Här är allting XXL

10 juni, 2015, kl. 00:32 av Jennifer Wegerup

Hi there Kristina,

så får jag väl skriva nu när jag är i Winnipeg, på den kanadensiska prärien. Här är plattare än platt och rätt platt och hårt blev också Sveriges fall mot Nigeria i går i VM-premiären. Visserligen var Nigeria närmare segern och kan gå långt i det här mästerskapet. Men frågan är om Sverige kan det. Spelet imponerar inte. Jag får gärna fel men är rädd för att jag kan få rätt i mitt förhandstips, att de åker ut i gruppspelet.

Tack för ditt brev, visst har du rätt i det du skriver, om att damfotbollen borde vara sin egen. Så var det ju i begynnelsen. Inofficiella dam-VM i Turin redan år 1970 drog 50.000 åskådare till finalen! Förbunden, som länge inte ville veta av kvinnors fotboll, började till sist känna sig lite potentiellt hotade. Då beslöt de sig för att ta hand om damerna, ”de får inte hamna i kommersiella aktörers klor” (läs hota herrarna) som en Svff-pamp uttryckte det. Kvinnorna sorterades in i förbunden och så fort de var på plats fick de se sin fotboll börja skötas med vänsterhanden. Alltid underordnad männens.

Jag vet att ni flämtar av fortsatt hetta i Rom. Här är det också varmt och disigt. ”Rök” stod det om vädret i min mobiltelefon, ett nytt fenomen måste jag säga. Vi svalkar oss med iskaffe och budweiser, jag vet att det är en usel öl i kännarnas munnar men den passar min simpla smak, är mycket mer en vindrickare.

Annars är det som alltid när man är i Amerika, även om det här inte är USA. Det känns som om man sett allt i en film eller tv-serie: gatlyktorna, trafikljusen, alla diners längs vägen, de gula skolbussarna, de stora bilarna, husen med sina brädor på tvären, veranda på framsidan och gräsmatta utan staket, ut mot gatan.

Winnipeg är tyvärr Kanadas farligaste stad och inte mycket vacker dessutom. Det är långt ifrån bilden av Kanada med lumberjacks i rutiga skjortor, stora lönnar, pannkakor med sirap, ridande poliser, totempålar, höga berg, björnar och öppna vatten…Men jag klagar inte. Varje plats men besöker öppnar ett nytt fönster inom en, lär en något.

Att Kanada är världens näst största land till ytan, efter Ryssland, det visste jag till exempel men hade glömt långt inne i minnes dunkla vrår. Med sina 34 miljoner invånare har landet, minst sagt, gott om plats. Vi flyger från den ena tidzonen till den andra, man kan bli snurrig för mindre.

I dag har vi sett Sveriges träning och sen lunchat på en diner, mina fyra kollegor och jag. Portionerna här är enorma, som du vet. En ”liten” läsk är som en stor därhemma och en stor kommer i modell XXL. Det gör dessvärre många av människorna här med. För vad hjälper det att ange kaloriantal och undvika äggula (bisarrt) om man äter så mycket och fel? Det är på något sätt som en bild av den västerländska civilisationens framtida undergång. Snabbmat, läsk, tv dygnet runt, spel, ipadar, mobiler, stora bilar, breda gator, rulltrappor och fjärrkontroller. Vi blir underhållna och övergödda till döds.

Nå, med detta sagt ska vi om en dryg timme gå ut och äta.

Ja du, det här blev lite av ett turistigt vykort, eller hur?

Så du får några bilder också och many kisses,

Jenni

PS. Allt det senaste med Ibra? Vi tar det en annan dag? Berätta hur du har det, snart ses vi!