Ett av sommarens mer underhållande/tragiska (välj själv beroende på personlig humorläggning) bråk i sandlådan har tveklöst varit det mellan den forna supertruppen från Seattle vi känner som Queensrÿche och dess sångare Geoff Tate.

Vi behöver inte gå in på bajskastningen i detalj, men den innehåller i alla fall såväl påstådda knivhot som stämningshot och spottattacker på scen. För mer info rekommenderas denna rekapitulation av det inträffade, men klart är i alla fall att Tate och hans forna bandkompanjoner Michael Wilton, Eddie Jackson och Scott Rockenfield numera skyr varandra värre än pesten – och att det nu existerar två konkurrerande upplagor av det tidigare så stolta progmetalskeppet.

Thinking man’s metal? Not so quite.

Vem som har rätt i denna härva tänker jag inte spekulera i. Utan garvar i stället i kapp med att den ena verbala spottloskan efter den andra kryssar mellan lägren. På ett sätt är det ju väldigt kul med sådana här dispyter, speciellt då det här med pengar verkar ta fram det sämsta ur människor på löpande band.

Något som emellertid går att konstatera är att 53-årige Tate i höst ämnar styra över uppmärksamheten åt annat håll. Nämligen mot att han via renommerade proglabeln InsideOut (Devin Townsend Project, Ayreon, King’s X, Pain Of Salvation med flera) släppa sitt andra soloalbum ”Kings & thieves”.

Plattan följer upp den tio år gamla ensamdebuten och beskrivs av huvudpersonen själv som ”hårdrock”.

Den 1 november får vi svenskar ta del av resultatet.

Det sydafrikanska mangelprogrammet ”MK Ondergrond” må vara en eterryttare bland många andra – med en rolig bonus.

Inte nog med att programmet i sig bygger på animerade inslag, även de artister som intervjuas förevigas i tecknad form.

En av dessa är Opeths flinke gitarrist Fredrik ”Kulle” Åkesson, som fick se sig själv som seriefigur efter en intervju på årets upplaga av Wacken-festivalen.

Hur det kan te sig ser ni nedan.

Bland andra artister som har genomgått samma makeover hittar vi Napalm Deaths Mark ”Barney” Greenway (video), Alex Lopez från Suicide Silence (video), Dave McClain från Machine Head (video), Henry Rollins (video) samt In Flames resliga bastorn Peter Iwers (video).

Mer info om programmet som sådant hittar ni här.

Så sent som i fredags diskuterade jag och en nära vän inställningen till dessa metalpionjärer från den franskspråkiga delen av Kanada.

Att man snarare vill gilla dem än omfamnar deras innovativa tordön fullt ut. Att gruppens ständiga återkomst som referenspunkt snarare beror på dess rykte och status än den personliga inställningen till gruppens mångfacetterade diskografi.

Jo, jag gick loss på såväl ”Rrröööaaarrr”, ”War and pain” och ”Killing technology” för en herrans massa år sedan. Men det var nog, handen på hjärtat, mer beroende på att det var något man skulle göra än av ärlig hängivenhet.

Dags för ändring på torpet nu? Ja, det skulle väl sannerligen vara på tiden i så fall.

Lagom till gruppens stundande 30-årsjubileum gör kvartetten, där Daniel ”Chewy” Mongrain alltjämt ersätter avlidne gitarristen Daniel ”Piggy” D’Amour, gemensam sak med europeiska Century Media och släpper sitt trettonde studioalbum, döpt till ”Target earth”, via labeln och sitt egna Iron Gang Factory.

Den 21 januari nästa år är det dags.

Och jag får därmed anta att det lär finnas både en och två anledningar att återkomma till VoiVod framöver.

Sommarmånaderna anses ofta vara rena öken när det gäller skivutgivning. Dels för att vettigt folk (det vill säga sådana som inte är som jag) helst tycks ägna lediga dagar åt att gräva efter ny musik i kvalmiga butiker, dels för att livemarknaden suger ut de flesta slantarna under denna årstid.

Men det ges ändå ut en hel del alster – som i sin tur sedermera offentliggörs även via Spotify.

Och då är jag framme. Ännu en gång. Och slänger in ett aktuellt stycke i min återkommande månadsplaylist.

Denna gång blev det inte mindre än 89 låtar och strax över 6 timmars musik. Med allt från dundermangel med Nile och Grave, via tradmetal med Kobra And The Lotus och Doro till redig rawk signerad Hellyeah och Biohazard/Hells Angels-anknytna Attika 7. Och därtill hela två smyglyssningar från Green Days kommande albumtrippel. Bland mycket annat.

Du hittar den här.

Trevlig rockhelg, vet jag.

Snart är det dags för New Jersey-ensemblen att avtäcka den första delen i ett ambitiöst konceptverk som ska sträcka sig över två fullspäckade album.

Först ut: ”The afterman: Ascension” som släpps den 8 oktober via V2/Cooperative.

Uppföljarduon till 2010 års ”Year of the black rainbow” utspelar sig – som brukligt är – i gruppens egna fantasiverklighet Heaven’s Fence och kretsar runt figuren Sirius Amory, en vetenskapsman som upptäcker ”en energi som kan förena universums 78 planeter”.

Snurrigt värre, kan tyckas. Men skivan i sig är ändå musikaliskt svindlande nog att kittla gillandenerven, även utan den extra dimension som själva ramstoryn säkerligen tillför.

Ett första smakprov, i form av videon till låten ”Domino the desitute”, går att spana in nedan i väntan på helheten.

Andra installationen i sagan, ”The afterman: Descension”, är planerad till februari nästa år.