Jag fullkomligt älskar sådana här öppna och uppriktiga samtal! Dessutom mellan främlingar i en tekopp med ballonger. Prova själv, med eller utan tekopp.
Något jag älskar allra mest med att driva eget företag är att jag kan jobba var som helst. Hemma i Stockholm varvar jag mellan att sitta i min lägenhet, på olika frilanskontor, caféer eller hotell-lobbys. Det är en ren fröjd att ha jobbet i datorn och varje dag kunna känna efter var jag vill sitta och jobba. (Jag har ännu inte provat Hoffice men är väldigt nyfiken på det med).
Jag har länge drömt om att bo och jobba på olika ställen i världen och förra veckan tog jag ett stort steg närmare det och åkte iväg på en långresa till Bali. Idag sitter jag på Hubud, som är ett frilanskontor i Ubud för entreprenörer och kreatörer från hela världen (idag är det ett gäng Harvard-studenter här på studiebesök).
Som frilansjournalist och bloggare kan jag ju sitta var jag vill så det enda som kräver mer personlig kontakt är själva coachandet. Men så länge det finns en god internetuppkoppling går det ju faktiskt att coacha vem som helst i hela världen över internet!
Detta är något som inte bara jag insett värdet med, utan är något som växer så det knakar i coachbranchen. Alldeles nyligen lanserades den digitala coachingplatformen Blisscoach som erbjuder just individuell coaching över nätet! Och inte med vilka coacher som helst, utan akademiskt utbildade sådana med positiv psykologi som utgångspunkt!
Att coacha över nätet är inte bara smidigt om coachen och klienten befinner sig på olika platser utan också väldigt praktiskt även om de finns i samma stad. Inget krångel med parkering, sena bussar eller resor till och från coachinglokaler – ett litet klick bara så har ni kontakt, och en timme senare ett avslutande klick, och därefter kan dagen fortsätta precis som innan för båda
Om du nånsin varit sugen på att prova coaching är detta verkligen ett gyllene tillfälle. Klicka på bilden nedan för att anmäla dig som testanvändare!
En bloggläsare hörde av sig och tipsade om Stressforskningsdagen 2015 som går av stapeln på Stockholms Universitet i morgon torsdag.
Du kan lyssna på en rad intressanta föreläsare och forskare som pratar om bland annat stress, hälsa och återhämtning. Läs mer och se hela schemat för dagen här. För den som inte kan vara på plats går föredragen att se på nätet.
Temat för i år är kvinnor, stress och sömn, vilket är både högaktuellt och viktigt. Såhär skriver Fredrika som mailade mig och tipsade:
Idag lider ju fler och fler unga kvinnor än någonsin som av otroligt hög stress, duktig-flicka syndrom och prestationsbaserad självkänsla – en nedåtgående spiral som har resulterat i alltfler sjukskrivningar i just denna grupp som annars borde vara bland de friskaste grupperna i samhället.
Psykisk ohälsa kopplat till ouppnåbara krav, framförallt hos unga kvinnor. Jag har ett stort egenintresse för detta då jag själv kämpar med sånt här, studerat det vid universitetet och i allt större utsträckning ser det hos mina väninnor, klasskompisar och framförallt kvinnliga släktingar.
Det talas för lite om det och folk har för lite kunskap om hur de kan identifiera och tackla både den interna och externa stressen. Stressforskningsinstitutet har som du säkert vet otroligt skicklig kompetens på det här området men deras material når inte ut till unga kvinnor som behöver det som mest.
Jag har skrivit om Brene Brown tidigare. Om hennes arbete, forskning, böcker, TED-talks med mera. Hennes budskap fortsätter sprida sig och det gör mig så lycklig och tacksam. Hon sätter fingret på något så många upplever, men sällan pratar om; skuld, skam och sårbarhet.
Nu översätts ännu en av hennes böcker till svenska: The gifts of imperfection blir Våga vara operfekt. En lite märklig titel tycker jag, men kanske just därför passande; om det är någon bok som ska ha en lite skev titel är det väl denna…
Avslutningsvis vill jag dela några extremt kloka ord från författaren Elizabeth Gilbert som också pratar om kvinnors krav på perfektion utan ansträngning:
Jag har tidigare skrivit om fotoprojektet Humans of New York (HONY) Det är fortfarande en av mina favoriter på sociala medier, för bilderna och de korta citaten säger så mycket på så lite utrymme. Häromdagen dök det upp en helt fantastisk dam på HONY:
Snacka om att vara uppmärksam på bra saker, vara tacksam och njuta av livet! Inspirerande!
Som trogna bloggläsare redan vet jobbar jag mycket med positiv psykologi kopplat till dejtande, för att hjälpa singlar som upplever att de sitter fast i sina kärleksliv. För ett år sedan bloggade jag om det här på Hello Happiness under Valentin-veckan, och numera bloggar jag även på match.com, och skriver en bok om dejtingpsykologi.
Den finns på sidan DailyBitsOf.com, där du gratis kan anmäla dig till kurser inom massor av spännande områden, till exempel lycka, sömn och stresshantering.
Varje dag under en begränsad period får du ett mail med en liten bit kunskap om ämnet du valt. Min kurs är tio dagar lång och du hittar den här ( den är på engelska).
Det finns massor av spännande forskning om mål. Hur vi sätter dem på bästa sätt, når dem på utsatt tid och vad som händer på vägen dit och när vi kommer fram
Kopplingen till välbefinnande har visat sig vara en annan än vi ofta tror. Det finns en bild av att grejen är att komma fram. Att nå målet och klara det där vi drömde om. Och vi tror att vi kommer bli väldigt besvikna om vi inte når fram.
Detta är både sant och osant. Vad vi tror i förväg och minns i efterhand är just detta, höga förväntningar och stor lycka eller besvikelse. Men när människor får berätta om sina känslor vid själva tillfället då målet nåddes (eller inte) svarar de betydligt mindre dramatiskt. Det var inte lika omvälvande eller förkrossande som de hade trott.
Men det upplevande jaget och det reflekterande jaget är inte alltid överens. När de tillfrågas om händelsen några veckor senare pratas det återigen om stora känslor. Och så fortsätter vi jaga mål som egentligen inte alls får oss att uppleva det vill längtar efter…
Jag känner en stor tillfredsställelse av att göra klart saker, men själva mållinjen är bortsett från det ofta något av en besvikelse. Jag blir istället upplyft av insikten att jag KAN nå mål och göra nya saker, för det vidgar min bild av vad som är möjligt. Det tycker jag är häftigt. Sedan är det kul att skapa det, och när det är klart, ja då är det ju över och inget av det som gav mig tillfredsställelse finns längre kvar. Men det är då applåderna kommer.
Det är lite bakvänt.
För mig blev detta väldigt tydligt när jag nyligen gjorde något jag för bara några veckor sedan trodde var helt otänkbart; jag blev publicerad i Huffington Post.
När jag insåg att det var fullt möjligt att göra det blev jag väldigt exhalterad för det fick min världsbild att växa. Att skriva själva artikeln var också kul, men sen var det bara administrationen kvar. Min pepp var likom över. När jag såg artikeln på sidan blev jag förstås stolt och glad, men mest för att artikeln symboliserade mitt växande och påminde mig om vägen dit.
Jag var i London och lyssnade på en föreläsare för ett par veckor sedan. Han sa att för att lyckas med något behöver vi competence och confidence. Det låter ju ganska självklart. Vad som gjorde stor skillnad för mig var insikten att det är två helt olika saker. Ökad kompetens kan förstås ofta leda till ökat självförtroende men självförtroende är egentligen en helt egen kompetens.
Jag såg plötsligt mitt eget mönster så tydligt. Hur jag alltid tänker att ”jag ska bara”. Jag ska bara läsa den här boken/prata med den coachen/gå den där kursen osv, SEN ska jag göra det där läskiga som jag verkligen vill, och vet att jag redan kan, men inte riktigt vågar.
Det funkar ju inte. Det tar aldrig slut. Jag har en treårig högskoleutbildning och över 15 år av personlig utveckling i bagaget, flera års intensivt studerande av mina expertområden och har gått på mängder av kurser och föreläsningar inom de ämnen jag jobbar med. Brist på kompetens är inte ett problem. Jag kan skriva boken, hålla föreläsningen, starta projektet, jag vet att jag klarar det. Men jag insåg plötsligt att jag inte vågade. Känslan av att vilja och kunna men inte våga är enormt frustrerande. Ännu större blev frustrationen när jag såg andra med betydligt mindre kompetens och erfarenhet än jag, men mer självförtroende, kliva ut i världen och sätta sin prägel på den.
Som den utvecklingsnördiga coach jag är bestämde jag mig för att lösa problemet. Jag vägrar försaka min potential och mina drömmar för att de känns läskiga! Så jag pratade med vänner och kollegor, sökte efter kunskap och hjälp på nätet och läste böcker om ämnet från olika vinklar.
Det hjälpte litegrann, men jag kände mig fortfarande inte förstådd, och jag var fortfarande rädd. Till slut hittade jag en bok som fick pusselbitarna att falla på plats. Playing big av Tara Mohr.
Det är en helt briljant bok som jag mycket varmt rekommenderar till alla duktiga flickor som sitter fast i en känsla av att du alltid måste vara lite bättre innan du vågar ta steget mot det du längtar efter.
Boken är proppfull med otroligt konkreta och enkla verktyg för att släppa rädslan och våga mer. Läs den!
Bakom Hello Happiness finns Linnea Molander som är psykologisk coach med högskoleutbildning i positiv psykologi, lyckoforskning och neurovetenskap. Här får du svar på vad lycka är, hur du kan skapa en lyckligare vardag och om det egentligen är så himla viktigt att vara lycklig.
