Jag blir ofta kontaktad av personer som är nyfikna på coachyrket och har frågor om min utbildning och jobbmöjligheterna. Jag hjälper gärna till, eftersom jag älskar både utbildningen och yrket, men det är lite ineffektivt att maila samma svar gång på gång till olika personer så här kommer svaren på de vanligaste frågorna i ett blogginlägg istället. 

1. Vad innehåller utbildningen Psykologisk coach vid Högskolan i Skövde?
Du läser bland annat positiv psykologi, lyckoforskning, kognitiv neurovetenskap, medvetandestudier, MI (motiverande samtal) och psykologisk coachning. Du tar examen i kognitiv neurovetenskap. De flesta kurser och kursböcker är på engelska. Just engelskan gör många nervösa men de ord som är svåra på engelska är främst neurovetenskapliga termer som är precis lika krångliga på svenska (det är dem utbildningen går ut på att du ska lära dig). Du hittar högskolans hemsida om psykologisk coach-programmet här.

2. Är utbildningen seriös?
Ja, mycket. Tre års studier på Sveriges enda coachutbildning på högskolenivå ger dig en gedigen utbildning och trovärdighet. Coachyrket är inte kontrollerat, så vem som helst kan kalla sig coach eller skapa en coachutbildning. Det är därför av högsta vikt att du kan styrka din seriositet och kunskap på ett bra sätt. 

Lärarna på högskolan är otroligt välutbildade och kunniga. Flera av dem är i grunden psykologer, neurologer och forskare som specialiserat sig inom positiv psykologi och närliggande områden. Undervisningen är högklassig och all kunskap har sin grund i modern forskning.

3. Ingår någon praktiskt coachning?
Ja, du både coachas och coachar. Studenterna börjar i årskurs två med att coacha varandra för att därefter coacha utomstående klienter.

4. Finns det jobb? 
Detta är den vanligaste frågan jag får i olika varianter. ”Finns det jobb?” ”Vad kan jag jobba med?” ”Vem kan jag hjälpa?” Jag brukar säga att frågan är inte vad du kan jobba med utan vad du vill jobba med. Som psykologisk coach har du expertkunskaper om vad som får människor att må och fungera så bra som möjligt både enskilt och i grupper (tex skola, organisationer och arbetsplatser). Den kunskapen behövs verkligen. Frågan är därför inte var du kan jobba utan vem du helst vill helst hjälpa? Vad vill du jobba med utifrån dina styrkor och intressen?

Många av studenterna på programmet arbetar efter examen med jobbcoaching, på behandlingshem, inom psykiatrin, på stödboenden, med ungdomsgrupper, inom skolan, med entreprenörer mm. Vår kunskap är med andra ord eftertraktad på arbetsmarknaden. Då utbildningen är ny efterfrågas inte alltid just psykologiska coacher eftersom arbetsgivarna inte känner till yrket eller vår kunskap så du kan behöver berätta för dem vad du kan och hur din kunskap kan komma till nytta på deras arbetsplats. Många arbetsgivare blir mycket imponerade över vår kunskap och våra färdigheter när vi berättar.

Vill du hellre driva eget finns goda möjligheter även till det. På högskolan i Skövde finns Drivhuset som hjälper studenter att starta och driva företag. Många psykologiska coacher startar eget inom mängder av olika områden (ofta redan under utbildningen). De riktar sig mot att hjälpa t.ex chefer, lärare, elitidrottsmän, ungdomar, invandrare, arbetslösa, föräldrar, studenter, singlar, personalgrupper mm. Själv jobbar jag ju både som frilansjournalist, föreläsare och coach, inom både lyckoforskning och attraktionspsykologi. Det finns stora möjligheter och du bestämmer själv vad som känns rätt, viktigt och roligt för just dig.

En enorm fördel både när du söker jobb och startar eget är just dina coachkunskaper. Du kommer vara expert på att använda dina styrker, leta efter möjligheter, hantera utmaningar, tänka optimistiskt, ta saker som meningsfullhet, flow och engagemang på största allvar och skapa tro på dig själv. Det är gigantiska fördelar i arbetslivet!

5. Vad gör andra psykologiska coacher?
Här finns hemsidor till några av mina vänner och kollegor som alla driver eget som psykologisk coach och nischat sig inom olika områden:

Julia Ilke: www.naturligtvisare.se 
Malin Rapp: kajt.se/malinrapp
Erik Fernholm: www.lyckoaktivist.se
Josephine Hedlund: www.creacoach.se
Anton Hallin: www.flowgolfcamp.se
Tina Löfström: www.alerigo.se/konsulterna/tina
Fredrik Torberger: torberger.blogspot.se
Sabina Renck: renckppc.se
Johannes Belin: www.stressfriproduktivitet.se
Anna Gordh Humlesjö: http://www.yogashakti.se/sv/om-oss

Här finns min hemsida: www.linneamolander.se

6. Hur kom du på vad du ville göra?
Idag bloggar jag både här på Aftonbladet och på Match.com, frilansar åt mängder av olika tidningar, har coachingklienter varje vecka, skriver en bok om dejtingpsykologi (positiv psykologi tillämpat på singlars kärleksliv) och har olika planer och projekt på gång som växt fram med tiden.

Mycket av det hade jag aldrig kunnat föreställa mig under utbildningstiden och från början var det inte alls klart för mig att jag skulle jobba med det jag gör idag, utan jag testade mig fram. Jag föreläste jag på lite olika ställen, skrev någon artikel här och där, provade olika saker och inspirerades av andra. Med tiden blev det mer och mer tydligt vad jag var bäst på och mest intresserad av. Men än idag, och förmodligen för all framtid, ser jag mitt företagande som ett ”work in progress” som ständigt leder mig in på nya spännande vägar som jag sällan kan föreställa mig särskilt långt i förväg. Min plan är att göra det som känns roligast och viktigast och frågan som leder mig är ”vem vill jag helst hjälpa?”.

Ju fler du kan hjälpa desto bättre kommer det gå för dig.

Skymning över Skövde där jag pluggade i tre fina år.

Jag blev intervjuad för ett tag sedan av en journalist som skulle skriva om självmedkänsla. Vi pratade om hur man pratar med sig själv och hur självkritik med hjälp av medvetenhet och övning kan bytas ut mot vänlighet och självmedkänsla.

När vi pratade om det påmindes jag om hur otroligt fånigt det kändes att prata med mig själv sådär vänligt i början. Jag hade precis läst Kristin Neffs bok om självmedkänsla och provde övningarna hon tipsade om. Det kändes så himla fånigt att liksom gulla med mig själv på det där viset. ”Ojojoj Linnea, har du det lite tufft nu?”

Men jag hade det ju tufft, och det kändes väldigt bra att någon lade märke till det och frågade om det. Att det var jag själv spelade ingen roll, det hjälpte också, oväntat mycket faktiskt. Ganska snabbt började det kännas självklart istället för fånigt att vara vänlig mot mig själv. Det visade sig vara ett väldigt bra, smart och effektivt sätt att ta hand om mig.

Är det inte väldigt paradoxalt att vi ser det som helt normalt att gå runt och vara taskiga mot oss själva men orimligt och krystat att vara snälla? Om något är det väl väldigt fånigt att gå runt och skälla på sig själv? Sen slog det mig att det handlar inte om fånigt eller inte, det handlar om vanan. Många är vana vid att vara hårda mot sig själva men ovana vid vänlighet och självmedkänsla. Så var det för mig också. Idag går det stadigt åt andra hållet, eftersom jag övar och vänjer mig.

Nuförtiden håller jag ofta mig själv i handen, klappar mig på armen och säger eller tänker spontant något vänligt till mig själv, precis som till alla andra jag tycker mycket om. Känns inte fånigt alls, utan bara fantastiskt att jag blivit en så fin kompis till mig själv.

Och jag kan intyga att livet blir väldigt mycket skönare och trevligare när den inre kritikern först blir tyst och sen  byts ut mot en god vän. <3

I <3 me

Tony Robbins har sagt något jag ofta påminner mig själv om: ”You know what to do. Do what you know.”

Han menar att det inte räcker särskilt långt att bara veta något om du inte också gör det. ”If you’re not doing it you don’t know it.”

Som den extrema personlig utvecklingsentusiast jag är krävs det inte mycket för att jag ska kasta mig över en ny bok, nörda ner mig i intressanta artiklar eller, för all del, skriva något själv om allt jag vet, men motståndet är större inför att rent praktiskt förändra vanorna i mitt liv. Förstås, eftersom det är betydligt mer krävande. Men det är ju bara då förändringen sker.

Insikter är toppen, men bara om de skapar en beteendeförändring. Att sitta på rumpan och vara klok utan att göra något av det är ganska meningslöst.

Men var ska man börja då? Det finns ju så himla mycket att välja mellan och budskap om förändring och förbättring som skriker på mig från alla håll.

Jag har under det gågna året börjat se värdet av att göra riktigt små förändringar, men väldigt konsekvent. Små steg är lättare att ta än stora, så jag brukar leta efter något litet jag kan göra idag för att ta mig närmare det jag vill uppleva eller uppnå. Det viktiga är inte hastigheten på förändringen eller hur stora steg jag tar, utan att jag satt ut riktningen och rör mig dit, oavsett hur snabbt eller långsamt det går. Rörelsen mot målet är det viktiga.

Att veta är inte att röra dig mot målet. Att göra är att röra dig mot målet.

You know what to do. Do what you know. Börja nu.

Något som jag under mellandagarna insåg får mig att må otroligt bra, och som jag därför ska göra betydligt mer av framöver, är njutbara saker. Det är en av lyckostrategierna i Sonja Luybomirskys bok Lyckans verktyg och hon menar att det är en av de allra viktigaste. Förmågan att njuta av livet är ju en förutsättning för att det ska vara någon poäng med något alls. Vad ska du med framgång, vänskap, upplevelser och utveckling till om du inte njuter av det?

Något som är helt bakvänt gällande just att göra lyxiga, sköna, härliga och njutbara saker är att vi ofta ser dem som något vi bara får belöna oss med efter att vi kämpat hårt eller ”förtjänat” det. Men njutningen behöver vara något du fyller på med i förväg! Effekten blir större om du har ett överskott på njutningskontot istället för att bara fylla på det när det redan är tomt.

Jag tror en vanlig ursäkt är att många tror att njutbara saker behöver vara dyra, men det stämmer absolut inte. Det finns massor av erbjudanden på nätet och tusen saker du kan göra helt gratis hemma. Stäng av mobilen en timme, drick en kopp te och lyssna på din favoritmusik. Fika med en vän. Läs en bok. Ta en skogspromenad. Det handlar inte om pengarna, det handlar om prioriteringen. Jag är dessutom helt övertygad om att mer njutning gör dig mer kreativ, effektiv och företagsam och därför leder till att du tvärtom tjänar mer pengar.

För den som är ovan vid att njuta ”i förväg” kan det krävas övning för att släppa det dåliga samvetet och börja tänka på njutning på nya sätt. Vågar du bara testa kommer du snabbt inse att insättningen på njut- och måbrakontot kommer göra dig mer effektiv, förbättra dina relationer, höja ditt välbefinnande och ge dig massor av ny kraft. Njutning är inte en lyx, det är en nödvändighet! 

(klicka på länken för att läsa artikeln)

Ett helt nytt år är alldeles snart här, vilket för många innebär väldigt mycket firande men också mycket reflekterande både framåt och bakåt. Inför dina planer på vad du vill att det nya året ska innehålla vill jag tipsa om några saker att tänka på när du sätter mål och väljer nyårslöften.

1. Börja före festen!
Det är förstås inte optimalt alls att ta beslut om framtiden mitt i partynatten, och verkligen inte klokt att börja med nya vanor där och då heller. Kul kan det vara att drömma om häftiga saker under nyårsnatten och det är definitivt inte att underskatta, men om du verkligen vill förändra saker under det kommande året bör du tänka igenom dina framtidsplaner under lugnare och nyktrare förhållande. Antingen innan festen börjar eller någon dag in på det nya året när du återhämtat dig.

Kom också ihåg att det inte är optimalt att kickstarta igång dina nya vanor, förändringar och utmaningar direkt dagen efter årets vildaste partynatt heller. Det är inte de bästa förutsättningarna för självkontroll, motivation och handlingskraft. Börja lugnt och var snäll mot dig själv (du har ett helt år på dig).

2. Vad vill du uppleva?
Många nyårslöften handlar mer om vad vi vill uppnå än vad vi vill uppleva. Ofta tror vi nämligen att det är samma sak och att vi faktiskt kommer må toppen om vi bara får det vi vill ha. Men det är inte alls säkert. Den singel som sätter upp ”jag vill ha en partner” som ett mål för nästa år gör säkerligen det med antagandet att det ska vara en toppenbra relation där hen känner sig älskad, omtyckt och respekterad. Men dels framgår varken känslorna eller kriteriet toppenbra i formuleringen, och dels är en partner inte alls nödvändig för att du ska känna dig älskad, omtyckt och respekterad. Samma sak gäller den som tror sig bli lycklig av att gå ner i vikt, vill bli tryggare genom ännu mer pengar eller känna sig cool tack vare en tuff bil.

Gör skillnad på dina känslor och de yttre omständigheterna och kom ifrågasätt om de verkligen hör ihop lika mycket som du tror. Det är förstås inget fel med att ha eller önska sig en partner, sund vikt, högre lön eller en tuff bil men det blir ineffektivt om du använder de sakerna för emotionell tillfredsställelse. Lycka, trygghet, självförtroende och kärlek kan du känna oavsett.

Fundera på vad det egentligen är du längtar efter, vill känna och uppleva, och se till att det faktiskt är kopplat till nyårslöftet.

3. Vad ska du göra?
Resultatfokuserade mål som handlar om att något ska hända eller uppnås är betydligt mindre inspirerande, och dessutom mer diffusa, än mål som beskriver vad du ska göra. Om ditt mål är ett resultat har du bara lyckats när hela projektet är över, men är målet något du ska göra för att nå dit kan du känna dig stolt och nöjd över att du uppnår ditt mål varje gång du tränar, går på dejt eller tar en sånglektion.

Vill du sätta mål för 2015 rekommenderar jag varmt att du formulerar dem med fokus på vad du ska göra för att nå målet, tex meditera tre dagar i veckan, spara 10% av din lön till en resa eller läsa en bok i månaden. Då vet du exakt vad som krävs för att du ska nå målet, upplever en mycket tillfredsställande och konstant rörelse framåt, och kan känna dig nöjd massor av gånger under hela året för att du håller ditt löfte till dig själv och närmar dig ditt mål.

Kom också ihåg att du därmed kan behöva uppdatera målet under året i takt med att du utvecklas (meditera varje dag osv), vilket är extra motiverande! 🙂

GOTT NYTT ÅR! 

Ps, här hittar du en artikel jag skrivit om att sätta nyårslöften. Den har hunnit bli två år gammal men är lika aktuell varje år!

God jul alla fina bloggläsare!

Såhär i julkalenderns sista lucka är det ett bara två saker jag vill säga:

Var snälla mot varandra 

och

var snälla mot er själva!

Uppskatta allt du har och får idag, och var vänlig mot dig själv när det känns utmanande.

GOD JUL!

Om det är någon gång som du verkligen har nytta av att kunna behålla lugnet, vara i nuet och ta hand om dig själv är det i kaoset på stan som så gott som alltid uppstår såhär dagarna före jul.

Det tär på krafterna och är väldigt lätt att bli både svettig, trött, stressad, irriterad och hungrig när det är folkmassor, glitter och bjällrig julmusik vart du än går. Förvisso kan du stanna hemma och köpa alla julklappar på nätet, men om du ändå väljer att ge dig ut i julmyllret vill jag föreslå att du provar några mindfullnessknep som förhoppningsvis kan göra upplevelsen lite lugnare och mer njutbar.

Grunden i mindfulness är att se och uppleva saker precis som de är utan att döma eller ha synpunkter på det. Prova när du står i kassakön på Åhléns. Hur låter det egentligen där inne med alla människor, musik, leksaksljud, inslagningspapper och julglada människor? Du behöver absolut inte tycka om det, men kanske kan du fascineras av hur ordentligt julstök kan låta? Och hur känns det i kroppen att stå mitt i allt myller? Vad händer om du inte tänker på situationen utan bara upplever den precis som den är?

Är du uppfylld av julmys och lyckokänslor är det förstås bara att observera och njuta av det, och annars kan du känna efter hur det känns i kroppen att vara riktigt trött, frusterad, längta hem till soffan eller ha ont i fötterna efter en lång dags julhandlande. Upplev stunden med alla sinnen, observera vad som händer i kroppen.

Jag vet att det här kan låta och kännas oerhört krystat för den som är ovan, men är det inte minst lika krystat att bli förbannad över något som inte går att förändra? Kön går inte snabbare för att du suckar, muttrar och längtar hem, det kommer bara göra din upplevelse ännu otrevligare. Om du ändå befinner dig där, varför inte prova att göra det bästa av situationen?

Jag hittade något så fiffigt på Designtorget. Relationstermometern kallas den och är genial i all sin enkelhet. Det är ett rör med tillhörande kulor i tre färger. Vit kula betyder att det varit en helt okej dag, svart att det känts jobbigt och rött att dagen varit extra bra.

Tanken är att detta ska ge en visuell bild över hur par mår i sitt förhållande, men det fungerar precis lika bra för den som vill mäta sitt välbefinnande oavsett relationsstatus.

Jag tycker det är en bra idé att så tydligt få en överblick över hur du mår eftersom känslor har en tendens att ta över och få oss att glömma hur vi mått tidigare. Det är alltid bra att ha koll på att du är på väg åt det håll du vill. Drar det iväg med väldigt många svarta kulor under en period är det ett tecken på att ta hand om dig och höja välbefinnandet. Är det mest vitt och rött kan du köra på som du gör.

Vill du inte lägga 495 kr på ett köpa ett rör och kulor är det här ett utmärkt pyssel du kan göra själv och ge bort i julklapp eller använda i din egen vardag. Det går förstås precis lika bra att lägga olikfärgade gem/ spelkulor/pokermarker eller något annat du har gott om i en glasburk, eller fästa olikfärgade nålar på en anslagstavla. Fantasin sätter gränsen, huvudsaken är att du tydligt ser hur dina dagar varit.

Tidigare i julkalendern fick du läsa om ”prosocial spending” och sambanden mellan välbefinnande och att ge till andra. Det finns dock några saker att tänka på för att givandet ska kännas riktigt bra.

1. Lyckoeffekten ökar om du får dela upplevelsen av det du ger bort med personen du bjuder. I en studie där försökspersoner fick bjuda någon på kaffe och antingen fika tillsammans med personen ifråga eller bara ge bort ett presentkort visade det sig att den lyckohöjande effekten var högst för de som också fick dela fikaupplevesen.

2. Det behöver vara ett fritt val att ge. Att känna att du måste ge, dela eller skänka har inte samma effekt som när du gör det av fri vilja och med glädje. Det kan vara lite av ett gissel i julsammanhang där det i förväg är bestämt att det är dags för juklappar, presenter och paket, men utesluter inte att du samtidigt finner stor glädje i det.

3. Det känns bättre när du vet att du gör skillnad. Ju konkretare skillnad du gör för någon annan, desto bättre känns det att ge. Detta är särskilt viktigt att tänka på när det gäller välgörenhet och donationer till katastrofer och akutsituationer i andra länder, eller till avancerad forskning. Det är naturligtvis mer konkret att bjuda sin kompis på fika än att skänka 50 kr till Cancerfonden men har du en tydlig bild av Cancerfondens arbete och skillnaden de, och din gåva, gör ökar glädjen i att ge.

En sifo-undersökning om vad vi önskar oss i julklapp visade att det vanligaste svaret var ”ingenting” (näst efter ”vet inte”). Nästan 12% av de tillfrågade svarade att de inte önskade sig något, oavsett kön, ålder och var i landet de bor. Enda undantaget var den yngre ålderskategorin 16-34 år, där pengar och presentkort toppade listan.

Frågan är om detta tyder på bristande fantasi, att vi redan har allt vi behöver eller kanske att vi tappat bort vår längtan och förmåga att önska och drömma. Eller är det så att en ganska stor andel julfirare får julklappar mot sin vilja?

Kanske tyder det på ett väldigt stort engagemang i Rädda Barnens julkampanj där just ingenting lanseras som årets julklapp. Vad tror du, och hur viktigt är det med julklappar i ditt julfirande? Ser du det som en härlig och givmild tradition som skänker glädje, ren och skär konsumtionshets eller något däremellan?