Dagens datum till ära är det ju kutymsanktionerat att driva bäst man vill med omgivningen. Du gör det. Jag gör det – och tidningarna gör det.

Och ett hårdrocksrelaterat litet skämt bjuder Blekinge Läns Tidning på. I en artikel (läs här) påstår man nämligen att Sweden Rock Festival har ingått i samarbete med hygienjätten Procter & Gamble. Och att besökarna på årets event därmed kommer att erbjudas gratis kroppsvård.

Veckotidningen Kerrang tycks också, dagen till ära vara på skämthumör. Och visst finns det någon slags finess i deras bidrag till lurerikaskaden. Publikationen påstår nämligen att man av misstag råkat måla albumaktuella My Passion med permanent kroppsfärg under en fotosession nyligen. Och som extra kvickhetsmos på aprilfisken påstår man också att Young Guns frontman har landat en roll i Channel 4-såpan ”Hollyoaks”. 

Och att tidningen väljer att välja dessa grupper säger rätt mycket om blaskan i sig, då den de senaste åren har blivit ett stort skämt. Som tragiskt nog utkommer fler gånger än den 1 april.

På tåget hoppar också månadstidningen Metal Hammer med tillkännagivandet att man ämnar ge ut en vad vi i branschen kallar en one shot–produkt. Om dubstep.

I det så kallade pressmeddelandet skriver tidningens chefredaktör att musikstilen (som på ett eller annat sätt har letat sig in i metalsfären genom bland andra Enter Shikari) är lite som doom metal, fast med galna syntar.

”Numret” lär finnas i handeln samtidigt som din mamma tar över rollen som trumslagare i Metallica.

Din dumma sill.

Electric Boys

And them boys done swang

Supernova/Cosmos

ROCK Premiärlyssningen i mars 2010 gav en indikation som här mynnar ut i en solklar slutsats. Att det har gått 17 år sedan ”Freewheelin’” tycks helt ovidkommande – comebacken är en naturlig förlängning av en karriär som snarare slumrade ett tag än la sig ner och dog. Därför blir det som det blir: en skiva som hellre önskar förvalta än överraska. Och bra så. När det gäller ekivokt utmanande funkadelica som gifter Hendrix med Beatles och yviga rockgester är gruppen så unik i sitt uttryck att det räcker långt. Även om några bidrag mer drar åt det kyskt musikskoleduktiga än det promiskuöst svängiga.

Bästa spår: ”Angel in an armoured suit”.

LADDA NER: Nöjesbladets Mattias Kling väljer fem grymma låtar

”IRON TUSK” 

Torture Division

Sveriges mest prisvärda dödsmetalltrio fullföljer sin mission att ge folket gratis mangel. Denna gång är det Mastodons väldiga ”Leviathan”-stycke som går genom vedflisen – med ett högst solvent resultat. (Lyssna)

”PERFECTION (CONCEALING FATE PART FOUR)”

Tesseract

Britterna låter Tools kosmiska harmonier kretsa i omloppsbana runt Meshuggahs perfekta rytmstation. Galaxer i mina braxer – det är ju närmast astronomiskt bra. (Lyssna)

”THE SIREN”

Graveyard

Inte ens en överdos paracetamol kan få mig att sluta febra om detta hypegäng. Men så länge frossbrytningarna når klimax likt dessa är de värda alla svettiga lakan i världen. (Lyssna)

”SURVIVING SELF RESENTMENT”

Insense

In Flames-fontmannen Anders Fridéns senaste satsning via Selective Notes må inte hålla någon Khoma-klass. Men håll i hatten – Oslokvartettens nittiotalssound är sturskt nog att stå på egna ben. (Lyssna)

”THE CEMETARY ANGELS”

Crowbar

Förvisso inte purfärsk. Men då större delen av svenskheten tycks ha missat exakt hur knäckande bra nyrehabiliterade Kirk Windsteins kängsludge är finns det läge att påminna om saken. (Lyssna)

Redan innan debut-ep:n ens har fått en officiell release är den slutsåld. Ja, i alla fall den upplaga som har begränsats till 616 exemplar.

En våt dröm för många debutanter, kan tyckas. Och kanske en ouppnålig dröm, speciellt i en tid då många nytillkomna lyssnare mest verkar se medieformatet cd-skiva som en stofiluppfinning för folk utan stadig nätuppkoppling.

Men, förklaringen till The Unguideds succé i det fördolda är å andra sidan inte så oväntad. I gruppen hittar vi nämligen, om än inte sju, så i alla fall tvåhögst Sonic Synicate-relaterade Sjunnesöner. Och en Johansson. Som även lyssnar till förnamnen Richard och Roger samt Roland.

Debuten, inspelad i dalastudion The Abyss, är döpt till ”Nightmareland” släpps officiellt i morgon via Despotz Records. Det vill säga att den skeppas till dem som har förbeställt den. Planer finns emellertid på att trycka en ny upplaga framöver.

Fram till dess att den finns i handeln går det ju alltid att kolla in klippen nedan.

Det såg riktigt illa ut ett tag där för den danskfödde skräckrockaren. Men nu verkar det som att King Diamond är på bättringsvägen – och siktar på en comeback.

54-åringens fru Livia Zita hälsar att maken har avslutat det rehabiliteringsprogram som  tredubbla bypassoperation han tvingades genomgå i november förra året. Enligt Zita, 26, har läkare konstaterat att sångarens hälsa ständigt förbättras och prognosen säger att han inom kort kommer må bättre än någonsin.

”Jag är riktigt stolt över vad han har åstadkommit de senaste månaderna. Han har slutat röka helt, förändrat sina kostvanor och han motionerar regelbundet”, skriver hustrun i ett pressmeddelande.

Livia Zita, som medverkade som bakgrundsångerska på albumen ”The puppet master” och ”Give me your soul… please”, uppger även att King Diamond planerar att återgå till arbetet med den köp-dvd som han jobbade med när han fördes akut till sjukhus den 29 november förra året.

Ytterligare ansatser att åter gasta i knotmikrofonen nämns bara i förbifarten, men jag har tidigare fått uppgifter om att Diamonds turnémanager har sonderat intresseterrängen bland europeiska bokare. Erbjudandet handlade då om gig på egen hand, och inte festivaler, så först i höst torde någon livecomeback vara aktuell.

Nedan kan du se ett klipp från en intervju med King Diamond, vars riktiga namn är Kim Bendix Petersen, som gjordes av tyska tidningen Rock Hard strax före kollapsen förra året.

Belphegor

Blood magick necromance

Nuclear Blast/ADA/Warner

DEATH/BLACK METAL Trots att österrikarna mest hela tiden manglar som satan själv är lös är det först när de sansar tempot som de blir elaka på allvar. Bevis – i ”Discipline through punishment” skorrar gruppen som ett Rammstein rotat i Morbid Angel, solution och bröstklämmor i stället för i slovensk ironifascistisk industrisynt och kundkortsregistret på Statoil. 

Det är också i stunder som ovan nämnda som Belphegor hittar något som kan liknas vid en egen inställning till skapandet. För även om dess ultrasvärtade döds kniper höghastighetspoänger i parti och minut blir det på låtfronten mestadels intet nytt. För dylika blastbeatskanonader av modernt snitt och med högre kvalitet – låna ett öra till Behemoth i stället. 

Lyssna på: ”Discipline through punishment”, ”In blood – devour this sanctity”.

Medlem i ett kontraktslöst band? Är lite trött på att musicera i motvind och utan att få någon direkt uppskattning? Har inget direkt att göra den 5 till 7 augusti i år? Och  – är sugen att visa upp konsterna på legendariska metalsammankomsten Wacken Open Air?

För andra året i rad kan drömmen gå i uppfyllelse för en inhemsk grupp på gräsrotsnivå. Men det gäller att snabba på för att delta i Wacken Metal Battle, som tävlingen så fyndigt har döpts till. Senast den 1 april måste anmälningarna till 2011 års upplaga av kampen vara inne hos arrangörerna (läs mer om hur detta ska gå till här) och sedan väljs sex gäng ut till finalen som hålls på Kägelbanan i Stockholm den 28 april.

De utvalda finalisterna bedöms sedan av en expertjury bland annat bestående av Ida Evileye (Crucified Barbara), Lars Sköld (Tiamat), Fredrik Åkesson (Opeth) och Daniel Josefsson (Close-Up Magazine).

För utom en plats på det redan på förhand utsålda tyska evenemangets WET-scen kniper segrarensemblen även en plats i repertoaren på ovan nämnda Getaway Rock i Gävle den 7 till 9 juli samt en backdrop och baskaggetryck.

Förra året vanns uppgörelsen av Göteborgsbandet Katana, som tidigare i år släppte högst lyssningsvärda traditionalistalbumet ”Heads will roll”.

Så slipa knivarna – skarpaste snitt kan skära sig ända till Wacken.

Tate tar sig gärna en jamare eller två. Och då förslagsvis av egna vinmärket, Geoff Tate Insania. (Foto: queensryche.com)

Tycker du att året så här långt har varit lite rörigt? Med diverse folkliga uppror i arabvärlden, jordbävningar och kärnkraftskatastrofer i Japan och en seger för Eric Saade i melodifestivalen?

Lugn. Du har stöd hos Seattles stoltaste progmetalplution.

Inom kort släpper Queensrÿche sitt nya album ”Dedicated to chaos”, vilket också blir gruppens första utgåva på Roadrunner-lierade skivbolaget Loud & Proud.

Och här måste jag för en stund byta till engelska. För frontmannen Geoff Tates beskrivning av det färska materialet låter sig inte översättas till svenska utan att bli totalt snömos:

– Modern life moves fast. Plug into the rhythm of the now with our 12th studio album, ”Dedicated to chaos”. It’s a clash and slash of musical experimentation anchored by the pulse of digital code. Enjoy – headphones are a must, hälsar han i pressmeddelandet.

Jodå… Det blir säkert bra det också.

Desto mer lättbegripligt är då beskedet att skivan ska finnas tillgänglig i sommar, lagom till ensemblens 30-årsfirande.

Crowbar

Sever the wicked hand

Century Media/EMI

METAL/SLUDGE En minnesvärd – och talande – historia om bandledaren Kirk Windstein är då en av mina vänner senhösten 2004 skulle intervjua sångaren/gitarristen i Kenner, strax utanför New Orleans. 

Efter en pratstund över några öl på en bar var det dags för lyssningssession i huvudpersonens bil, då ”Lifesblood for the downtrodden” (2005) skulle spelas upp för den långväga besökaren. Windstein kände dock att uppladdningen på ovan nämnda vattenhål var i klenaste laget. Ett stopp på bensinstation gav mer bränsle i tanken i form av två sexpack Bud Light – som frontmannen hann dra i sig det mesta av innan han körde i väg och hämtade sin fru. Ännu en dag i NOLA, ännu några promille närmare den totala kollapsen.

Vad som sedan hände är allmängods och en historia som har berättats många gånger, vare sig det handlar om din granne eller om en rockstjärna som förutom egna bandet även ingår i Down och Kingdom Of Sorrow.

Mycket av det goda blev åt helvete för mycket. Livsexcesserna åkte ut genom fönstret och en tillnyktrad Windstein står extra stark på fullängdare nummer nio med sitt långlivade huvudprojekt. 

För denna skull är ”Sever the wicked hand” långt ifrån någon torrlagd historia. Mustigt blandas käng (titelspåret, ”The cemetary nagels”) med benkrossartyngd (”Let me mourn”) och introvert sludgemetal (”Echo an eternity”) på ett sätt som verkligen känns. Och som får extra innerlig glöd av ledfigurens självutlämnande lyrik, föga överraskande baserad på kampen mot alkoholberoendet.

Snart har ”Sever the wicked hand” funnits ute i handeln i två månader. Vad har du för ursäkt till att du inte redan har upptäckt och dyrkar? Jag finner få undanflykter godtagbara.

Lyssna på: ”The cemetary angels”, ”Liquid sky and cold black earth”, ”As I become one”.

Kent gjorde det för några år sedan. Och förra året var det brittiska boogiestofilerna Status Quo som kuskade land och rike runt på cirkusmanér.

I år blir det emellertid Upplands Väsby-bandet – Sveriges mest internationellt framgångsrika hårdrocksband genom tiderna – som krattar manegen i åtta städer i månadsskiftet juli/augusti. Premiär blir det i Göteborg den 28 juli, medan finalen äger rum i Malmö den 6 augusti.

Med sig på turnén har Europe även Ångebandet Takida. Som många säkert känner till. Men som jag väljer att inte uppmärksamma med mer än detta konstaterande.

Datumen är som följer:

28/7 Göteborg (Valhalla IP)

29/7 Varberg (Fästningshörnan)

30/7 Grebbestad (Tanumstrand)

1/8 Visby (Gutavallen)

3/8 Stockholm (Gärdet)

4/8 Linköping (Vid Cloetta)

5/8 Kalmar (Kalmarsundsparken)

6/8 Malmö (Vid Stadion)

Biljetterna, begränsade till 4 000 per kväll, släpps i övermorgon, torsdag den 31 mars.

Och på tal om Europe genomförde kvintetten en stor Englandsturné under februari. En av spelningarna på denna,  på 02 Sheperds Bush Empire i London den 19,  filmades för tänkt dvd/bluray-släpp i maj.

Efter att på ett eller annat sätt ha varit lierade med tyska metaljätten Nuclear Blast sedan mitten av 1990-talet väljer Göteborgs metalstoltheter att utforska nya samarbetspartner.

Det innebär att det kommande albumet ”Sounds of a playground fading”, det tionde i ordningen och i butik den 15 juni, i stället kommer att släppas lös av anrika bolaget Century Media (The Haunted, Deicide, Arch Enemy, Dark Tranquillity, Paradise Lost och sisådär tiotusen andra grupper).

Att bli en stor fisk i ett rejält stim andra oroar emellertid inte frontmannen Anders Fridén.

– Vi är riktigt glada över att gå till sängs med Century Media. De kan affärer, vi kan musik. Vad skulle då egentligen kunna gå fel? hälsar han.

Dealen med bolaget gäller dock bara den internationella marknaden. I Sverige kommer utgivningen att handhas av Razzia, som även jobbar intimt med Fridéns egna skivettikett Selective Notes.

”Sounds of a playground fading” är In Flames första skiva med nye gitarristen Niclas Engelin fast i sättningen. Tillika är det första gången i karriären som gruppen gjort ett album utan grundaren Jesper Strömblad.

Och hur låter det då?

Tidigare i dag valde Anders Fridén att berätta om materialet på plattan i en exklusiv intervju med Nöjesbladets Jon Forsling. Depeche Mode? Tramporgel? Låtar som tänjer på hårdrocksnormen? Vad är detta egentligen? Läs mer om ”Sounds of a playground fading” här.