13 matcher, 13 segrar.
Erik Skoglunds fläckfria facit är intakt efter att han knockat Gyorgi Marosi redan i den första ronden.
Ännu en seger. Men framför allt, ännu en match där Skoglund varit totalt överlägsen sin motståndare. Trodde någon på allvar att en lönnfet 35-årig ungrare med sex förluster (det här blev hans sjunde) skulle ha något att sätta emot det svenske framtidshoppet?
Nej, förstås inte. Skoglunds stall, tyskjätten Team Sauerland, håller på att bygga upp en framtida världsmästare. Med Marosi tog 21-åringen ett litet steg uppåt i svårighetsgrad. Men Nyköpingssonen har bevisat att han är mogen för svårare test än så här.
Inför den här matchen rankades han på 18:e plats på EBU:s lista över Europas bästa boxare i lätt tungvikt. Skoglund har själv sagt att han kan slå flera av dem som ligger högre upp.
Nu är det dags att han får chansen att bevisa det också.

/Petter Öhrling

BOXNING. Ska du bara se en match i år, välj den som utspelade sig i Kalifornien i lördags mellan Brandon Rios och Mike Alvarado. Vilken thriller. Tankarna fördes till Diego Corrales mot Jose Luis Castillo. Arturo Gatti mot Mickey Ward. Det var en match som utkämpades på mycket nära håll med vilda slagväxlingar och stort hjärta. Mellan två dittills obesegrade boxare, bör inflikas. Men det är bara ”Bam Bam” Rios nolla som är intakt, sedan han vann på TKO i rond sju. Nu väntar jag ivrigt på att få höra hans nästa motståndare. Tänkbara namn är bland andra Amir Khan, Juan Manuel Marquez, Lamont Peterson och Danny Garcia.

Cirka 85 mil nordöst, i sin hemstad Liverpool, bjöd intressante tungviktaren David Price på en styrkedemonstration när han körde över Audley Harrison inom loppet av 82 sekunder. Med sin 203 cm långa kropp har scousern seglat upp som en rejäl utmanare till bröderna Klitschko. Han har till och med hyrts in för att imitera ukrainarna i sparringsessioner med bland andra David Haye och Dereck Chisora.

Men ännu saknar Price rutinen för att slåss om ett världsmästarbälte. Han vill själv ha gått 20 matcher (uppe i 14 nu) innan han gör ett försök. Det tycker jag låter klokt. Nu väntar 45-årige Matt Skelton, mest känd som kickboxare, i december månad. Och fortsätter Price att utvecklas i samma takt har han goda chanser att regera tungviktsboxningen när Klitschkobröderna har lagt av.

/Petter Öhrling

BOXNING. Trivselmagen är borta och tillbaka är sexpacket. Ricky ”The Hitman” Hatton har gått ner 21 kilo för sin comeback mot ukrainaren Vyacheslav Senchenko. Men det är svårt att veta vilken form den tuffe britten är i. Det har gått tre år sedan hans senaste fight och rubrikerna sedan dess har mest handlat om dåliga matvanor, rehab samt alkohol- och drogmissbruk. Men markera den 24 november i kalendern för den här intressanta matchen. Jag tänker i alla fall inte missa den. Man glömmer lätt att Hatton bara har förlorat två av sina 47 matcher – och det mot sin generations två bästa boxare Floyd Mayweather och Manny Pacquiao.

***

Den nuvarande tungviktsscenen beskrivs ofta som en av de svagaste generationerna någonsin. Förre superstjärnan Mike Tyson hyllar dock bröderna Klitschko som han tror hade varit svårslagna även under en svårare era. Däremot tycker han boxningsvärlden saknar en… tja, Mike Tyson. ”Folk vill se spännande boxare som snackar skit och knockar folk. De vill se barbarism och blod”. Iron Mike säger sig också ha kunnat besegrat jätteukrainarna i sin prime. ”Jag tror faktiskt det. Mitt ego gör att jag måste tro det”.

/Petter Öhrling

BOXNING. Ännu en fantastisk helg med underhållande matcher för alla oss boxningsälskare.

Underbarnet Saul ”Canelo” Alvarez är fortsatt obesegrad (41-0-1) efter att ha dominerat Josesito Lopez (30-5). Amerikanen gick i golvet i såväl rond två, tre och fyra men visade prov på sin tuffhet och kom tillbaka gång på gång. Vid ett tillfälle liknade till och med kommentatorerna Lopez vilja vid filmhjälten Rocky. Visst visade han hjärta, men i slutändan mötte han helt enkelt en boxare som var några klasser bättre. I slutet av den femte ronden bröt Joe ”Fair but firm” Cortez matchen. Det var för övrigt domarlegendarens, invald i Hall of Fame förra året, sista framträdande i karriären. Blott 22-årige ”Canelo” var mycket imponerande och visade vilken fin punch han har. 

Att jag inte nämnde Sergio Martinez (50-2-2) förra veckan bland min topp fem över de bästa boxarna kilo-för-kilo är något som jag får äta upp i dag. Han höll absolut världsklass i sin seger över utmanaren Julio Cesar Chavez Jr (46-1-1). Först dominerade han de första tio ronderna med sin rörlighet, sitt fotarbete och sina snabba in-ut-kombinationer. När Chavez, något blek under matchens första halva, väl skruvade upp tempot så valde Martinez att stå kvar och vilda slagväxlingar utbröt. Chavez lyckades till och med golva argentinaren i den tolfte ronden med en vänsterkrok, men han reste sig och vann via domslut. Den dramatiska sista ronden förde tankarna till när pappan Julio Cesar Chavez Sr (107-6-2), av många ansedd som historiens bäste mexikanske boxare, knockade dåvarande stjärnan Meldrick Taylor med två sekunder kvar år 1990.

/Petter Öhrling

BOXNING. Tillbringade tisdagsmorgonen med att se helgens två stormatcher. Dels en väldigt väntad ukrainsk seger, dels en superfight som överträffade allas förväntningar.

Lite reflektioner såhär efteråt: Att någon som Vitali Klitschko måste in i ringen med någon som Manuel Charr är ett sorgligt underbetyg till tungviktsboxningen 2012. Han var i det närmaste totalt okänd redan innan och gjorde inte mycket med sitt livs stora chans för att förändra den saken. Med det sagt tycker jag att det var ett dåligt ingripande av domaren att stoppa matchen innan hans ringhörna ens fick chansen att jobba på tyskens cut. Klitschkobröderna fortsätter att totaldominera i vad som måste vara historiens svagaste tungviktsera.

Andre Ward mot Chad Dawson var ett slag rakt i mage på dom som säger att de bästa boxarna aldrig ställs mot varandra. Här möttes världens bästa super mellanviktare (Ward) och världens bäste lätt tungviktare (Dawson) i en match som överträffade allas förväntningar. Båda är rätt ospektakulära boxare med sina största tillgångar i defensiven, ändå blev det en match väl värd att se. Dawson gick i golvet tre gånger innan han något överraskande bad domaren Steve Smoger att bryta i den tionde ronden. Obesegrade Ward befäste sin plats som en av världens bästa boxare kilo-för-kilo. Personligen rankar jag bara Mayweather, Pacquiao och 2xKlitschko före den skicklige amerikanen. Jag underskattade Ward en aning i Super Six, men efter att han lekte med Carl Froch i slutet av förra året rankar jag 28-åringen väldigt högt. Det är också värt att nämna att Ward, USA:s senaste guldmedaljör i ett OS (2004), inte har förlorat en enda match sedan 12 års ålder – vilket i sig är helt otroligt.

/Petter Öhrling

BOXNING. Legendaren Evander Holyfield är 49 år gammal men visar inga tecken på att han vill sakta ner. Nu har amerikanen utmanat jättarna i tungviktsvärlden, bröderna Wladimir och Vitali Klitschko.
Och han tror att många skulle betala för att se en sådan fight.
– Ålder är bara siffror. De har en chans att tjäna mer pengar än någonsin om de möter mig, säger han till Sky Sports.
Statusen för de båda ukrainarna är att Vitali är inbokad för en match mot Manuel Charr i september medan Wladimir knockade Tony Thompson i början av juli.
– Jag har sagt att jag vill möta dem. Det är dem som inte vill möta mig, säger Holyfield.
– De måste bara inse att vi kan tjäna mycket pengar, sen får vi se vem som vinner.
Holyfield har inte gått någon match sedan han stoppade danske Brian Nielsen på TKO i maj förra året.

Personligen tycker jag att det är dags att lägga handskarna på hyllan. Holyfield har ingenting att hämta på den absoluta toppnivån längre och hans motiv verkar snarare vara att tjäna pengar än att utmana på allvar.
Att han har förlorat sex av sina senaste 12 matcher är ett tydligt tecken på det.
Då finns det bättre utmanare i form av David Haye, Robert Helenius eller kanske Chris Arreola.

/Petter Öhrling

Jag har som mest fått näsblod när jag har boxats. Det här känns… lite mer brutalt. Det gör ont i mig när jag ser det här.

Det var på kickboxningsgalan It’s Showtime 57 & 58 den sista juni som albanske Rustemi Kreshnik fick ansiktet sönderslaget av Mourad Bouzidi.

Ja, jag vet inte om man behöver säga så mycket mer. Se själva.

BOXNING. Amir Khans karriär är i fara efter två raka förluster.
Nu har han tröttnat på att stå i skuggan av superstjärnan Manny Pacquiao – och funderar på att lämna gemensamme tränaren Freddie Roach.
– Jag behöver någon som är med mig hela vägen, säger han.

Efter chockförlusten mot Breidis Prescott 2008, när Khan knockades brutalt efter bara 54 sekunder, var det många som sa att brittens karriär var över.
Men OS-silvermedaljören från Aten studsade tillbaka i stor stil med åtta raka vinster. Han var på väg att etablera sig som en av sportens superstjärnor, men nu måste han börja om på nytt.
Först efter det omdiskuterade, och i mina ögon horribla, domslutet mot Lamont Peterson i vintras. Och nu, i lördags, efter att hans glaskäke gjort sig påmind en gång till.
Ingen kan ifrågasätta Khans talang, hans sanslösa slagfrekvens eller hans teknik. De håller alla världsklass.
Men hakan gör det inte.

Nu haglar kritiken över 25-åringen från höger och vänster, och landsmannen Carl Froch sa rätt ut att han borde fundera på att ge upp boxningen.
Khans metod för att väcka nytt liv i karriären verkar vara att separera sig ifrån Freddie Roach, fem gånger utsedd till Årets tränare.
– Det är svårt när man är med Manny och måste vara nummer två, säger han.
– Jag behöver någon som är med mig hela vägen, som min fystränare Ruben Tabares.
Khan är ändå i en sits där han möter toppmotstånd i varje match han går, och jag är inte säker på att det här är rätt väg att gå. Går det att få en bättre tränare? Går det att få bättre sparring?

För övrigt måste väl Khan vara den förste boxare i världshistorien som har blivit av med samma bälten – två matcher i rad.