Kära Kristina, carissima,

det här blir mitt sista brev till dig här på bloggen, och till våra läsare. Som du vet går slutsignalen för min match med Sportbladet-laget om några skälvande timmar.

Efter 14 år här, och 23 år på landets största redaktioner, går jag vidare. Men skrivandet består, i böckerna och för Gazzettan, bland annat. Snart ses vi under Roms sol när jag ska sitta och skriva klart två böcker, under våren. La primavera italiana, bättre blir det inte, eller hur? Då ska vi skåla du och jag, i en sval Ca’ del Bosco, för det som varit, det är och det som ska bli.

Så många minnen: EM, OS, VM, åren med Zlatan, Milan, PSG. Europa och världen men alltid med hjärtat i Italien och il calcio. Människor, möten, matcher.

Nu är det tid att stämpla ut och lämna in datorn. Den här matchen är över men, som någon sade: Det bästa med fotbollen är att det alltid, alltid, pågår en match någonstans.

Slutsignal här, avspark där.

Och jag säger inte addio utan arrivederci.

En sista bild får det bli, från 2007, 10 år sen, kom åter från min första mammaledighet och intervjuades, då jag utsetts till krönikör.

Tack till alla, grazie a tutti,

Jennifer