Handen på hjärtat – debuten ”Considered dead” var en ganska så intetsägande skapelse. Släppt av Roadrunner-sidospåret R/C 1991 hamnade den mitt i dödsmetallexplosionen och försågs därför högst naturligt med ett Dan Seagrave-omslag och en plastig Scott Burns-produktion som tycks ta titeln på öppningsspåret, ”Stiff and cold” på för stort allvar.

Men det där var blott skivan då Quebec-gruppen lärde sig att gå och tog några stapplande steg inom en metalscen som snart skulle vända sin uppmärksamhet mot Norge och dess diskantladdade högkontrastmangel.

Tre skivor till hann det bli i alla fall – ”The erosion of sanity” 1993, ”Obscura” 1998 och ”From wisdom to hate” 2001 – innan verksamheten lades på is 2005. Detta mest genom ett sakta utplånande som väckte föga uppmärksamhet i de stora leden.

Åtta år senare är situationen väldigt motsatt. Helt plötsligt är Gorguts en referenspunkt inom den tekniska dödsmetallen och kan nu se sig åtnjuta samma pionjärstatus som exempelvis Atheist, Suffocation och landsmännen i Cryptopsy. Branschtidningarna vräker på med bjärta fyrfärgsomslag och överallt sjungs Luc Lemays lov.

Väldigt rättvist, måste tilläggas. För nu aktuella ”Colored sands” (Season Of Mist/Sound Pollution) är en skiva som går bortom ordinär death metal. Som tänjer på gränserna och mutar in ett helt eget område som slentrianlyssnaren helst inte bör beträda. Det här är minerad mark. Ett avantgardistiskt möte mellan genreböjarakter likt Deathspell Omega, Portal och Blut Aus Nord. Fast mycket mer kontrollerat, överprogressivt och … out there.

På så sätt kan femteskivan tilltala även andra än de mest insnöade genretrollen. Det progressiva anslaget lär slå an en sträng hos den mer vidsynte Dream Theater-lyssnaren, djentkonnässören bör finna stort utbyte i de trixiga krumbukterna i leveransen medan de som exempelvis finner mycket nöje i Between The Buried And Mes ”The silent circus” här kan se sig rikligt belönade.

”Colored sands” är ett galet uttrycksfullt verk som utmanar, fodrar och som kräver. Det vill säga – allt som ”Considered dead” inte var. Allt var inte bättre förr.

Fotnot: Här kan du lyssna på plattan på Spotify och på Wimp.

Deras skivtitlar brukar vara riktiga tungstukningfester.

Jag menar, vad sägs om ”Into the infernal regions of the ancient cult”, ”Nefarious dismal orations” eller – min personliga favorit – ”Ominous doctrines of the perpetual mystical macrocosm”?

Bara där har ni ju ett extrembrutalistiskt alternativ till ”Sex laxar i en laxask”, så att säga.

I sammanhanget därför kanske stundande oktobersläppet ”Obscure verses for the multiverse” rena begriplighetstingesten, men av det promoklipp som nyss offentliggjordes på nätet tycks skivan inte bli mindre Immortal/Gorgoroth-smiskande för det.

Den 25:e ovan nämnda månad når den Colombiagrundade gruppens sjätte album i alla fall butikerna, denna gång via Season Of Mist. Och den kommer du ju tjacka. Snabbare än du hinner säga ”Summoning the bacl dimensions in the Farallones”, det är då säkert.

Okej. Jag vet att jag tidigare har angett mina reservationer inför Pantera/Down-strupens bidrag på splitskivan ”War of the gargantuas”, där det kändes som att skivkollegorna i Warbeast hårdast masserade intressenerven.

Ändå är nyheten att Philip H Anselmo inom kort fullängdsdebuterar med kompgruppen The Illegals lika välkommen som den vårsol som gjorde morgonpromenaden till jobbet till en ganska så energigivande upplevelse.

Den 19 juli är det dags för ”Walk through exits only” att nå marknaden via en allians mellan Season Of Mist och frontmannens egna Housecore. En platta vars omslag går att okulärbesiktiga här bredvid och som uppges innehålla åtta stycken, varav två titlar är ”Battalion of zero” samt ”Urspuper’s bastard rant” och som är inspelad i mytomspunna hemmastudion Nosferatu’s Lair.

– Det handlade inte om att göra en mallad thrash- eller heavy metal-skiva, säger Anselmo i en pressrelease.

– Det är en förbannad skiva, som bara jag hade kunnat göra. Jag kan inte föreställa mig någon annan skrika om det jag går loss på. Du hittar inga ordlekar på plattan, inga gömda budskap – allt presenteras klart och tydligt.

Och det låter ju lovande, om inte annat.

Tanken med låten beskrivs bäst av gitarristen Chris Dyck, och dessutom helst i oöversatt skick:

”It began lyrically with some combo ideas about the mayan’s serpent-god beliefs and a strange dream I had about a snake-killing ritual. The serpent originally was representing the deceiver; as the song progressed and the vibe was realized it became our anthem for courage and strength. The chorus features Scott Ruddy from Weirding (killer doomy Vancouver band) on vocals with me. The proggy fast riff is what I like to call a ”ninja riff”… Looks hard, easy to play. Kenny’s solo here is mental and I love how Hannay and Boon shift the timing on the last 2 repetitions of the solo riff to a swinging old 3/4 beat. The outro has Kenny laying down some sweet Dave Gilmour. We all dig Pink Floyd … Gilmour is the man.”

Låten, provlyssna i spelaren strax söderöver, är hämtad från bandets kommande skiva ”Heart of the oak”. Denna progressivt riviga utgåva är väl värd att spana in för dem som gillar exempelvis Mastodon eller tidiga Baroness och släpps lös av Season Of Mist den 12 april.

https://soundcloud.com/season-of-mist/faith-and-oath

Man kan ju verkligen säga att den tyska metallabeln har ökat på sitt internationella kapital just i dag. Kontrakten tycks ha flugit över halva jorden, vilket har gjort att det just efter att värvningen av australiska Deez Nuts blivit offentlig presenteras ännu en akt i stallet:

Svenska black metal-kungarna i Watain.

Vilket innebär att gruppen ytterligare accelererar sitt avancemang inom branschen. Och bara ett par månader efter att deras förlagskontrakt med BMG Chrystalis Scandinavia (mer om detta här) blivit offentliggjort också kan se sig handplockade till ett av scenens mest respekterade skivbolag.

– Century Media är grymt peppade på att jobba med Watain, hälsar bolagets Europachef Antje Lange.

– Den här gruppen har allt: karisma, en benhård önskan att erövra världen och en trovärdighet som är ovanlig i dag. Detta och deras kreativitet och musikaliska genomslagskraft kommer att ta dem till toppen.

USA-chefen Don Robertson:

– Det finns få grupper som påminner mig om känslan jag som tonåring fick av Slayer, Venom och Mercyful Fate. Watain är en av dessa och jag ser fram emot att få vara en del av deras växande karriär.

Trions femte album är planerad att släppas första halvåret 2013. Den ännu namnlösa skivan följer upp genrebändande ”Lawless darkness” från 2010 och föregångaren ”Sworn to the dark” (2007), båda presenterade via Season Of Mist.

Här kan du lyssna på gruppens samlade verk – även innehållande fullängdarna ”Rabid death’s curse” (2000) och ”Casus Luciferi” (2003) samt mastiga livedokumentet ”Opus diaboli” (2012).

På ett sätt kan det ses aningen löjligt. Måhända nördigt och materialistiskt på ett mindre smickrande sätt.

Men jag kan inte rå för det. Lika lite som det går att kväva en nysning för evigt går det att stå emot suget när någon uppskattad grupp berikar marknaden med en produkt av extra begärligt snitt.

Ja. Jag erkänner. Jag älskar vinylboxar.

De som någorlunda regelbundet återvänder till den här kvadratmillimetern på internet har kanske noterat att jag för ett par veckor sedan höll på att gå ner i brygga över leveransen av en finfin Possessed-låda, innehållande gruppens tre klassiska 80-talsplattor i nya utgåvor. I sig ett ganska oförsvarligt inköp, då jag redan ägde skivorna i både ett och tre utföranden redan, men … ja … en låda är en låda. Och är därmed per definition begärlig över det ordinära.

Och snart tycks det återigen dags att lätta på lädret för att pryda hemmet med ännu en hyllvärmare av lyxmodell.

Season Of Mist låter nämligen hälsa att man den 16 november planerar släppa hyllade black metal-combon Watains samlade studiodiskografi i ett behändigt – och självklart begränsat – tolvtumsformat. I en läderklädd trälåda samsas därmed remastrade versioner av ”Rabid death’s curse” (grå-, vit och svartspräcklig vinyl), ”Casus Luciferi” (grå), ”Sworn to the dark” (röd) och ”Lawless darkness” (transparent).

109 euro går kalaset på. Strax under tusen spänn, med andra ord, plus ett par extra hunkor i frakt.

Här går det att förhandsboka.

Och, ja.

Det har jag redan gjort.

Meriterade Floridagänget har stött på patrull i förverkligandet av kommande albumet.

Skivan, som var tänkt som en bullrande återförening av kärntrion från bandets tidiga karriär, får om möjligt spelas in helt utan virvelvindssnabbe Pete Sandoval bakom trummorna.

Sandoval (på bild ovan) har nyligen genomgått en ryggoperation efter en längre tids smärtor, och det är ännu oklart när han är fullt återställd. Rollen som trummis på Morbid Angels första studioattack med David Vincent som frontman sedan 1995 års ”Domination” kommer i stället att axlas av Tim Yeung, känd från bland andra Hate Eternal, All That Remains, Vital Remains och Nile.

Comebackalstret, ännu odöpt men enligt bokstavskonsekvensen torde en titel med begynnelsebokstaven ”I” vara ett hett tips, är tänkt nå publik konsumtion någon gång under året via Season Of Mist.