
Maj …

… handlade om:

Vittsjös holländska nyförvärv
Linköpings fiaskostart
Charlotte Rohlins korsbandsskada

I juni …

… var jag på EM i Ukraina, men det hindrade mig inte från att blogga en hel massa om damfotboll. Bland annat skrev jag om:

Kaos i Tyresö
Umeås ekonomiska miss
Tony Gustavssons arbete med USA:s damlandslag
Att svenska spelare löper mindre än USA:s, Japans och Frankrikes dito
Thomas Dennerbys skitsnack
OS-truppen

I juli …

… lämnade Jörgen Petterson Linköping
… gick Dalsjöfors i konkurs
… snackade jag EM-final med Calle Barrling
… hyllade det historiska guldet
… startade damlandslaget OS-turneringen på bästa sätt
… blev Martin Sjögren ny LFC-tränare
… såg jag Sverige tappa poäng mot Kanada i Newcastle

I augusti …

… ifrågasatte jag Malmös värvningar och ekonomiska skötsel
… ställde jag frågan om Pia Sundhage var det rätta valet efter Thomas Dennerby
… konstaterade jag att damfotboll inte attraherar
… och att Jitex hade hamnat i ett jävligt läge

September …

… handlade om:

Linnea Liljegärds flytt från Göteborg till Ryssland
Kosovare Asllanis flytt till Frankrike
Hedvig Lindhals korsbandsskada

I oktober …

… skrev jag om Umeås nya vägval
… fick Pia Sundhage en smakstart i rollen som svensk förbundskapten
… fick Malmö guldfrossa

November …

… var månaden då:

Tony Gustavsson hyllades
Jag skrev att den ekonomiska krisen inte bara är av ondo
Jag tog bladet från munnen
Sverige fick en riktig drömlottning i nästa års EM

I december …

… tackade jag för mig på SportExpressen

***

Topp-5 2012

Mina mest lästa inlägg under året var följande:

1) Damfotboll attraherar inte
2) Stockholmslag och Sundhage
3) Gustavsson hyllas av USA
4) Är Sundhage verkligen svaret?
5) Umeå väljer ny väg

;

***

Jag har tidigare kritiserad Damfotboll.com för att många gånger vara för mycket hejarklack och nu är det dags igen. Artikeln om Nazanin Vaseghpanah härom dagen var en snyftare i klass med klassiska grekiska tragedier.

För det var faktiskt väldigt länge sen jag läste en så otroligt okritiskt skriven text om en spelare som under sin karriär inte direkt har gjort sig känd för att göra allt i sin makt för att bli så bra hon en gång hade potential att bli.

Att låta en spelare, som jag så många gånger sett visa upp ett riktigt dåligt kroppsspråk, snacka om att det finns så mycket skitsnack inom damfotbollen och damfotbollen är för ”tjejig” känns bara pinsamt – och att hon lägger av med sporten som hon påstår sig älska på grund av dessa anledningar gör det hela än mer larvigt.

Personligen tycker jag att ”Naza” borde ha hållit käften istället för att gråta ut i media. Leverera eller tig, kort och gott.

Appropå gott, så önskar jag alla ett gott slut.