Tre tuffa saker med 2009:

1. 20 år i branschen! 

Jag struntar i att jag sätter mitt eget band på första plats på min årslista, men jag tycker det är stort att ha hållit på med så pass extrem musik som vi spelar, i 20 jävla år utan att vika en tum för trender som kommit och gått genom åren. 2009 levererades vårt sjätte album ”Death to all” och enligt oss själva blev resultatet bland det bästa vi gjort och verkar ha fått medhåll från både fans och medier.

Vi släpper snart även våra första inspelningar, som gjordes mellan åren 1990–1992, i en box kallad ”Satanic blasphemies”. Förutom de nio låtarna på cd:n, innehåller lådan även en poster och ett tygmärke att pryda jeansjackorna/skinnjackorna med. Den amerikanska versionen, utan box och med en annan färg, är redan ute.

20 år… och fler år blir det!

2. Absolut vodka – rock edition

Att man som hårdrockare dricker sprit är ju inget nytt och svensk sprit är ju världsberömd. Jag talar om Absolut Vodka. Men i år hände nåt jävligt coolt, åtminstone tycker jag det. Absolut har ju levererat ett par sköna ”special editions” genom åren, men kan det blir bättre än att klä in flaskan i ett stycke läder och desuttom sätta på ett par nitar och till och med fixa på en dragkedla på förpackningen. Absolut vodka – rock edition kallas denna härliga specialare och jag inhandlade några stycken när vi spelade på Sweden Rock-kryssningen i oktober.

3. Hammarby till Superettan! 

Sist, men ack så härligt, måste jag även ta med, att som sann Djurgårdare är det förstås med glädje i hjärtat se att Hammarbys A-lag (i ordet A-lag kan man läsa in fler tolkningar/betydelser…) ramlar ur Allsvenskan i fotboll i år. Nästa säsong väntar Superettan, tillsammans med härliga motståndare som exempelvis Falkenbergs FF och Jönköping Södra IF. Jag tror även att Hammarby kommer att sluta på tredje plats, som bäst, för både Assysriska och Syrianska placerar sig säkerligen på plats ett och två.

Joakim Sterner, trummis och en av grundarna av Necrophobic. När det inte turneras, arbetas det med grafisk formgivning på Aftonbladets marknadsavdelning.

Topp tre ”kalla det vad du vill, jag kallar det humor” 2009:

1. Könsord i radio

I en intervju med Sveriges Radio på frågan om varför Vision har ett samarbete med ett fotbollslag svarar jag så hurtigt och trevligt jag bara kan och rabblar upp en del likheter. 

Reportern tittar förväntansfullt på mig som att jag ska utveckla mitt svar och jag lägger till: 

”…ja…alltså…den största skillnaden är väl att vi är bleka och otränade och de är solbrända och superfitta…”

Jag hör fnittrande bandkamrater i bakom mig och ser hur reportern nervöst börjar bita sig i läppen.

Jag förstår ingenting och forstätter prata. 

När intervjun är slut övergår fnittret i asgarv och resten av bandet tittar på mig och säger ”Är det medveten om att du just sa fitta i radio?”

SR klippte bort mitt svar.

2. Farliga fåglar

Tag en kycklingfilé, krydda med salt och peppar och lite glassplitter, in i ugnen och servera med kokt potatis. Hur den än hamnade där kan jag inte låta bli att tycka att det är hysteriskt kul. Förresten, var det inte nån hemmafru som sa att det där knastrande ljudet i kycklingen motverkar cancer? 

Just det!

3. Kundvagnsrally

Man kan tycka att man borde ha slutat åka fyllekundvagn efter man har gått ut högstadiet men ibland är det nödvändigt att tänka kreativt klockan fem på morgonen för att ha något att sysselsätta sig med i väntan på nattbussen. Även om det resulterar i en mosad hand, en medvetslös gitarrist och ett rymningsförsök från akuten för att hinna till soundcheck så kan det vara värt att ha något att skratta åt resten av året…

Isabella ”Queen B” Hedlund, sångerska i Vision, bor i flyttkartonger tillsammans med två galningar i Älvsjö. Är fascinerad av siffror, sarkasmer och rosa saker och är helt övertygad om att kaffe innehåller alla näringsämnen en kropp kan behöva.

De tre mest reaktionära slutsatserna 2009:

1. Voivod

När ett av metalhistoriens bästa och mest unika band spelar på Sweden Rock låter de, trots originalgitarristen Piggys frånfälle, bättre än alla andra band på festivalen sammanlagt. Att planen framför Sweden-scenen gapar tom är bara ett sorgligt kvitto på att Voivod fortfarande är alldeles för bra för att den stora massan ska förstå det. (Länk.)

2. Autopsy

Det har gått 20 år sedan dödsmetallens flottigaste gräsbolmare levererade sin första fantastiska platta och egentligen borde vi kanske börjat avveckla hela genren redan då. Då hade vi sluppit dynga som Cannibal Corpse, Nile och allt vad de heter.

3. Trouble

Jag skiter egentligen i huruvida en trasig Eric Wagner är bättre eller sämre än Kory Clarke. Det jag bryr mig om är att ”The skull” fortfarande överglänser alla amerikanska skivor som gjorts de senaste 25 åren.

Orvar Säfström, 35 år, är en övervintrad hårdrockmusiker med rötter i den första vågen av svenska death metal. Han har svårt att motivera sina barn att vara duktiga i skolan då han själv jobbar med att lyssna på metal, ser på skräckfilmer och spelar tv-spel hela dagarna.

Joförtusan. Som jag skriver i ingressen till min sista ”Ladda ner”-sammanfattning för året: Det här är den enda stake du behöver i helgen.

Dags igen för en hel Musikmix-sida signerad er favoritmupp på Aftonbladet. Det blir smårecensioner på alltifrån Atreyu och Impious till Månegarm och Steel Panther. Samt en dvd-anmälning på färska Hanoi Rocks-utgåvan ”Buried alive” samt mitt betyg på nya Volbeat-låten ”A warrior’s call”. Och som om detta inte skulle vara nog så tittas det i återblicken lite närmare på Fear Factory, som i februari nästa år återkommer i full kraft med albumet ”Mechanize”.

Allt detta för en simpel guldtia med Aftonbladet i dag. Så köp eller dö.

Och kom ihåg, det är alltid kul att rimma Goo Goo Dolls med ”suck my balls”.

Trevlig helg.

20 år – och fortfarande i ständig uppgång.

Det finns liksom många anledningar att fira 2010 om man heter Opeth. Och det ska minsann göras.

Så det står härliga till, dessutom.

Under våren 2010 har sex exklusiva spelningar bokats världen över, vilka alla kommer få riktigt speciell fyllning i tårtan.

Varje gig består nämligen av två set; en första akt då gruppen framför den monumentala genombrottsskivan ”Blackwater park” i sin helhet, och ett uppsamlingsheat då det bjuds på material från hela katalogen. 

– Vi har diskuterat låtlistan redan och det verkar som att vi kommer att spela några låtar vi aldrig spelat förut, som fans från hela världen har bett om att få höra år efter år. Vårt mål med de här spelningarna är att ha roligt samtidigt som vi ska ”blow your fucking minds”. Man skulle väl kunna kalla det för ”business as usual” fast samtidigt så kommer det bli väldigt speciellt… tro mig, säger bandets frontman Mikael Åkerfeldt. 

För bra för att vara sant? Ja, nästan.

Blir det något i Sverige. Som fan.

Den 30 mars är datumet att boka och Cirkus i Stockholm lokalen att vallfärda till.

Övriga turnédatum är som följer:

• 1/4, Essen, Tyskland.

• 3/4 Paris, Frankrike.

• 5/4 London, England (Royal Albert Hall!).

• 7/4 New York, USA.

• 9/4 New York, USA.

Bara för det tycker jag att vi tar och tittar på videon till den fantastiska kraftballaden ”Burden”, hämtad från senaste albumet ”Watershed”.

Den återformaterade grooveplutonen från huvudstaden ämnar ta sin funk ’o metal carpet ride till folket i mitten av december. Gruppen gör två uppvärmningsspelningar i Örnsköldsvik och Norrköping (11 och 13 december), innan det blir stora scener som förband till Alice Cooper (14 i Göteborg och 15 i Västerås). Sedan avslutas kalaset med ett eget framträdande i Sundsvall den 19 innan det är dags att plugga ur för julledigt.

Och som om det inte var nog befinner sig kvartetten just nu i studion och spelar in materialet till en comebackplatta (gruppens första med färskt material sedan 1994 års ”Freewheelin’”) som väntas släppas i slutet av februari.

– Det blir en klassisk Electric Boys-platta med riff för dem som vill spela luftgitarr, melodier för dem som vill sjunga och ett sväng som kommer få folk att dansa som dårar, kommenterar frontmannen Conny Bloom (som har aviserat ett besök som gästbloggare här under månaden) det nya materialet.

Här nedan kan ni spana in ett klipp med 2009 års upplaga av gruppen, filmat på Peace & Love i Borlänge i somras.

Så där ja.

Releasedatum – check. Titel – check. Svart nagellack – troligtvis.

Den 26 februari 2010 är det dags för Chicagoformaterade trion att avtäcka fullängdare nummer sju, som går under titeln ”The addiction”. Skivan blir uppföljare till 2008 års ”Agony & irony” (fyra plus när det begav sig), och släpps i Europa via Hassle (Alexisonfire, August Burns Red med flera).

Close-Up Båten och ett så förnämligt skivsläpp på en och samma dag. Världsklass!

My top three things RIGHT NOW:

1. Angus Young Gibson SG Standard V.O.S. Signature Model guitar (guitar)

Angus is my favorite guitar player. I have his face tattooed on my arm. This guitar to me is like heroin to a junkie. I MUST HAVE IT. And I will in January!

2. The Road (movie)

This is the movie based on Cormac McCarthy’s 2006 novel. The book is one of my favorite books of all time. I was very concerned that the movie would be terrible as most movies based on books are. I didn’t know if they could translate the emotions from the book to the screen and after having seen the movie, I was wrong to have ever been worried. The Road is a beautiful piece of filmmaking. Horrible, depressing, bleak and hopeful at the same time. You have to see this movie. Viggo Mortenesen is the best actor on the planet. (Länk.)

3. Pearl: ”Little immaculate white fox” (cd)

This is a ROCK record. A real ROCK record. Like the Stones, Janis Joplin, The Who, AC/DC, Thin Lizzy, Black Crowes before her, Pearl is carrying the torch for ROCK music. A kick-ass female singer tearing it up. It’s about time!!! (Länk.)

Scott ”Not” Ian Rosenfeld, 45, är mest känd som gitarrist i Anthrax och S.O.D.. Han föll pladask för det här med hårdrock när han såg Kiss på Madison Square Garden 1977. Bandet är också ett av hans absoluta största influenser, tillsammans med Judas Priest, Motörhead och Ted Nugent. Han är gift med Pearl Aday, dotter till den inte helt okände Meat Loaf.

Nu är den första nomineringsomgången klar och juryn har presenterat tio grupper som den anser är värda premieras.

Men nu kan även du välja att pusha för din personliga favorit. Från och med tisdag den 8 december till midnatt till måndagen den 14 december kan du lägga din röst på prisets hemsida.

Därefter väljs fem finalister ut, som presenteras vid en presskonferens den 16/12.

De nominerade i kategorin hårdrock är som följer:

Candlemass: ”Death magic doom”

Crucified Barbara: ”’Til death do us party”

Dead By April: ”Dead By April”

Hammerfall: ”No sacrifice, no victory”

Hardcore Superstar: ”Beg for it”

Lillasyster: ”Det här är inte musik, det här är kärlek”

Mustasch: ”Mustasch”

Raised Fist: ”Veil of ignorance”

Renegade Five: ”Undergrounded universe”

Wolf: ”Ravenous”

Själv vurmar jag lite extra för Candlemass, Crucified Barbara, Hardcore Superstar och Wolf i denna kategori, som alla gjort utmärkta album i år.

Värt att notera är att Takida är nominerade i såväl kategorierna för årets artist, årets album och årets rock. Den sistnämnda kategorin innefattar även konstigt nog Europe.