Jag tycker lyckorörelsen får lite orättvis kritik ibland när människor påpekar att man inte alls kan vara lycklig jämt, att lyckohetsen är förlamande och att livet inte går ut på att vara lycklig hela tiden.

För det är ingen som har hävdat det. Livet ÄR en bergodalbana. Välbefinnande och livstillfredsställelse handlar om att ha det så bra som möjligt i den åkturen och ta hand om både toppar och dalar på ett bra sätt. Ibland är livet väldigt jobbigt, och då finns det en viktig poäng med att exempelvis ha en optimistisk livssyn, vara van vid att uttrycka tacksamhet och känna till sina styrkor. Det går väldigt mycket lättare att ta sig upp ur livets svackor då.

Och när det är bra, ja det spelar ju ingen roll alls om du saknar förmågan att njuta av livets goda ögonblick eller dämpar glädjen med tvångsmässigt grubblande.

Precis som att du inte ska träna oavbrutet varje dag behöver du inte ägna dig åt lyckoboostande aktiviteter oavbrutet. Men du kan om du vill. En stund då och då. För att du vet att det är värt det.

När jag pratade om detta med min vän och kollega Anna liknade hon kroppen vid en videokamera och sa att det viktigaste är inte designen på kameran utan att den tar bra bilder. Jag gillar den liknelsen för det gjorde enormt stor skillnad för mig när jag började fokusera på att uppleva min kropp inifrån istället för att titta på den utifrån.

Din kropp är inte ett prydnadsföremål utan ett bruksföremål! Den är till för att användas och för att ge dig en upplevelse av livet. Utan din kropp skulle du inte kunna uppleva någonting alls!

Prova idag att fokusera mer på hur kroppen känns att ”bo” i och vad du kan använda den till än på hur den ser ut. Som en bonus blir det helt naturligt att ta hand om kroppen, låta den få sunda vanor och göra den vacker när du redan uppskattar den för allt den kan göra för dig.

Jag har insett att jag kommer inte vara toklycklig varje dag, eller ha perfekt ordning på goda vanor och rutiner. Ibland kommer det skita sig. Det är okej. Det ingår i livet.

Men jag har alltid alltid möjligheten att hoppa på tåget igen, fortsätta där jag tappade och prova en gång till. Och det är egentligen allt jag behöver. Som en bonus kommer det bli lättare varje gång jag gör det.

För det är ju helt orealistiskt att vara lycklig jämt, aldrig missa ett träningspass eller en tacksamhetsövning och aldrig någonsin hamna i konflikter och missförstånd. Livet funkar inte så, ibland kommer det vara jobbigt och bli annorlunda än du tänkt dig. Kan du se det som helt naturligt istället för ett problem kommer du må bättre och det blir dessutom mycket lättare att komma upp på banan igen.

Du sparar massor av energi på att sluta anklaga dig själv för att du är människa. Energi som du istället kan lägga på saker som får dig att må bra.

Förra veckan gjorde jag research till en artikel åt Wellness om att bli kompis med sommarkroppen. Till artikeln intervjuade jag Ata Ghaderi som forskar på kroppsuppfattning vis Karolinska Institutet och är en av författarna till boken Lev med din kropp. Samtalet med Ata var fantastiskt intressant och givande och jag kan varmt rekommendera både hans bok och min artikel som du hittar i Wellnesstidningen senare under sommaren.

Till dess kan du läsa en artikel jag skrivit på samma tema i senaste numret av tidningen ShapeUp.

När jag var 16 år såg jag musikalen Kristina från Duvemåla för första gången och blev närmast besatt. Efter att ha nördat ner mig totalt på musikalen bestämde jag mig för att bli musikalartist. Mina förutsättningar var inte optimala. Jag hade inte någon speciell begåvning för sång eller teater, men en enorm vilja och passion. Min ”begåvning” låg i min envishet, och i min förmåga att lära mig saker.

Så jag började ta sånglektioner. Det lät inte särskilt bra i början men det brydde jag mig inte om. Jag var inte där för att jag kunde sjunga utan för att jag inte kunde. Så jag övade och övade och övade. Tog fler sånglektioner, gick musikalutbildningar, tvingade mig igenom skolkonserter där både rösten och knäna darrade hysteriskt. Övade ännu mer. Och till slut lärde jag mig förstås att sjunga.

Samtidigt som jag övade som en galning för att lära mig sjunga var jag omgiven av klasskompisar som ”bara kunde”. Begåvade människor med talang. Som inte övade i timmar varje dag, helt enkelt för att det inte behövdes. Det var naturligtvis ganska provocerande för mig, men efter ett tag började något hända. Jag började komma ikapp! Vilket förstås var frustrerande för dem som alltid varit bäst utan ansträngning men som inte hade en aning om hur man gör för att bli bättre.

Det kommer alltid finnas människor som har lätt för saker du kämpar med. Och det kommer alltid finnas människor som kämpar med saker du har lätt för. Det spelar ingen roll. Andra människors förutsättningar har ingenting med dig att göra. Dina förutsättningar och dina drömmar är dina. Vill du göra något – go for it! Om du inte redan kan har du alla möjligheter att lära dig!

En person som trivs med sig själv och sitt liv och utstrålar genuin lycka är bland det vackraste som finns tycker jag. Det vi uppfattar som skönhet handlar i större utsträckning om utstrålning än om utseende. En människa med pigga glada ögon, gott humör och härlig energi är någon man tycker om att vara nära och titta på. Det är vackert att vara lycklig. MEN det här sambandet missuppfattas av många som tror att man blir lycklig av att vara vacker. Det är inte sant.

Vid coaching och förändringsarbete pratas det mycket om motivation. För att någon förändring ska ske krävs att viljan att skapa förändringen är större än viljan att låta bli. Men det räcker inte med att vilja. En annan lika viktig komponent är tron på att det går. Ingen kommer göra den stora ansträngning som krävs för att ta körkort, börja löpträna, plugga, gå på dejt eller vad det nu är, så länge hen är fullt övertygad om att det kommer skita sig.

Du behöver en stark tro på att det är möjligt för att din motivation ska kunna ge dig kraft. Och jag har upptäckt att det ofta är den svåraste biten. Jag har på många områden i livet ägnat mycket mycket tid, kraft och vånda åt att tvivla på om det jag vill ha eller göra är möjligt. Men när jag insett att det är det – då har det varit relativt enkelt att göra det!

Att skriva den här bloggen varje dag är till exempel betydligt lättare än det var för mig att inse att jag skulle kunna ha en egen Wellnessblogg på Aftonbladet.

När du väl fattat att det går – då är det ju bara att köra! Visst kommer det vara kämpigt emellanåt men när du vet att ditt mål är möjligt att uppnå gör det inte så mycket för då vet du också att det kommer vara värt det!

Häromveckan pratade jag med en coachingklient om att våra tankar inte nödvändigtvis matchar verkligheten men att de alltid matchar vårt sinnestillstånd. Mår du dåligt kommer dina tankar matcha dina pessimistiska känslor och mår du bra kommer du se betydligt fler möjligheter. Även om de yttre förutsättningarna är identiska.

Världen utanför påverkas ju inte av vilket humör du eller någon annan är på. Däremot kan det verkligen kännas så ibland.

Min klient påpekade insiktsfullt att i så fall finns det ju ingen objektiv sanning av verkligheten – det enda vi ser är vår version av den, beroende på hur vi känner oss i stunden.

Och ja, precis så är det. Och det kan definitivt vändas till din fördel för du har alla möjligheter att påverka hur du mår, medan det är betydligt svårare att förändra hela världen.

Vilka emotionella glasögon ser du världen genom?

Jag känner våren pirra i hela kroppen. Det är inte pollenallergi, det är hopp. Jag älskar att ha hela våren och sommaren framför mig och veta att nu blir det ljusare, skönare och härligare varje dag.

Samtidigt kan jag bli lite girig. Jag hittade en statusuppdatering från den här tiden förra året som fick mig att tänka till, stanna upp och njuta av det som är, alldeles precis just nu.

På sistone har jag försatt mig i lite olika situationer jag aldrig befunnit mig i tidigare. Det har varit ganska omtumlande. Jag har inte haft koll på läget, vetat vad jag kunnat förvänta mig eller haft några tidigare erfarenheter att förhålla mig till. Det har varit spännande och gett mig massor av insikter och samtidigt gjort mig både rädd och osäker.

Först tyckte jag mest att det var väldigt jobbigt, var anklagande mot mig själv och ville backa. Sedan insåg jag att det var helt självklart att det kändes som det gjorde eftersom jag faktiskt aldrig befunnit mig i situationen tidigare. Med tanke på det var det är väldigt positivt att jag ändå var där! Alternativet är ju att bara befinna mig i situationer jag redan behärskar, och bortsett från att det skulle göra mig fruktansvärt uttråkad skulle det bli helt omöjligt att utvecklas och lära mig nya saker.

Plötsligt började jag få upp ögonen för andra nykomlingar som känner sig lika förvirrade som jag – och kom att tänka på att väldigt många filmer handlar om det. En huvudperson stoppas in i en helt ny miljö, gör så gott hen kan, går på några nitar och lyckas till slut (vanligtvis med hjälp av en klok mentor). Visst låter det bekant? Matrix, Rocky, Star Wars, Djävulen bär Prada, Avatar, Sagan om ringen…

Det är ju så livet ser ut! Vi testar nya saker, misslyckas lite och lär på vägen. Och om vi vågar misslyckas riktigt ofta kan vi bli ordentligt skickliga!

Vad testar du idag som du aldrig gjort förut?