Den brasilianske entreprenören Ricardo Semler har byggt upp ett internationellt företagsimperium utifrån den enkla frågan: Vad gör egentligen mina anställda lyckliga? Hans bok ”Historien om världens ovanligaste arbetsplats” blev en bästsäljare i över 35 länder.

I en 50 min lång dokumentär på URPLAY berättar han sin historia om framgångsrikt företagande utifrån ledorden öppenhet, tillit och kärlek.

Det han gjort är alltså att omsätta lyckoforskningen i praktiken genom att se kopplingen mellan att hans anställda mår bra och att företaget går bra. Funkar hur bra som helst. Såklart.

Det finns kärlek, tröst och gemenskap även på nätet. Klicka här.

En av de allra enklaste och effektivaste sakerna du kan göra för att höja ditt välbefinnande är att regelbundet skriva en tacksamhetslista med tre punkter. Det hjälper dig att bli uppmärksam på bra saker i ditt liv.

Här är tre saker jag är tacksam för idag:

• Det är vår!!
• Jag är inte allergisk mot pollen
• Broadway.com (musikalnörden i mig jublar och längtar till New York)

Vad är du tacksam för idag?

Senaste tiden har ett flertal av mina kollegor synts i mängder av artiklar om lycka, välbefinnande och positiv psykologi. Det är jätteroligt att se hur psykologisk coaching och lyckoforskning får uppmärksamhet i media och ständigt når ut till fler, för ju fler som känner till det, desto bättre kommer vi må. Det är ju faktiskt helt onödigt att människor går runt och mår dåligt när det går att slippa.

Klicka på bilden för att läsa artikeln.

Göteborgsposten

Expressen

Dagens Nyheter

Jag känner våren pirra i hela kroppen. Det är inte pollenallergi, det är hopp. Jag älskar att ha hela våren och sommaren framför mig och veta att nu blir det ljusare, skönare och härligare varje dag.

Samtidigt kan jag bli lite girig. Jag hittade en statusuppdatering från den här tiden förra året som fick mig att tänka till, stanna upp och njuta av det som är, alldeles precis just nu.

Ofta hör jag människor förfasa sig över lyckohetsen på nätet. Sociala medier, bloggar och statusuppdateringar handlar ofta om allt härligt som händer i människors liv. Det är vinglas i motljus, glada bebisar och gymselfies dagarna i ända. Många får en känsla av att det bara är yta, skryt och fasad.

Även i den analoga verkligheten är många mer intresserade av att visa upp sina framgångar, prylar och coola äventyr än att dela med sig av sårbara saker som problem, känslor och drömmar.

Men tro mig, det är inte bara du som har problem, känslor och drömmar. Det är bara väldigt väldigt mycket mer sårbart att dela med sig av sådant.

Allra läskigast är det att vara den som öppnar sig först. Men jag har upptäckt att det är värt det. Så jag testar. Ställer en lite för personlig fråga lite för snabbt, eller berättar något om mig själv. Då visar det sig direkt om den andra personen är öppen för att prata på det sättet eller inte. Gör hen det kommer vi nära varandra snabbt, annars förmodligen inte.

Om du tycker att människor pratar om för ytliga saker – byt ämne och börja prata om något som känns viktigare! Är du trött på glättiga statusuppdateringar – dela något personligt. Längtar du efter mer närvarande, sårbara och autentiska samtal – ta initiativ till sådana!

Det är du som bestämmer vad du pratar med människor om! 

Jag tar en liten bloggpaus över påsken och åter kommer på tisdag. Önskar alla bloggläsare en avkopplande, njutbar, utmanande och lycklig påsk. Kramas mycket och njut av våren!

Jag har skrivit en artikel om att hantera självkritik i tidningen Studentliv. Utmärkt läsning även för andra än studenter. Klicka på bilden för att komma till artikeln.

Efter den ganska deppiga berättelsen om den hjälplösa gäddan jag bloggade kan jag idag berätta att det går att ta sig ur inlärd hjälplöshet. Motsatsen kallas inlärd optimism, för optimism går också att lära sig.

Precis som att vi drar slutsatser om hur saker fungerar efter erfarenheter av misslyckande gör vi det även när saker går som vi hoppats eller ännu bättre. Och enda sättet att skaffa sig sådana erfarenheter är förstås att inte ge upp. Att våga prova en gång till.

Du hittar ett tidigare blogginlägg om optimism här och en artikel jag skrivit om ämnet här.

Ett av mina favoritexperiment handlar om en gädda. I ett akvarium hos ett gäng forskare simmar gäddan runt och har det bra. Akvariet fylls regelbundet på med småfiskar som gäddan med glädje mumsar i sig. Tills en dag, när forskarna istället lägger småfiskana i en mindre glasskål som förs ned i akvariet. Gäddan kan se småfiskarna men inte glasskålen runt dem. Det blir därför en chockartad upplevelse att försöka äta. Istället för att bli mätt får gäddan en rejäl smäll på nosen.

Märkligt. Det har aldrig hänt förut.

Gäddan provar igen. Samma sak händer. Ingen mat, bara smärta. Gång på gång slår gäddan nosen i glasskålen och inser till slut att det här går ju inte. Så gäddan anpassar sig till de nya omständigheterna och slutar försöka. Det gör ju ändå bara ont!

När gäddan, nu på svältgränsen, slutat försöka häller forskarna ut småfiskarna i akvariet igen. Vad tror du gäddan gör då?

Ingenting.

Experimentet slutar med att gäddan lägger sig på botten av akvariet och svälter ihjäl – med alla småfiskar simmande runt omkring sig!

Detta kallas för inlärd hjälplöshet. Det är en psykologisk skyddsmekanism som skyddar oss från att fortsätta göra saker som inte funkar.