Carissima bella Kristina,

vad jag är avundsjuk på solen som lyser över Rom! Här vägrar sommaren att infinna sig, även om vi går i ett hav av väldoft från syréner och vandrar i vita, ljusa nätter. Men det är kallt, blåsigt och regnar titt som tätt.

Jag har i alla fall åtminstone andligen befunnit mig i Rom eftersom jag skrivit ut ett stort reportage därifrån, som jag gjorde för tre veckor sen, då vi träffades senast. I morgon kommer det i tidningen. Så givande det är att få tid att göra de där längre, mer djuplodande sakerna ibland! Riktig journalistik och framför allt att få berätta en historia.

Apropå det så kommer nu min femte bok ut i dagarna. Min andra barnbok, nummer två i serien om fotbollsspelande Charlotte. En bok skriven på stulna stunder, ombord på flygplan och i seg väntan på flygplatser. Därför att för vissa projekt måste man bara ta sig tid för. Det finns alldeles för få böcker om och för fotbollsspelande flickor och jag blir så stolt och glad när min äldsta dotter säger att även pojkarna lånar den, på skolbiblioteket. Böckerna ges ut av OLIKA förlag, som drivs av två starka, varma, modiga kvinnor, Marie och Karin, som brinner för litteratur bortom den banala.

Mina vuxenböcker har däremot kommit ut på Forum förlag och i onsdags var det förslagsfest i Albert Bonnier-huset på Sveavägen. Italiensk buffet (inte precis som i Rom men god nog), rosévin och mängder av inspirerande samtal med alla slags skrivande och läsande människor. Befriande snobbfritt, dock. Även om en del av samtalen kom att handla om Karl Ove Knausgård och debatten med och kring honom om ”kulturmannen”. Sverige, cyklopernas land och allt det där….Vet inte hur mycket du följt den här diskussionen, från Rom?

Jag håller inte med Knausgård i allt, inte alls. Men visst har han sina poänger. Jag vet inte exakt hur liten den svenska mediala och finkulturella ankdammen är. Men ibland är den i alla fall skrämmande grund. När debattörer i tv pratar om ”fel” åsikter så blir jag beklämd. En freudiansk felsägning…? ”Fel åsikter”…Brrr. Jag upplever att debattklimatet i Italien är mycket livligare och yvigare.

Visst ska man tåla att bli emotsagd. Men i Sverige finns det vissa tyckare som verkar mena att somliga tankar inte ens bör få framföras. Det är inte demokrati. Folk som tycker annorlunda ska inte tystas och tvingas ta tillbaka sina tankar (de tycker ju ändå så, det blir bara spel för gallerierna).

Troll spricker i solsken, allt mår bäst av att vädras i det fria. Framför allt blir jag orolig när tyckare från den mediala och kulturella eliten ibland låter sig undslippa att de vet bättre än gemene man. ”Obildade Rolf från Bengtsfors ska bara vara tyst för att han vet ändå inte vad han pratar om…”. Det är en översittarattityd som bara kan leda fel, att sitta i en fin innerstadslägenhet och skåla dyrt i överlägset samförstånd, övertygad om sin egen godhet och förträfflighet. Så skapas klyftor, så odlar man vanmaktens raseri hos de som inte  får komma till tals eller avfärdas, som jobbiga flugor att vifta bort.

Nå, åter till Knausgård. Vet du, när Zlatan precis skrivit på för Milan och jag var tillbaka i Milano, i oktober 2010, satt jag ensam på en uteservering i Brera. Vid ett bord intill satt en kvinna i min ålder, också hon ensam. Fläta och ryggsäck, hon såg rar ut och började prata med mig, hon hade hört mig tala i telefon och var också svenska.

Vi talade länge, beställde in nya espresso. Hon var beläst, skrev själv, också hon småbarnsmamma. Livlig och varm. Hon nämnde i förbifarten sin man, att paret var i Milano för att han skrivit en ny bok som skulle presenteras. Men ingen namedropping, inget skryt. Varken om honom eller henne; hennes dikter, romaner och noveller.

Så kom då Knausgård gående, för kvinnan var hans briljanta fru, Linda. De frågade på stående fot om jag ville fortsätta samtalet kvällstid, över middag och vin, på samma uteservering. Sen hade vi en så bra kväll, under Milanos måne. Litteratur, fotboll, politik, allt avhandlade vi över saffransrisotton. Enkelt, avslappnat, opretentiöst. Knausgård och hans hustru var så långt ifrån de olidliga översittartyper man ibland träffar på i kultursfären som det går att komma. Och då ska man ändå minnas att hans ”Mein Kampf” just då fick recensenter över hela Europa att jubla ikapp.

De bjöd in mig till huset i Skåne, jag har ännu inte kommit dit. Livet och åren rullar på. Men den där kvällen visade mig människan Knausgård. En person beredd att lyssna och ompröva sina åsikter. Något som fler borde göra. Ibland är journalisterna och skribenterna, de som verkligen borde försvara det fria ordet, de minst toleranta. Som en kollega till mig som tyckte på twitter att jag inte borde få skriva annat än sport. För att jag tyckte just ”fel”…

Vad hörs i debatten hos dig just nu, Kristina?

Mer än allt förhandssnack inför Juventus-Barcelona…

Kram och baci, buona giornata bella,

Jenny

Fest hos Forum. Sesam öppna dig.

Mingel hos Forum. Så synd att inte du kunde vara med och mingla.

 

Nu är den här: om en stark, glad tjej som älskar fotboll och vill prestera, inte bara vara vacker. Den sorts förebilder jag vill ge mina döttrar och andra barn.