Cara Kristina,

har du hunnit landa i segern? Hur har snacket gått sen triumfen i måndags? Inte bara att ni vann derbyt, Roma blev ligatvåa och säkrade Champions League-spel med. Vilken match det blev, vilka magiska tolv minuter då allt avgjordes! Skrev om det här, min krönika:

http://www.aftonbladet.se/sportbladet/kronikorer/wegerup/article20855780.ab

Nu gäller det i helgen, blir det Lazio eller Napoli som får kvala till CL? Jag är galen i såväl Napoli som lag som staden Neapel, trots alla tiotusen invändningar man kan ha. Neapel är som den där mannen din mor varnade dig för som liten. Du ser alla fel och brister men faller handlöst ändå. Så är det för mig. Varje gång jag kommer till Neapel går jag upp lite i puls, känner mig lite mer levande, lite mer närvarande.

Samtidigt är Lazio mitt gamla lag, klubben jag var så nära under några år, då Svennis, Mancini och de andra var där. Och jag tycker synd om Lazio, litegrann, om de missar allt sista omgången. I morgon kväll avgörs allt på galna, underbara stadio San Paolo, sitter bänkad, förstås.

Bara en vecka kvar till CL-final nu för Juventus, och likaså till VM-avspark, för Sverige. Jag åker om några dagar till Kanada, gör gruppspelet, sen får jag avlösning, en bra lösning för oss som har familjer och inte vill och kan vara borta fem veckor, hela VM med förspel.

Det trista är hur VM i Kanada delvis överskuggas av Fifa-skandalen. Att Fifa är en genomkorrupt organisation av fifflande gubbar visste vi ju alla. Nu måste allt ut i ljuset, men hur det ska gå till när Sepp Blatter blir kvar, det återstår att se…För mig är det självklart att Ryssland och Qatar borde  mista sin mästerskap, men mitt hopp om rättvisa blir allt mindre.

Ja du, Kristina. I går blev jag uppringd av käre gamle Carlo Pellegatti på Mediaset. Han hade intervjuat Silvio Berlusconi om Ancelotti och Ibras eventuella återkomst och ville dela med dig av citaten; ”Vi tänker på dig och saknar dig, Jennifer”.

Och jag saknar detta, mitt italienska kontaktnät, alla mina vänner som hjälper mig utan att begära något tillbaka. Visst har jag folk även i Pars, liksom jag hade under åren i London, som ringer och tipsar och ställer upp och är rara. Men inte som i Italien. Du vet.

Nå, vad händer då med Ibra? Det orkar jag inte spekulera i här, efter alla krönikor. Säg så här: förra året var jag hundra procent säker på att han skulle stanna i PSG. Det är jag inte nu, även om det mesta tyder på det. Men säker är jag inte.

När det gäller Berlusconi ska man minnas att det är lokalval nu i helgen, då betyder orden allt eller inget…

Löften kan lösas upp som maskrosfjun i vinden. Men minns att maskrosor också kan spira ur den hårdaste mark, där man minst anar det.

Det blir en spännande sommar.

Baci, skriv snart,

Jenni

PS. Bjuder på lite fler Rom-bilder för läsarna.

 

Närbild på en annan gulröd triumf. Gazzetta dello Sports Rom-redaktion häromveckan.

På jobb i Rom. Utfört uppdrag!

 

 

Francesca Benvuti, calcio-ankare på Mediaset. Mycket god vän och mycket bra källa och kontakt i jobbet. Här sitter vi på Romas gay-gata, bakom Colosseum, på baren ”Coming out”. Men mycket trevligt hade vi, även om vi bara såg ut som ett kärlekspar men inte kvalade in på riktigt.

Sen blev det pizza, som vi tog med hem till Francesca, för middag där, med hennes familj och lite annat bra folk.  Pizza a taglio, i bitar, är så mycket godare än hela pizzor, tycker jag. Eller hur?

Mikrofonkåt. Några av de bolag vårt tv-team i Rom jobbar med och här producerade vi tre säsonger av TVZ.

Det bästa till sist. Inte Anita Ekberg (frid över hennes minne) men två andra svenskor vid Fontana di Trevi. La dolce vita. Eller i alla fall ett mer vaket vita. För vi glömde ju ta bilder på oss, nu senast! Inte en enda liten bild. Så vi kör denna favorit i repris, från i fjol.

Trevlig lördagskväll, buona serata, bella, och även till alla er läsare!