***

Pain Of Salvation

Road salt one

Inside Out/EMI

ROCK Progressivitet är lika mycket ett åtagande som en frihet att följa infall, vart än de för dig. Det möjliggör en musikalisk navigation som kan sluta såväl på en melodifestivalscen som i Beatles mest frisinnade 60-talsslut eller i ett progrockigt ingenmansland. Låt säga så här: De som fann schlagerfärden på gruppens välsaltade autostrada komfortabel kommer att ha svårt att finna samma bekvämlighet när resan nu har förlängts till ett helt album. Därtill är ”Road salt one” för skumpig och bökig. Men för en uttrycksvan lyssnare bjuds genomgående behaglig sälta, som emellertid gärna hade fått kryddas upp av tidigare metalsting.

Bästa spår: ”Sisters”.

***

Heat

Freedom rock

Stormvox/Playground

HÅRDROCK/AOR Att Upplands Väsby-sextetten gör musik som kan användas som en synonym till ”refrängstark” är inget avslöjande. Sådant är legio i den vuxenrockiga genre som ynglingarna har gjort till sin, och blir på fullängdare nummer två lika mycket en resurs som en nackdel. För även om ”Beg beg beg” eller ”Shelter” cementerar sig i huvudet på sekunden, så faller de också på att det enkelt fångade också är det lätt förgångna. Större hållbarhet finns därför i det oväntat lyckade samarbetet med Tobias Sammet (Avantasia/Edguy) i ”Black night” eller i den Treat-snärtiga ”Stay”. Där har vi refränger som håller – både nu och i morgon.

Bästa spår: ”Danger road”.

***

Danko Jones

Below the belt

Bad Taste/Border

ROCK Var god och häng av dig måttligheten i dörren. Efter formsvackan ”Never too loud” står nu tjuren från Toronto åter på tå, redo att basunera ut sin amorösa gospel med volymkontrollen stadigt parkerad på en Spinal Tap-elva. För det är alltjämt kärlek som huserar strax söder om Danko Jones bälte. Till AC/DC i ”Tonight is fine”, till explosiva herdestunder i ”Like dynamite” eller till Judas Priest i skivans clou. Dock blir elva karska kupletter i längden aningen övermäktiga, särskilt då låtarna inte når samma genomgående höga nivå som den sturska leveransen. Men så kan det ju bli när återhållsamhet mest ses som en begränsning.

Bästa spår: ”Had enough”.

Ända sedan frontmannen Ronnie James Dio insjuknade i magcancer i december förra året har den Black Sabbath-relaterade supergruppens framträdande på Sonisphere i Stockholm den 7 augusti varit i fara.

Och, nu kommer det officiella beskedet. Gruppen, som även består av gitarristen Tony Iommi, basisten Geezer Butler samt trummisen Vinnie Appice, ställer in alla planerade framträdanden i Europa i sommar. Och då självklart även i Sverige.

Enligt ett officiellt uttalande från gruppen, som återges på Blabbermouth.net, så beror detta på att sångaren ännu inte är frisk nog för att turnera.

Vilka som ersätter Heaven & Hell på det Iron Maiden-krönta evenemanget har ännu inte avslöjats.

Den första juli händer det saker i etern i Luleå, Skellefteå, Uppsala, Nyköping, Norrköping, Linköping, Kristianstad samt i Trestadsområdet (Trollhättan, Vänersborg, Uddevalla).

Då börjar nämligen MTG-ägda radiostationen Bandit sända i nämnda städer, efter att tidigare ha koncenterat sig på lyssnare i huvudstaden samt Göteborg.

– Etableringen av Bandit på dessa nya orter är en naturlig följd av den utveckling stationen har. I mätning efter mätning de senaste åren har vi sett Bandit växa oerhört snabbt och samtidigt ha de trognaste lyssnarna, uppger MTG:s vd Anna Berggren i ett pressmeddelande.

Etableringen innebär dock att Lugna Favoriter försvinner från Skellefteå, Uppsala, Nyköping, Norrköping, Linköping och Trestad. Som om nu någon Banditlyssnare skulle sakna den.

För er som inte bor på inledningsvis nämnda orter, eller har svårt att ratta in rätt frekvens på en sådan Hedenhösapparat som en radio, sänder kanalen alltjämt på nätet. För er iPhone-användare finns det även en schyst applikation som levererar dess utbud, som du hittar i iTunes-affär.

Den så kallade supergruppen – med folk från Pantera/Damageplan, Mudvayne och Nothingface – var aktuell för hårdrocksfesten i Göteborg redan för några år sedan. Men i år får vi hoppas på bättre närvaro för Hellyeah, som är en av Metaltowns senaste bokningar.

Övriga nya bidrag till uppställningen i Frihamnen den 18–19 juni är brittiska Skindred, samt den svenska treklövern Katatonia, Walking With Strangers samt From This Moment.

Dessutom meddelar arrangörerna att man i morgon, onsdag den 5 maj, vid tio på morgonen släpper ett begränsat antal endagsbiljetter för 850 kronor stycket. För att snyta åt dig en sådan rekommenderas ett kvickt besök på evenemangets hemsida.

Under årets begivenhet i Blekinge (snart bara drygt en månad kvar!) kommer Rockklassikertältet att bjuda på underhållning av det mer volymsansade slaget.

Förutom diverse instrumentclinics kommer nämligen underhållningen där att bestå av akustiska framträdanden av de mest skilda slag.

Bland de som för en timme trampar ur distpedalen märks Pugh Rogefeldt, Conny Bloom (Electric Boys), Dan Reed, Evergrey, Warrior Soul, Bonafide, The Quireboys samt – kanske mest intressant – Tiamats ständige ledare Johan Edlund. 

Den sistnämnde kommer att avtäcka egenskrivet material på svenska, dra några covers samt repa av ett och annat Tiamat-örhänge för att hålla publiken glad och snäll. 

Obligatorisk närvaro med tak över huvudet, med andra ord.

****

Deftones

Diamond eyes

Reprise/Warner

METAL Ur tragikens aska reser sig Deftones likt fågel Fenix. Medan basisten Chi Cheng alltjämt betalar hyran i komaland efter en trafikolycka har hans bandkamrater omgrupperat styrkorna – och löst ut sitt starkaste album på länge. Med tanke på förutsättningarna är ”Diamond eyes” därför en skiva som präglas av en önskan att renodla och bevara, men också av en paradoxal längtan av att avtäcka något nytt. Som är tydlig i de ettriga riffen i ”Rocket skates”, i en The Cure-romantisk ”Sextape” eller i de partier där kompositionerna dras mot mer progressiva marker. Gnistrande, kan det ju också kallas.

Bästa spår: ”Prince”.

****

Sick Of It All

Based on a true story

Century Media/EMI

HARDCORE Man skulle ju kunna ursäkta om farbröderna önskade sitta ner en stund. Men slitvargarna reser ragg mot omvärlden, intar en tåspetsposition blott några sekunder in i ”Death or jail” och slappnar inte av innan ”Dirty money” signalerar målgång. På så sätt fungerar ”Based on a true story” närmast som en definition av allt som Sick Of It All är. En smula metal, en hel del punk och gatsmart attityd – likt en Wikipediaförklaring av begreppet New York hardcore med trasiga armbågsleder och avslitna korsband som illustrationer. Är du redan fast och frälst förstår du vad det handlar om. Ni andra kan fortsätta lyssna på You Me At Six och förbli otuffa.

Bästa spår: ”Good cop”.

**

Bullet For My Valentine

Fever

Jive/Sony

METAL Det är ju stundtals lite… mesigt. Liksom tillbakahållet av en förtretlig försiktighet som bland annat smyger sig in i balladerna ”A place where you belong” och ”Bittersweet memories” eller i en skändligt poppig ”Alone”. På tredje fullängdaren kapar walesarna alla eventuella band med sitt thrashförflutna och ställer siktet på en crossoverpublik som lika gärna handlar trasiga jeans på H&M som nagellack på Shock. Aktsamt utförda Metallica-riff pryds med Iron Maiden-harmonier och runt det hela spinns meloditrådar av sockervadd. Således är magasinet fulladdat med målgruppsriktig ammunition, som dock mer liknar knallpulverpuffar än riktigt skarpa skott.

Bästa spår: ”Dignity”.

Som många av er säkert har noterat så pågår det en hätsk fajt uppe i norr mellan Getaway Rock i Gävle och Rockweekend i Söderhamn. Mer om detta går att läsa här.

På grund av denna artikelpublicering har Rockweekends samordnare Martinus Eriksson skickat ut följande förtydligande/utveckling till medlemmarna i festivalens Facebookgrupp:

”AB har dock felciterat, det handlar inte om att det är samma datum. Vi hävdar att dom brutit mot ett kontrakt som har upprättats mellan oss. Dessutom så hävdar festivalen i Gävle att dom släppte sin festival först, vilket också är felaktigt.

11 november meddelade vi att RW blir 8-10/7.

14 dec på eftermiddagen släpptes det att det blir en festival i Gävle. Samma dag innan lunch släppte vi Deep Purple, inget band man bokar in och släpper under en förmiddag eller hur

Vi hoppas kunna berätta hela historien för er så snart vi tillåts!”

Mer förvecklingar lär följa. Och rapporteras då på ett eller annat sätt.

***

Ratt

Infestation

Roadrunner/Warner/ADA

HÅRDROCK Även om den hårt ärrade frontmannen Stephen Pearcy numera inte så lite påminner om den gnagare bandet tagit sitt namn ifrån så är gruppens första angrepp på elva år knappast ett jobb för Anticimex. Snarare så är ”Infestation” beviset på att många åttiotalsåtervändare gör sig bäst då de inte har några som helst ambitioner att återuppfinna hjulet. Precis som sig bör är soundet kaxigt, högljutt och lika efterhängset som en tiggare på Sunset Strip. Sug bara på ”Lost weekend”, Van Halen-sneglande singeln ”Best of me” eller ”Don’t let go” och lägg därefter levern i marinad fram till sommarens Sweden Rock-besök. Det kan ju bli s(v)anslöst kul.

Bästa spår: ”Last call”.

Vad har storstadsdekadent sleazemetal gemensamt med landsbygdsstursk träsko-rock ’n’ roll och metropoler som Rejmyre, Malung och Gamleby?

Just i sommar – en hel del.

Under parollen Parksommar kommer nämligen skivaktuella CrashDïet och Växjös stoltheter Bullet att göra gemensam sak under juli och augusti.

– Det känns skitkul. Det blir nog en lite speciell publik, folk som inte åker iväg på festival så jätteofta, säger Bullets sångare Dag ”Hell” Hofer i dagens Aftonbladet.

Turnén är ett gemensamt initiativ av Riksteatern och Folkets Hus och Parker med tre år på nacken. Sammanlagt besöks elva städer, enligt följande plan:

• 22/7, Skellefteå.

• 30/7, Malmö.

• 7/8, Helsingborg.

• 12/8, Gamleby.

• 13/8, Göteborg.

• 14/8, Västerås.

• 20/8, Linköping.

• 21/8, Malung.

• 27/8, Rejmyre.

• 28/8, Huskvarna.

Inte mer att säga om det.

Gå bara in här. Sätt på en kanna te. Rosta några mackor. Plocka fram pennan och ringa in det du vill se. Sucka lite över krockarna. Fundera över om DAD går före High On Fire klockan tre på fredageftermiddagen (vilket de så klart inte gör). Eller om ett retroladdat WASP smäller högre än ett Bathory-hyllande Watain senare samma kväll. Ett val som ändå är en smula svårare. Treat eller Nazareth på torsdagen? Är det värt att lämna Death Angels gig efter en halvtimme för att spana in Ratt? Opeth eller Saga? Danzig eller The Quireboys akustiska framträdande?

Ja, ni ser. Spelschemat kräver en hel del analys för att gå ihop.

Kom ihåg – god planering är bra planering. Även när det gäller en festivalhelg.