Som Dana White exklusivt bekräftar i dagens rosa tidning är det klart med UFC i Sverige den 14 april.

Sådärja! Om ni inte läst storyn så gör ni det här! http://www.aftonbladet.se/sportbladet/kampsport/mma/article14144032.ab

Gamla nyheter säger kanske någon. Skitsnack säger jag. Visst att rykten florerat länge och visst att en del av detta läckt ut tidigare men nu är det bekräftat och klart. Nu finns något att ta på, något att diskutera och framförallt, nu finns något att på allvar se fram emot.

Det här betyder förstås massor för Sverige som idrottsnation och förstås ännu mer som kampsportsnation. En bekräftelse på kunnande, intresse och förmåga skulle jag vilja kalla det. Och för alla våra duktiga fighters finns nu ett omedelbart mål för som Dana bekräftade när jag pratade med honom vill han ha flera svenska intressen till galan.

Att Globen passar som handen i handsken för ett spektakel av de här proportionerna säger sig själv. Den är rund, stor och bra på show.

Självskrivna på galan (om allt går som det ska på vägen) är ju förstås de redan kontrakterade Alexander Gustafsson och Reza Madadi, frågan är vilka fler som kommer få chansen. Diskussionerna är förstås långt gångna vid det här laget och en gissning är att killar som Akira Corrassani, ”Jycken” Cedenblad, Andreas Ståhl, bröderna Spång och Tor Troeng sitter och bläddrar i tjocka kontraktsförslag. Kanske fler? Vilka tror ni och vilka vill ni se?

Dessutom, skulle Alex gå och vinna ikväll så lär han bli main event mot, låt oss säga, Shogun Rua?

För att citera den gode White. ”All you guys who has seen it on TV, wait until you see it live. Its gonna blow your fucking minds.”

Det ser vi fram emot.

//Syk

Nu hoppas jag att skinkan och sillen satt som ett knä i levern och att vi så sakteliga kan återgå till någon sorts vardag med idrott av högsta kvalité (själv tänker jag ägna mig åt idrott av absolut lägsta kvalité tills julgodisångesten givit vika).

Nog om detta.

På fredag smäller det rejält i oktagonen i Las Vegas när UFC snickrat ihop en monstermöte värdigt en riktigt galen K-1 show från Tokyo. Brock Lesnar mot Alistair Overeem. Två av de bergigaste muskelbergen mma-sporten har att erbjuda ska alltså banka på varandra efter förmåga och det kommer naturligtvis bli en väldigt underhållande tillställning. Däremot blir den inte särskilt jämn, Brock har visat att han lätt blir lite skärrad när han möter skickliga boxare som träffar honom. Overeem kommer träffa och han slår väldigt väldigt hårt. Kanske är det min faiblesse för den gamla K-1 tungviktstiden men jag tror det blir en riktigt jobbig kväll för Brock som dessutom tampats med sjukdom under lång tid. Han ska förstås va helt återställd men under hans konvalescens passade Overeem på att ladda upp så intensivt att han knappt fick vara med över huvud taget. Mitt tips, Overeem vinner på knock i första ronden.

Men det är inte därför vi är här.

På samma maincard finns ju förstås vårt svenska hopp Alexander Gustafsson som ställs mot veteranen Vladimir Matyushenko. Gustafssons viktigaste match i karriären och en seger här borde ge en match mot någon i det absoluta toppskiktet för The Mauler. Men det är inte bara den viktigaste utan förstås också den svåraste matchen hittills. Matyushenko har hur mycket erfarenhet som helst och är kanske den bästa brottare som Alexander någonsin mött. En svår match som jag tror har en svensk segrar i slutändan. Gustafssons långa armar och livsfarliga händer kommer stoppa en visserligen stryktålig men lite till åren kommen vaktmästare (för er som inte vet det så är Matyshenkos smeknamn The Janitor). Mitt tips, Gustafsson vinner på TKO (GNP) i tredje ronden.

Det får räcka med tips för nu. I stället kan ni ta en titt på den här minst sagt spektakulära knocken från helgen som gick. Enjoy!

[iframe width=”560″ height=”315″ src=”http://www.youtube.com/embed/VKu-urmeJl8″ frameborder=”0″ allowfullscreen]

//Syk

Nyhetssiten Kampsport24 läggs ner. Så är det. I en tid då kampsporten får mer utrymme, har större publik och är mer intressant än någonsin är det lätt att svepas med i tanken på att en ny tid står för dörren. Att bara någon petar lite till på snöbollen så kommer den börja rulla och växa sig till det monster vi som redan är frälsta vet att den kan.

Men vi får inte glömma att detta händer samtidigt som mediabranschen försöker uppfinna sig själv på nytt. Hela hösten har jag sett kollegor med rynkade pannor sitta och dividera kring framtiden. För många av dem har oron varit högst befogad.

Kampsport24s Joakim Borgudd skriver såhär idag. ”Anledningarna är flera men de ekonomiska väger troligen tyngst, Kampsport24 bär sig helt enkelt inte. I en hård mediebransch är det skälet svårt att dividera med. Men ser man till hur medieklimatet rörande kampsport håller på att förändras känns tajmingen helt fel.”

Det är förstås tråkigt. Kampsporten håller på att få riktig luft under vingarna men för att fågeln ska lyfta krävs det att vi är så många som möjligt som är med och flaxar.

Trots detta är jag övertygad om att framtiden tillhör oss. Men än så länge får vi leva med att utvecklingen sker två steg fram och ett tillbaks.

//Syk

Frågan om homosexuellas situation inom herridrotten är inte ny. Den är lika gammal som den är full av skam, hat och sorg. Men då och då letar sig någon enstaka ljusstrimma genom de mörka molnen av fördomar och ignorans. En sådan strimma är intervjun som Kimura publicerade igår där ”Niklas” berättade om sin resa som homosexuell och MMA-proffs.

Hela intervjun hittar ni här. http://www.kimura.se/exklusiv-intervju-ett-svenskt-mma-proffs-talar-ut.html

Problemet är givetvis inte unikt för kampsport. Det är inte heller bara ett idrottsligt problem, knappt ens ett samhälleligt. Det är mänskligt. Men det som är ett globalt mänskligt problem är förstås också ett problem för den enskilde. Att inte våga vara den man är på arbetet, i skolan eller på mma-träningen. Att bli misshandlad av sin tränare för att man är någonting man varken valt eller kan ändra på kränker på ett sätt som är svårt att greppa. Det är ett riktat hat inte mot någonting man sagt eller gjort, utan mot det man är och alltid kommer vara. Det händer allt för ofta.

En eloge vill jag ge till George Sallfeldt, ordförande i MMA-Förbundet, som reagerade direkt och öppet visade sitt stöd. Det behövs.

Personligen ser jag fram emot den dagen då ingen behöver ”komma ut ur garderoben”. Dagen då något som faktiskt inte spelar någon roll, inte ges en massa värden det inte har. Just nu kan vi bara hoppas att ”Niklas” och alla andra i hans situation har både mod och stöda att få vara den de är. Då är det viktigt att vi som står runt omkring visar att vi är fler och starkare än de som fortfarande tror att skillnader och olikheter är någonting att vara rädd för.

Att vara homosexuell är inte ett val. Homofobi däremot, det väljer man. För oss som vill se en förändring är det inte speciellt svårt att se var förändringen måste ske.