Jag slänger en snabb titt på kalender och inser att en sommar passerat. Det är över två månader sedan jag skrev i bloggen. Nu drar vi igång igen och kan bara konstatera att på de två månader som passerat har det hänt en hel massa. Här är några snabba tankar om det som präglat sommaren.

Alexander Gustafsson har turnerat världen runt som en av UFCs största attraktioner inför hösten. Titelmatchen mellan Jon Jones och Alex är big business. Realy fucking big. Om 16 dagar möts de två i vad jag tror blir den bästa matchen i viktklassen sedan Dan Hederson och ”Shogun” Rua bankade vettet ur varandra för knappt två år sedan.

Reza Madadi har blivit av med sitt UFC-kontrakt och stängts av från MMA-förbundet efter att ha dömt till fängelse för grov stöld. En dom som ska överklagas. En sorglig historia ur alla perspektiv.

Golden Ring-galan får värsta tänkbara utgång när Frida Wallberg får hjärnblödning och hamna i koma. Efter några dramatiska dygn slutade det ju dock lyckligt men många frågetecken finns fortfarande kring arrangemanget. Enligt mig visar det med all tydlighet på behovet av ökad professionalitet kring galorna. De tidigare mycket hårda reglerna mot bland annat boxning gör att vi ligger efter och orutinen skiner ibland igenom. På utövarnas bekostnad.

Papy Abedi, Jycken och Tor Troeng har alla gått UFC-matcher medan Akira Corassani tvingades dra sig ur sitt möte med Mike Brown på grund av skada.

Papy gjorde det bra i två ronder innan Dylan Andrews knockade honom i den tredje. Det var den fjärde och sista matchen på Papys UFC-kontrakt och med tre förluster så ser det inte så ljust ut för ”Makambo”.

Mangus ”Jycken” Cedenblad gjorde i helgen efterlängtad come back i oktagonen efter att ha brottats med bland annat starr. Och han gjorde på bästa möjliga sätt. 52 sekunder in i första ronden satt en giljotin som Jared Hamman inte kunde slinka ur. Därefter utmanade han Dylan Andrews för att ”hämnas” Papy. Vi får väl se hur det blir med den saken.

Tor stod natten till idag för en fantastisk insats när han visade prov på äkta västerbottnisk jiujitsu av högsta snitt. Tyvärr räckte det inte till seger mot duktige Refael Natal men en fight of the night och en hel massa nya fans.

Anderson Silva har blivit knockad. Och fick skylla sig själv för det. Räkna med en annan matchbild i returen.

Benson Henderson har åkt på en armbar. Och Pettis visar att styles make fights. Herrejävlar vilka fina sparkar han har den grabben.

Har jag glömt något? Ja en hel massa förstås. Men det är historia nu. Nu börjar vi uppladdningen efter det största svensk kampsport upplevt på ett halv sekel. Hela världen kommer titta och det finns faktiskt en chans, om än liten, att vi står där tidigt på söndagsmorgonen den 22 september med en svensk UFC-mästere i lätt tungvikt. Allt som står mellan Alex och bältet är världens just nu bäste MMA-fighter. Eller? Jag ryser av bara tanken.

//Syk

Det har ju förstås spekulerats kring det. Vem som ska få nästa chans på titeln efter att travestin Jones vs Sonnen lagts till handlingarna. Nu på presskonferensen innan helgens jättedrabbning gjorde då Dana White det enda rätta och bekräftade fansens spekulationer. Vinnaren mellan Alexander Gustafsson och Mauricio Rua får chansen.

Där har vi det alltså. En svensk med en seger från titelmatch.

Det har ju känts otroligt logiskt och inte minst rättvist. Men nu när det är bekräftat måste jag erkänna att det lägger ytterligare en dimension till det som redan är den största MMA-matchen en svensk någonsin gått. Det lägger dessutom extra vikt i oktagonen redan på lördag.

Rysningar!

Presskonferensen i sin helhet:

Mauricio ”Shogun” Rua. Smaka på det. Det är något Alexander Gustafsson lär göra de närmsta månaderna. En lång uppladdni gn för den i särklass största utmaningen hittills. Men det är ju å andra sidan Alex van vid. Karriärsstegen har sedan Phil Davis-torsken pekat rakt uppåt och ”The Mauler” har fått vänja sig vid att sätta nya personliga rekord i varje match han gått.

Den här gången måste han överträffa sig själv. Det är precis vad han kommer göra.

Segern mot Matt Hamill var imponerande mot ett sämre motstånd.

Segern mot Matyushenko var en tung jabb.

Segern mot Thiago Silva var en uppvisning i boxningsteknik.

Matchen mot ”Shogun” kommer kräva mycket mer.

Alla sparringrapporter säger samma sak. Vi har inte ännu sett Alex fulla potential. Det som tidigare var hans akilleshäl, brottningen, ska nu ses som en av hans styrkor. Men sparring är en sak. Match en annan.

Shogun Rua är en av den lätta tungviktens mest respekterade aktörer. Efter en framgångsrik karriär inom den japanska organisationen Pride (där han bland annat knep mellansviktstiteln) besegrade han för drygt två år sedan Lyoto Machida för UFC-bältet. Ett bälte han sedan förlorade till en viss Jon Jones.

Hösten 2011 mötte Rua den aktuelle titelutmanaren Dan Henderson i en match som går till historien som en av de tuffaste och mest underhållande fem-rondarna UFC någonsin sett. ”Shogun” förlorade den gången på målsnöret efter en sanslös comeback där han först varit helt överkörd och sedan var en hårsmån från att själv köra över ”Hendo” i matchens slutskede.

Närmast kommer ”Shogun” från en imponerande seger över Brandon Vera och har siktet inställt på en ny titelmatch.

I vägen står världens bästa svensk. Det kan bli svettigt det här.

Sett till styrkor så finns det ingen i divisionen som kan matcha Alex boxning. Hans fotarbete och slagkombinationer  är på en egen nivå. Rua kommer inte vilja boxas. Det ville nog inte Thiago Silva heller, men det gick ju som det gick ändå. ”Shogun” är dock den i särklass mest rutinerade och meriterade fightern Alexander någonsin mött. Och förstås också den bästa. Det är helt enkelt dags att bekänna färg.

Det är ingen omöjlig uppgift, men det kräver att Alex plockar fram det där det surrats om. Den stora fightingen. Förmågan att använda sin längd och sin balans i såväl nedtagningar som i nedtagningsförsvar. Att vara taktisk och smart i grapplingen och att vara opportunist på de lägen som dyker upp. Han måste helt enkelt överträffa den Alex som tidigare dansat runt i ringen. Jag tror han kommer göra precis det.

//Syk