Men jag är inte rädd för det. I dag har vi börjat småjobba lite. Vår underbara produktionschef Mikaela kom hit för att dra i gång hösten. Hon börjar på måndag och vi på riktigt i Stockholm måndagen där efter. Det kommer att bli en så rolig höst. Spännande, kreativ och på många sätt utmanande. Bra blandning om ni frågar mig. Så nu värmer vi sakta upp hösten. Kvar i sommarkänsla och lunk.

Ps. Klickade hem ny kalender i rött från Ordning och Reda. Men eftersom det ofta blir lite lite, fel när jag gör grejer så kom det en liten, liten kalender. Den fick Rosa jag måste ha en ny och jag är inte längre säker på att den ska vara röd. Kanske ska vara sober och köra en svart… Mycket med det där.

Nu är vi verkligen mitt i sommaren. Mailen är tyst och telefonen ringer bara om det är någon kompis som vill något. Jag har drabbats av ett konstigt mellanläge. Jag drömmer om att kunna stanna tiden samtidigt som jag i går klickade hem en ny kalender. En röd. Kände att jag ville att den här hösten ska vara röd. Varm, het, intensiv och kärleksfull.

Jag är lite stressad av att dagarna går så fort. Men jag är så tacksam att de är så där soliga att de går in i varandra utan början och slut på något sätt. Just nu vill jag packa picknick-korgar till stranden för resten av livet känns det som.

Under kvällens middag pratade vi om äventyr. Livsresor. Jag är aldrig så still som på somrarna samtidigt som min inre resa verkligen är på väg långt bort med stor ryggsäck för alla nödvändigheter. Just nu är jag vidöppen. Det är härligt samtidigt som jag tar in allt, varenda nyans. Vargtimmen kommer oftare då. Jag är skör och jag tänker att andra också är så och när jag är så funderar jag mycket på vad jag säger. Om jag kanske sårade någon. Lät jag hår? Trångsynt? Ja, jag vet inte. Älskar dock alla samtal just nu. De är så uppsluppna.

Nu ska jag stänga denna dag. Längtar redan nu till att få gå upp i morgonsolen, sätta på kaffebryggaren och börja en ny dag. Så vill jag känna i all oändlighet amen.

Började dagen med att spela tennis och sen började migränen gno… Jag som hade ett så perfekt schema denna måndag. Jag skulle storstäda, baka cocostoppar (ett nytt lite nyttigare recept jag har gått och tänkt på), tvätta, bada och laga smarrig middag. Jag hade ju liksom bokat att detta skulle vara en fixardag.

Det blev inget. Nu ligger jag här och tänker att snart kommer migränen att lätta och en styrka jag aldrig skådat kommer att inta min kropp. Sen ska jag göra allt det där.

Äntligen har jag landat i det där läget när man inte vet vilken dag det är och tiden består av förmiddag, eftermiddag och kväll. Det finns inga klockslag, tider som behöver passas och det enda som bestämmer vad som ska göras är vädret. Vi pratar om vilket håll blåsten kommer i från, vilken strand som passar bäst i dag och vad vi ska laga till middag. Ingen dag är vardag eller fest allt är lite festligt.

Den här tiden är så fruktansvärt viktig. Det är den som kommer att ta oss genom allt, genom hela livet. Jag njuter av att veta att allt som händer just nu kommer att sitta i våra barns inre som en livförsäkring. En försäkring om att livet är fint och nära. För det är vi alla nu, så nära vi bara kan.

I kväll lägger jag mig och sover medan mitt hjärta svämmar över av kärlek till min man, mina barn och resten av min fina familj. Jag känner mig så tacksam för att alla finns till och att jag får vara med alla hela tiden i timmar som blir till dagar och veckor. Det är det bästa för mig.

Tack!

Jag sitter vid mitt köksbord på Gotland. Det är snart läggdags och jag slås av hur fruktansvärt tyst det är. Det har varit en ljuvlig dag i dag. Fint väder, lite strandäng, middag, barnlek… Ja, allt som hör en sommardag till. Jag försöker att komma in i lunken. Har bestämt mig för att städa ett rum om dagen från vinterdamm och döda flugor denna första vecka. Är ganska så hetsig i tanken om hur snabbt jag vill få ordning på allt och kan inte riktigt bestämma mig om jag bara ska riva av allt så att städsinnet får ro eller om det är okej att låta det vara. Jag tror att jag har bestämt att det ska få ta lite tid. I samma takt som jag städar leker barnen yviga lekar som gör att det blir stökigt igen

Jag tänker att jag måste hitta en sommarlösning runt det här. För att jag inte ska stressa. Städa en gång om dagen kanske. Annars kan det ju bli så att man städar precis hela tiden. Jag skrev om det här någon annan gång och då var det någon smart som kommenterade och berättade att de tällde äggklockan på en kvart om dagen och då städade alla i hela familjen och resten av tiden var de lediga från allt städ.

Jag tänker att jag städar ordning varje kväll så att vi kan börja om på morgonen. Så får det blir hur stökigt som helst under dagen. Man låter barnen vara med och göra ett ryck innan middagen och sen gör man ett vuxenryck. Det ska jag testa i morgon.

PS. Jag har glömt hela väskan med badkläder i stan och är mycket störd över detta, alltid nåt liksom…

Jag vet. Det händer inte mycket här just nu. Jag försöker bara få i hop livet just nu. Jag vet också att vi alla är i samma kaos. Varför pratar vi inte mer om junikaoset? Innan semester kaoset? När vi är som tröttast och verkligen ska maxa. Vi har aldrig så mycket att göra som just nu. Alla ska bli klara till semestern. Sätta i gång allt som ska i gång i augusti. Samtidigt ska vi ratta familjer med avslutningar, studier med slutprov…

I morgon bär det av. En liten jobbdag kvar och sen tar vi färjan till Gotland. Jag kommer att jobba därifrån men det är en helt annan sak. Jag vet ju att min puls går ner bara jag åker på båten. Jag kan redan höra det hemtrevliga ljudet av kaffekokaren i köket, varje morgon i vad det känns som just nu oändligt många. Är det fint väder så öppnar jag dörren ut mot trädgården. Efter en stund kommer kanske min pappa nyvaket förbi. Sugen på kaffe. Det är fortfarande lite kyligt på trappen då solen inte nått dit ännu. Jag tar min kopp och sätter mig på andra trappen. Solen värmer. Amanda kommer, går in i köket tar en kopp och sätter sig på trappen. Barnen leker runt omkring oss, kivas om en gammal vagn, ger upp och turas om att sitta i den i stället.

Vi gör planer för dagen. Alex vill bestämma hur middagen ska vara redan nu. Gustav och Rosa drar i väg med bilen för att ta ett morgondopp i brottet. Vi skrattar, pratar, kanske gråter lite för något är lite gråtig.

Jag behöver det här så mycket nu. Älskar att det börjar i morgon!

Det är vad jag skulle behöva just nu. Typ en som bara är mamma, en som jobbar järnet på Perfect Day, en som packar i hop hela lägenheten inför en låååång sommar på Gotland och en som bara är på SPA, tränar och gör hälsosamma grejer. Jag försöker få till allt på en gång. Så här har min dag sett ut i dag.

08.30 Skolavslutning

Fyfarao vad det är härligt. Alla känslor på en och samma gång: Varenda avslutning sitter som ingjutet i mig. Det lite sorgliga avskedet, de stora förväntningarna, friheten, att få sätta punkt, börja på nytt…

10.30 Poddinspelning med Amanda. Innan dess hastade jag från kyrkan för att lämna Wimsan på förskolan och hasta tillbaka till klassrumsfikat… Nåväl vi poddade för första gången på distans. Kommer på fredag.

12.00 Besökte jag en underbar homeopat. Björn heter han. Han ordinerade olika vitaminer och andra tabletter, yogaställning att göra varje dag och att fasta två dygn i veckan. Detta för att få tillbaka balansen i kroppen. Sjukt spännande. Jag har kommit på att jag alltid tar tag i såna här saker strax före semestern. Veckan innan Gotland så besöker jag bästa osteopat Jean Pinto som om han bara fanns tillgänglig denna vecka. Samma sak varje år. Denna gång skickade han mig vidare till Björn. Allt kommer bli bra. Gotland kommer att göra hälften av jobbet.

13.30 Möte om nytt spännande projekt på kontoret.

15.00 Styrelsemöte med GlamMom.

16.30 Förskolehämt!

18.00 Var jag hos Thobias fransmannen på Corinne and Friends och firrade nya fransar.

Nu sitter jag här i soffan efter yogaövning i mina nya fransar och undrar var dagen tog vägen. Nu ska jag göra det mest helande jag vet. Krypa ner i sängen bredvid min man och Wimsan Pimsan.

God natt alla fina! Vi ses i morgon!

Jag vilar. Det har varit en tuff vecka och i går var jag så trött att det hördes på rösten. Jag blir hes när jag blir trött. Somnade klockan tio. Längtade efter att bara få krypa ner bredvid Wilma och sova. Andas i takt. Så tryggt och vilsamt. I dag försöker jag fylla på med energi. Men framförallt göra väldigt lite. Var på Babyshower för min fina vän Joa. Det var härligt. Vänner är bra att träffa när man känner sig lite bortom. Såna vänner som fyller på.

Det är bra.

Känner mig välsignad av regnet i dag. Det känns som om det omfamnar min trötthet. Låter mig bara vara. Jag tänder ljus, kramar min man och är nära mina barn. Det gör mig gott.

I kväll lagar vi carbonara, tittr på fin film och äter goda grejer. Slumrar i soffan. Det är fina grejer för en tröttis.

Jag sitter i min soffa. Barnen sover och jag tittar på Bergs bärbara talkshow. Bankis är borta på jobbgrejer. Vi har haft en sån där eftermiddag som är ljuvlig men när alla är så trötta att en sån där kväll i total harmoni med matlagning, barngull, barnbad, rena pyjamasar, sagoläsning… ja allt sånt där mys som gör alla väldigt hela är långt borta. Det blev fil-middag, Bolibompa och barn som föll som furor. Så klockan åtta satt jag här i soffan med datorn i knät. Sådana kvällar kan också vara fantastiska men i bland kan jag inte hejda gamla känslor från att infinna mig i min kropp. Att min man ska komma hem om en stund och att livet är bra tjusigt ändå är ganska så långt borta. Jag vet ju allt det där men jag hamnar tillbaka till det lite ensamma-vi -klarar-oss-själva-men-i-bland-är-det-lite-ynkligt-känslan som ofta infann sig när jag var ensamstående mamma.

Jag tänker på att vi inte är annat än summan av våra erfarenheter och att allt som har hänt oss sitter kvar någon stans. I bland när något påminner oss om en tid är det lätt att hamna lite där trots att man är långt borta från det just nu. Jag tänker att det på ett sätt är viktigt att allt finns kvar så att man kan se tillbaka på mer smärtsamma tider och förstå att livet går vidare, blir större och starkare och att allt har sin tid.

Lite så är jag i kväll.

Som bekant hatar jag att inte ha kontroll. Jag gör planer för allt och min kalender är en av mina trygghetspunkter. Den är ramen för min tid och mitt planerande. En helt vanlig underbar från Ordning och Reda. När jag köper nu känner jag noga efter vad det är för färg på det här året. Förra året var rosa. Gammelrosa. Jag byter kalender under sommaren, kör skolåret. Eftersom mitt år börjar om på hösten. Så det är dags att börja överlappa nu.

Nog om detta. Det var inte alls det jag skulle skriva om. Amanda varnade mig för att jag skulle få en liten depression efter bröllopet. Den har inte infunnit sig men jag är verkligen lite lost. Detta för att jag liksom planerade allt varje timma och minut fram till bröllopet och glömde bort att det fanns en tid efter. Eller jag glömde inte men viftade bort det mesta med att tänka först bröllop resten tar jag sen. Nu är jag i sen.

Förra veckan lyckades jag inte hamna i fas igen. Jag gick från minihoneymoon till att jobba på ett galet sätt. Möten, inspelningar i ett…

Så i morgon börjar jag om. Allt ska ordnas upp och planeras. Ny kalender ska inhandlas, jag ska börja om med att köra mitt hälsosamma jag med bra mat och träning. Nu börjar den ljuvliga tiden efter bröllopet.