Ett namn likt det ovan förpliktigar så klart. Det för med sig krav, bygger upp förväntningar, bygger upp ramar.

Det har Joel Grind – projektets ende konstant sedan formationen i Portland, Oregon, för 14 år sedan – begripit till fullo. Vilket genom karriären så här långt har gett oss avfallsskummande fullängdare likt ”Evil never dies”, ”Hell on earth” och ”Conjure and command”. Samt en helefyrskummande massa rudimentärthrash som lika ofta plockar nyanser från black metal, kängpunk och substanser som levereras i flaskor med stora varningstrianglar på.

Den senaste installationen i mangelkonsekvensen, tänk Bathory och Discharge under en våldsam utekväll i Ruhrområdet runt 1984, har fått den giftiga titeln ”Chemistry of conciousness” och släpptes ganska så jättenyss via pålitliga Relapse. Det är en platta som inte meckar med formeln, om vi säger så. Som är stolt över sina kärnvärden och som hellre rusar vilt mot målet än tar sig några omvägar från start till mål.

Detta högtidlighålls extra rumlande i och med nya videon ”Acid fuzz”. En snyggt animerad historia som med råge fyller dagskvoten när det gäller gasmasker, bazookas, hajar, motorcyklar, svampmoln och avfallstunnor.

Riktigt giftig, kan man ju med andra ord kalla den lilla snutten.

Ibland blir det ju inte riktigt som man har tänkt sig. Ett mantra att rabbla mellan varven, som också alltför ofta blir sanning.

Det finns liksom så mycket som ständigt tycks trycka sig in mellan ambitioner och önskningar. Två saker så dominerande och tidskrävande att de måste skrivas med versala begynnelsebokstäver; Livet och Arbetet. Två fulltidsåtaganden som emellanåt gör att mina stående födelsedags- och julklappsönskningar – ett dygn bestående av minst 36 generösa timmar – känns extra aktuella.

Jag skiter i detaljer, konstaterar bara att det var mycket förra veckan. Såväl på Aftonbladets Superdesk som i hemmets allt annat än lugna vrå. Ett av de mer konkreta åtangandena kan ni se här bredvid: en 16-sidig bilaga som publicerades med Aftonbladet i går. Övrigt tänker jag inte fördjupa mig i ytterligare här, då det finns lämpliga och mindre lämpliga forum för sådant. Och att jag envist tänker hålla fast vid min devis om att detta medium ska vara personligt, men aldrig privat.

Hur som helst. Bara för att allt detta cirkulerar likt i omloppsbana runt en redan chockfylld vardag hann jag såklart även förra veckan bidra med några inslag till Nöjesbladet. Nämligen en tweet där jag – högst motiverat – läser lusen av ett av mina favoritband Bad Religion samt en spellista med tio låtar jag tycker läsekretsen bör ha koll på.

Detta redovisas här nedan. Via en skärmdump och en Youtubemullrande videokollektion. En publicering som borde ha gjorts redan i fredag, men något annat kom ju emellan.

Vi kan kalla det Livet och Arbetet.

VECKANS TWEET:

Fotnot: Här kan du lyssna på ”Christmas songs” – om du nu absolut måste göra det – via Spotify eller via Wimp.