Kristina, cara du,

hur firar du Sveriges nationaldag, där i Rom? Och den italienska, 2 juni, häromdagen? I går log solen mot oss men över huvudstaden i dag är det grått. Jag firar med att packa inför Kanada och samtidigt försöka underhålla två barn med spring i benen. Svensk flagga på lunchbordet och i kväll VM-premiär och CL-final. Mycket bättre än så blir det inte.

Alla land har sina fel och brister. Men vi har mycket att vara stolta över, och att värna. Som den okränkbara friheten för alla. Om detta skriver jag i min nyhetskolumn i dag, om att värna ett Sverige där kvinnor och män har samma rättigheter. Jag tycker att det är fint att tro. Men Sverige ska vara ett sekulärt demokratiskt land, med samma frihet för alla. Och jag kan bli beklämd över hur förstående och respektfulla vi kan vara för andra religioner men hur en kristen som öppet deklarerar sin tro ofta får det tufft i den svenska mediala debatten. Det är förstås oacceptabelt.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/jenniferwegerup/article20918051.ab

Apropå kvinnors frihet och kamp ser vi, som sagt, förstås fram emot VM-starten i kväll. Kanada-Kina, äntligen avspark! Sänds några matcher i Italien? Följ med på fotbollsfest, bortom Fifa-gubbarnas maktvälde, för en fotboll där kärleken till spelet, inte pengarna, styr:

http://www.aftonbladet.se/sportbladet/kronikorer/wegerup/article20918348.ab

Och så då, CL-final, äntligen ett italienskt lag med igen. Bara det en triumf. Håller alla mina två tummar för Juventus och det lär de behöva:

http://www.aftonbladet.se/sportbladet/kronikorer/wegerup/article20911925.ab

Sista länken så, också den en berättelse om kärlek och kamp. Pia Sundhages tid i Lazios damlag. En underbar historia i ditt och mitt Rom. Vilken känsla det var att få beträda Stadio dei Ferrovieri, gå i gruset i historiska spår.

http://www.aftonbladet.se/sportbladet/fotboll/landslagsfotboll/damlandslaget/article20911924.ab

Så, slut på länkfesten och till väsentligheterna: Milan, Mihajlovic och Mr Bee! Nu händer det saker…Galliani är i Berlin för CL-finalen och för att Milan ska prisas, för alla Europa-triumfer, genom åren. På plats är också Mino Raiola och det viskas om möten kring Zlatan.

Med Mr Bee uppges ju motsvarande  nära 5 miljarder kronor komma in till rossoneri, för 48 procent av innehavet i Milan, och 1,3 miljarder ska gå till spelarköp och möjlighet att erbjuda stora löner. En del som skrivs är ännu oklart, men helt säkert är att Milan är på väg uppåt, framåt, att det äntligen händer saker, på riktigt. Vi får se hur mycket som blir verklighet, men jag säger som förut: det blir en glödhet transfersommar.

Zlatan var förresten och spelade tennis i mina hemtrakter häromdagen, med sin vän Majstorovic, som bor runt knuten här, några gator bort. Så glad Ibra hade blivit om jag dykt upp i min lilla bil och ställt lite frågor…

Nej, jag nöjer mig med att packa vidare så jag hinner se fotbollen i kväll. Såg gamla bilder från EM 2005 häromdagen, damernas mästerskap i England, där jag var och jobbade. Så lätt det var att åka då, till ett regnigt norra England och Hotel Preston Swallow. Inga bekymmer i världen, bara packa och dra, utan saknad och oro och allt det där andra men bär med sig som extrabagage, när man åker ifrån barnen. Du vet.

Nå, när jag reste till England var äldsta dottern med på resan, utan att jag ännu visste det. Upptäckte det på hemresan när jag mådde våldsamt illa ombord på planet, efter blott några drinkar kvällen före i en bar  i Manchester…Kunde inte förstå varför. Men det fick snart sin ljuvliga förklaring.

Ett år senare satt jag småtjock i tv-soffan med en fyra månaders bebis och såg kollegornas rapporter från VM 2006 i Tyskland. Inte för ett ögonblick saknade jag det. Sen går åren och båda världarna går att förena igen, men på nya villkor. Du vet.

Här är förresten bloggen från 2005, tekniken var ännu si så där när man bloggade. Så nära, så långt ifrån.

http://wwwc.aftonbladet.se/blogg/wegerup/

Det känns som i går och samtidigt som i ett helt annat liv. Så mycket som händer på tio år: två barn och med dem en ny tideräkning, en ny tillvaro. Och också ett giftermål, en skilsmässa, flera flyttar, otaliga resor, jobb, böcker, möten, människor, vänner, en ny jublande stor kärlek. Sorg, glädje, besvikelser, skuld, vanmakt, trötthet och så en nystart. Och jag står starkare, lugnare, vuxnare. Men också mer sårbar, mycket mer medveten om hur fort livet går och hur orolig vår omvärld känns just nu och vad som verkligen är viktigt i livet.

Allt detta ryms i de tio åren som skiljer vår blogg och EM-bloggen 2005 åt. Livet, varken mer eller mindre.

Ha en fin 6 juni, kramar från ett Stockholm där det snart börjar regna.

Jenni

Halländsk hembygd. Jag hälsar dig, vänaste land upp på jord. Din sol, din himmel, dina ängder gröna.

Det började på CL-lottningen i augusti, i Monte Carlo…Nu, äntligen final! I kväll är vi alla berlinare.