Det går inte annat än att imponeras av Malin Andréason.
Svensk innebandys just nu skarpaste målskytt på damsidan.
Här kan vi snacka om målmedvetenhet – på många plan.
Hon har ett galet målsinne på planen (den där medfödda förmågan att bara vara på rätt plats vid rätt tillfälle), men hennes målmedvetenhet utanför är kanske ännu större.
Samtidigt hänger de båda säkert ihop.
Det var inte givet på förhand att Kais Mora-stjärnan skulle spotta in bollar på sedvanligt vis den här säsongen.
25-åringen tog ju ett sabbatsår ifjol när hon skulle bli mamma. Det blev inte helt okomplicerat heller. Hennes son föddes två månader för tidigt, något som blev en chock. Samtidigt gick allt bra, efter omständigheterna.
Det enkla hade varit att slänga in stickan i garderoben.
Malin Andréason väljer inte de enkla vägarna längre.
Lagkamraterna hade redan innan hetsat henne till att vara med i slutspelet, trots att sonens födelse var beräknad till februari.
Nu blev det i december – och Andréason lyckades ta sig tillbaka till speldugligt skick till det där slutspelet förra våren.
I sommar lade hon ner mycket jobb på att bygga upp kroppen igen, samma resa som hon gjort några år innan då hon gav sig sjutton på att se hur bra hon kunde bli, och där fysiken var den stora nyckeln.
Den grundläggande träningen då blev öppningen till genombrottet och till VM-biljetten för två år sedan (även om hon kom med först efter ett återbud).
Den grundläggande träningen var basen i somras när hon byggde upp kroppen igen.
Nu är hon bättre än någonsin.
– Jag har aldrig sett mig som löpstark, men det är jag i år, sa hon när jag pratade med henne.
Hon gjorde inte mål i årets premiär – sedan har hon gjort mål i alla matcher, tretton raka, vilket skapat en monstersvit.
Om hon hade koll på det?
Icke.
– Jaså, är det så?, var hennes svar.
Hon grubblar inte speciellt mycket – hon går bara ut och lirar.
Att göra det som hon gör nu, att ha varit borta hela fjolåret och blivit mamma, till att bli SSL:s bästa målskytt är en imponerande resa.
Idag mot Linköping dunkade hon in dubbla bollar i 8-1-segern.
Hennes 1-0-påse var oerhört vacker.
Anna Wijk hittade My Kippilä bakom kassen som lirkade in bollen framför mål där en inforsande Andréason bara kunde vinkla in bollen.
På rätt plats vid rätt tillfälle.
Som vanligt.

***

Oj, vad tajt det blev.
Endre var spelförande och hade det mesta – men förmådde inte luckra upp Dalens kompakta defensiv och 2-1-segern man tog var med nöd och näppe.
2-1-målet var dessutom en bjudning av Dalen-försvaret – där Linnea Wallgren snappade upp en svag passning, visade sitt fina målsinne och nöp in segermålet.
Större var inte marginalerna.
Bittert för Dalen så klart.
Speciellt att falla på det där målet som man bäddade för själva.
Dalen har säkerligen snackat mycket om att bli mer kompakta. I november släppte man in väldigt mycket mål för att vara Dalen (20 mål på tre matcher). Sedan sopade man till Malmö senast (i enda matchen i december) innan man nu levererade den här fina prestationen mot Endre. Det är den här defensiven man behöver visa fler gånger framöver för att säkra nytt SSL-avtal.
Noterbart: Endres Stina Ander lirade för första gången på nästan ett och ett halvt år (hon har hoppat in och tagit någon straff tidigare dock), där har gotländskorna ett trevligt sparkapital i en skottkanon och potentiell framtida landslagsback. Det blev ett gäng byten till slut – och hon kommer säkerligen trappa upp framöver.

***

Först åkte Sanna Scheers tröja upp i taket.
Sedan vann Rönnby mot Malmö med 11-7, och det var en klar seger där man hade 7-2 efter 40 minuter och sedan hela tiden svarade med nya mål när Malmö försökte närma sig.
Elva baljor av Rönnby alltså – så många mål har man inte gjort i en SSL-match på ganska exakt två år.
Snacka om islossning för laget som annars är ganska målsnålt för att vara ett slutspelslag, men den här matchen putsade ju till siffrorna en hel del.
Annars har ju laget den här säsongen kännetecknats av att göra ganska få mål – men också släppa in tämligen få.
Västeråslaget hade också hela tre tvåmålsskyttar: Lisa Söderlund, Angelica Nordfeldt och… Kajsa Andgrim.
Andgrim som satte sina första mål för säsongen – och som svarade för totalt fyra poäng, något som ökade årets poängskörd med 200 % (från två till sex pinnar).
Malmö?
Ja, inte ser man ut som något slutspelslag i år inte.

***

Planenlig seger.
Ja, så kan Iksus 6-2-viktoria hemma mot Warberg summeras, men samtidigt verkar det som att Iksu har problem med just Warberg. Man var ju så när att torska nere i Halland i höstas men redde upp allt i slutminuterna, och nu blev det alltså ”bara” 6-2 på hemmaplan.
”Bara” eftersom Iksu är en offensiv maskin och flera klasser bättre än Warberg, men halländskorna höll ihop det bra.
Sedan var det ändå inget snack, när Iksu gick upp till 4-0 i den andra perioden så var det givet att hemmalaget skulle ta segern.
Noterbart är att Amanda Delgado Johansson blev poänglös för första gången den här säsongen.

***

Uppsnack inför helgens matcher kommer imorgon!

Pixbo slog tillbaka Helsingborg med 10-4 – och plockade femte raka segern och är därmed SSL:s hetaste lag sett över de fem senaste matcherna.
Ja, man är ett av säsongens hetaste lag totalt sett.
Man är trea i tabellen efter giganterna och favoriterna Falun och Storvreta och har nu skapat ett gap på hela fem poäng ner till fyran Linköping och femman Växjö.
Att Pixbo ska vara bland de fyra bästa är vi ju vana vid, men det var ju inte så det skulle bli den här säsongen efter spelartapp (Patrik Malmström, Kasper Hydén, Alessandro Agus, Kim Lundström) och en till synes anonym silly season där man fick nobben av stjärnor och fick nöja sig med att dammsuga närområdet på skapliga spelare.
Vad är då grunden till Pixbos succé?
Det är enkelt.
Jonas Eliasson.
Den nye coachen, som tränade damlaget ifjol, har byggt en lagmaskin.
Han har både samlat ihop delarna och fogat samman dem.
Pixbos värvningslista inför säsongen skrämde ingen och Pixbo hade absolut velat ha in andra namn (även om marknaden var tunn), men de namn som man tagit in är handplockade av Jonas Eliasson för att passa i hans spelsystem.
För honom har det inte spelat någon roll i vilken serie spelarna spelade i ifjol – han visste att de skulle leverera i hans sätt att spela innebandy.
Charlie Sköld är ett tydligt exempel.
En lirare som ingen SSL-klubb ens skulle snegla på, men som Jonas Eliasson plockade in för en tydlig roll i sitt maskineri.
Många klubbar springer ut på marknaden för att värva namn – Pixbo har istället plockat in rollspelare för färdiga roller.
Jonas Eliasson byggde Pixbos damlag till en maskin där defensiven stod ut, en solid och aggressiv defensiv. Nu applicerar han precis samma idéer i herrlaget – och får samma resultat.
Aggressivitet är ett nyckelord – tydlighet ett annat.
Jonas Eliasson säger nog det ordet ett par gånger per minut när man börjar snacka försvarsspel med honom. Alla vet precis vad de ska göra i varje läge, och alla vet med sig själva när de gör ett misstag så de behöver inte ens påpekas.
Tydliga roller, tydliga direktiv.
En gedigen lagmaskin.
När man börjar syna statistiken så känns Pixbo väldigt stabila.
Bara kolla:
* Pixbo har näst bäst effektivitet i SSL, man är alltså riktigt vassa när man väl får chanserna. Att Max Wahlgren gör mål på allt och ingenting är ju redan vida känt och han själv vrider säkert upp de där siffrorna, men Pixbo som lag är effektiva i målskyttet.
* Pixbo har tredje bäst räddningsprocent. När man väl släpper igenom skott så Jon Hedlund, som allt som oftast vaktar buren, varit riktigt vass på att mota bollarna.
* Pixbo har bäst PDO i hela SSL, det vill säga den sammanlagda siffran för effektiviteten framåt och räddningarna bakåt. En del pekar på att den statistiken visar hur mycket tur ett lag haft, en del andra på hur bra man är att arbeta in marginalerna på sin sida.
* Pixbo släpper in minst mål i fem mot fem i hela SSL. Gör man det så blir man framgångsrika, för ur ett bra försvarsspel föds också spelvändningar och en bra offensiv.
Sedan går det inte att förneka vikten av Martin Östholm och Max Wahlgren, killar som gör målen som avgör matcherna.
Fixstjärnor – men också delar av maskinen.
Jonas Eliasson sammanfattade det:
– Ingen är viktigare än någon annan. Martin och Max är och ska få vara stjärnor, men de måste jobba hårt för det också.
Nu är Pixbo alltså hetast i SSL – utan skadade Daniel Calebsson i uppställningen.
Jag har sagt det innan och säger det igen:
Det här Pixbo blir livsfarligt i slutspelet.

***

Damerna ikväll:

Pixbo – Sirius 6-1: Väntad seger för serieledarna Pixbo på hemmaplan – och man fortsätter att leverera fina resultat. Två mål i varje period räckte för att säkra segern där Linda Andersson klev fram som tvåmålsskytt, i övrigt var det enmålsskyttar. Noterbart är att Pixbo matade iväg 18 skott på mål – och således gjorde mål på var tredje skott.

Telge – Jönköping 3-4: Det blev en förväntad poängfördelning i nykomlingsmötet till slut, men det blev oväntat tajt med tanke på hur lagens säsonger sett ut hittills, där Telge varit begravda i botten och där Jönköping överraskat och hotat om en slutspelsplats. Alicia Zälle klev fram som tvåmålsskytt för JIK, det var också hon som satte det matchvinnande 4-3-målet i den tredje perioden.

Täby – Karlstad 12-3: Wow, Täbys förstafemma bevisade att de är landets spetsigaste femma just nu, och det kommer ju inte bli sämre när Ranja Varli varvar upp på riktigt. Förstafemman levererade tio (!) mål och 19 (!) poäng i storsegern mot Karlstad fördelat på: Ranja Varli tre mål, Louise Wickström tre mål och två assist, Jennifer Stålhult två mål och fyra assist, samt Moa Tschöp två mål och tre assist.

***

Mer innebandy imorgon!

Falun mot Storvreta.
Propagandainnebandy med både finess och känslor.
Jämnt, målrikt och spännande.
Hawaii-innebandy sista minuterna trots 6-6-läge.
Suddenavgörande med bara en enda sekund kvar.
Fullsatt i Jalas Arena.
Det vi såg i den här toppmatchen är det som SSL någonstans drömmer om: en underhållande produkt inramad av ett fantastiskt publikhav.
Falun är bäst i klassen, både när det gäller produkten innanför sargbitarna med klubba och boll och inramningen kring matcherna.
Att dalalaget spelar bäst innebandy handlar inte bara om att man toppar tabellen, man lirar en härlig kombination av rapp possession-innebandy och kliniska spelvändningar, har en otrolig mix i laget av finess (Rasmus Enström), skytte (Alexander Galante Carlström) och kraft (Johannes Larsson) som få andra kan matcha.
Gällande inramningen så tog man ett grepp för ganska exakt ett år sedan, gjorde en satsning på att förbättra arrangemanget och bygga en attraktiv miljö.
Innebandyn och sporten ska alltid vara central, men att också bygga allt runtomkring är också viktigt – med allt från bekvämlighet, service och underhållning.
Där har Falun uppenbarligen lyckats.
När jag pratade med Rasmus Enström efter matchen så snackade han om innebandyfeber i Falun, att det är rusning efter biljetterna, att alla snackar innebandy.
Det har varit slutsålt i två raka matcher – och man har det överlägset bästa publiksnittet i SSL, mer än 200 personer mer i snitt än tvåan Storvreta.
En del handlar så klart om den sportsliga framgången – en annan del om det medvetna arbetet med arrangemanget som gjorts.
Så SSL-pampar (nja, de finns kanske inte… men ni som bestämmer):
Åk till Dalarna, ta del av strategierna, få fler klubbar att följa efter, fortsätt bygga och fokusera på att få publiken till arenorna.
Falun har börjat staka ut vägen och visat att innebandyn kan bli en publiksport.
Till sist:
Grymt starkt av Falun att vinna den här matchen.
Man kom till spel utan Alexander Galante Carlström och Jonas Adriansson, låg under med 0-3 efter halva matchen och 4-6 en bit in i tredje perioden.
Trots det lyckades man vända och kvittera till 6-6, ett flytmål där Omar Aldeeb rundade buren och letade efter Rasmus Enström på bortre, men där han träffade Alexander Rudds fot och in i mål.
Sådana där mål som lag i medgång på något sätt får med sig.
Sedan avgjorde Rasmus Enström i sudden – med bara en enda sekund kvar att spela.
Ett avgörande som satte pricken över i på en toppmatch värd namnet – både spel- och publikmässigt.

***

För mig hade Thorengruppens tåg redan gått – men vet i sjutton om det inte gick för dem själva också ikväll.
Den branta uppförsbacken blev nämligen ännu brantare.
TTG föll borta mot bottenkollegan Örebro med hela 7-2, och har därmed förlorat tre nyckelmatcher de fyra senaste omgångarna: mot Sirius, AIK och Örebro.
De tre lagen som ligger närmast i botten – och där man måste ta sig förbi två lag (ja, man kan ju kravla förbi Höllviken och Jönköping också, men dit upp är det ännu längre…).
TTG står kvar på tio poäng – och har nio pinnar upp till Örebro och AIK samt tio poäng upp till Sirius.
Man hade chansen att täta glappet – men tog den inte.
Ikväll klev Simon Sundström, som lirade division två-innebandy ifjol, fram och sköt båda Thorengruppens tröstmål – och även om det var fantastiskt i sig, så är det också ett tydligt tecken på att TTG inte mår speciellt bra, för det är ju andra spelare som ska leverera.
Men som inte gör det.
De som ska producera kliver dock fram för Örebro just nu.
Simon Palméns passning till Suad Sofovic 1-1-mål var så smart, så enkel, så genial – och den kedjan med Palmén, Sofovic och Simon Jirebeck lastade ju också in fyra påsar i segern.
Nu har man ju också lite marginaler med sig, som när Jirebeck lirade in till Sofovic vid 3-1, ingen superpassning, men den studsade på Sofovic och in.
Imponerande av Örebro som efter nio raka torsk nu tagit två segrar, mot Dalen och Thorengruppen, och som därmed både skapat självförtroende i gruppen och ett betydligt mer behagligt tabelläge.
Örebro är med i kampen om ett nytt avtal, helt klart.

***

Så klart att Joakim Olsson skulle kliva fram i Solnahallen och avgöra för Sirius mot AIK i sudden, och därmed spela hem en viktig extrapinne i bottenstriden (ja, nog handlar det fortfarande om bottenstrid snarare än en jakt på slutspel).
Olsson valde som brukligt att inte jubla över mål mot gamla lag – men inombords lär han ha bubblat över den där fullträffen med tanke på tabelläget där varje mål är så otroligt viktigt, inte minst direkt avgörande mål som det här.
Därmed fortsätter ju också poängen att ticka in för Sirius sedan David Ahlmark tog över.
Han har vunnit fyra av fem matcher (enda plumpen är derbyt mot Storvreta).
Tio poäng på fem matcher ger ett poängsnitt på två poäng per match.
Innan dess hade man tio poäng på 14 matcher – och ett poängsnitt på 0,71.
Ahlmark har alltså lyckats få Sirius att ta lika många poäng på fem matcher som laget tog på hela säsongen innan dess.
Sedan ska så klart motståndet vägas in. Poängen har kommit mot Dalen, Örebro, Thorengruppen och AIK, där Dalen hade svag form då, och resten ligger i botten.
Å andra sidan ska matcherna vinnas – och det har man gjort under Ahlmark. I början av säsongen förlorade man ju mot Dalen, Örebro och AIK, till exempel.
Sirius är alltjämt på väg uppåt – även om man fortfarande har att bevisa att man kan leverera mot de bättre lagen i tabellen också.

***

När Johannes Wilhelmsson är het smälter motståndet.
Gammalt skånskt ordspråk.
Nåväl, när JW är i slag, då är han förbaskat bra, och då drar han allt som oftast också med sig hela Höllviken. Som nu mot Mullsjö där det blev en 11-8-seger.
JW spelade fram Pontus Karlson till 1-0, dammade in 2-0 och drog sedan iväg direkt från tekningen efter och skickade in 3-0 på helt egen hand.
Då hade det inte ens gått sex minuter.
Den drömstarten byggde Höllviken resten av matchen på, Mullsjö närmade sig ibland men kom aldrig ikapp, och kändes egentligen aldrig riktigt nära – mycket på grund av ett risigt försvarsspel där Höllviken ibland, eller ofta, fick göra alldeles för enkla mål.
Höllviken å andra sidan spelade verkligen uppoffrande.
Nyckelsekvensen utspelades i andra perioden när Höllviken-coachen Vidar Jonsson snackade till sig ett matchstraff, men precis efter att Mullsjö gjort mål i powerplay så svarade Pontus Karlson med att göra 5-3 i boxplay.
En moralsänkare för Mullsjö – och en moralhöjare för Höllviken.
Innan matchen var över så hade Johannes Wilhelmsson smackat in tre mål och tre assist – och var så klart matchens stjärna ett, två och tre.
Pontus Karlson sköt tre mål – och Christoffer Andersson gjorde poäng igen, och håller därmed i sin svit med poäng i alla omgångar.
Mullsjö?
Ja, det var en blek insats: svagt försvarsspel, för få som klev fram offensivt.
Västgötarna fick ju ett trendbrott senast när man slog Växjö och äntligen besegrade ett lag bland de sex bästa, nu blev det ett trendbrott igen:
Det här var första gången under säsongen som man torskade mot ett lag utanför slutspelsplatserna.

***

Igår:

Växjö – Jönköping 7-5: Det hade varit sjukstuga i Växjö inför matchen, men trots det spelade man hem en solid seger mot JIK som var klarare än vad siffrorna indikerar. Hemmalaget fick en drömstart med två snabba mål och en 3-0-ledning i den andra perioden, och det övertaget släppte man sedan aldrig ifrån sig. JIK närmade sig ett par gånger, men var aldrig riktigt nära att komma ikapp. Språkbegåvningen Manuel Engel dunkade dit tre mål för Växjö.

***

Mer innebandy imorgon.

Nytt år, nya matcher, nya funderingar.
Det finns mycket att klura kring.
Här är fem av mina undringar våren 2018:
* Får Helsingborg uppleva en ny vår?
Ifjol inledde skåningarna det nya året med att ta en (!) trepoängare på de tolv första matcherna. Man toppade tabellen vid jul, men rasade sedan som en sten genom tabellen efter nyår och blev till slut sista lag att hanka sig till slutspel. Precis som ifjol sitter FCH på en tunn trupp och läget blev knappast bättre av att sportchefen och backen Juha Kivilehto valde att dra hem till Finland. Det finns en överhängande risk för en ny dipp i år när säsongen går in i sitt mest intensiva skede i januari.
* Hur långt går Pixbo?
Kan det hända mer än det hände för Pixbo det gångna året? Nytt slutspelsfiasko, tragedin med Mikael Harrysson, turbulensen under silly season, sparkningen av sportchefen Olle Carlsson, Idol-Anton, Jonas Eliassons bonde-utspel under slutspelet som fördröjde hans tillsättning som ny tränare, Linus Henriksson klubba i ansiktet på Christopher Holmér… med allt det i bagaget har Pixbo gått ut och gjort en fantastisk säsong sett till förutsättningarna. Visst, Pixbo har alltid varit ett topplag, men i år har förväntningarna varit helt annorlunda. Pixbo har byggt en lagmaskin av ett gäng brokiga spelare och ser otroligt bra ut. Man känns mer slutspelsmässiga än på länge.
* Kan något lag stoppa Falun?
Falun är precis lika bra som man varit tidigare säsonger. Känslan är också att andra- och tredjekedjan, trots tappet av Simon Palmén, är ännu skarpare än ifjol. Omar Aldeeb har verkligen tagit ett kliv till, Simon Cederström har blivit äldre, Casper Backby har byggt på erfarenhetsbanken, Alexander Hallén fortsätter göra poäng, Johannes Larsson är en maskin. Given guldfavorit, precis som ifjol. Någon eller några skador kan ställa till det, annars vet i sjutton om inte Falun vinner igen. Eller?
* Vilka lag går upp i SSL?
SSL är brutalt. Två lag åker ur varje år. Inga livlinor, inga kval – bara rätt ner i Allsvenskan. Samtidigt så går två lag upp varje år – och det finns verkligen heta kandidater den här säsongen, lag som skulle kunna sätta färg på SSL. Warberg så klart, den klassiska klubben med ett välfyllt prisskåp, men också Karlstad som har en rad stjärnor i truppen, Kalmarsund med Kim Nilsson, Djurgården som har ett intressant varumärke, Gävle som sugit in rutin sedan förra SSL-sejouren. Det är alltid lika spännande att se hur det slutar – det kan ju också bli en skräll likt Örebro ifjol.
* Vem vinner kampen om Johan Samuelsson?
Centermotorn Johan Samuelsson har varit sina två år i Schweiz nu. Vill han vara kvar – eller kommer han hem till SSL igen? Oavsett så lär det bli en av vårens hetaste silly season-snackisar. Landslagskaptenen är en av världens mest kompletta spelare och skulle lyfta vilket lag som helst. Vänder han hem till Sverige lär storklubbarna Falun och Storvreta säkerligen ligga bäst till… eller kan möjligen Dalen ge sig in i leken och locka med något?

***

Nytt år, nya matcher, nya tippningar!

Herrarna först ut.

Tisdag:

Växjö – Jönköping 1: Man ska inte luta allt mot statistik, men den skvallrar ändå om ganska mycket. Jönköping har gjort en fantastisk säsong hittills sett till förväntningarna, men vinner samtidigt nästan bara mot lagen utanför slutspel. Växjö har haft en tuff höst med många skador men ändå levererat resultat, har en säker slutspelsplats och vann hyfsat klart senast mot JIK – så det känns logiskt att dunka in en etta här, även om det är tungt för hemmalaget att tappa Johan Roos som stängts av fyra matcher.

Onsdag:

Falun – Storvreta 1: SSL:s två bästa lag – det blir inte så mycket bättre än så här. Falun är i bättre form och har fler toppspelare i bra slag så det känns logiskt att luta sig mot en hemmaseger, samtidigt har de här mötena lite derbykaraktär och det brukar inte spela så stor roll vad som hänt innan eller vilka spelare som saknas, det brukar bli jämnt ändå. Tror på en riktigt underhållande match – och trycker, dock med viss tveksamhet, in den där ettan.

Örebro – Thorengruppen 2: Jag tror att det är kört för Thorengruppen redan, men ska man ha någon som helst chans att rädda nytt kontrakt så är detta en match som måste vinnas. Slår man inte nästjumbon Örebro… ja, vilka ska man då slå? Samtidigt är det lika mycket nyckelmatch för Örebro, vinst här och man får kontakt uppåt igen. Örebro vann förvisso mot Dalen senast, men… nja, jag är inte övertygad om att det innebär en vändning. Jag har en känsla av att TTG spelar hem den här matchen.

AIK – Sirius 2: Två lag som vaknat till på slutet. Jo, AIK har två raka torsk, men det är mot Falun och Storvreta, och Sirius kommer närmast från en förlust, i derbyt mot Storvreta, men det här är ändå två gäng som är på gång. Båda känner fortfarande flåset bakifrån och inget av lagen har gett upp slutspelsambitionerna, så det är grymt viktiga poäng på spel. Hur det går? Jag tror Sirius nyper matchen, jag tror man snålspelar till sig en trea.

Höllviken – Mullsjö 2: Mullsjö har haft sina bryderier den här säsongen, men har varit dominanta mot lagen utanför slutspel och det tror jag man fortsätter att vara. Västgötarna har en trupp som är överlägsen lagen utanför slutspel, så konstigt vore annars. Höllviken är stabilare än ifjol, men blandar och ger ändå vilt. Jag har svårt att se att skåningarna skulle kunna chocka här.

Torsdag:

Pixbo – Helsingborg 1: Helsingborg lär ju vara skapligt revanschsugna efter 1-9-smällen mot Linköping senast, men frågan är om det räcker mot ett stekhett Pixbo på bortaplan. Först och främst så behöver man ha tillbaka Linus Nordgren, men vet i sjutton om ens det är tillräckligt. Pixbo vann ju i Skåne tidigare under säsongen, har gått från klarhet till klarhet, och kliver in som klara favoriter här – och det favoritskapet tror jag också man förvaltar på bästa sätt.

Damerna!

Torsdag:

Pixbo – Sirius 1: Det är svårt att dra in något annat än en etta i den här matchen, Pixbo har en sanslöst bra höst bakom sig och det finns inte så mycket som tyder på att man kommer att slå av på takten under 2018 heller. Laget är alldeles för homogent och stabilt för det. Sirius är förvisso i bra form, men här har man inte ett skvatt att hämta.

Täby – Karlstad 1: Karlstad har underpresterat hittills den här säsongen och jobbar vidare med att få ordning på grejerna under den nya ledarstaben. Att man ska åka till Stockholm och lyckas lugga Täby förefaller dock osannolikt. Hemmalaget har åtta raka segrar i ryggen, SSL:s just nu bästa spetsfemma och en offensiv som är hypervass. Allt annat än en etta här skulle överraska.

Telge – Jönköping 2: Nykomlingsmöte, men också ett möte mellan två lag med skilda verkligheter. Telge har haft en tung höst och ligger sist i tabellen, Jönköping har överraskat och nosar på slutspelsplatserna. När lagen möttes i premiären så vann JIK med 8-4 och vi kan vänta oss något liknande här. JIK har förvisso fem raka förluster, men det är mot riktigt bra motstånd.

Fredag:

Iksu – Warberg 1: När de här lagen möttes i början av säsongen så var Warberg nära en dunderskräll, men Iksu vände och vann i slutet och smet från Halland med en trepoängare. Känslan är att det inte kommer att dofta någon skräll här, utan att Iksu vinner tämligen klart, även om man överraskande torskade mot Rönnby innan juluppehållet. Klar etta.

Endre – Dalen 1: Dalen vann borta mot Malmö innan juluppehållet, en seger som var oerhört viktig då man nu distanserat sig från nedflyttningsstrecket med tre poäng. Känslan är dock att det blir en kamp för att undvika bottenträsket. Borta mot Endre blir det inte lätt. Gotländskorna har blandade resultat bakom sig, men har också mött massa topplag. Här blir det hemmaseger.

Kais Mora – Linköping 1: Linköping är inblandade i striden kring nedflyttningsstrecket, det där är en riktig rysare. Just nu är man på rätt sida med en poängs marginal. Några nya pinnar kan man dock inte räkna med här, Kais Mora har gått rent på hemmaplan den här säsongen och har en formstark trio i My Kippilä, Anna Wijk och Malin Andréason som levererar i princip i varje match. Solklar etta.

Rönnby – Malmö 1: Malmö kändes ju på gång efter en djup svacka, då åkte man på en näsbränna senast och föll hemma mot Dalen. Därmed får skånskorna främst jobba för att komma bort från nedflyttningsstrecket innan man börjar blicka uppåt. Rönnby har haft ett tufft schema ett tag men kommer närmast från en dunderskräll mot Iksu, och det kan bli så att man klipper Malmö av bara farten. Lite ovisst, men tror på Rönnby.

***

Mycket, mycket innebandy denna vecka. Närmare bestämt sex (!) dagar i följd.

Linköping har gjort det förbaskat bra den här säsongen.
Nu sopade man alltså dit Helsingborg med hela 9-1 på bortaplan, ett rejält styrkebesked av Johan Astbrants mannar.
Annars fanns det ju en del frågetecken som seglade kring det där laget inför säsongen. Man hade valt att göra en riktningsförändring, spela mer offensiv och attraktiv innebandy, rensade ut i truppen och byggde en ny struktur.
Mitt i allt det där petade man in Iksus bejublade guldmakare Andreas Harnesk – som bara fick åtta matcher innan han fick gå.
Johan Astbrant fick ta över.
Igen.
Då har Linköping, som var bra i inledningen av säsongen också, lyft ytterligare.
Vad är då anledningen till lyftet?
Det är givet:
Utväxlingen på alla unga spelare.
Linköping hade aldrig varit så bra om inte de unga spelarna – främst Oskar Hovlund, Oskar Seth, Gustav Fritzell och Felix Lanver – tagit de hästkliv som de faktiskt gjort.
De gått från att vara habila spelare till spelare som gör skillnad.
Ja, Oskar Seth har gått från ingenting till allting, om vi ska hårdra det.
Det är bara att konstatera att den kursändring som Linköping gjorde inför säsongen ser ut att vara en bra väg att vandra.
Nu har man också en bra bas att stå på ett bra tag framöver.
De unga spelarna ser nog inga anledningar att dra vidare.
Grunden med de rutinerade spelarna har man knutit upp i avtal, som Matej Jendrisak, Anton Karlsson och nu senast Martin Karlsson.
Det kommer skapa kontinuitet – och det kommer Linköping växa av.
Känslan är att Linköping är i toppen för att stanna.
Mot Helsingborg var det inget snack, Linköping var en, två, tre klasser bättre och enheten med Martin Karlsson som pappa till ungtupparna Oskar Seth och Felix Lanver växer ju hela tiden, där ”Marre” inte minst ser bättre ut än på länge. Den trion matade in fem av målen mot FCH.
Helsingborg…?
Nu börjar en intressant period för skåningarna.
Ifjol var man usla efter nyår, efter att ha gjort en stark höst.
Precis som ifjol sitter man på en tunn trupp och det är ett hänsynslöst schema i januari.  Mot Linköping saknade man sjuke Linus Nordgren – och Juha Kivilehto då, som dragit hem till Finland. Sådant har tunna FCH inte råd med.
Spetsen är sylvassen, bredden är ihålig.
Jag spår en ganska tuff vår för skåningarna igen.

***

Tack för 2017!
Vi ses 2018…

Någon ställde frågan:
Vad skulle kunna få Falun att abdikera från tronen?
Enda vettiga svaret:
Om någon eller några av superstjärnorna i superfemman drar iväg.
Ett svar som inte duger längre.
Ifjol förlängde Emil Johansson med tre år, tidigare i höstas kritade Rasmus Enström på ett treårsavtal och ikväll satte Alexander Galante Carlström pennan på ett treårskontrakt.
Falun kommer alltså att ha kvar världens tre bästa innebandyspelare i två år till efter den här säsongen, två av dem i ytterligare ett år.
En garanti för att Falun kommer vara ett absolut topplag i flera år till.
Varför tar de inte chansen i Schweiz?
Utan att veta så gissar jag att det är en kombination av tre parametrar:
* Grabbarna är inte supergamla så chansen att spela i Schweiz lever kvar även efter att Falun-avtalen har tickat ut.
* Alla tre är småbarnsföräldrar, då drar man inte iväg hur som helst.
* Man spelar i världens bästa lag och har en angenäm situation.
Det är bara att gratulera Falun som lyckats få in världens tre bästa spelare i samma lag och som dessutom lyckats knyta upp dem i flera år framöver.
Alexander Galante Carlströms nya avtal gör att vi kan förvänta oss både rekord och milstolpar inom en snar framtid.
Tre nya år för skarpskytten innebär nämligen – så länge han får vara hel och frisk – att målrekordet i SSL kommer att flyga all världens väg.
Galante har gjort 460 SSL-mål nu.
Han är bara 16 mål från att hinna ikapp rekordhållaren Hannes Öhman som står på 476 påsar. Det fixar han innan slutspelet.
Milstolpen 500 mål ryker om inte i år så nästa säsong.
Målform är färskvara, men gör han drygt 60 mål per säsong (som han brukar numera…) så är det ju inte helt omöjligt att han nosar på 700 (!) mål innan avtalet med Falun är färdigspelet.
Otroligt bra.
Matchen mot AIK ikväll då?
Jo, händelserik och kul match där AIK verkligen bjöd upp till kamp, som var med hela vägen, men där Falun till slut ändå – som vanligt – drog längsta strået och 7-5-vann.
Dessutom fantastisk inramning med en fullsatt arena.
Det är vi inte bortskämda med inom innebandyn.
Däremot är vi bortskämda med bra spel av just Falun – och de lär fortsätta skämma bort oss med världens tre bästa spelare kvar i uppställningen i flera år till.

***

Dalen blev starten på en djup svacka – kan Dalen också bli starten på något nytt?
Det återstår att se.
Örebro fick ju en drömstart på säsongen med fyra segrar på fem matcher, där man den 14 oktober slog tillbaka Dalen med 4-3.
Efter det så har det dock varit blytungt och bara blivit två poäng på tolv spelade matcher.
Nio raka nollpoängare stod man på inför ikväll.
Det skojar man inte bort.
Därför var 4-2-segern mot Dalen ett viktigt trendbrott för nykomlingen, kanske mest för att för att få känna att man kan vinna igen, men också för tabelläget.
Örebros insats mot Dalen kändes stabil. Det försvarsspel som hackat såg mer gediget ut och man hade pustat bort de egna misstagen.
Man skapade också en del.
Samtidigt kändes det lite oroligt för gästerna i sista perioden, Dalen var ju bara en boll efter och det är ingenting i innebandy, men efter att Simon Palmén svarat för en vacker prestation och gett Emil Lundmark öppet mål och 4-2 så blev det lugnare.
Det är det där Örebro tog hem Simon Palmén för, att kliva fram i de avgörande lägena och leda laget i kritiska moment.
Han är en spelare som ska göra skillnad.
Det gjorde han nu.
Dalen har nu förlorat mot de två bottenlagen i de två senaste matcherna, först mot Thorengruppen, sedan mot Örebro – och gemensam nämnare i de matcherna är att man saknat kuggen Jonas Svahn som varit bortrest.
Den vindsnabbe centerns betydelse för Dalen ska inte underskattas, han är oerhört viktigt i hela spelet, limmar ihop försvar och anfall, och lämnar så klart ett gigantiskt hål efter sig.
Samtidigt måste övriga Dalen kunna hantera det bättre.
Måns Parsjö-Tegnér räddade faktiskt Umeålaget kvar några gånger i sista perioden, bland annat så var ju tvåmålsskytten Markus Lindgjerdet sopren i jakt på ett hattrick.
Nu är Örebro uppe på 16 poäng, bara två pinnar efter Sirius och AIK, och sätter därmed press på konkurrenterna på rätt sida om nedflyttningsstrecket.
Efter nyår ställs Örebro dessutom mot jumbon Thorengruppen, en klar poängchans så klart.
Dalen blev starten på en djup svacka – kan Dalen också bli starten på något nytt?

***

En match kvar imorgon – sedan avslutar vi 2017.

”Vi tar en match i taget” är nog en av de mest slitna idrottsklyschorna någonsin.
”Det handlar om att vinna rätt matcher”, är inte lika sliten som klyscha, men en ack så viktig sanning, inte minst för lag som kämpar för sin existens.
Som Jönköping.
Nykomlingen har verkligen vunnit rätt matcher den här säsongen.
Ikväll slog man tillbaka Höllviken.
Det satt väldigt långt inne, det var en seger först efter övertid, men det var en ny vinst – och därmed har man fortfarande vunnit a-l-l-a matcher mot lagen utanför slutspel, lagen man tampas med i kampen om att lösa ett nytt SSL-kontrakt.
Att vinna sådana matcher innebär inte bara egna poäng in på kontot – det innebär också att man ser till att konkurrenterna inte får med sig pinnar.
Det är fantastiskt starkt gjort.
Mot Höllviken, Sirius, AIK, Örebro och Thorengruppen har JIK tagit 17 av 18 möjliga poäng.
Den enda poängen man tappat i de sexpoängsmatcherna var poängen man tappade ikväll mot Höllviken, men ska man vända på det så ser man det nog som två vunna poäng.
Höllviken ledde ju med 2-0 med drygt halva den tredje perioden kvar.
Fast ja, det är ju då, under de där sista tio minuterna, som matcherna avgörs.
Det här var inget undantag.
Någonstans var det liksom bara skrivet någonstans att JIK skulle vinna den här matchen, för man hade sannerligen marginalerna på sin sida.
Två skitmål fixade övertid:
Anton Hedin sköt 1-2 från halva plan.
Rickard Hessmer sköt 2-2 med ett skott som Robin Johansson var på, men som ändå lyckades ta sig hela vägen in i maskorna.
Två mål som Robin Johansson säkerligen ville ha tillbaka, två bollar som han kanske skulle ha tagit.
Avgörandet var desto snyggare – där Anton Hedin vackert sprätte in 3-2 högt efter ett fint inspel. Där hade Robin Johansson inte en chans.
JIK:s succé mot bottenlagen har gjort att man nu har 21 poäng, åtta poäng ner till slutspelsstrecket, och klart bättre målskillnad än de två sämsta lagen.
Fixar JIK nytt kontrakt nu?
Det känns verkligen så.
Att laget huserar i södra derbygruppen innebär både för- och nackdelar.
Thorengruppen, Örebro, Sirius och AIK spelar i norra och kommer därmed att mötas en gång extra, och då kommer några av lagen att ta poäng – samtidigt så kommer de att sno poäng av varandra och kan inte alla ta poäng samtidigt.
Det är viktigt att vara medveten om det upplägget, men eftersom det har både för- och nackdelar så tror jag inte det blir en avgörande faktor ändå.
Dock:
Det kanske är dags att sluta undervärdera allsvenska topplag som når SSL.
Thorengruppen och Höllviken höll sig kvar ifjol, mycket talar för att Jönköping gör det i år.

***

Igår:

Storvreta – Sirius 6-3: En innebandymatch avgörs under sista tio minuterna… men här var det snarare fem sista minuterna. Sirius, som sannerligen har ryckt upp sig sedan David Ahlmark gled in i båset, ledde med 3-2 med drygt fem minuter kvar – men sedan sköt Storvreta fyra raka mål och tog hem derbyt. Jimmie Pettersson har nu varvat upp rejält efter sin skada – och slog till med tre mål och en assist. Storvreta hade ju valt att splittra på Pettersson, Henrik Stenberg och Victor Andersson från start för att ge plats för Alexander Rudd i den formationen, men i tredje återförenades trion – och avgjorde alltså matchen.

Mullsjö – Växjö 9-4: Så fick då Mullsjö äntligen en rejäl träff, dels att vinna mot Växjö som man haft mycket trubbel med, dels att äntligen få ta en trea mot ett av topplagen i serien. Det mesta av snacket handlade dock om slutminuterna då det blev tumultartat: Johan Roos gick onödigt hårt åt Benjamin Löfdahl, spelare sprang in från båsen för att markera, Löfdahl visade fingret åt Växjöklacken. Känslorna svallar i de här mötena, men här var det väl bryskt.

***

Mer innebandy imorgon!

Julafton har passerat, klapparna är öppnade och julskinkan (antagligen) uppäten, SSL står inför en omstart, men jag tänkte ändå agerad försenad tomte och dela ut julklappar till SSL-klubbarna. Det hör ju till!

Damerna först!

God Jul…

… Dalen, ni får ett busskort så att ni kan ta bussen till hemmamatcherna. Det har ju inte blivit en enda poäng på hemmaplan ännu, utan samtliga tolv pinnar har bärgats på bortaplan.

… Endre, ni får ett berg så att Steen har någon att grusa med.

… Iksu, ni får en kulram så att ni kan hålla reda på alla mål ni gör. Det börjar redan bli väldigt, väldigt många.

… Jönköping, ni får en kula så att Kanon har något att ladda med.

… Kais Mora, ni får en kurs i släktforskning för jag är oerhört nyfiken på hur Lina Svarfars bror ”Hyvlar”, som TV4 Sport-experten Patrik Åman babblar om, ser ut.

… Karlstad, ni får en blåslampa för att sätta fart på det underpresterande laget, det känns som att det behövs.

… Linköping, ni får en blogg så att ni kan ge Yamou Njai ett större forum att breda ut sina fyndigheter på.

… Malmö, ni får åkband till Liseberg för hela laget så ni kan åka lite bergochdalbana, så slipper ni istället att göra det under säsongen.

… Pixbo, ni får en bok om hobbitar, så att alla fattar varför Alicia Fylke valde sitt efternamn.

… Rönnby, ni får en tårta med 25 ljus för att fira 25-årsdagen.

… Telge, ni får ingenting för ni har redan fått er julklapp i form av återvändande klassforwarden Sofie Karlsson som blev överflödig i Täby.

… Täby, ni får en mick att sätta på Moa Tschöp under en match, det sägs att det blir en del trash talk där.

… Sirius, ni får en karta till målet, för ni vinner nästan aldrig skotten i matcherna.

… Warberg, ni får en styrkekram eftersom ni tvingats fira jul med fem raka torsk.

Dags för herrarna!

God Jul…

… AIK, ni får en Let’s Dance-biljett att ge till Kevin Haglund. Han har tillräckliga moves för att kunna hävda sig i det där programmet. Med eller utan tomtedräkt.

… Dalen, ni får en fotosession med någon väletablerad fotograf i Umeå så att Lukas Harnesk kan ta den där nakenbilden på taket på Umeå Energi Arena. Granitbacken bjöd på nakenbild vid första målet i SSL men inget vid andra målet – dags att lösa något till tredje målet (även om det kan dröja några år…).

… Falun, ni får en gammal klassiker: ett gåvobevis. Det ger man till någon som redan har allt – och är samtidigt det finaste man kan ge.

… Helsingborg, ni får pensionsdispens för Mika Kohonen så han slipper gå i pension. Gubben håller ju än.

… Höllviken, ni får en portabel och hopfällbar teve på 60 tum så att Pontus Karlson och Johannes Wilhelmsson slipper köpa teve-apparater på öppet köp i alla städer laget besöker på bortaresorna.

… Jönköping, tack vare medsponsring av Thomas ”Brolle” Brottman så får ni en hink med färg så att ni kan färga Bolibompa-läktaren.

… Linköping, ni får indraget pepparkaks-bidrag för det känns som att Johan Astbrant blivit alldeles för snäll. Berömmer motståndare, berömmer spelare – och skäller mindre än någonsin. Eller är det bara en synvilla…?

… Mullsjö, ni får ett nytt jobb åt Henrik Olofsson, det är ingen bra idé att såga i grejer när händerna och fingrarna är så viktiga i innebandy.

… Pixbo, ni får ett årets tränare-diplom redan nu för det känns som det blir svårt att bräcka det som Jonas Eliasson skapat av en utarmad och avtrubbad spelartrupp där fältherren Daniel Calebsson dessutom mest gått skadad.

… Sirius, ni får ett livstidskontrakt med Joakim Olsson.

… Storvreta, ni får en kopp så att inte Glas känner sig ensam.

… Thorengruppen, ni får en tidsmaskin så ni kan resa tillbaka till förra säsongen och hitta spelet, identiteten och jävlar anamman från den vintern.

… Växjö, ni får dispens på Twitter och kan skriva hur många tecken som helst så att Ludwig Persson kan få plats med alla tågvagnar i sina tweets. De börjar bli ganska många nu.

… Örebro, ni får en bok om försvarsspel för det känns som att det behövs.

***

Då tippar vi mellandagarnas matcher, där herrarna är igång!

Tisdag:

Storvreta – Sirius 1: Jätteintressant derby mellan ett Storvreta som kanske dippat lite formmässigt mot ett Sirius som är på väg uppåt, kryddat av Joakim Olssons batalj mot gamla klubben och en eventuell Alexander Rudd-start. Svårtippad match, men Storvreta har ett i grunden bättre lag och är säkert intresserade av att snäppa upp prestationerna från innan jul, så det får bli en etta.

Mullsjö – Växjö 2: Jätteintressant derby mellan ett Mullsjö som inte alls fått ihop pusslet som man velat hittills, mot ett Växjö som förvisso blandat en hel del, men som ändå varit mest uppåt under säsongen. Mullsjö har haft förtvivlat svårt för Växjö ett tag nu, torskade säsongens första möte och semifinalen i våras, så känslan är att Växjö kliver in med ett favoritskap trots att matchen spelas i Nyhemshallen. Drar in en tvåa.

Onsdag:

Jönköping – Höllviken 1: Två lag som står på 19 poäng och som är längre från den absoluta toppenstriden än många tippade inför säsongen. Vägen mot 19 poäng har dock varit helt olika: JIK har vunnit allt mot lagen under slutspelsstrecket och samtidigt haft förtvivlat svårt för topplagen medan Höllviken mer blandat och gett, torskat mot bottenlag men också snott poäng av topplag. JIK har faktiskt tagit full pott (!) mot lagen utanför slutspel, det gör att nykomlingen får tipset här också.

Torsdag:

Dalen – Örebro 1: Det är lite svårt att sia om var man har Dalen den här säsongen, det blandas hej vilt, men man är också ursäktade av att ha haft en jobbig skadesituation under hösten. Nu har man hemmaplan, revanschlusta efter torsken mot Thorengruppen senast och vet att man måste plocka fler poäng för att säkra upp slutspelsplatsen – allt det bidrar till att man slår Örebro som har en usel form med nio raka förluster och bara två bärgade poäng på tolv matcher.

Falun – AIK 1: AIK har växlat upp på sistone, det till stora delar ombyggda laget börjar hitta rätt, finna sina roller och sitt spel, men det blir så klart oerhört jobbigt att åka upp till Dalarna för att möta ett formstarkt Falun som vräker in mål just nu. I de fem senaste matcherna har Falun gjort 10, 9, 8, 8, 14 mål. Det lär nog rassla här också. Spikad etta.

Fredag:

Helsingborg – Linköping 2: Helsingborg är starka hemma där man har fyra raka segrar, men det har varit med knappa marginaler de senaste gångerna och den där sviten lever farligt. Linköping föll förvisso mot Pixbo senast, men är ändå i bra form, är bredare och tyngre än FCH, och det borde någonstans ge utslag. Öppen match, men dunkar in en tvåa.

***

Då tar vi 2017 i mål!

Wow, Daniel Hernandez.
Snacka om att kliva fram när det gäller som mest.
Efter att ha noterat nio poäng på 16 matcher i höst så slog forwarden till med sju (!) poäng (två mål, fem assist) när Thorengruppen greppade några halmstrån genom att 10-5-vinna mot Dalen.
Han har ju haft snålt med speltid under hösten och bara haft en match med två poäng, i övrigt bara enpoängsmatcher, så detta var ju en rejäl islossning.
Han har fått mer förtroende efter TTG:s tränarbyte – nu betalade han av.
Var det Mario Lemieux eller Wayne Gretzky vi fick se?
Ja, Daniel Hernandez gjorde ju en ”Mario Lemieux” i SSL, det vill säga mål på sitt första skott i ligan (Mario Lemieux gjorde mål på sitt första skott i NHL). Man får bara en chans. Den tog Lemieux, den tog Hernandez.
Men mot Thorengruppen var det snarare Wayne Gretzky vi såg på planen.
Hernandez briljerade nämligen med sina passningar:
Första bollen gick genom ett helt sjok av Dalen-spelare och gjorde att Rasmus Andersson bara kunde vinkla in 3-1-målet.
Väggspelet med Linus Holmgren var perfekt där kaptenen sedan kunde rulla in 6-2 i mer eller mindre tomt mål.
Passningen från sargen öppnade upp en ocean av yta för Stefan Lindberg-Dellsand som kunde prickskjuta in 8-4.
Ja, han hade ju en assist på 5-1-målet också, men den var inte lika vacker. En lyftning från egen zon som Måns Parsjö-Tegnér skulle sparka bort, vilket han lyckades med i läge ett, men inte i läge två, och då kunde Stefan Dellsand-Lindberg retsamt enkelt rulla in bollen.
Parsjö-Tegnér är en av SSL:s bästa bollstoppare, men hade ingen bra afton, varken när det gällde fotbollen (där rök Real Madrid-kontraktet) eller när det gäller Daniel Hernandez två mål.
Det första satte 24-åringen från halva plan (!) bara sekunder in i andra perioden vilket betydde viktiga 4-1, vid det avslutande 10-5-målet missade han dragningen helt men bollen rullade ändå in under ”Månstret”.
Mycket av det där var talande:
Parsjö-Tegnérs missade spark, Hernandez misslyckade dragning som blev mål – det var liksom Thorengruppens kväll.
Dalen var slarviga, håglösa och det var egentligen bara Ketil Kronberg som kom upp i klass. Han gav Dalen hopp, även om det inte räckte. Jonas Svahn var verkligen saknad.
Poängen var livsviktiga för Thorengruppen.
Både för tabellen och för sinnesstämningen.
Att gå och fira jul med tio raka torsk i bagaget hade varit blytungt, nu bröt man sin svit, fick ta en trea, fick se vad man kan.
I tabellen så är man nu uppe på tio poäng.
Men då har man fortfarande hela åtta poäng upp till AIK och Sirius ovanför strecket, två lag som dessutom spelat en match mindre än TTG.
Uppförsbacken är fortfarande enorm – men nu tog TTG i alla fall ett kliv åt rätt håll.
Det har man inte gjort många gånger i höst, annars.
Daniel Jernberg har rätat upp skutan något, återstår att se om det håller i sig.
Jag räknade ut lagets chanser efter torskarna mot AIK och Sirius – och den här matchen förändrar inte den bilden, trots en bra insats där man inte minst spelade otroligt uppoffrande i försvarsspelet. Att just ha energin där är alltid en nyckel i innebandy.
Oavsett:
TTG måste göra något exceptionellt för att fixa nytt kontrakt.
Det känns inte troligt att Daniel Hernandez gör sju poäng i varje match.

***

Just det, missa inte min summering av hösten (PLUS-låst):
Lista: Bäst och sämst i höstens SSL

***

God Jul!

Mullsjö har etablerat sig som ett absolut topplag i SSL de senaste säsongerna och uttalade guldambitioner både ifjol och inför i år.
Förra säsongen räckte det till en semifinalplats.
Hur långt det räcker i år är skrivet i stjärnorna, men truppen har uppgraderats både spets- och breddmässigt jämfört med ifjol, men spelmässigt har man inte alls träffat rätt hittills.
Laget torskade borta mot Helsingborg med 6-5 ikväll, trots att man hade en 5-2-ledning efter halva matchen.
Ett gäng viljeaktioner tog FCH in i matchen: Nico Salo brottade in 3-5, Jonathan Skoglösa gjorde ett hästjobb i förarbetet innan Juha Kivilehto sedermera bombade in 4-5, Linus Nordgren sträckte sig och skickade in en enhands-backhand vid 5-5.
Jonathan Skoglösa avgjorde sedan i tredje perioden.
Rättvist?
Vet i sjutton, kunde nog ha gått hur som helst.
Eller inte.
För det här var helt i linje med Mullsjös resultat mot slutspelslag.
Västgötarnas statistik är frapperande.
Laget har spelat sju matcher mot lagen utanför slutspelsplatserna – och tagit 20 av 21 möjliga poäng, ett poängsnitt på 2,86. Otroligt bra så klart, för även om det är matcher man s-k-a vinna i den här serien så är det inte bara att ställa ut skorna och kassera in poäng. Det är det många lag som smärtsamt har fått erfara under hösten.
Laget har spelat tio matcher mot lagen på slutspelsplatserna – och tagit sex av 30 möjliga poäng, ett poängsnitt på 0,60. Lika bra som statistiken är mot bottenlagen, lika usel är den mot topplagen.
De där sex poängen har kommit via en hemmaseger mot Helsingborg, en straffseger mot Dalen och en suddenförlust mot Pixbo.
Så bryter vi ner det ytterligare ett steg så har Mullsjö spelat sju matcher mot de sex bästa lagen – och tagit en av 21 möjliga poäng. Det är den där pinnen mot Pixbo, som kom i andra omgången.
Efter det har man alltså kammat noll poäng på sex raka matcher mot de sex bästa lagen i tabellen.
Det är häpnadsväckande dålig statistik för ett lag av Mullsjös klass.
Det bästa Mullsjö någonsin på pappret.
Det här poängplockandet mot bottenlagen tar Mullsjö till slutspel – men frågan är hur stor chans man har där med tanke på hur det sett ut hittills.
David Gilleks analys:
– Det är inte så att vi är nöjda med prestationerna mot lagen utanför slutspel heller, men vi blir kanske inte lika straffade för våra misstag på samma sätt där. Vi kanske spelar på samma sätt mot botten- och topplagen, men blir straffade mot de bättre lagen, sa han.
Just det:
David Gillek gjorde mål på straff mot FCH.
Mullsjö-kaptenens 300:e fullträff i SSL.
Nummer tretton i historien att nå dit – och just tretton är ju ett otursnummer, så det får väl symbolisera rekordet på något sätt eftersom det kom i en blytung förlust.
Jag frågade om han tänkte något på milstolpar:
– Just nu är jag mest lack för att vi inte vinner några matcher. Ingen spelar på sin högsta nivå, där måste vi upp. Vi kan inte hålla på och tycka synd om oss själva.
Upp till bevis, Mullsjö.

***

Martin Karlsson var i händelsernas centrum på alla möjliga sätt och vis när Linköping 6-8-torskade hemma mot Pixbo.
Innan matchen tekade igång så skrev han under ett färskt treårskontrakt och kulturbäraren blir därmed klubben trogen ett bra tag framöver – och SSL får behålla en skön profil och ett väloljat munläder som bjuder på sköna citat.
Väl i spel var han högst delaktig i Linköpings upphämtning i tredje perioden. Pixbo hade precis gjort 6-3 när ”Marre” såg till att reducera till 4-6, fick se Felix Lanver bomba in 5-6 och tog sedan en utvisning som såg ut att bli ett lyckodrag då brorsan Anton Karlsson satte 6-6 i boxplay.
Dock så blev utvisningen ändå lagets fall, för precis på sekunden som den tickade ut så gjorde Linus Henriksson 7-6 för Pixbo (vet inte om det räknas som powerplay-mål i teorin, men i praktiken så var det ett powerplay-mål) vilket blev matchvinnande.
Ändå svårt att toppa det där.
Kommer någon någonsin att lyckas göra en Martin Karlsson-kvartett igen?
Mål, assist, utvisning och nytt kontrakt i en och samma match.
Tveksamt, va.
Imponerande av Pixbo som plockade en ny fin seger.
Tjeckerna Marek Benes och Ondrej Nemecek har rest hem till Tjeckien, men Pixbo bara stoppar in andra lirare och kör. Isak Julkunen och Jesper Andréasson var ju tillbaka nu till exempel, Andreas Hörberg stoppades in uppställningen, bland annat.
Inför säsongen kändes Daniel Calebsson oerhört viktig – men har varit skadad länge nu, och Pixbo-maskinen trummar på ändå.
Otroligt bra.
Idol-Anton, division ett-Sköld, skott-Milesson, center-fast-egentligen-back-Persson, återuppståndelse-Östlund, comeback-Henriksson, lill-Julkunen, boxplay-Lindh, genombrotts-Bringestedt och några till – en brokig skara lirare som succécoachen Jonas Eliasson malt ner i någon kvarn och processat till något lika välstämt som ett självspelande piano.

***

– Hur smakade korven, Tobias Gustafsson?
Landslagsbacken åkte på några rejäla finter när AIK-backen Linus Hellkvist snurrade nere i hörnet. Tobbe G var långt uppe på läktaren och käkade korv med extra allt.
Fast ja, han fick ju sista ordet till slut.
Storvreta vann mot AIK med 5-3 och det var just Tobbe G som satte det matchvinnande målet när han tryckte in 4-2 i första periodens slutminut.
Målkalaset under den första tredjedelen ebbade av avsevärt under resten av matchen, där Oskar Hagberg skapade nerv med sin 3-4-reducering i andra perioden, och där Storvreta kunder 5-3-stänga matchen genom Henrik Stenberg först i slutminuterna.
AIK kändes stärkta av sina tunga segrar mot bottenkonkurrenterna, Storvreta känns lite på formmässigt nedgång.
Det var en jämn match, faktiskt.
Noterat:
Ingen speltid för Alexander Rudd som satt på bänken hela matchen. Skön stil har han också, bakåtlutad med händerna bakom huvudet.
Jimmie Pettersson i full fart igen, noterade tre passningspoäng och blir så klart ett lyft för Uppsalalaget ju fler byten han får i benen.
Robin Nilsberth åkte på en femma efter att ha satsat väl bryskt i en närkamp med Andreas Stefansson, där den sistnämnde såg ut att få backens klubba i ansiktet. Den där femman, som kom i andra perioden vid ställningen 3-4, kunde inte AIK utnyttja – och det var kanske där man torskade matchen till slut.

***

Först:
Christoffer Andersson snärtade in ett mäktigt skott i sista perioden, han skjuter som en häst sparkar, och den där kassen innebär att Höllviken-forwarden håller i sviten med poäng i alla matcher i höst. Väldigt imponerande, så klart.
Däremot tog Pontus Karlsons målsvit slut. PK9 stannade på tolv raka kamper med mål.
Matchen:
Ja, den var typ körd innan den knappt börjat.
Nja, det kanske var att överdriva, men Växjö sprang ifrån till 3-0 redan innan åtta minuter var spelade, Höllviken kom aldrig närmare än två mål efter och till slut kunde smålänningarna kassera in en tämligen solid 8-3-viktoria.
Växjö har ju haft lite hack i målproduktionen på sistone, men fick nu äntligen in ett gäng bollar, åtta mål har man inte gjort sedan mitten av oktober då man 9-6-vann mot Mullsjö.
En nyckel:
Filip Kjellsson.
Bolltrollaren med ögon i nacken ligger förvisso nästan på fjolårets en poäng per match-snitt, men har varit väldigt sval under en lång period. Efter fem poänglösa matcher så gjorde han dock mål senast, och nu slog han till med två nya baljor – och att han vaknar upp löser så klart upp knutar framåt.
Nåväl, Växjö – återigen utan Eero Kosonen i kassen, men med en vass Edin Omanovic – vann den här kampen rättvist.

***

Damerna idag:

Iksu – Rönnby 5-8: Wow, vilken dunderskräll. Iksu med åtta raka segrar och 64 gjorda mål på sex matcher har ju känts oslagbara ett tag, men nu gick man alltså på pumpen – och det kändes som man hade en rejäl VM-baksmälla. Det stod 3-3 efter halva matchen, sedan vann Rönnby andra halvan med 5-2. Lagkaptenen Elin Björkman slog till med ett hattrick. Enligt TV4 Sport hade Iksu sexton (!) raka segrar mot Rönnby innan den här matchen.

Karlstad – Warberg 5-4: Adina Augustsson värvades in till Karlstad för att agera draglok – och hon klev också fram mot Warberg och blev stor matchvinnare. Det stod 4-4 med fyra minuter kvar när hon agerade poängfixare med sitt avgörande mål. Karlstad som haft en tuff höst och som bytte tränare innan VM-uppehållet – men som fortfarande har saker att bevisa, för normalt sett ska värmländskorna vinna klart mot ett lag som Warberg. Noterbart: Jessika Eriksson noterade hattrick för Karlstad.

Täby – Linköping 8-2: Som väntat så blev det en klar seger för Täby i den här matchen. Succéskytten Julia Croneld skickade in tre bollar – men framförallt så gjorde Ranja Varli mål igen. 27-åringen har ju varit borta i över en säsong på grund av skada, gjorde nyligen comeback och fick nu sätta sin första SSL-balja på 638 (!) dagar. Otroligt kul att se henne tillbaka i action igen – och det lyfter så klart vassa Täby ytterligare.

***

Igår:

Falun – Örebro 14-6: Ja, frågan inför matchen var ju egentligen bara hur mycket Falun skulle vinna med, och det blev tvåsiffrigt till slut. Det drog dock iväg först i sista perioden. Falun hade 3-2 efter första och 8-4 efter andra – sedan trampade serieettan ner gaspedalen i botten. Rasmus Enström (1+4) och Alexander Hallén (3+2) var poängbäst hos mästarna.

Telge – Sirius 3-4: Det satt otroligt långt inne, men till slut kunde Sirius ta den där väntade trean borta mot nykomlingen och jumbon Telge. Med sex minuter kvar så kvitterade Telge-motorn Felicia Forsmark till 3-3, men Sirius lyckades pricka in 4-3 med två och en halv minut kvar genom Sofie Paulsson, och höll sedan den ledningen matchen ut.

Kais Mora – Jönköping 5-2: Det stod faktiskt 2-2 med mindre än sex minuter kvar, sedan klev Anna Wijk fram och gjorde 3-2 – vilket grundlade segern för dalalaget. Oväntat tufft för Kais Mora, samtidigt som Jönköping fortsätter att ta kliv den här säsongen och laget har gjort många bra prestationer mot topplag under hösten. Malin Andréason har konserverat målformen över VM – hon sköt två nya mål nu.

Pixbo – Endre 6-3: Pixbo är urstarka i år och fortsätter att stapla imponerande skalper på hög. Serieettan låg under med 1-2 efter halva matchen, men sköt sedan fem raka mål och vann till slut med 6-3 mot starka Endre. Spelmotorn Alicia Fylke dunkade in tre av bollarna.

Malmö – Dalen 4-6: Malmö är något av ett mysterium. Vi såg det ifjol, hur bra man kunde vara i vissa perioder, hur usla man kunde vara under andra perioder. Den där ojämnheten har man uppenbarligen tagit med sig in i år. Mot Dalen hade man en 3-0-lednig mitt i första perioden, men torskade till slut ändå. Blytunga poäng för Dalen i bottenstriden, så klart.

***

En släpmatch på tisdag – sedan tar vi jullov!