God afton från Lissabon, cara du.

Portugals huvudstad bjuder rent av på ännu fler plusgrader än din hemstad Rom. Efter att ha lämnat ett grått och regnigt Stockholm känns det fint att vara här, i en stad som jag älskat ända sen första mötet, i december 2003, då jag skickades hit för att bevaka EM-lottningen.

Så nära och så långt ifrån, liksom EM 2004 och alla de Portugal-resor som sen följt, både i jobbet och privat. Med barnen, med kärlek och alltid i sol och mild vind, oavsett årstid. Lissabon, Porto, Obidos, Coimbra, Cascais, Algarve-kusten… Portugal är lika vackert som vänligt och rikt på kultur, jag förförs och förtjusas varje gång.

Denna gång blir jag dock inte kvar i Lissabon, jag sitter i ännu en lounge, på ännu en flygplats, ännu några timmar av mitt liv med min dator som sällskap och väntar på flyget 22.10 lokal tid, mot Faro. Senast jag var där var den bistra förlustkvällen, då Sverige åkte ur EM mot Holland på straffar, i juni 2004.

Jag stannade kvar och jobbade hela EM sen, allt var så lätt då, tiden före barnen. Lätt – och förgängligt.

Förgängligt kan också ett försprång vara, även om jag tror att Juventus håller undan, bella. Jag såg också matchen i går kväll och dio mio vad De Rossi var tänd, för att inte säga övertänd. Men det var han ju inte ensam om…Hellre en sådan match ändå, med många kort, än de där italienska stormatcherna som slutar 0-0 i handlingsförlamning. Det var starkt av Roma att komma igen men Juve kommer att vinna scudetton, som vanligt, höll jag på att säga. Fast jag får gärna fel.

Min kollega Enrico på tv-kontoret i Rom hade fått en biljett av en annan kollega, Francesco, som brådstörtat var tvungen att resa hem till den lilla by (håla) i södra Italien som han kommer ifrån. Enrico, som tillber Totti och ser världen genom ett gulrött filter, var en av de som närmast flög mot himlen över Olimpico när Roma kvitterade. Och du, hur firade du målet, cara?

Dina Milan-minnen är minst lika ljuva som mina. Och Van Basten, den store…Hans Guldbollar finns just nu på Milan-muséet och när man ser den paraden av storhetsbevis, då är det lite gåshudsvarning.

Jag ska absolut lägga in ett gott ord hos Milan för dig, cara mia, som du får åtgärda hos Roma, en av de klubbar jag haft minst kontakt med på senare år. Visst är några av donnorna på presskontoret där lite motsträviga? Tacka vet jag  Lazios rivjärn Laura Zaccheo…Inte längre presschef men en av de viktigaste personerna i klubbens PR-maskineri och alltid lika skön och bestämd när hon kommer susande i sin fåniga lilla bil.

Inzaghis framtid? Bra fråga. De säger att allt hänger på nästa match men det vore idiotiskt att sparka honom nu, om du frågar mig. Och det gör du ju. Han är inte framtidens tränare, enligt mig. Jag hade tagit ut honom i min drömelva varje gång, den obotlige måltjuven och matchvinnaren. Men som tränare är Inzaghi inte samme man som det  galna egot som helst skulle velat spela in på dödsbädden.

Att byta ut honom nu tror jag dock inte skulle ändra något. Milans problem är större än så och handlar som vi alla vet om 1. pengar 2. ledningen. Maktkampen mellan Onkel Fester (good old Galliani) och Barbara Berlusconi är ohållbar. Och du om någon vet ju att framför allt Silvio Berlusconi himself inte kan ge Milan det han gav under sin storhetstid. Klubbens öde är på många sätt en återspegling av hans och av hela Italiens kris. Och såvida inte Milan köps av några rika oljemagnater i PSG-stil har jag svårt att se en snabb vändning. Vad tycker du, vad tror du?

Så vad ska jag göra här då, i Portugal? Jag inser att det inte är breaking news i Italien direkt, men den 22:a omgången av Algarve Cup spelas nu här. Turneringen för världens bästa damlandslag. I morgon spelar Sverige mot Tyskland, på fredag mot Brasilien och det blir viktiga och högintressanta matcher, med tanke på det VM som väntar i juni, i Kanada.

Jag gör de två första matcherna, sen är det London nästa, för Chelsea-PSG. Och nu ska jag försöka softa här i loungen, så gott det går och sen flyga vidare i nattlig timme.

Så synd att jag inte kunde vara i Lund och höra ditt föredrag, förstår att du blev inspirerad. Och att du inspirerade dina åhörare, det vet jag.

Apropå inspirerad träffade jag en hel del glada läsare ombord, som druckit Superbock (bästa namnet på en öl i evighet amen) och ville prata fotboll, journalistik och livet. Intill mig hade jag dessutom en trevlig ung man som skulle sjunga opera i Lissabon, det du…Han hade uppträtt i såväl Pisa och Lucca som bland ruinerna i Pompei.

Sen flög vi rakt in i solnedgången, månen tändes och staden glittrade välkomnande under oss, medan kvällen kysste dagen god natt.

Boa noite från Portugal, vi hörs i morgon bella…

Det är vackrast när det skymmer.