Ni som har följt den här specifika gnällhörnan på internet sedan lanseringen 2009 vet troligtvis redan att jag är en smula avigt inställd till den nu kommande storhelgen.

Länge gav jag tomteterrorn fingret genom att helt sonika jobba på självaste dopparedagen (skön ob-bonus för liten uppoffring), men i år blir det i stället till att fly landet redan i morgon.

I självaste svinottan går planet (om vädergudarna så vill) till London, där det blir antichristmas i kubik fram till självaste annandagen. En helgplan som känns mycket mer lockande än att pulsa runt på uselt plogade Stockholmsgator och följa twitterflöden som djupanalyserar julvärdarnas tv-prestationer.

Men, bara för att jag redogör mig för att plana ut i en skönt analog antichristmas förstår jag ändå storhelgens funktion. Och jag är på något sätt en smula avundssjuk att jag inte delar det stora flertalets fäbless för dignande smörgåsbord, välprydda granar och sånt dopp i grytan som man inte gör i sovrummet då dörren är stängd.

Därför kan ni firarglada människor i år pryda de närmaste dagarna med ett soundtrack som är garanterat befriat från Carola, Peter Jöback och Martin Stenmarck. En annorlunda form av bjällerklang, med andra ord. En knippe låtar som skrevar mellan ystert firande i regi av exempelvis Twisted Sister till en påminnelse om att alla inte har det så förbannat flott från Charta 77. En smula trams från The Vandals och The Vermin och mer traditionsenligt glockenspiel signerat Black Label Society och The Darkness.

Sammanlagt 42 låtar på Spotify (länk), 36 på Wimp (länk). Lite metal, en del punk, disparata rockavyttringar och därtill en smula storbandssväng.

Det är min traditionsenliga klapp till er som har stått ut med mig och mina umbäranden under ännu ett år. Hoppas nu tomten är minst lika hygglig mot er också.

Hörs i mellandagarna!

I dag kan vara en av årets segaste dagar. Ja, har man den inställning jag har till julen så blir det så.

Men, det går att göra denna så kallade högtid aningen mer uthärdlig. Som att lyssna på lite cool musik.

Så, just därför. Och kanske också för att jag ändå var tvungen att göra en Ladda ner-spalt med fem favoriter som publiceras i Aftonbladet i dag. Vilken anledningen än må vara har jag satt ihop en väldigt utökad lyssningsvariant av just nämnda spalt med lite julmusik som garanterat är tuffare än Carola och Elvis.

Ni hittar den på Spotify här. 

Men, ta mig tusan. Nu gör vi det bästa av dagen, va? 

God jul, vänner och fiender.

Kom ihåg att jag älskar er alla.

Yngwie Malmsteen

Relentless

Rising Force/Sound Pollution

METAL Att bonusspåret är döpt till ”Arpeggios from hell” säger lika mycket som något annat. Knivsöders egen Fenderfantom jobbar sig med en dåres envishet mot ett klart definierat mål – att sätta sig själv och sina flinka fingrar i sådan fokus att allt annat blir underordnat. En naturlig konsekvens av detta: Åtta av skivans femton stycken är helt instrumentala drilltirader. En mycket bedrövligare slutsats: De spår som ändå liknar riktiga låtar är så trist formulerade att det likväl blir huvudpersonens strängövningar som erbjuder någon slags spänning. Och då är det illa.

Bästa spår: ”Shot across the bow”.

ÅTERBLICKEN: X-MAS PROJECT

 Så här kan det låta när thrashnissarna slevar lite för djupt i glöggrytan.

När 1980-talet nyss hade passerat halvtid drog några tyska metaldignitärer på sig tomteskäggen – och släppte loss ett högljutt bjällerklang.

Eder vare X-mas Project fött.

NÄR? Augusti 1986.

VAR? Autobahnland.

VARFÖR? Vådligt högt uppskruvade förstärkare och familjemysigt dopp i grytan är kanske inte den mest uppenbara kombinationen. 

Men våra östersjögrannar strax söder om Blekinge är inte för inte kända för sin lätt skeva inställning till muntrationer – vilket också kan sägas gälla dess mer prominenta metalmusiker. 

Just kanske därför samlade skivbolaget Aaarrgh Records ett gäng hårdrocksskallar, gav dem obegränsade mängder glühwein och lät den brokiga samlingen gå loss på några traditionella helgfirarstycken. 

”Jingle bells” med vansinnigt otajta körer och galopptempo? En ”Stille nacht, heilige nacht” som pryds av det mest sladdriga gitarrsolo Axel Rudi Pell troligtvis kan tänka sig? Musiker som har gjort sig kända i Living Death, Rage, Holy Moses, Running Wild och Mekong Delta? 

Aber natürlich. 

Allt detta hittar du på ”Bangin’ round the x-mas tree” (på cd återutgiven med uppföljarskivan som släpptes nio år senare).

Albumet finns på Spotify – man kan ju bli het på gröten för mindre.

Och någon stilla natt lär det ju knappast bli hädanefter.

Årets kanske mest oväntade bidrag till julmusikfloran kommer som bekant från den gode Rob Halford. Huruvida albumet ”Winter songs” är en hård eller mjuk klapp under granen lämnar jag därhän (kanske ska recensera skivan), men så länge går det att kolla på nedanstående klipp, där The Metal God och hans band dokumenteras under arbetet med nämnda album.