Efter alla år i Berlin är min familj rätt bortskämd med kul lekplatser. Där består de nämligen av klätterställningarna i form av drakar, jättegrönsaker, storslagna piratskepp eller bara galna kringelikrokar i allsköns färger. Kantade av gatukonst och poesi på väggarna omkring. Den ena spielplatzen är inte den andra lik.
Och så kommer vi till Sverige. Och lekplatserna är som kloner. Stöpta i samma form, eu-anpassade – som om kombinationen barn och konstnärlighet vore förbjuden. Så ickefantastieggande att det är inte är klokt.
…tänkte jag först.
Men sedan kom jag på att det kanske är därför Sverige har så många musiker, entreprenörer och uppfinnare att skryta med? För att barnen här bjudits på cirka noll kreativ stimuli utifrån och därför varit tvungna att själva hitta på för att göra det roligt?
Kanske.
Det blir i alla fall lite mer uthärdligt om man tänker så.
För alla er med barnfamiljer som tagit ner nätet på studsmattorna pga vinter och därmed har ungar som klättrar på väggarna utan sitt sedvanliga energiutlopp: JAG HAR LÖSNINGEN!
Åk till Berlin och det pinfärska Jump Berlin. Miljoner (nåja) studsmattor samlade på ett ställe. Hoppbonanza! Och alla får vara med, vuxna som barn (bara att sätta igång med knipövningarna, mamas!)
Hörni, det är ju snart höstlov! Visst blir det väl Berlin med barnen? VÄL? Berlin är ett superställe att ta med ungarna till, jag har svårt att tänka mig en storstad som är lika familjevänlig. Roliga, fantastifulla lekplatser precis överallt och massor av ställen där både barn och vuxna kan ha trevligt.
Så vad ska man hitta på under lovet? Det beror ju helt på vad barnen är intresserade av och hur gamla de är förstås, men här är i alla fall våra favoriter (mina är tre och sex år gamla, kan vara bra att veta).
Kul grejer att göra
Mach Mit – ett helt fantastiskt museum byggt i en gammal kyrka. Utställningarna har mina ungar aldrig brytt sig särskilt mycket om, de är nog lämpade för lite större kiddos, men labyrinten som går hela vägen upp i taket kan roa dem en hel dag. Medan vi föräldrar ligger på kuddar nedanför och diskuterar livet.
FEZ – ett jätteområde i utkanten av stan (kolla här hur du tar dig dit – du ska till Straße zum FEZ 2 D-12459 Berlin) där det finns allt, ALLT, ett barn kan tänkas vilja roas av. Massor om rymden, klätterställningar, ett otaligt antal lekplatser, simhall och kul evenemang för alla åldrar. Hela stället är en kvarleva från DDR-tiden och mina tyska vänner som växte upp i Östberlin har många vackra minnen därifrån.
Legoland – förvänta er inget Billund, det är inomhus och i betydligt mindre skala. Men kul! Min legogalna sexåring var stammis när vi bodde i Berlin. Obs! Köp biljetterna i förväg på nätet om ni kan. Det är mycket billigare.
Computerspielemuseum. Tv-spelsmuseum där man såklart kan spela, spela, spela. Så jäkla kul för precis hela familjen och en härlig nostalgitripp för päronen.
Bonus: Ett ställe vi inte har hunnit gå till själva ännu men som jag är himla sugen på är Magicum – Berlin Magic Museum. Spooky!
Restauranger
Tv-tornet. Jag veet, så himla givet. Men det ÄR kul att sitta högst uppe i discokula och titta ut över hela stan. Dessutom slipper man stå fyra timmar i kö för att komma upp om man har ett bokat bord.
Englers unikat. En jättkonstig restaurang i Friedrichshain med massor, verkligen massor, av bisarra och fantastieggande prylar precis överallt. I ett hörn sitter ett uppklätt skelett, det hänger gamla dykardräkter på väggarna och på hyllorna trängs gosedjur och foton på ägarnas barn. På menyn har ni schnitzel i en driljon olika utföranden.
Sixties Diner. Okej, det är inte mitt förstahandsval när det gäller restauranger. Men mina barns! Hamburgare och milkshakes, mysiga bås, färgglatt och rock n’ roll i högtalarna. Alla tiders, tycker sexåringen.
Berlin är överlag en barnvänlig stad. Det innebär att det sällan är någon som rynkar på näsan åt att kidsen är med på restauranger etc.
Ta med bra promenadskor och en vagn om ni har barn som inte orkar gå långa sträckor. Avstånden är enorma i Berlin och promenaderna blir alltid längre än vad man tänkt sig (jag har flera gånger fått frågan om det går att hyra en vagn någonstans i Berlin. Det går! Till exempel på det här stället i Prenzlauer Berg).
Investera i ett åkkort, det lönar sig.
Klämmisar och barnmat av kända märken som Hipp och Nestlé finns överallt. No need att ta med. Däremot kan välling vara bra, det finns men brukar vara svårt att hitta (om det krisar, gå till matbutiken Kaiser’s. Hipp är märket, kallas Gute nacht-Fläschchen).
Ta med varma kläder. Berlin är varmt på sommaren men precis lika arschkallt som Sverige på hösten och vintern.
Och ännu fler tips har ni i den här artikeln Hetaste tipsen till balla Berlin. Det är inte klokt egentligen hur mycket jag tipsat under de senaste åren. JAG ÄR EN TIPSMASKIN!
Hur som helst. Nu borde ni ha så att det räcker i en vecka i alla fall, va? Eller har jag missat något nu? Kommentera och kom gärna med egna tips!
Så sitter jag här. I ett hus i en förort utanför Stockholm. Det hade jag aldrig, aldrig kunnat tro för ett år sedan. Jag som bodde i ett av Berlins hippaste och knasigaste områden, bland graffittiväggar i ständig förändring, clowunderhållning vid trafikljusen och pappor som såg ut som mammor i lekparken. Snacka om att byta liv!
Men det är ok. Berlin finns kvar och jag kan åka dit hur lätt som helst. Och jag har dessutom inget behov längre av att bo mitt i äventyret. Nu känns det viktigare att ordna en lugn oas för mig och min familj på ett ospännande ställe fullt av trygghet och människor som står oss nära – vi som reser så mycket behöver det.
Fast jag måste ändå säga att det finns vissa vardagssaker som jag gärna skulle ha tagit med mig hit till Sverige. Här är några exempel:
Demoshowerna. I Friedrichshain dyker det ofta upp demonstrationer utanför fönstret. Stora, högljudda technofester med trettio, fyrtio polispiketbussar före och efter. En show varje gång och snacka om vardagsspänning! En av min sons första utklädningsleksaker var förresten en kravallpolishjälm. På egen begäran.
En every day demo utanför vårt fönster i F’hain.
Raka rör-kulturen. I början höll jag på att skita på mig varje gång jag eller någon i närheten av mig fick en utskällning av random person på stan som tyckte att det gjordes fel på något sätt. Men så vande jag mig och mot slutet kändes det riktigt uppiggande med att folk säger vad de tycker just när känslan är där. Rensa luften, ta fajten och gå vidare!
Ölfika i lekparken. I Friedrichshain är det inga problem att ta en öl i lekparken medan ungarna leker. Det gör många Berlinföräldrar utan att någon rynkar på näsan. Obs! Har förstås att göra med att det inte är olagligt att dricka alkohol på allmän gata i Berran. Och att öl ses mer som mat än berusningsmedel. Obs 2! Det handlar alltså inte om att supa till framför barnen på något sätt. Jag är på alla sätt helt emot att vara berusad på samma gång som jag är med mina barn. Märk väl.
Gatukonst, överallt! Åh, vad jag älskar när varenda vägg är fylld av historier. Av åsikter och bilder som leder till diskussion och som rör till ens vardagstankar. Och alla färger! Jag vet att många inte håller med mig på den här punkten, men jag säger FRAM FÖR MER GATUKONST I SVERIGE! Hög som låg, fin som ful.
Vad skulle ni vilja ta med er från Berlin till Sverige?
Berlin var ju som bekant en delad stad under rätt lång tid. Det innebär att vi har dubbelt upp av mycket här. Djurparker till exempel – vi har Tierpark på den östra sidan och Zoo Berlin på den västra. Säkert same, same, tänker du kanske. Zoo som zoo, liksom.
Fel.
Om Zoo Berlin är tingel tangel, vackra blomarrangemang, kom och köp och snirkligt uformade skyltar är Tierpark… en lugn och skön promenad i det gröna, längs med vidsträckta fält med buffalos, dromedarer och zebror.
I Tierpark finns ett ytterst litet utbud av saker att köpa – ett glassstånd här och var men avstånden mellan dem är stora. På ett ställe ganska nära entrén kan man slå till på en spreewaldgurka som räcks över i en enkel plastpåse, östigare än så blir det knappast. Det finns förstås ett par kaféer och en restaurang. Vad som serveras? Currywurst såklart. Och köttfärsbiffar i bröd (bouletten). Husen är gråbeiga fyrkanter och informationen om djuren saklig och rak. Inga krusiduller någonstans.
En inlagd gurka kanske?
Jag gillar Tierpark. Och Zoo Berlin. Vart jag går beror helt på vilken upplevelse jag är sugen på. Igår blev det lugnet i Tierpark.
Jag tycker mig ana en trend. För varje år jag bott här får jag fler och fler mail från svenska barnfamiljer som vill tillbringa en längre tid i Berlin. Några veckor, en hel semester, ibland till och med flera månader. För att Berlin är en så fantastisk stad för barnfamiljer.
Och så är det ju. Berlin är en underbar familjestad. Inte minst för att det finns så många platser och evenemang som är minst lika trevliga för de vuxna som för barnen. Biergärten med små lekplatser i anslutning, gatufester där ungarna hänger med utan att någon tycker att det är konstigt, restauranger som istället för att sucka över otåliga ungar slänger fram leksaker och ritprylar – och sedan självklart ser till att barnen får maten först.
Karls Erdbeerhof är ett sådant där trevligt ställe. Det är en jättelekplats med massor av superspännande äventyrsgrejer, så spännande att man som förälder inte kan låta bli att testa många av dem själv. Det mesta är gratis, andra grejer kostar en liten slant. Ponnyridning, superballa megagungor, världslånga rutschkanor, hoppborgar, klätterställningar som går ner under jord också, geggamojasandlåda, vattenkatapulter och gulliga djur – för att bara nämna några grejer.
Och just det. De har jordgubbar också. Och jordgubbsprodukter en masse.
Eftersom det ligger en bit utanför stan är det inget för de som är här bara över helgen, men för de familjer som väljer att stanna lite längre är det väl värt åkturen. Enklast att komma dit är med bil, men det går en buss också. Linje 668 Elstal – Wustermark, gå av vis hållplatsen ”Zum Erlebnis-Dorf“. Går en går i timmen.
Mina barn, tre år och snart sex år gamla, fullkomligt älskade det. Och jag med.
Att flytta till Berlin strax innan vi satte igång med familjebildandet är bland det bästa jag gjort. Inte för att Stockholm är en dålig stad på något sätt, den var bara dålig för mig. Då.
Jag var alldeles för insugen i någon slags never ending stressloop som jag inte klarade av att bryta, hur mycket jag än försökte.
Så jag flydde – och hamnade i världens bästa stad. Med vackra och fantasifulla lekparker precis överallt, med en multikultikultur som berikar oss varenda dag, med en tradition av att barn får vara med, välkomnas, och med en helt jäkla amazing gravid- och förlossningsvård. Vad sägs till exempel om jag under min dotters första veckor i livet, förutom att min barnmorska gjorde hembesök minst en gång i veckan, hade en betald ”mammavårdare” som tog hand om allt som gjorde mig stressad när inte R var hemma? Tack Tyskland för det!
I det här avsnittet av Berlinpodden på Berlinbiten.se pratar vi, som du nog redan listat ut, om allt som har med att vara gravid och ha barn i Berlin att göra. Eller nåväl, inte om allt, allt. Men om mycket. Det viktigaste.
Vad tycker du? Är Berlin en bra stad att ha barn i? Berätta gärna!
Att det är svårt att få en förskoleplats i de populära områdena i Berlin har jag vetat länge och jag har hört skräckhistorier om hur föräldrar känt sig tvungna att under flera månader uppvakta förskoleledningar med både blommor och presenter. Det är hemskt och jag kan inte låta bli att undra om det skulle funka med regelrätta mutor också? Herregud, alltså.
Min granne berättade igår att de, äntligen, fått en plats till sin dotter genom att skicka ett brev varannan vecka till förskolan de helst ville ha – för att de visste att ledningen där för statistik på hur mycket föräldrarna jobbar för att få en plats. De gör alltså sitt urval utifrån hur ambitiösa och envisa föräldrarna är.
Man frågar sig onekligen – vore det inte enklare med en vanligt kösystem? För alla?
Vi fick förresten våra platser genom nepotism. Vänner till oss hade redan sitt barn på förskolan där våra unga går. Tack, tack, tack K och J som hjälpte oss. Så att vi slapp skicka smöriga brev och blommor fler gånger i månaden.
Ni andra småbarnsföräldrar – hur var det för er att hitta förskoleplats? Enkelt eller svårt?
Jag blev med barn nästan på en gång efter att vi hade flyttat hit. En sommar som ung och galen i Berlin hade jag, sedan har jag bara varit småbarnsförälder här. Man kan alltså absolut säga att min erfarenhet som förälder i Berlin är bra mycket större än mina erfarenheter på de berlinska klubbgolven. Om det nu inte redan framgått.
Men jag är grym på att hitta till bra lekplatser och jag vet var de bästa lekkaféerna ligger. Jag kan aktivera mina ungar en hel helg i ett regnigt Berlin (alltså kan, sedan om jag orkar är en annan femma) och jag fick tidigt ett ganska imponerade förråd av barnrelaterade ord på tyska. Som elterngeld (föräldrapenning), windel (blöja) och schreikind (bebis som gråter mycket). Till exempel.
Många andra utlandssvenskar väljer att flytta hem till Sverige i samband med att det ska bildas familj – jag valde att flytta hit då. Och vet ni, det är något av det bästa jag har gjort. Berlin är en underbar stad att vara småbarnsförälder i. På så många sätt. Här är några av dem.
1. Det finns massor av lekplatser. Överallt. Någonstans läste jag att det i hela Storstockholm bara finns knappt 300 stycken – här finns det över 2000. Bara i innerstaden. Det säger något om hur vänlig inställningen till barn och barnfamiljer är här.
2. Det är ofta helt okej att ta med sig barnvagnar och barn in på restauranger och kaféer utan att folk tittar snett på en. Antar att det beror mycket på att det helt enkelt finns mer plats här – lokalerna är ofta större än i exempelvis Stockholms innerstad. Överhuvud taget tycker jag inte att det är så uppdelat här mellan barnfamiljer och de som inte har barn. Barn är välkomna i det allmänna rummet på ett annat sätt än jag upplever att de är i Stockholm.
3. Det är inga problem att amma öppet. Många jag känner drog ut hela tutten när det var dags, utan att skyla sig minsta lilla. Det här med nakenhet är ju, som sagt, ingen biggie här (sedan finns det förstås områden i Berlin där det inte är lika vanligt att kvinnor gör så, men ändå).
4. Det finns väldigt mycket kul aktiviteter här för barnen. Flera museer är helt anpassade till barn och nästan varenda stadsdel har ett antal dockteatrar och barnkaféer att välja mellan. Det är dessutom ofta billigt med inträden och biljetter.
På museet Mach Mit!
5. För oss som bor här permanent: Förskolesystemet är väl utbyggt, subventionerat och de flesta förskolor tar emot barn under tre år – det sistnämnda är inte någon självklarhet om man ser till resten av Tyskland.
6. Sist men inte minst. Det är lugnt här. Easy going. Ingen statushets, ingen fulltecknade kalendrar. Eller nåväl, det är klart att många har fullt upp här också, men såhär spontana som vi är här tror jag faktiskt inte att vi skulle vara om vi bott kvar i Stockholm. Vi vet nästan aldrig hur våra veckor kommer att se ut, ändå äter vi middag med vänner, åker på utflykter och sånt mest hela tiden.
Ni som är här eller har varit här med barn – vad tycker ni?
I dag gjorde vi en stor sak. Vi skrev in vår son på den skola han ska börja i till hösten. Krafs krafs så var signaturen där.
Det finns inget dåligt med det här. Han är redo och ivrig. Skolan verkar jättebra. Men jag kan inte låta bli att tänka att de där sekunderna när vi skrev under kan bli ett sånt där tillfälle som vi i efterhand kategoriserar som livsavgörande.
Nu händer det. Nu blir vårt barn tyskt.
Vi trodde nog i ärlighetens namn inte att vi skulle vara här så länge. Berlin var ju ett äventyr vi skulle pyssla med under småbarnstiden, för att sedan låta barnen gå i en svensk skola. Jag vet inte varför, kanske för att det kändes tryggast på något sätt. Och enklast. Flytta hem innan skolstarten för att inte behöva rycka upp barnen från vänner och skolspråk mitt i skolgången.
Nu blir det inte så. Och vet ni, det känns helt okej. Rent av bra, faktiskt.
Det vore nämligen helt galet av oss att flytta härifrån när vi trivs så bra. Hela familjen. När vi njuter så mycket av livet här. Av det lugna tempot, av våra härliga vänner, av de vackra gatorna, av marginalerna i vardagen som ger möjlighet till spontanitet, av den avspända stämningen, av att leka i istället för att jaga. Av hur allt det här smittar av sig på våra barn. Jag är dessutom helt övertygad om att jag är en mycket bättre förälder här än vad jag skulle orka vara om vi bodde i Stockholm (obs att jag pratar om mig här, inte föräldrar i allmänhet. Men det fattar ni säkert).
Så skola nästa. Och med största sannolikhet flera år till i Berlin. Och det känns så förbannat bra.
Kontrasterna, den närvarande historien och den sköna atmosfären – frilansjournalisten Johanna Paues föll handlöst för Berlin redan under det första besöket för sju år sedan. Två år senare flyttade hon dit.
Och så kommer vi till Sverige. Och lekplatserna är som kloner. Stöpta i samma form, eu-anpassade – som om kombinationen barn och konstnärlighet vore förbjuden. Så ickefantastieggande att det är inte är klokt.
Kontrasterna, den närvarande historien och den sköna atmosfären – frilansjournalisten Johanna Paues föll handlöst för Berlin redan under det första besöket för sju år sedan. Två år senare flyttade hon dit.