God morgon Kristina och Buona Pasqua! Glad Påsk!

Den stora dagen är ju i morgon i Italien, påskdagen, men hur firar du i dag på påskafton? Ser du rentav stormötet Roma-Napoli på plats på l’Olimpico? Det är ju klokt att ha matchen dagtid, med tanke på bråken med så tragisk utgång i fjol.

Jag fick lite kvällsbilder från Colosseum skickade till mig i går och jag sticker inte under stol med att jag längtar till den eviga staden, din hemstad.

Men samtidigt är livets mening om något att leva här och nu. För ett år sen hade jag precis flyttat, brutit upp från mitt liv, nystartat och var så in i märgen trött, både till kropp och själ. Nu är allt bättre, livet vänder, jag står upp, alla är friska och vi får fira påsk ihop och solen skiner på oss.

Vad mer kan man begära? I går kväll gick jag en kvällspromenad under fullmånen, min barndoms gator, upp och ner. Jag gick förbi ett av husen där det bor en granne som blev änkling i höstas. Frun dog i en hjärtinfarkt, han blev ensam, de hade inga barn. Jag såg hans nyplanterade vårblommor och ljuset över hans ensamma tv-soffa. Vi vet så lite vad som händer. Bylines och stress och hets med kollegor eller synpunkter från läsare, sådant som jag fann så viktigt förr, det berör mig nästan inte alls längre.

Det är en befrielse, tycker du inte? Jag vill alltid göra ett bra jobb, det bästa, men det stannar där. Tycker någon sen inte om mig eller mitt jobb så kan jag inte lägga tid och energi på det. Jag vill rikta all kraft och fokus mot de jag älskar och bryr mig om. Så nu blir det jobb med en viktig nyhetsartikel en stund här, men  sen ska jag sätta mig i solen med barnen runt omkring och skåla lite för våren.

Vet du, för två år sen, just på långfredags kväll, var jag också i barndomshemmet. Pappa och jag hade sett ”Bibeln”, tv-serien som gick då, en maffig och rätt blodig (förstås) historia. Även om man inte är troende är ju bibeln riktigt bra läsning/tv och också så fundamental för oss i väst, eller hur? Så mycket av vår historia, traditioner och talesätt och begrepp härstammar från den.

Oavsett vad man än tror är ju också berättelsen om Jesus på korset mänskligheten i all dess ynklighet och rädsla i ett nötskal. Och sen, det gudomliga förlåtandet, också det så grundläggande.

I alla fall, pappa gick sen ut för att köra in bilen i garaget och då ropade han på mig ”kom ut, Jennifer, skynda dig”. Jag gick ut på yttertrappen och vi blev stående. Hela himlen var upplyst av ett enormt kors. Det var två flygplan, strecken efter dem, som korsade varandra och med fullmånen som lyste blev effekten slående.

Det fanns alltså en  fullt vetenskaplig förklaring. Men ingen av oss hade sett något liknande, det var långfredagens kväll och vi hade precis sett tv-serien där Jesus förråddes och korsfästes. Där och då, under det lysande korset, fick jag ett ögonblick gåshud och eftertanke. Vi stod tysta och tänkte i natten.

Man måste inte tro och religionen står ju tyvärr för mycket av allt ont i världen. Men samtidigt är det tomma tider, när den enda guden är Mammon och våra dagars kyrkor stavas shopping-gallerior. Och när allt i påsk tycks handla om fulla godisägg och groggar framför tv:n.

Jag säger inte att man måste ha svaren i form av en gud och en religion. Och framför allt inte att vilja pracka på någon annan sin tro. Men jag är säker på att vi mår bättre av att våga ställa frågorna och ibland tänka de större tankarna, bortom det dukade bordets och tv-skärmens horisont.

Glad påsk igen, käraste du, snart ses vi,

Jennifer

This is where I come from.