++++

Avenged Sevenfold

Nightmare

Roadrunner/Warner/ADA

METAL Annandag jul förra året komponerade Jimmy ”The Rev” Sullivan ett stycke vid namn ”Death”. Likt en förutsägelse. Som om han tog farväl av sin familj, sitt band och resten av världen.

”I hope it’s worth it/Here on the highway, yeah/I know you’ll find your own way when I’m not with you”, sjunger han på demoinspelningen av den låt som här har döpts om till ”Fiction”. 

Bara två dagar senare, den 28 december, hittades trumslagaren avliden i sin lägenhet i Huntington Beach, Kalifornien. En olycklig kombination av alkohol, smärtstillande mediciner och ett förstorat hjärta hade tagit hans liv, bara 28 år ung.

Av uppenbara skäl är ”Nightmare” därför en ytterst mörk skiva. Sorgen efter bandkamraten, vars stycken har återskapats slag för slag av Dream Theaters Mike Portnoy, söker sig in mellan varje riff och harmoni och gör det stundtals riktigt smärtsamt att lyssna. Speciellt då det som från börjat var tänkt som ett konceptverk runt rasism, en galen ekonomi och religionens avigsidor nu i stället har omvandlats till en timslång minnesmässa över en förlorad vän och supertalang.

Musikaliskt är bandets femte fullängdare också den naturliga slutstationen på den innovativa färd som inleddes med förrförra albumet ”City of evil”. Det går fortfarande att spåra influenser från Metallica (vars tidiga balladtänk har inspirerat ”Buried alive”), Pantera, Queensrÿche och Guns N’ Roses, men mest av allt är det här kronan på verket över en fantastisk albumtrilogi som Avenged Sevenfold kan kalla sin egen.

Och därmed är det extra tragiskt att ”The Rev” aldrig fick uppleva den här triumfen.

Bästa spår: ”Save me”.

++

Sonic Syndicate

We rule the night

Nuclear Blast/Warner/ADA

POPMETAL Då framtiden tycks bli synnerligen ljus så får jag hoppas att medlemmarna har packat sina solglasögon. För fjärde långfärden kan mycket väl ta Falkenberggruppen till den absoluta toppen – såväl i Sverige som internationellt. Demonproducenten Toby Wright bevisar att han är rätt man för jobbet genom att klä de okonstlade popstyckena i en ljudskrud som är lika mycket Evanescence och Linkin Park som In Flames och Killswitch Engage, med avsett resultat. Det fullkomligt skriker radiohits om många av refrängraketerna, men för den som söker mer grovmalna inslag missar dessa ofta målet. 

Bästa spår: ”Break of day”.

++

Tarja

What lies beneath

Universal

OPERAMETAL Den forna Nightwish-näktergalen kämpar mot två försvårande faktorer: ett engelskt uttal på mellanstadienivå samt ett låtmaterial så blekt att det stundtals blir rent transparent. Och det är ju synd. För den skolade sopranen har en röst som kräver en stadig grund och hänförande melodier för att dess fulla potential ska utnyttjas. På andra engelskspråkiga soloutflykten finns det en handfull ögonblick som lyckas garantera dessa förutsättningar, Joe Satriani-garnerade ”Falling away” och samarbetet med All That Remains Phil Labonte i ”Dark star är ett par exempel, men också fyra ballader så anonyma att de är omöjliga att ta till hjärtat.

Bästa spår: ”Little lies”.

Sajten Musiknyheter.nu uppger att inspelningen av videon till låten ”Turn it up” slutade ganska illa för Falkenberggruppens basist Karin Axelsson.

Albumaktuella ensemblens gitarrist Roger Sjunnesson berättar att olyckan inträffade under inspelningen av en scen där bandets medlemmar skulle mördas med en gitarr, som råkade träffa basisten. 

– Det såg så verkligt ut när hon träffades men snart insåg vi att det var på riktigt. Det var blod överallt, uppger Sjunnesson, som också har tagit bilden ovan med sin mobilkamera.

Förutom skärsår ådrog sig Axelsson, 24, även en hjärnskaking i olyckan.

– Det som skulle ha varit ett låtsasmord för en kul video blev nästan en snuff-film, rapporterar fyrsträngaren själv.

– Jag har fortfarande rejäl huvudvärk och jag vet inte om jag kan genomföra nästa konsert med bandet eftersom jag känner mig konstant snurrig. Men jag kommer att göra allt för att det ska se, fortsätter hon.

Sonic Syndicate släpper sitt fjärde album ”We rule the night” den 1 september. Skivan är fullängdsdebut för sångaren Nathan J Briggs och är producerad av meriterade Toby Wright, som även har jobbat med bland andra Slayer, Ozzy Osbourne, In Flames och Sonisphereaktuella Mötley Crüe. Ett så kallat e-card med reklam och annan marknadsföring går att kolla in här.

Denna påskdag skulle jag vilja ta tillfället i akt att puffa för falkenbergarnas Aftonbladetsanktionerade blogg. Som du kan följa här, så att säga.

Och på tal om Sonic Syndicate så kan jag meddela att releasen av bandets fjärde album, producerat av amerikanske Toby Wright, har skjutits på framtiden. ”We rule the night” (omslag nedan) kommer nu i stället att släppas i slutet av juli och innehåller följande spår:

1. Beauty and the freak

2. Revolution, baby

3. Turn it up

4. My own life

5. Burn this city

6. Black and blue

7. Miles apart

8. Plans are for people

9. Leave me alone

10. Break of day

11. We rule the night

Det är bråda dagar för den modernt färgade metalcombon från Falkenberg. Inte nog med att gruppen kallats in som ersättare för Dark Tranquillity på Close-Up Båten (då Göteborgstruppen i stället hoppat på en USA-vända), inspelningarna av album nummer fyra inleds också i dagarna.

Ansvarig för inspelningarna av nämnda skiva är ingen mindre än amerikanen Toby Wright – mest känd för att ha jobbat med giganter som Ozzy Osbourne, Kiss, In Flames, Slayer, Korn och Mötley Crüe.

Är han Mr Wright för Sonic Syndicate? Svar följer då skivan släpps i maj via Nuclear Blast.