I Algarve pratade Pia Sundhage om hur viktigt det se vad man kan bli och kan göra.
I dag visade det svenska landslaget att man har en bra bit kvar att vandra innan man också gör det man vill kunna göra.

Sverige hade chansen att för första gången sedan 2009 ta sig till final i Algarve Cup. Ett kryss eller en seger mot Japan skulle göra förhoppning till verklighet.

Men så blev det inte. Trots ledning med 1–0.
Japan vann matchen (2–1) och Sverige får rikta in sig på tredjeprismatch istället.

Ingen vidare match
Och i ärlighetens namn så var det ingen vidare match i Faro i eftermiddag.
Tempot var långa stunder ganska lågt, passningsprocenten sannolikt ännu lägre och kvaliteten någonstans mellan mini- och lättmjölk.

Det tog liksom aldrig fart. Japan spelade sitt fina och rörliga, men inte alltid så effektiva kortpassningsspel medan Sverige blandade och gav såväl  i passningsspelet som i spelet i stort.

Men det fanns ljusglimtar, individuella insatser som gladde. En var Carola Söbergs målvaktsspel (bortsett från några skönhetsfläckar), Nilla Fischers alltid lika säkra agerande en annan och Hanna Folkessons kloka positions- och passningsspel en tredje .
Och så fanns det okej effektivitet, före paus.

Med mindre än fem minuter kvar av en ganska tråkig första akt slog Therese Sjögran en frispark som touchade den japanska muren, ändrade riktning och tog en perfekt båge för Linda Sembrants panna.

1–0 till Sverige och finalbiljetten mot Tyskland som i en liten ask.

Japanska jubel
Så blev det ju som bekant inte.
En svag inledning och en lite trist avslutning av andra halvlek tog Japan till finalmötet med de regerande Europamästarna istället.

1–1 kom efter en lika huvudlös som usel bakåtpassning av Jessica Samuelsson. Bollen gick fram till japanskan Ogimi som rullade in kvitteringen bakom Carola Söberg, som kom på mellanhand.

Och det var Japan som var det bättre laget efter paus.
I 30 minuters tid höll asiaterna i taktpinnen och förde spelet, utan att för den skull omsätta detta i riktigt farliga chanser.

Sen stack Sverige upp och skapade ett par fina möjligheter att avgöra.
En frispark från Sjögran hamnade via japansk kalufs i stolpen och någon minut senare serverade Lotta Schelin inhopparen Antonia Göransson ett gyllene läge att avgöra, men avslutet var för snällt och gick rakt på målvakten.

Trots det såg Sverige ändå ut att kryssa sig fram till final.
Fram till att de olyckliga omständigheterna gjorde entré i Faro.
Linda Sembrant fick bollen på handen i eget straffområde och Japan kunde avgöra från elva meter – en minut från slutet.

Tog inte chansen
Att ha chansen och att ta chansen är två väsentligt skilda saker. Sverige hade det ena och misslyckades med det andra.

Framför allt på grund av att man under långa stunder saknade skärpa och rörlighet, men också på grund av att passningsspelet under delar av matchen höll alldeles för svag kvalitet.
Men man förlorade också för att man faktiskt mötte ett bra landslag (Japan är rankat trea i världen).

Inför matchen ifrågasatte jag uttagningen av Carola Söberg (och det gör jag väl till viss del fortfarande). Men Söberg gjorde en bra match och svarade för flera fina aktioner. Hon var dessutom ganska nära att rädda straffen som avgjorde matchen.

Ytterbackarna, Samuelsson och Elin Rubensson, svarade för tämligen svaga insatser. Båda två hade problem i matchen och den förstanämnda var i allra högsta grad inblandad i det japanska 1–1-målet.

Desto bättre var då Sara Thunebro i sitt inhopp (kom in direkt i andra halvlek). Veteranen  var aktiv, klev in i närkamper och visade med tydlighet att hon verkligen inte vill släppa ifrån sig vänsterbacksplatsen utan fajt.

I övrigt var det, som jag skrev inledningsvis, framför allt Fischer och Folkesson som var de verkliga glädjeämnena.

Lotta Schelin spelade sin andra match från start efter skade- och sjukdomsuppehållet och var sin vana trogen löpvillig och aktiv.
Lyon-anfallaren fick dock inte sitt spel att stämma lika bra i dag som hon fick mot USA. Och det blev några offsidelöpningar för mycket dessutom.

Svart på vitt
Totalt sett svarade Sverige för sin spelmässigt sämsta match i turneringen. Det som fungerat tidigare stämde inte alls lika bra i dag och det som varit okej förut var inte godkänt i eftermiddag.

Men inget ont som inte för något gott med sig. Landslagsledningen fick ganska klara besked om vad som behöver bli bättre om det det ska kunna bli ett lyckat VM nästa sommar.

Passningsspelet var en sådan detalj, rörligheten en annan.
Och det är väl klart bättre att få de beskeden nu än ett år fram i tiden.
Nu finns fortfarande en hel del tid att spela på. Det gör det inte i mars 2015.

För några veckor sedan värvade Eskilstuna United landslagsbacken Sara Thunebro.
I dag gjorde man klart med ytterligare en landslagsmeriterad försvarsspelare – Annica Svensson.

Eskilstuna United fortsätter att värva smart och starkt inför Damallsvenskan. Efter att först ha rekryterat landslagsveteranen Sara Thunebro, kom klubben i förra veckan överens med förra Piteåmittfältaren Sofie Persson om ett kontrakt som sträcker sig över den kommande säsongen.

Men man var inte nöjda med det.

I dag blev det klart att också förra landslagsbacken Annica Svensson spelar med Eskilstuna under 2014 – trots anbud från andra svenska och utländska klubbar.
Därmed kan nykomlingen ställa upp med samma ytterbackspar som landslaget begagnades sig av i VM 2011.

I Svensson, som förra säsongen spelade för både Med Svensson, som förra säsongen spelade både för Tyresö och Vittsjö, får Eskilstuna en riktigt tuff och rivig försvarsspelare med mycket rutin och en sjujäkla vinnarskalle.

Nykomlingen från Södermanland kommer helt klart att bli riktigt intressant att följa den kommande säsongen, och den som hade trott att laget skulle bli en slagpåse kan tänka om här och nu.

Så har Eskilstuna värvat inför Damallsvenskan:
Kim Arodin (comeback, tidigare i Kif Örebro), Elena Sadiku (Kristianstads DFF), Emelie Almesjö (Sirius), Alyssha Chapman, (Sirius), Gaelle Enganamouit, (Spartak Subotica SRB), Sara Thunebro, (Tyresö), Sofie Persson (Piteå), Annica Svensson (Vittsjö GIK).

Information färdas väldigt fort, särskilt nuförtiden. Nykomlingen Eskilstunas värvning av Sofie Persson nådde mig blixtsnabbt och nyheten om norska landslagsspelaren Lisa-Marie Woods skakande blogginlägg tog inte mycket längre tid på sig.

Sanningen är att jag har semester och inte ”ska” jobba. Men, det är svårt att släppa allt helt och hållet även fast jag befinner mig bland palmer, sandstränder och ljumma vatten.

Och Eskilstuna Uniteds satsning inför säsongen i Damallsvenskan är riktigt intressant att följa. Nykomlingen menar helt klart allvar, vilket man visat genom att locka till sig rutinerade landslagsbacken Sara Thunebro och nu också förra Piteåkaptenen Sofie Persson – bland andra.

Dessutom säger sig klubben vara ute efter ytterligare en etablerad spelare. Spännande.

………………………………………………

Lisa-Marie Woods avslöjande skapade i går stora rubriker både i Norge och Sverige. Det den norska landslagsspelaren skriver om i sin blogg är skakande, men kommer dessvärre inte som någon jätteöverraskning.

Det kommer ju med ojämna mellanrum fram nyheter om trakasserier och övergrepp inom sportens värld.
Maktmissbruk är aldrig någonsin acceptabelt och det är tragiskt att sådant förekommer över huvud taget – oavsett om det händer inom sportens värld eller någon annanstans.

………………………………………………

Fjolårets stora stjärnskott i Damallsvenskan, Stina Blackstenius, skrev i går ett kontrakt som innebär att hon spelar kvar i Linköping i ytterligare tre år.

………………………………………………

Eftersom jag är i Asien ska jag passa på att gratulera australiensiskan Sarah Walsh som fyller 31 år i dag. Den före detta landslagsforwarden är tämligen okänd i Sverige, men hon var faktiskt klar för en allsvensk klubb 2009.

Dessvärre hade hennes amerikanska agent kommit överens om ett avtal med Saint Louis Athletica i samma veva och Walsh valde en högre lön i USA före spel i Sverige.

………………………………………………

Det sista mina chefer sa innan jag lämnade jobbet i torsdags var: ”Njut av semestern nu och låt jobbet vara”. Nog njuter jag alltid och mer av den varan ska det bli, så  nu lägger jag bort jobbet – igen.

Så blev det till sist officiellt att också Jennifer Hermoso Fuentes lämnar Tyresö.
Spanjorskan blir den sjätte landslagsspelaren som lämnar klubben sedan förra hösten.

Att Jennifer Hermoso var på väg bort från Tyresö var redan känt (vilket jag bloggade om för några dagar sedan), men nu står det också klart var hon kommer att spela kommande säsong. Nästa klubbadress blir Barcelona.

Det blev alltså bara en säsong i Tyresös gula tröja för den offensivt orienterade spanjorskan som värvades i april förra året. Enligt uppgifter ska hemlängtan och acklimatiseringsproblem vara orsaken till att Hermoso vänder tillbaka till hemlandet.

Sara Thunebro, Kirsten van de Ven och Ashlyn Harris har redan valt spel i nya klubbar.
I dag blev det klart att också norska supertalangen Caroline Graham Hansen lämnar Tyresö – och spelarflykten är inte slut ännu.

Vad händer i Tyresö egentligen?

Efter de senaste veckornas händelser känns frågan väldigt relevant. Landslagstrion Thunebro, van de Ven (Holland) och Harris (USA) har lämnat klubben och i dag blev det, som jag hört ryktas om i några veckor, klart att Caroline Graham Hansen flyttar hem till Norge och Stabaek igen.

Dessutom kommer trion Christen Press, Meghan Klingenberg och Whitney Engen att återvända till Nordamerika för spel i NWSL (den nordamerikanska proffsligan) så snart Champions League-äventyret är över för Stockholmslagets del.

Lägg till vetskapen om att Caroline Seger, Veronica Boquete och Marta bara har kontrakt med klubben över vårsäsongen, så är det lätt att räkna ut att de vice svenska mästarna går mot en jätteförändring – tvärtemot klubbens tidigare uttalanden om vikten av kontinuitet.

På plussidan finns bara värvningen av Finlands landslagsmålvakt Tinjja-Riikka Korpela och comebackande Madelaine Edlund – än så länge.

Det börjar se tunt ut på spelarsidan för Tyresö. Riktigt tunt. Och det kan bli ännu tunnare.

Rykten gör nämligen gällande att också spanjorskan Jennifer Hermoso Fuentes är på väg bort från klubben.

Fyra spelare har lämnat, tre till (minst) kommer att flytta när Champions League-spelet är avslutat och ytterligare en eller två kan vara på väg bort. Så frågan jag ställde tidigare i inlägget känns verkligen relevant.

Vad är det som händer i Tyresö egentligen?

Tyresös fortsätter att gå trögt. Lördagens möte med Piteå resulterade i höstsäsongens tredje tunga poängtapp – och i morgon försvinner SM-guldet till Malmö.

Jag räknade ut Tyresö förra hösten och fick med all rätt äta upp det när klubben tog sitt allra första SM-guld. Men mycket har hänt sedan dess och nu är 08-klubben borta från guldet.

Det Tyresölag som, på ett minst sagt imponerande sätt, tog sig förbi Malmö i säsongens sista omgång och vann Damallsvenskan står inte längre att känna igen.

Och den spelargrupp som förra hösten kändes lika urstark som harmonisk och fylld av tro på den egna förmågan tycks nu famla efter både identitet och ett fungerande spel, eller är det bara en sådan där höst där marginalerna går emot ett lag? Sådana säsonger kommer även för kanonlag.

Eftermiddagens tunga poängförlust i Norrbotten är dock det senaste exemplet på att Tyresö faktiskt inte är vad man var för ett år sedan. 1–1 mot Piteå är absolut inget fiasko, men åtminstone en klar missräkning – precis som poängförlusterna mot Kif Örebro och Umeå IK.

Inför säsongen var jag helt övertygad om att Tyresö skulle försvara guldet från i fjol. Stjärnspelarna var ju kvar, precis som duktige tränaren Tony Gustavsson. Dessutom hade truppen spetsats ytterligare med vindsnabba forwarden Christen Press och vår blågula landslagsveteran, Sara Thunebro. Trots det blir det Malmö som vinner Damallsvenskan.

Frågan måste därför ställas: Hur mår Tyresö egentligen?

Kanske är det bara tillfälligheter och illa tajmade skador på nyckelspelare (som Marta, Caroline Seger och Johanna Frisk) som gjort att gulddrömmarna gått upp i rök. Kanske är det spelarcirkusen efter EM och den förändrade gruppdynamiken som har bidragit till att det det förut så vägvinnande spelet nu hackar och kör fast, framför allt i planens sista tredjedel.

Svaren finns nog där ute, men är knappast entydiga eller helt enkla att hitta.

Det enda som står klart är att Tyresö inte är den segermaskin man var för ett knappt år sedan – och att Champions League-äventyret riskerar att ta slut nästan lika snabbt som det börjar.

…………………..

Innan jag glömmer måste jag också rikta beröm till Piteå som krigade sig till en viktig poäng och nytt kontrakt i Damallsvenskan. Starkt.

Förbundskapten Pia Sundhage bygger om sitt landslag efter EM. Antonia Göransson skolas om till vänsterback och Caroline Seger får en mer defensiv roll på det svenska mittfältet.

Bakom förändringarna ligger feedback från personer i kretsen runt landslagsledningen och en utvärdering som gjorts efter sommarens EM.

Att Caroline Seger flyttas bakåt i planen grundar sig bland annat på det faktum att hon, trots en klart godkänd turnering – spelmässigt, alltför sällan utgjorde något egentligt offensivt hot och alldeles för sällan var inblandad i farliga målchanser.

Tyresöstjärnans statistik från EM gav ganska övertygande bevis på detta:

Mål: 0
Assist: 0
Avslut mot mål: 0
Avslut utanför: 3

På fem matcher noterades landslagskaptenen alltså bara för tre avslut utanför målramen. Ett facit som naturligtvis inte är bra nog för en offensiv spelmotor – särskilt inte på internationell nivå.

Genom att skräddarsy en ny roll, lite bakom övriga mittfältare, hoppas Pia Sundhage få ut mer av sin spelmotor. Förhoppningen är att en lägre utgångsposition ska kunna ge Seger mer tid och utrymme att visa prov på sitt fina spelsinne och faktiskt vara den som styr det svenska spelet – utan att därigenom bromsa upp spelet.

Slår rokaden väl ut kan Seger mycket väl bli den nyckelspelare som hon har talang och potential att vara.

Få alternativ
Att Sundage väljer att testa Antonia Göransson som ytterback är ganska lätt att förstå. Sara Thunebro är i slutskedet av sin karriär och bakom henne är utbudet av gångbara vänsterbackar minst sagt… skralt.

Göransson är van kantspelet och har med sin löpstyrka och sitt ganska hyfsade passningsspel potential att bli en bra back.

Faller omskolningen väl ut får Sundhage en ytterback som har kraft och förmåga att fylla på framåt i anfall efter anfall, men tills dess får hon finna sig i en klart ovan försvararsspelare som kommer att behöva tid på sig för att hitta rätt i positionsspelet och för att acklimatisera sig i en helt ny roll.

”Safety first”
Tyvärr väljer dock Sundhage trygghet före förändring i kvalmötet med Polen.

Precis som tidigare spelar Sverige 4-4-2 med Thunebro till vänster i försvaret och med Seger intill Marie Hammarström på mitten.

Med tanke på att vägen till VM ser enkel ut hade jag gärna sett att ombyggnationen av det svenska landslaget påvörjats redan nu istället för att gå vidare i gamla fotspår.

Tyresö har sett om sitt hus inför hösten och Champions League. Målvakten Ashlyn Harris har värvats och kontrakten med Caroline Seger och Sara Thunebro har förlängts. Men det lär komma att hända mer.

Det blev ett rekordkort semesteruppehåll för bloggen den här gången. Anledningen stavas Tyresö.

Svenska mästarna går en spännande höst till mötes såväl i Damallsvenskan som i Champions League.

Som bekant har mästarna stärkt upp truppen med fjolårets bästa målvakt i USA och sett till att behålla både mittfältsmotorn Caroline Seger och ytterbacken Sara Thunebro.

Men det kommer att hända mer, var så säker.

Enligt uppgifter är Elaine Moura på väg bort från klubben, (rykten placerar henne i en annan Stockholmsklubb), samtidigt som nya namn kan vara på väg in.

Sedan tidigare har det ryktats om att att norskan Caroline Graham Hansen, som provspelade med Tyresö i vintras, kan vara aktuell för en övergång.

”Det kan bli spel i Sverige, men jag kan också bli kvar i Toppserien”, sa Graham Hansen när jag pratade med henne efter EM-finalen mot Tyskland.

Så vi får helt enkelt vänta och se vad som händer med den tekniskt skickliga norskan med det härliga drivet. Mer klart lär det då vara att Elaines dagar i Tyresö är räknade.

Klockan 18.00 släpper Pia Sundhage sin trupp till EM. Redan nu kan du läsa vilka spelare jag skulle ta ut till sommarens stora fotbollsfest.

Innan jag tar fram sågen och släpper bomber så vill jag förklara hur jag tänker.

Stommen i det svenska landslaget börjar närma sig, eller har redan passerat, de 30. För att inte behöva genomföra en generationsväxling av jätteformat under kvalet till VM i Kanada 2015 skulle jag redan nu plocka in några av framtidens svenska stöttespelare.

Jag skulle dessutom välja att rata några spelare som i mitt tycke inte har en framtid på absolut högsta internationella nivå. 

Med det sagt är det dags att presentera min EM-trupp.

Målvakter – två 30-plussare räcker
Kristin Hammarström och Sofia Lundgren är mina två mästerskapsmålvakter.

Eftersom en tredjemålvakt mest är med för att fylla ut lagbilden tycker jag att det finns anledning att ta in en yngre målvakt som har framtiden för sig istället för att satsa på 30-åringar som Hedvig Lindahl eller Carola Söberg.

Varför inte låta Malin Reuterwall, som har en klart godkänd vårsäsong i Umeå bakom sig, vara med – alternativt Sunnanås Susanne Nilsson.

Backar – Malmöbackarna slopas
Att skola om Nilla Fischer till mittback har visat sig vara ett smart drag av Pia Sundhage. Jag vidhåller att Fischer är ännu bättre på mittfältet, men hon är riktigt bra i mittförsvaret och kan flytta fram om det behövs.

Förutom Fischer kommer Charlotte Rohlin, Sara Thunebro, Jessica Samuelsson, Stina Segerström och Annika Svensson med i min trupp.

Den sistnämnda är med sin aktivitet, aggressivitet och tuffhet ett klart bättre alternativ än Malmös Lina Nilsson som varit svag hela vårsäsongen och som snarare reagerar än agerar på planen.

Amanda Ilestedt har inte imponerat på mig och är, som jag ser det, en för dålig passningsspelare för att ta plats i en EM-trupp den här gången.

Jag skulle istället välja att ta med Linköpings Magdalena Ericsson, som visserligen har en hel del kvar att lära och utveckla, men som är begåvad med en vänsterfot som ett framtida svensk landslag skulle må bra av.

Mittfältare och forwards – Sjögran tar ingen plats
Ett ganska stort antal spelare känns givna. Däribland finns Caroline Seger, Marie Hammarström, Antonia Göransson, Kosovare Asllani, Lotta Schelin, Josefine Öqvist, Sofia Jakobsson och även Lisa Dahlkvist – även om hon inte har varit i närheten av den form hon visade upp i VM 2011.

Emmelie Konradsson har varit med hela året och ska också hon med till EM, precis som Elin Magnusson (som debuterade mot Brasilien).

Utöver dessa är det hög tid att släppa fram morgondagens blågula stjärnor. Malmös Elin Rubensson är en av dessa och är med sin mångsidighet en spelare som jag skulle plocka med.

Samma sak gäller för Lina Hurtig. Umeåanfallaren är visserligen inte är färdig för ett seniormästerskap ännu, men hon kommer att vara en väldigt viktig spelare i morgondagens svenska landslag. Låt henne känna på atmosfären, se vad som krävs och skaffa sig erfarenheter som kan vara värdefulla i framtiden.

Olivia Schough är ett alternativ för min trupp, men jag skulle nog ta ut Jenny Hjohlman istället. Umeåspelarens spetsegenskaper är vassare och väger tyngre än Schoughs kvaliteter, så sista platsen i min EM-trupp går till ”Viksjöfors-expressen”.

Klockan 18.00 offentliggör förbundskapten Pia Sundhage sin trupp till EM. Räkna med någon överraskning, men med betydligt färre skrällar än jag skulle ta med i min blågula styrka.

Det som kunde anas i går blev kristallklart i dag. Pia Sundhage väljer att spela Linköpings Jessica Samuelsson som högerback mot Norge.

Landslagets träning bjöd inte på några egentliga överraskningar. Däremot lät förbundskapten Sundhage morgondagens startelva kampera ihop under dagens spelmoment.

Där blev det tydligt att Jessica Samuelsson spelar högerback och att Umeås Emmelie Konradsson tar plats till höger på mittfältet.

Sundhage bestämde sig sannolikt redan i tisdags när hon såg Linköping besegra Malmö med 3–1 och Samuelsson vann matchen i matchen mot Lina Nilsson på knock out.

För det var verkligen skillnad. Samuelssons starka defensiv överglänste Nilssons alla offensiva (och defensiva) färdigheter – med råge.

Och när Sundhage sen tog beslutet att låta Emmelie Konradsson (som är duktig offensivt, men som brister i försvarsspelet) starta morgondagens match, före spelare som Sofia Jakobsson och Josefine Öqvist, så blev det viktigare att låta en defensivt duktig ytterback operera bakom än att spela en mer offensivt orienterad dito.

Om Samuelsson svarar för en stabil och bra insats mot Norge så tror jag att Lina Nilsson får svårt att ta den där startplatsen som såg ut att vara vigd för henne bara ett par månader tillbaka i tiden.

………………………………………………………..

Det blir två systrar Hammarström på planen mot Norge. Kristin vaktar målet och Marie spelar på innermittfältet tillsammans med Caroline Seger.

Gissningsvis tror Pia Sundhage att Sverige kommer att vara det spelförande laget och valde därför att satsa på två passningsskickliga spelare centralt, vilket placerade mer defensivt starka Lisa Dahlkvist på bänken.

Tufft för Dahlkvist som i går lät meddela att hon kände sig i bra form och som, kanske just därför, såg ut lite som att luften gått ur henne i dag.

………………………………………………………

Så spelar Sverige i morgon:

Kristin Hammarström – Jessica Samuelsson, Nilla Fischer, Charlotte Rohlin, Sara Thunebro – Emmelie Konradsson, Caroline Seger, Marie Hammarström, Antonia Göransson – Kosovare Asllani, Lotta Schelin.